Kapacitetsbristen i Stockholms kollektivtrafik kostar samhället över sex miljarder kronor per år, och att utnyttja vattenvägarna skulle kunna avlasta den landbaserade trafiken, utan att öka miljöbelastningen, enligt studien från KTH.
Men det finns vissa förutsättningar som behöver infrias för att det ska fungera. Bland annat behöver de olika infrastrukturerna integreras på ett bättre sätt än i dag, eftersom båtarnas landningsplatser ofta ligger åtskilja en bit från bussar och tunnelbana.
Vintertrafik
Vintertrafiken behöver hanteras på ett bra sätt. Karl Garme, forskare vid Institutionen för farkost och flygteknik på KTH, tror att båtarna kan vara av lättviktsmaterial vilket också sparar bränsle på somrarna.
– Det kan diskuteras om båten själv behöver kunna bryta is, eller om det räcker med att den kan färdas runt i kalla vatten. Idag är det stort fokus på att båten måste klara sig själv i alla lägen, säger han i ett pressmeddelande.
Snabbare på- och avstigning kan ordnas om det sker på båtens långsida istället för i för eller akter. Och en annan viktig aspekt är att båtarna kan göras i olika storlekar, precis som bussarna, och att de är modulära och lätt kan byggas ut.
Planera för vattenvägar
Viktigt är dock att vattenvägarna finns med i planeringen redan nu när övriga kollektivtrafiken byggs ut. En vattenburen kollektivtrafik kan även underlätta för cykelpendling eftersom det är lättare att lasta cykeln på en båt än på en buss.
– Båtar ska dock tillföra något, inte konkurrera ut andra delar av kollektivtrafiken, säger Karl Garme.
Artikeln har tidigare publicerats i Miljömagasinet.
