Hjälp Nya Dagbladet att finnas kvar
Forskare vid Oxford och Toronto har hittat kemiska förändringar i blodets DNA som kunde peka ut personer med hög risk för prostatacancer fem till åtta år före diagnos. För bröstcancer var signalen betydligt svagare, och inget av resultaten är ännu ett test som kan användas i vården.
Studien publicerades i den vetenskapliga tidskriften Cell Genomics. Bakom den står forskare vid Oxford Population Health och University of Toronto, och Oxford University meddelade resultaten den 23 september 2026.
Forskarna använde lagrade blodprover från 491 deltagare i den kanadensiska befolkningsstudien Ontario Health Study. Alla var cancerfria när blodet togs. En del fick senare bröst- eller prostatacancer, medan andra förblev friska.
Enligt Oxford togs proverna upp till nio år före en cancerdiagnos. Artikelns titel och huvudresultat talar om signaler upp till åtta år före klinisk upptäckt.
Kroppens reaktion, inte tumören
Det forskarna letade efter var inte i första hand DNA från en redan känd tumör. De undersökte DNA-metylering, kemiska märken som styr hur gener slås av och på. Här handlade det om gener kopplade till celltillväxt, immunförsvar och inflammation.
Förändringarna fångar alltså kroppens svar på tidiga spår av cancerutveckling. Att mönstret syns i blodet betyder inte att forskarna visat att personen redan bar på en tumör när provet togs.
Prostatacancer gav den tydligaste tidiga signalen. Den satt i DNA-regioner som kallas silencers, avsnitt som normalt hjälper till att stänga av gener. Med de markörerna kunde forskarna identifiera personer med hög risk att utveckla prostatacancer fem till åtta år före diagnos.
Här finns dock en reservation som avgör hur resultatet ska läsas. Studien är retrospektiv: forskarna visste i efterhand vilka deltagare som senare fick cancer och kunde jämföra deras gamla prover med de friskas. Ett test som ska fungera i verkligheten måste i stället förutsäga sjukdom hos människor vars framtid ingen känner till.
Bröstcancer svårare att fånga
För bröstcancer var bilden mer splittrad. Tidiga signaler syntes i så kallade enhancers, DNA-regioner som förstärker genaktivitet. Testet kunde skilja kvinnor med högre och lägre risk 1,5 till 8 år före diagnos, men träffsäkerheten var lägre än för prostatacancer.
Författarna bedömer själva att metoden sannolikt inte är tillräckligt träffsäker för att användas vid allmän screening för bröstcancer. Däremot tror de att den kan bli ett komplement till annan riskbedömning.
Ett steg, inte ett färdigt test
Störst praktisk betydelse ser forskarna för prostatacancer, där det enligt Oxford saknas ett befolkningsomfattande screeningprogram. Författarna föreslår att den här typen av blodprov på sikt skulle kunna peka ut dem som behöver mer aktiv uppföljning och samtidigt minska onödiga tester hos personer med låg risk.
Philip Awadalla, professor i molekylär genetik vid Oxford Population Health och Big Data Institute, beskriver arbetet som en förskjutning i hela forskningsfältet. I pressmeddelandet skriver han att studierna tillsammans visar "en utveckling från att upptäcka etablerade tumörer till att identifiera de tidigaste systemiska signalerna på cancerutveckling".
Enligt Awadalla stödjer det en framtid där minimalt invasiva blodprov skulle kunna komplettera befintlig screening och hjälpa till att hitta dem som har mest nytta av tätare uppföljning.
Oxford presenterar själv resultatet som nästa steg i ett forskningsprogram, inte som ett test som införts i vården. Nästa prövning blir att visa att mönstren håller när forskarna inte på förhand vet vem som blir sjuk.
