Film och filmaffischer är oskiljaktigt förenade med konst och kreativitet. Alltför många alster är dessvärre fantasilösa och vissa rent skräp, men ett betydande antal är ren och skär magi.
Däremot innebär en förnämlig film inte nödvändigtvis en utsökt filmaffisch – det finns gott om utsökta filmer med fantasilös layout och artwork – och samma devis gäller åt motsatta hållet. Det vill säga att en utsökt filmaffisch inte alltid borgar för en magisk filmupplevelse.
Artikeln publicerades ursprungligen i Nya Dagbladet den 12 oktober 2024.
För en cineast och filmtok deluxe råder det således, utöver själva filmtittandet, ingen brist på sidospår på området (vare sig det gäller undertecknad själv eller Mary B). Det kan vara ett febrilt sökande efter filmmusik – förslagsvis otäckt dyra utgåvor i begränsade upplagor från nischade skivbolag – eller för den delen autografer samt så kallad merchandise.
En annan källa till sinande plånbok, trångboddhet samt en (o)sund besatthet är ett av mina favoritämnen: filmaffischer – en konstform av synnerligen fantasifullt och utsökt slag.
Att välja ut 50 favoriter kräver sin man. Att välja 25 stycken är än knepigare. Att plocka ut enbart tio guldkorn är en prövning som endast ett fåtal djärva själar vågar sig på. Jag avser här emellertid göra ett försök, och har valt att bocka av följande kriterier vad gäller min högst personliga lista:
1. Svenska affischer avsedda för biografer i Sverige (vän av ordning kommer dock att märka ett undantag från denna punkt).
2. Affischerna måste finnas i min privata samling.
3. Affischens artwork och layout är primärt fokus, men filmerna som sådana är filmer jag håller högt.
Så, utan vidare krusiduller, låt oss skrida till verket med mina nuvarande tio favoriter – inklusive en solklar etta.
10. Död & begraven (Dead & Buried) – 1981
Den kusliga affischen lyckas förmedla en ryslig stämning med minimalistisk design. Det bleka ansiktet som stiger upp ur marken är både oroande och hypnotiserande, vilket speglar filmens mörka undertoner perfekt. Kanske inte direkt en må-bra-film, men dock en sjujäkla rysare. Bonuspoäng för varningsskylten.
"You can try to kill me, Dan. But you can't. You can only make me dead."
9. Psycho II – 1983
En uppföljare i paritet med Hitchcocks klassiker överraskar med en affisch som är både elegant och obehaglig. Det ikoniska huset i bakgrunden och Norman Bates skugga fångar filmens klassiska psykologiska skräck i ett enkelt men effektivt bildspråk. Filmen skrämde för övrigt livet ur mig i biosalongen år 1983.
"It's starting again..."
8. Exorcisten (The Exorcist) – 1974
Den svenska affischen till Exorcisten fokuserar på mystik och religiös symbolik. Den ensamma gestalten (Fader Merrin/Max von Sydow) i mörkret under en ljuskägla skapar en känsla av att något övernaturligt är nära förestående – en lysande hyllning till filmens gotiska tema om Hin håle, religion och tro.
"The power of Christ compels you!"
7. Flykten från New York (Escape From New York) – 1981
Här lyfts filmens postapokalyptiska värld fram med en iögonfallande design. Affischen till Flykten från New York använder minimalistiska färger med fokus på Kurt Russell som Snake Plissken. Polisens attackhelikoptrar beskjuter Manhattan i ruiner – vilket perfekt fångar filmens dystopiska atmosfär.
"I don't give a fuck about your war. Or your president!"
6. De vilda gässen (The Wild Geese) – 1978
Affischen till De vilda gässen bjuder på tidlös actionestetik. Med ett explosivt färgschema och tydligt fokus på de hårdföra huvudkaraktärerna, återspeglar affischen filmens militära tema med intensitet och kraft. Hårdare kvartett har aldrig skådats på vita duken – en klassiker.
"My heels are where my balls used to be."
5. Leva och låta dö (Live And Let Die) – 1973
En affisch som lyser i ett färgsprakande och dynamiskt collage i form av inte minst tarotkorten. De dramatiskt poserande karaktärerna med Roger Moores James Bond i centrum, kombinerat med de exotiska miljöerna gör affischen till ett mästerverk i äventyr och action. Dessutom en femetta till Bond-film.
"My name is Bond...James Bond".
4. Alien – 1979
Den svenska affischen till klassikern Alien förmedlar perfekt filmens blandning av science fiction och skräck. Det mystiska ägget mot en mörk bakgrund väcker frågor och rädslor utan att avslöja för mycket. Affischen skiljer sig från den internationella versionen på så sätt att filmens karaktärer syns på sidorna om ägget.
"I don't wanna hear your goddamn explanation!"
3. Hajen (Jaws) – 1975
Ikoniska Hajen är ett mästerverk i all sin enkelhet. Kämpetorsken som stiger upp från djupet mot en ovetande simmare skapar en omedelbar känsla av fara och spänning. Den klassiska layouten med sin starka symbolik och effektiva minimalism gör affischen lika ikonisk som filmen själv – en perfekt representation av faran som väntar under ytan.
"I'm not going to waste my time arguing with a man who's lining up to be a hot lunch".
2. Jakten på den försvunna skatten (Raiders of the Lost Ark) – 1981
Affischen till äventyrsfilmernas pièce de résistance kombinerar äventyr och nostalgi med starkt visuellt fokus på Harrison Ford som Indiana Jones. Enkla, jordnära färger och en klassisk äventyrskänsla gör den till en omedelbar favorit – precis som filmen i sig.
"Marion, don't look at it. Shut your eyes, Marion. Don't look at it, no matter what happens!"
1. Stjärnornas krig (Star Wars) – 1977
Kungen av filmaffischer. Dessutom den första filmaffischen jag fick vantarna på, blott tio år ung och för endast 15 kronor (!), via dåvarande Fox Film på Kungsgatan i Stockholm. Affischen för Stjärnornas krig är en mäktig hyllning till filmens episka rymdäventyr. Med sin detaljrika design och suggestiva layout blir det en affisch som verkligen fångar fantasin och magin i George Lucas värld.
Återigen en svensk affisch som skiljer sig en aning från sitt amerikanska original.
"I find your lack of faith disturbing..."
Eftersnack
Det må vara självklart men kan ändå tilläggas att listan är som alla förstår högst subjektiv. Precis som de flesta listor är den, med undantag för medaljplatserna, även föremål för skiftningar beroende på dagsform. Överlag känner jag emellertid att den är hyfsat stabil, men underifrån kryllar det av bubblare som pockar på.
Det finns hur många konstverk som helst att välja mellan – för många att nämna.
Det faktum att så kallade genrefilmer dominerar kan förstås förklaras dels av personlig filmsmak, men också av att flertalet av de mest kreativa och fantasirika filmaffischerna ryms inom de genrer vi ser exempel på ovan.
Att det företrädesvis är alster från 70- och 80-talet som dominerar är logiskt, och inte enbart för att det var under den perioden jag själv lade grunden för mitt smått patologiska filmintresse, utan även för att decennierna som sådana var smått osannolika vad gäller antalet magiska och vidunderliga filmskapelser.
Analogt vs. digitalt
Tilläggas kan att dagens filmaffischer förvisso kan vara visuellt imponerande, men något har också gått förlorat jämfört med affischkonsten från förr. Den digitala eran må ha fört med sig intressanta verktyg, men också en viss standardisering där skaparkraften och den handgjorda känslan ofta får ge vika för enhetliga, datorgenererade bilder. Var är originaliteten?
Filmaffischerna från 70- och 80-talet, som dominerar min lista, är på många sätt en hyllning till en tid då affischen inte bara marknadsförde en film – den berättade en historia i sig. Varje streck, varje färgval bar på en egen känsla – en förväntan som nästan kunde överträffa själva filmen.
Kanske är det just därför de här affischerna har stått emot tidens tand så väl? De har i mina ögon en förmåga att väcka nostalgi och återkalla den där första förväntansfulla sucken, när man som liten snoris stod framför biografen och såg en helt ny värld breda ut sig på papper.
Jan Sundstedt
