När den ekonomiska marxismen som ideologi rasade ihop samtidigt med Sovjetunionen och östblocket, övergick socialisterna till att tillämpa en kulturell marxism, för vilken identitetspolitik är en viktig metod. Den innebär, att man letar efter icke-ekonomiska frågor och områden, där man kan vinna popularitet och politisk makt genom att påstå att en starkare grupp förtrycker en annan (som då är offren). Förtryckarna ska därför självklart kompensera offren genom bland annat pengar och att avstå från maktpositioner och inflytande. De områden, som särskilt passar för denna ansats, gäller t ex frågor om kön, ras, religion, ursprung/nationalitet, bakgrund/klass/ekonomisk status, åldersgrupp, utbildning o dyl.

Jag ska nedan bara ta upp argumentationen på ett område, nämligen att vi svenskar bär på en skuld både inom vårt eget land och internationellt på grund av att vi rasmässigt är vita. Vanliga påståenden är då:

1. Du är privilegierad, eftersom du är vit och medborgare i ett europeiskt land.
Detta gäller i första hand män, eftersom kvinnor i sig är en förtryckt grupp (men i många avseenden anses även vita kvinnor vara privilegierade). Att vara privilegierad innebär nu en skyldighet att avstå från sina privilegier och som kompensation ge allehanda slag av förturer och förmåner och minst den standard du har till andra, som t ex invandrat till landet.

2. Av samma skäl är du också skyldig till vad vita tidigare utfört i världen till exempel tillämpat slaveri, kolonialism, s k orättvis handel och utsugning, som sägs ha lett till dagens fattigdom och ojämlikhet i tredje världen osv. Du är alltså ansvarig inte bara för händelser idag utan även för historiska processer utanför ditt land, och bör lämna ersättning för detta.

Låt oss då granska hur korrekta och rimliga dessa påståenden om de vitas skuld är:

1. Att svenskar påstås vara privilegierade beror främst på, att vi nu har en mycket bättre levnadssituation än t ex människor i Mellanöstern eller Nordafrika (MENA-länderna). Men det har vi på grund av vad tidigare generationer utfört i ett ursprungligen urfattigt land. För dagens svenskar är detta en gåva våra föräldrar ville överlämna till oss, och vi kan tacka dem. Från en allmän utgångspunkt är naturligtvis orsaken, att vita i stort har skapat den moderna världen, det moderna samhället, utfört i stort sett all forskning och gjort i stort sett alla uppfinningar sedan – ja, välj århundrade! Och vår ekonomiska utveckling har allmänt möjliggjorts av ett samhälle med bland annat näringsfrihet och ett okorrumperat rättssystem, som skyddar äganderätt och allmänt individens rättigheter. Detta är huvudskälet till att t ex européer/nordamerikaner är mycket rikare materiellt sett än de flesta andra länder och kulturer.

Att det medför, att vita på något sätt ska anses vara sämre människor, är löjeväckande. Utifrån en rad kriterier är deras gärningar istället oerhört beundransvärda och värdefulla. Inga länder eller kulturer i historien har åstadkommit mera för sina befolkningar än de västerländska nationerna. De som nu flyr från bristerna i sina egna länder och kulturer för att dra fördel av att vistas i nordamerikanska och europeiska länder, förstår nog ofta inte orsaken till framgången. Det är resultatet av utbildning och kompetens, ett fritt näringsliv, arbetsvillighet och bakomliggande goda samhällssystem. Att resultatet kallas privilegier för vita är helt fel, om man därmed menar, att detta beror på något onaturligt eller orätt förhållande. De vita bor helt enkelt i en stat, som erbjuder människor fördelen av att vara medborgare i ett land präglat av en kultur lämpad för frihet och framåtskridande.

Personer, som kommer från kulturer, som är klart underlägsna i viktiga  avseenden såsom teknik, kommersiell utveckling, utbildning, rättssystem, sociala förhållanden och så vidare har ingen grund för att kritisera länder, som ger sina medborgare mycket bättre möjligheter. Detta har inget med privilegier att göra utan är en följd av att tillhöra en i dessa avseenden bättre kultur. Den överlägenheten angrips nu genom tal om vit överhöghet, vit dominans osv, när den främst beror på individuell frihet, meritokrati, hårt arbete och innovationer. Istället för att kritisera den ledande kulturen, vore det naturligt för dem, som klandrar, att kritisera sin egen underlägsna kultur, som så länge berövat dem fördelen av ett utvecklat samhälles fördelar.

De infödda vitas påstådda ”privilegier” används som skäl för krav på en särskilt förmånlig behandling (i många avseenden) av t ex invandrare.  Men det finns inga skäl att ge positiv särbehandling av något slag till icke-medborgare eller ”förtryckta” medborgare. Kvoteringar är – oavsett typ – olyckliga, och förturer av olika slag för ”offren” (t ex invandrare) framför svenska medborgare ska inte förekomma. Man ska ställa sig i kön som alla andra. Det finns ingen skuld, inga offer och inga skäl till förturer. Och de sociala skäl, som anförs, kan genomgående inte motivera, att svenskar diskrimineras. Sanningen är nog, att påståenden om privilegier och att vita därför har en skuld, i grunden oftast är rasistiska. De vita kritiseras på grund av att de är vita.

2. Beträffande det andra argumentet (vitas skuld till utvecklingsländerna) ignorerar man, att dagens svenska medborgare inte har ett dugg ansvar för t ex gårdagens kolonialister i andra länder, eller att individer inte har något ansvar för vad en allmän grupp, som han/hon sägs tillhöra, tidigare gjort historiskt i något avseende. Tidigare handel har beträffande Sverige gällt fria avtal, och dessa har inte varit påtvingade någon utan varit till nytta för bägge parter. En vanlig missuppfattning, som ibland anförs som skäl för invandring, är vänsterns tro, att den typ av slaveri eller kolonialism vissa länder i Väst tillämpat under perioder av sin historia, varit värre än andra länders eller imperiers. Men det är fel. Man har då inte insett att de länder, som västerländska stater handlade med eller till och med koloniserade, genomgående sedan historiens början i t ex Afrika tillämpat omfattande slaverisystem. De slavar, som Väst olyckligtvis förde till främst Syd- men också Nordamerika, såldes därför till européer av i största utsträckning islamska eller afrikanska slavhandlare i Afrika eller regeringar där. Dessa var tacksamma för nya kunder som komplement till den traditionella slavhandeln, som pågått i regionen i så många sekler. Dessa aspekter döljs t ex i skolans läroböcker på grund av dagens politiska korrekthet. De islamska och huvudsakligen arabiska länderna i Nordafrika och Mellanöstern har en oerhört mycket längre (och brutalare) historia gällande afrikanskt slaveri än de europeiska. Det är knappast ett motiv för att acceptera invandrare därifrån på grund av slaverifrågan.

De vita anpassade sig tyvärr och utnyttjade sederna i de länder man handlade med eller i vissa fall koloniserade. Men från och med början av 1800-talet eliminerade européerna (främst på grund av kristendomens och upplysningens inverkan) slaveriet i världen under hård opposition från självständiga slavländer och kolonialmakter, som inte var västerländska. Inga hjälpte de vita européerna med detta utan andra motarbetade istället politiken. Och Europa lämnade efter andra världskriget oftast sina kolonier, och de f d koloniserade länderna uppskattar trots allt väsentliga delar av den samhällsförnyelse europeisk kolonisation medförde. Men att koloniseringen i sig var helt fel, vet vi alla. Inhemskt förtryck är oftast att föredra framför utländskt.

Dagens vita har inget som helst ansvar för rasförfädernas handlingar, och svenskars deltagande i slavhandeln är helt obetydlig (mindre än 1 promille).  Svenska staten började agera mot och förbjuda svart slaveri för över 200 år sedan. Om personer i vårt land nu vill stödja andra länder, är det deras beslut. Stater ska inte göra det, och därför har jag tidigare föreslagit, att den offentliga svenska u-hjälpen av flera skäl bör avslutas. Hjälp bör beslutas av individer, och de kommer att vara mycket generösa. Och Väst ger redan en helt ovärderlig hjälp genom att utvecklingsländerna fritt får utnyttja den västerländska civilisationens kunskaper och produkter: en gåva de aldrig kan eller behöver betala tillbaka och som hjälper dem oerhört – mera än något annat!

Att t ex MENA-länderna trots detta sedan världskriget i mycket misslyckats med sin ekonomiska utveckling är helt deras eget fel. De har låtit sig hindras av felaktiga ideologier men också kulturer, som de valt att inte förändra. Fattigdomen och att deras befolkningar delvis vill utvandra bär vi inget ansvar för. Deras regeringar vidmakthåller på grund av och eliternas hänsynslöshet misslyckade kulturer och motsvarande uppbyggnad av samhällena. Invånarna är offer – inte för vita – utan för sina egna religioner, ideologier samt undermåliga legala och andra samhällssystem. Som libertarian är det plågsamt att se så många människor lurade på sin framtid på grund av sämre kulturer, felaktiga samhällsstrukturer och ofrihet. Men vi svenskar har inget ansvar för utvecklingen i nationer i andra delar av världen.

Dan Ahlmark