Pengar har förhäxat oss — och vi vill ständigt ha mer. Vissa verkar till och med tro att pengar i sig kan skapa saker, som om sedlar vaknade på morgonen, åt frukost och marscherade iväg till fabrikerna sjungande: ”Hej och hå, nu går vi till jobbet!” — där de sliter hela dagen för att producera varor och tjänster.
Numismatiker kan förvisso se ett värde i mynt och sedlar, men för oss andra är pengar bara ett medel för att uppnå något annat. I sin grund är alltså pengar inte det vi egentligen behöver. Förr förstod människor detta instinktivt: fisk byttes mot päls, salt mot flintyxor. Pengar är den magi som döljer denna sanning: när vi köper något är pengar bara skuggan av utbytet — och en skugga kan inte existera utan något verkligt som kastar den. Pengar utan motsvarande verkligt värde är alltså ett bedrägeri.
Grunden till detta bedrägeri ligger i de ekonomiska abstraktioner som skapats för de förvränger det vi ser, likt speglarna i lustiga huset på Gröna Lund eller Liseberg. Och pengar var bara den första förvrängningen. Under årtionden har finanssektorn lagt uppfinning på uppfinning: derivat, terminer, forwards, optioner, swappar, hedgar, spekulationer, arbitragekonstruktioner, OTC-affärer, börshandlade instrument, bilateral nettning, nominella värden och andra konstruerade påfund.
Tillsammans har dessa byggt ett system av "Shadows and Dust" — där vissa uppfinningar, med Warren Buffetts ord, är ”finansiella massförstörelsevapen”.1 Det kapitalistiska väst, förhäxat av dessa uppfinningar, kommer att ha svårt att släppa taget om dem.
Men nationer som Kina, som inte är bundna att vörda kapitalismens abstrakta idéer, borde ha bättre förutsättningar att genomskåda de underliggande bedrägerierna. Andra idéer, såsom Trealth – en förkortning av ”true wealth” (verklig rikedom) – kan dock vara till hjälp. Trealth introducerades i boken True Wealth of Nations 2008 och vidareutvecklades senare i boken China Unbeatable? Idén bygger på en sanning känd sedan Aristoteles: pengar i sig är sterila. Verklig tillväxt sker på åkern, i fabriken och i människans sinne.
Trealth är en återgång till sunt förnuft — den jordnära visdom som en gång vägledde samhället innan ekonomiska idéer hjärntvättade oss. Liksom Alexander den store som skar av den gordiska knuten, skär trealth igenom illusioner; vi kan känna igen äkta, verkligt värde — och avslöja bedrägerier som planerat åldrande. Ett klassiskt exempel är Phoebus-kartellen (1925–1939), där medlemmarna kom överens om att begränsa glödlampors livslängd till 1 000 timmar och till och med bötfällde dem som överskred detta. Företagens vinster ökade, men trealth lär oss att en glödlampa som håller dubbelt så länge erbjuder dubbelt så stort verkligt värde.
I dag byter europeiska biltillverkare stål mot plast i motorer, tar bort oljestickor, gör delar svårservade och så vidare. Garantin löper ut; motorn eller växellådan går sönder och tvingar ägaren till dyra reparationer eller till att köpa en ny bil. Planerat åldrande får vinsterna att skjuta i höjden, men det verkliga värdet minskar. Ett trealth-fokuserat samhälle skulle omedelbart genomskåda att planerat åldrande är destruktivt och förbjuda det.
Att tänka med ett trealth-perspektiv drar fram sanningen; vi kan bortse från ”pengar” och se verkligheten. En politik som fokuserar på trealth förstår att politikens uppgift är att underlätta skapandet av sådant vi behöver, som håller länge och som vi kan dela. Skapa trealth.
De socialdemokrater som byggde Sveriges välfärdsstat förstod detta intuitivt när de skapade folkhemmet — ett samhälle där staten aktivt främjade medborgarnas välfärd genom bland annat allmän sjukvård, pensioner, barnbidrag och progressiv beskattning, allt i syfte att minska ojämlikhet och höja levnadsstandarden för vanliga människor.
Dessa ledare hade en tydlig vision och styrde marknadskrafterna mot att utveckla infrastruktur såsom kraftverk, sjukhus, skolor och universitet. De fattade beslut utifrån ett trealth-tänkande utan att ännu ha ordet. När Tage Erlander därför drev på för statliga åtgärder för att minska arbetslösheten fick han problem och mötte "den samlade nationalekonomiska vetenskapens tryck".2
Hade han haft tillgång till trealth-idén kunde han ha hävdat att ett land blir rikare när människor är sysselsatta med att skapa sådant som verkligen behövs — när landets samlade trealth växer. En senare variant av detta problem är NAIRU (Non-Accelerating Inflation Rate of Unemployment), som hävdar att vi behöver arbetslöshet. Men om arbetslösa människor kan sättas i arbete med att skapa trealth är detta i själva verket något gott.
Eller ta påståendet att Kina är ”fast i en deflationscykel”.3 Med ett trealth-perspektiv är detta i själva verket ett tecken på framgång: det skapas så mycket trealth att penningmängden helt enkelt inte ökar i takt med det ökande välståndet! Begrepp spelar en avgörande roll.
Det är tydligt att Kina i praktiken har anammat ett trealth-perspektiv. I dag producerar Kina över hälften av världens stål4 och ungefär dubbelt så många STEM-doktorer som USA.5 ”Kina leder världen med över 40 000 km höghastighetsjärnväg — mer än resten av världen tillsammans.”6
I kontrast är USA i dag starkt beroende av import: till exempel av sällsynta jordartsmetaller och magnetmaterial, farmaceutiska ingredienser och verktygsmaskiner. I stället för att exportera verklig rikedom (till exempel tillverkade varor) säljs statsobligationer och finansiella tillgångar för att finansiera handelsunderskottet och betala för importen. Detta speglar ett pengatänkande. Med ett trealth-perspektiv ser vi omedelbart varför detta inte är hållbart i längden: om Kina exporterar trealth måste de få trealth i gengäld — inte löften förklädda till ”pengar”.
En nation som styrs av trealth kommer att resa sig, medan en nation som drivs av penningmanipulationer kommer till slut att falla. Trealth är sanning — allt annat är ”Smoke and Mirrors: ”Shadows and Dust”. Ett land som förstår detta kommer att blomstra; ett som ignorerar det kommer så småningom att stanna av, som en motor som fått slut på bränsle.
Sverige en gång, och Kina i dag, förstår det som USA tycks ha glömt — att den sanna grunden för välstånd ligger i hederligt arbete, inte i smart stöld.
”Den som har stulit, han stjäle icke mer, utan arbetet hellre, och uträtte med sina händer vad gott är, så att han har något varav han kan dela med sig åt den som lider brist.”7
Stefan Sigfried
Källor och referenser:
1. CNCB – The value of what Buffett called ‘financial weapons of mass destruction’ is plunging
2. Tage Erlanders memoarer. Del 1901-1939, sid 171-172.
3. GIS Reports – China trapped in a cycle of deflation (January 27, 2025)
4. World Steel Association, 2025
5. CSET
6. Jagran Josh – Top 10 Countries with High-Speed Railway Length (2025)
7. Efesierbrevet 4:28, 1917 års översättning.
