Annons:

Politikerna har ett ansvar för coronapandemin

Politikerna följer i skolmedicinens ledband och skolmedicinen i Big Pharmas. Två faktorer som helt förbises av dessa är övermedicineringens och de metabola sjukdomarnas inverkan på våra immunförsvar, med potentiellt mycket allvarliga konsekvenser under coronakrisen. Det skriver Lars Bern.

Publicerad april 1, 2020
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Insamlingskampanj

Hjälp Nya Dagbladet att finnas kvar

Insamlat: 41 700,00 SEK 56% Mål: 75 000,00 SEK

Icke smittsamma sjukdomar orsakade av ohälsosam kost och livsstil (rökning och stillasittande), miljögifter och biverkningar från medicinska preparat är vår tids allvarligaste hälso- och miljöproblem. Detta orsakar årligen 40 miljoner dödsfall globalt och uppåt tre miljarder människor är redan drabbade av en eller flera av dessa metabola sjukdomar. Hit räknas fetma, diabetes, hypertoni, cancer, hjärtkärlsjukdom, karies, demens och en lång rad autoimmuna sjukdomar.

Efter att jag själv drabbats hårt av den metabola sjukligheten, har jag under 25 år studerat vetenskapen på området intensivt. För halvannat år sedan sammanfattade jag mina samlade erfarenheter i den bästsäljande boken Den Metabola Pandemin (den har sedan utgivningen legat på Bokus topplista över medicinsk litteratur). Jag tog även initiativ, tillsammans med några kunniga personer i mitt nätverk, till bildandet av Riksföreningen för Metabol Hälsa.

Den metabola sjukligheten började synas i människors hälsa för första gången för 10.000 år sedan när människor blev bofasta och började odla spannmål som försämrade hälsan. Sjukligheten ökade omkring förra sekelskiftet då vi började introducera socker i större skala och industrimat baserad på för människans metabolism främmande fröoljor. Sjukligheten övergick sedan i en katastrofal pandemi omkring 1980 då olika länders myndigheter (i Sverige Livsmedelsverket) började med kostrekommendationer baserade på forskningsfusk och några falsifierade medicinska hypoteser som skolmedicinen har snöat in på. Detta kan ni läsa om i min bok. Vår förening har som mål att sprida korrekt kunskap om hur man undviker den förödande metabola sjukligheten.

Coronapandemin

Annons:

Det som gör Covid-19 influensan så allvarlig visar sig nu bero just på den utbredda metabola sjukligheten runt om i världen. Hade världens befolkning varit metabolt frisk skulle Covid-19 inte vara en allvarligare influensa än en normal säsongsinfluensa. I USA, där den metabola pandemin gått längst, anses enbart 12 procent av befolkningen vara metabolt frisk. Det forskarna nu kan se är att bland de som blir allvarligt sjuka av Covid-19 så finns en stor dominans av rökare, patienter med övervikt, högt blodtryck diabetes med fler metabola diagnoser.

Den vanliga sjukdomsbilden hos de som drabbats av den metabola pandemin är att de med åren blir vad vården kallar multisjuka. Många har en rad av de metabola sjukdomarna samtidigt och står på dussintals av Big Pharmas piller för att undertrycka symptomen på sjukligheten. Det är snarast regel idag att våra gamla har långa medicinlistor med preparat som ger en lång rad biverkningar som försvagar deras motståndskraft mot till exempel Covid-19 virus. Den här sjukligheten är en djup tragedi eftersom den är helt onödig, vi vet exakt vad som orsakar den.

Det politiska ansvaret

Den 9 augusti förra året försökte vår riksförening i en skrivelse fästa de svenska politikernas uppmärksamhet på den allvarliga och ständigt tilltagande metabola sjukligheten. Den var ställd till regeringen med kopior till samtliga partiledare. Vi fick inte ett enda livstecken från någon politiker. Inte heller någon journalist vid de stora medierna reagerade trots att tidningarna ständigt är fulla med hälsotips. På något sätt har vårt etablissemang accepterat en stadigt ökande metabol sjuklighet som ett normaltillstånd, detta trots att här finns hundratals miljarder att spara för samhället. Ointresset är kompakt.

Om samhället i tid hade tagit tag i den skenande metabola sjukligheten när den blev synlig efter 1980, hade Covid-19 influensan kunnat passera utan större problem för vården med långt färre dödsfall. Det upprörande i den här situationen är att det faktiskt finns rikligt med vetenskap som visar hur dessa sjukdomar kan undvikas. Och det är på intet sätt några dramatiska eller kostsamma åtgärder som krävs. Dessa finns ingående beskrivna i min bok.

Frågan ni säkert ställer er är, varför är vårt politiska etablissemang så totalt ointresserade av folkhälsan och de enkla åtgärder som årligen skulle kunna spara hundratals miljarder för samhället? Svaret på frågan är det vi även ser nu under coronapandemin. Vårt politiska etablissemang är för okunniga för att själva kunna ta till sig och förstå orsakerna bakom sjukligheten. Man väljer att helt förlita sig på ledande företrädare för den skolmedicin som under hela efterkrigstiden totalt misslyckats i sitt arbete med att bromsa sjukligheten. Och inte bara det, man tycks inte ens vilja förhindra sjukligheten genom att ge medborgarna de enkla hälsoråd som helt skulle förändra situationen.

Det är faktiskt så illa att den etablerade skolmedicinen, som står under ett tungt inflytande från den oerhört lönsamma läkemedelsindustrin, själva är en viktig del bakom orsakerna till den metabola pandemin.

Det var skolmedicinen, som med falska hypoteser om sambandet mellan främst kost och hälsa, vilseledde politikerna och därmed var orsaken till de helt tokiga kostråd som kom 1977. Sedan har två av världens största och mest lönsamma industrier – Big Food och Big Pharma – byggt upp oerhört stora och lönsamma verksamheter baserat på de felaktiga kostråden. Dessa stora ekonomiska intressen har kommit att helt korrumpera skolmedicinen, så att man undvikit att ta till sig senare tids forskning som visar att man gjort helt fel i 40 år. Till detta skall även läggas betydande prestigelåsningar hos många av våra ledande forskare som inte vill erkänna sina misstag, utan man fortsätter att försvara klart falsifierade hypoteser.

Vid sidan av skolmedicinen har det vuxit upp en flora av alternativmedicin som kämpar med att sprida kunskap om hur människor skall leva och äta för att förbli metabolt friska. Denna grupp är ständigt utsatt för ren förföljelse, hat och trakasserier i de etablerade propagandamedierna och från ledande representanter för skolmedicinen. Med coronapandemin får våra samhällen nu betala ett enormt högt pris både mänskligt och ekonomiskt för att politiker inte tagit tag i den sedan 40 år pågående metabola pandemin.

Övermedicineringen och coronadöden

Den 20 mars skrev jag en krönika på Anthropocene där jag ställde frågan om det kan finnas ett samband mellan skolmedicinens övermedicinering av främst äldre och den höga dödligheten i Covid-19 infektion. Regeln bland dagens gamla i vårt samhälle är att nästan alla har långa medicinlistor på alla medicinska preparat som läkare förskrivit. Minst ett dussin olika preparat är inte ovanligt trots att det finns stark forskningsevidens för att man redan vid så lite som fyra olika preparat har en tydlig negativ interaktion mellan preparaten.

Sannolikt har vi som är gamla sämre förutsättningar att kunna stå emot en allvarlig respiratorisk infektion. Detta är givetvis en delförklaring till den höga dödligheten i Covid-19 som kan observeras i olika länder. Frågan man dock måste ställa sig, är om alla de vanliga medicinska preparat som regelmässigt förskrivs av skolmedicinen till äldre, ofta helt i onödan, är en bidragande faktor bakom den höga dödligheten i denna grupp. Kanske är dessa mediciner en orsak till covid-19 dödlighet även bland yngre som i ökande utsträckning numer även ordineras sådana mediciner.

I rapporterna från olika länder om dödsfallen i Convid-19 påpekas att det visserligen oftast är de gamla som stryker med, men man påpekar även det starka sambandet med de bland äldre vanligare metabola sjukdomarna. Skolmedicinen är idag primärt inriktad på att inte bota dessa sjukdomar såsom ateroskleros, fetma, högt blodtryck, diabetes med flera, utan man betraktar istället felaktigt sjukdomarna som kroniska och behandlar dem livslångt med symptomdämpare. Att det ofta finns enkel bot har jag redogjort för i min bok om Den Metabola Pandemin.

Läkemedelsindustrins stora kassakor är en rad av dessa preparat, vars primära funktion är att just behandla symptomen på den metabola sjukligheten. De två främsta kassakossorna är preparat som sänker blodtryck och kolesterol. Här rör det sig om inkomster för industrin på tusentals miljarder kronor.

Kolesterolsänkande preparat som komplicerande faktor

Låt oss titta på ett exempel, nämligen skolmedicinens starkt ifrågasatta medicinering för att sänka blodkolesterolet. De ofta svåra biverkningarna av denna medicinering har jag i andra sammanhang redogjort för. Nästan en miljon svenskar står på kolesterolsänkande preparat kallade statiner. Frågan som måste utredas, är om detta ökar risknivån vid Covid-19 infektion? Det som gör att man kan misstänka ett samband mellan kolesterolnivån och sjukdomsutvecklingen vid Covid-19 är två faktorer. Dels är människans immunförsvar starkt beroende av tillgång på just kolesterol, dels spelar kolesterolet en viktig roll för människans lungfunktion.

En lipid/proteinfilm täcker interfacet i lungornas aleolarer och utgör en vital del i en normal funktion. Brist på kolesterol i filmen leder till en nedsatt funktion. Aleolarerna är ihåliga sfäriska kaviteter i lungornas parenkym där utbytet av syre in och koldioxid ut äger rum. Det finns av denna anledning skäl att misstänka att en låg blodkolesterolnivå kan vara en allvarlig försvårande riskfaktor vid Covid-19 infektion.

En rykande färsk artikel redogör för hur forskare i Wenzhou, Kina har utfört kliniska observationer av Covid-19 patienternas lipidnivåer. Man fann dramatiska minskningar i kolesterolnivåerna hos patienterna jämfört med friska personer.

Immunförsvaret är starkt beroende av god tillgång till kolesterol för att kunna fungera effektivt. Resultatet från Wenzhou tyder på att Covid-19 infektionen kraftigt åderlåtit tillgängligt kolesterol hos patienterna. Insamlade data tyder på att kolesterolnivåerna sjunker ganska snabbt under de tidiga stadierna av infektionen och ökar när patienten börjar tillfriskna. Detta visar tydligt att kolesterol kan ha en viktig roll att spela för att försvara kroppen mot infektioner som Covid-19. Observationen borde inte vara någon överraskning, eftersom man redan vet att kolesterol är en extremt viktig del av människans immunsystem.

Slutsatsen av dessa observationer är att patienter med en hög blodkolesterolnivå vid insjuknandet sannolikt hade en långt större förmåga att bekämpa infektionen med hjälp av sitt eget immunförsvar.

Dödligheten bör rimligen vara lägre hos denna kategori patienter. En mycket skrämmande konsekvens kan följaktligen vara att statinmedicinering försämrar möjligheten att överleva en Covid-19 infektion. Hundratals miljoner patienter globalt står på denna medicinering. Att det kan vara på detta sätt stärks av annan forskning. Redan år 1997 publicerade forskare i Nederländerna en artikel i Lancet som visade att äldre med de högsta blodkolesterolnivåerna var bäst skyddade mot infektioner och även cancer. Liknande resultat har för något år sedan redovisats i en stor metastudie i BMJ med svensken Uffe Ravnskov som förstanamn.

Forskning vid University of California publicerad 2013, fann att kolesterol spelar en viktig roll i immunsystemet. Det kan skydda människor från ett brett spektrum av virus, såsom: Ebola, Rift Valley-feber, Nipah och andra dödliga patogener. Man identifierade cholesterol-25-hydroxylase som en bred antiviral interferonstimulerande gen. Den konverterar kolesterol till en antiviral faktor som undertrycker viral tillväxt genom att blockera virusets förmåga att tränga igenom cellmembran, vilket är nödvändigt för att virus skall kunna föröka sig.

En studie från 2016 har visat att statiner försämrar immunsystemet hos äldre patienter och blockerar influensavaccins effektivitet. En annan studie visar att statiners antiinflammatoriska effekt kan försämra effekten av vacciners inducerade immunrespons mot akut sjuklighet i andningsorganen. Influensavaccinationer har under senare år riktats speciellt mot äldre som betraktas som en riskgrupp för komplikationer, av den typ vi ser i samband med Covid-19 infektion. En försämrad effektivitet för dessa vaccin hos äldre som står på statiner är något som måste beaktas.

Man måste skyndsamt utreda hur sambandet mellan statinbruk och eventuella komplikationer vid Covid-19 ser ut. Om det är som jag misstänker, bör sjukvårdsmyndigheterna omedelbart se till att avbryta all statinförskrivning under den pågående pandemin, som i olika faser kan pågå i tre år. Här har vi ett starkt skäl att repetera kravet från Riksföreningen för Metabol Hälsa på en oberoende och opartisk kommission som skall se över hela det metabola sjukdomsområdet i Sverige. Att en sådan kommission tillsätts är ett politiskt ansvar, likaså att kommissionen består av personer utan all anknytning till läkemedelsindustrin.

Blodtryckssänkande preparat kan även vara ett problem

Forskare som studerat Covid-19 dödsfallen nämner högt blodtryck som en viktig orsak, så låt oss därför titta på det kanske vanligaste preparatet som läkarna ordinerar till dessa patienter. Det heter Amlodipin och enligt FASS är en förekommande biverkan plötslig väsande andning, bröstsmärtor, andfåddhet eller svårigheter att andas. Hos mig ringer alla varningsklockorna när jag läser det. Är det inte just problem med andningen som är det som tar livet av coronapatienterna? Kan det vara så att blodtrycksmedicineringen förvärrar andningsproblemen från infektionen på ett fatalt sätt? Är det medicinerna och inte själva det förhöjda blodtrycket som slutligen leder till döden? Frågorna hopar sig när man tränger in i detta.

Den föreslagna kommissionen bör ha till uppgift att skyndsamt utreda vilket samband som kan finnas mellan de många dödsfallen bland metabolt multisjuka och de olika symptomdämpande mediciner som skolmedicinen ordinerar till dessa patienter.

För oss äldre som utpekas som den stora riskgruppen för att dö av Covid-19, är det oerhört angeläget att få veta om det är vår ålder eller alla de medicinska preparat som företrädesvis ordinerats till de äldre som är grundorsaken. Vi vet redan att många av dessa preparat ofta ger svåra biverkningar.

Just nu förbereder vården mycket kritiska beslut om vilka som skall få livsuppehållande vård eller inte, eftersom Sveriges vårdapparat saknar beredskap för denna typ av pandemi. Risken finns att många äldre kommer nekas livräddande vård av åldersskäl, när orsaken till den högre dödligheten kan stå att finna i alla medicinska preparat som idag förskrivs de metabolt sjuka.

 

Lars Bern

 

Artikeln har tidigare publicerats på Anthropocene

Lars Bern är en svensk teknologie doktor, företagsledare, författare och samhällsdebattör. Han är ledamot av Stiftelsen Svenska Dagbladet som är minoritetsdelägare i SvD, av Kungliga Ingenjörsvetenskaps-akademien sedan 1988 och Etikkollegiet.

Han har bland annat författat böckerna Varför försvinner våra kronjuveler? : dikeskörningar i svensk industri (2014) och Den metabola pandemin (2019). Bern driver även opinionssajten Anthropocene.

 

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

EU:s klimatpolitik undergräver energisystemet – Del 5

Förstörelsen av den europeiska ekonomin

EU:s klimatpolitik har förändrat Europas energisystem i grunden. Resultatet är högre kostnader och ett växande hot mot industrins konkurrenskraft, skriver Dan Ahlmark.

Uppdaterad oktober 7, 2026, Publicerad oktober 7, 2026 – av Dan Ahlmark
Foto: Lunkenbein Photography/iStock
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Medan världen invaggats i tron på att dagens klimathypotes – att koldioxidutsläpp har mycket farliga effekter på världens länder i en inte särskilt avlägsen framtid – är sann, har denna helt avvisats bland annat av två professorer emeriti, vars argumentation troligen var huvudskälet till att USA:s Environmental Protection Agency ändrade kurs 2025. Deras slutsatser kunde sammanfattas i några kortfattade men fullständigt förintande meningar, vilka sedan motiverades genom en redovisning av den forskningsmässiga grunden för dem.


Detta är del 5 i Dan Ahlmarks artikelserie om EU. Läs föregående del.


Därmed lyftes klimatpolitikens förtryck över USA:s energiproduktion och energianvändning, industriella utveckling och kärnan till dess internationella makt. Forskarna fastslog nämligen två slutsatser gällande FN:s och senare EU:s klimathypotes: "It fails to consider contradictory science. It is not based on science, it is based on unscientific evidence. Thus there is no scientific basis for the...Finding that greenhouse gases ("GHGs") will endanger the public health and welfare. Furthermore, it endangers the public health and welfare itself". (1)

Betydelsen för energipolitiken

Vi ska här inte beröra varför klimathypotesen varit så viktig för världens globalister och etablissemang att hävda och genomdriva, utan här granskas bara effekterna gällande dess allvarligaste effekt. Följande orsakskedja kan då bedömas vara den väsentligaste: Dagens klimatpolitik energipolitik negativ utveckling av bland annat industrin genom en rad även makroekonomiska konsekvenser lägre internationell konkurrenskraft och lägre standard för befolkningarna. Detta är en direkt följd av EU:s antingen följsamhet till globala beslut eller dess egna radikala klimatinitiativ. Att energipolitiken är klimatpolitikens viktigaste konsekvens betvivlas av få. Västerlandets beprövade och välkalibrerade system för att ge befolkningarna tillgång till riklig och billig energi, samtidigt som man skapar underlag för industrins verksamhet och förnyelse, utvecklades under lång tid.

Plötsligt beroende på en politiskt populär klimatforskning och internationella etablissemang hänförda av ideologin om politisk globalism, ändrades helt förutsättningarna för detta system. Energin har hittills huvudsakligen kommit och kommer från hydrokarboner, vilka nu betecknas som olämpliga på grund av att deras förbränning skapar stora mängder av CO2. Denna gas påstås genom sin ökning i atmosfären orsaka global uppvärmning med en rad svåra konsekvenser för världen. Så kol, olja och gas anses vara så farliga, att de bör bytas ut mot bättre energikällor, vilka det inte finns särskilt många av. Förutom att rensa ut kol och olja har ju även nukleär energi av många regeringar betecknats som farlig men då beroende på risken att vid olyckor mängder av radioaktivitet kan frigöras.

Europas viktigaste industristat – Tyskland – skrotade på grund av dominerande politikers (främst Merkel) inflytande sitt framgångsrika och betydelsefulla kärnenergiprogram, som tagit flera decennier att bygga upp och kostat stora summor. Detta skedde utan en tillräcklig konsekvensanalys. Medan utvinning av olja och gas främst skedde i Nordsjön, där Storbritannien avslutade sin utvinning, finns kol på många ställen i Europa, men vilka fyndigheter nu inte nyttjas. Väldiga summor har investerats i energikällor ansedda som rena såsom vind och sol. Ett prissystem för utsläpp av CO2 har införts, vilket medför nämnvärda kostnader för dessa utsläpp. Utbyggnad av system baserade på hydrokarbonenergi kräver kanske externa godkännanden och säkerligen finansiering, som möter särskilda restriktioner.

Vind och sol står fortfarande för låga andelar av länders energitillgång, och vindkraften torde på grund av höga kostnader och naturligen varierande vind inte överleva annat än som en mycket marginell kommersiell energikälla, om och när statliga bestämmelser och subventioner inte längre stödjer teknologin. Solenergi och hydroelektrisk kraft är då "rena" energikällor av intresse men har idag inte väsentlig betydelse annat än för enskilda länder med särskilda förutsättningar.

Energiomställningen utan ersättning

Vad energiomställningen hittills visat i Europa är, att ansvariga politiker i samarbete med EU-kommissionen varit helt ansvarslösa genom att sjösätta regler, som i många länder eliminerade grunden för det tidigare energisystemet, innan man fått ett nytt konkurrenskraftigt system på plats. Det senare skulle naturligtvis ha bevisad kapacitet att kunna överta bördan att skapa tillräckligt med energi till acceptabla priser. Dessa kan vara högre än tidigare men får, särskilt gällande industrin, inte avvika alltför mycket från internationella konkurrenters kostnader. En företagsledning, som på sitt område fattat något liknande helt oansvarigt beslut, hade snabbt avsatts.

EU:s beslutssystem, som är byggt för att skydda centrum från folkligt missnöje, och där det är svårigheter att klart utpeka dem, som har ett personligt ansvar för fiaskot, fortsätter att driva den skadliga klimat- och därmed energipolitiken. På samma sätt som skedde under Europas avrustning efter slutet av det kalla kriget, har den styrande klassen och EU haft en mycket felaktig uppfattning om omvärlden och fattat felaktiga och oansvariga beslut.

USA lämnar Parisöverenskommelsen

Att USA lämnade Parisöverenskommelsen med dess konsekvenser för energiproduktionen m.m., var början på en utveckling, som sannolikt leder till en stark begränsning av överenskommelsens räckvidd. Dagens politiska situation i Europa tyder på det. Regeringarna i unionens två ledande länder: Tyskland och Frankrike, har sällan haft ett värre opinionsläge. Vad som nu framkommer, är att även FN:s ledande kommitté avseende dagens klimatomställning medger, att tidigare projektioner av effekterna av ökningen av CO2 varit överdrivna. Domedagsprofetiorna, som använts för att skrämma den europeiska befolkningen och dess politiker, har varit fel. USA:s inrikesminister Doug Burgum sade nyligen, att världens omställning till nya energikällor alltid varit:

— a fantasy and a borderline lie (2).

Han begränsade sig till att beteckna de drivande personerna för denna omställning som:

— certain elements.

Med tanke på att just omställningen till nya energikällor i Europa varit en policy av närmast religiös karaktär, är slutsatsen förödande. De europeiska besluten har alltså i bästa fall varit en fantasi, men annars: kanske var det politisk artighet, som inte direkt kallade den för lögn utan blott "på gränsen till lögn". Så detta är vad EU och Europas politiska etablissemang årligen ägnat otaliga miljarder till att påverka sina väljare om och låtit genomtränga mycket av verksamheten i sina länder och all undervisning på alla nivåer. Man har indoktrinerat sina hela befolkningar om en fantasi eller något på gränsen till en lögn.

Fortsättning i del 6

 

Dan Ahlmark

 


Källor och vidare läsning

1. Lindzen & Happer – Comment on EPA Endangerment Finding – CO2 Coalition

2. Green energy transition a fantasy and a borderline lie – Climate Change Dispatch

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Klimatpolitikens grepp om Europas samhällen – Del 4

Förstörelsen av den europeiska ekonomin

Från industri och transporter till jordbruk, byggande och forskning: EU:s klimatpolitik har fått genomgripande konsekvenser för samhälle och ekonomi, skriver Dan Ahlmark.

Publicerad september 29, 2026 – av Dan Ahlmark
Traktorer i EU-kvarteren i Bryssel under en bondeprotest
Foto: EU/Christophe Licoppe
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Dagens klimatpolitik i Europa medför stora krav på centrala beslut och koordination på EU-nivå av medlemsstaternas aktiviteter. Enskilda länders politik sägs inte enskilt lösa dagens globala klimatproblem, utan samarbete och samordning krävs. Det aktualiserar frågor om i vilken utsträckning centrala beslut är motiverade och kan godtas, och vilken självständighet en medlemsstat bör ha. Det medför ofta krav på överföring av makt från de enskilda medlemmarna till EU-nivån.


Detta är del 4 i Dan Ahlmarks artikelserie om EU. Läs föregående del.


Centralt beslutsfattande leder till åtgärder, som medför betydande investeringar och kostnader. Det leder till en uppbyggnad av EU-institutioner med centrala resurser och förmåga till regelgivande samt tillsynsverksamhet för att åstadkomma avsedd styrning och beslut om mål. Dessa representanter förfogar över, förutom kunnandet i länderna, även egna nätverk av forskare och experter.

Klimatpolitiken omfattar samhället mycket brett och begränsar sig inte till bara traditionell tung och lätt industri. Det angår transporter, jordbruket, finansieringssektorn i vid bemärkelse; forskning; viktiga delar av den offentliga sektorn inkl rättssystemet mm. Just denna genomgripande inverkan på hela samhället, som klimatpolitiken baserad på den påstådda farligheten av CO2 medför, leder till många effekter.

Beträffande den grundläggande på klimatpolitiken och dess grunder baseras denna bland annat på material, som redovisas i nästa artikel (DEL 5A), som tar upp klimatpolitikens förödande inverkan på energipolitiken. Där visas grunden till att man bör betrakta Europas nuvarande klimatpolitik som onödig, missriktad och mycket farlig för regionens välfärd och utveckling. Dagens klimatteori är en i huvudsad obevisad hypotes. I detta sammanhang upprepas bara vad de två huvudforskarna, som är de främsta akademiska motståndarna till dagens klimatpolitik (1), säger om dess konsekvenser: “... they are policies that will destroy western economies, impoverish the working middle class, condemn billions of the world's poorest to continued poverty and increased starvation, leave our children despairing over the alleged absence of a future, and will enrich the enemies of the West who are enjoying the spectacle of our suicide march.”

Baserad på en obevisad teori har världens ledande globalistiska organisationer samt delar av världens etablissemang i samverkan fått världen att försöka minska halten av CO2, när denna egentligen är en nyttig gas, som vid ytterligare ökningar av halten i luften kommer att kraftigt öka livsmedelsproduktionen på jorden.

Vi bortser i denna artikel från de energipolitiska och makroekonomiska konsekvenserna av teorin. Istället ser vi på just arten och bredden av denna klimatteoris inverkan. FNs och EU:s gemensamma klimatpolitik berör då de allra flesta samhällssektorer i Sverige. Det gäller inte bara de flesta industrier utan i stort sett alla andra av samhällets viktiga sektorer såsom jord- och skogsbruk, den finansiella sektorn och så vidare. Administrationen av alla regler, som behövs för att realisera antagen klimatpolitik, kräver en utbyggd offentlig förvaltning samt stor uppmärksamhet och stora ansträngningar från företag och ägare av olika typer av egendom. Betydande bördor läggs härigenom på den privata sektorn. Kravet att följa alla regler och att realisera uppsatta mål innebär krav på stora resurser, otaliga projekt, problemlösningar och övervakning. Ett mycket starkt byråkratiskt inslag har därmed förts in i den svenska ekonomin, något påminnande om egenskaperna hos en socialistisk ekonomi och dess metoder.

Konsekvenserna av dessa olika nya regler har – bland sina många effekter på den offentliga förvaltningen – haft en betydande inverkan på rättssystemet. Skilda tolkningar av olika regler med betydande inverkan på egendom och förutsättningarna för näringslivets verksamhet skapar otaliga legala problem, som kräver sin lösning. Förutom olika åsikter och normala kontroverser mellan parter tillkommer de kontroverser och strider, som uppstår när diverse miljö- och radikala politiska grupper försöker att förverkliga egna ideologiska mål med hjälp av en komplex lagstiftning.

De industrier, som naturligen genom sin produktionsprocess skapar stora mängder av CO2, kommer trots framgångar gällande eliminering av utsläpp (i sig orsakande nämnvärda kostnader)troligen inte längre vara livskraftiga i Europa beroende på energikostnader och kostnader för de utsläpp, som ändå måste göras. Utsläppskostnader kan vara internationellt reglerade, eller av staten, och är nämnvärda.

Samtidigt har en annan förutsättning för vissa industrier förändrats, nämligen kravet på billig energi. Energi-generering berörs inte i denna artikel, utan här görs bara observationen att exempelvis ett av Europas största kemiföretag – BASF – flyttat sin verksamhet från Europa på grund av sina energikostnader. Det är en dramatisk åtgärd, men en, som ägarna av tung industri till exempel stålföretag, tung verkstadsindustri, kemi industri och så vidare kan besluta sig för. Om man samtidigt har ökade energikostnader. växande kostnader för den tekniska anpassningen till de nya reglerna, utsläppskostnader samt dessutom ökade administrativa kostnader, kan detta bli för mycket. Man kan dessutom uppleva ökade legala kostnader, ifall externa grupper utnyttjar det legala systemet för att nå något miljömål. Sedan får man uppleva till exempel fördröjningar gällande eventuell tillståndsgivning och annat nödvändigt för verksamheten. När den ackumulerade effekten av alla dessa effekter når en viss nivå, kan företag finna det bättre att flytta utomlands, sälja eller lägga ned verksamheten.

Transporter, flyg och sjöfart

En klimatmässigt mycket uppmärksammad industri gäller transporter generellt det vill säga förutom sådana på land även beträffande flyg och sjöfart. Dessa delar ansvarar för nämnvärda delar av industrins utsläpp av CO2. Olika skatter läggs på flyget i olika länder. Ett försök att införa internationell beskattning av just fartygsutsläpp stoppades 2025 av USA, som lyckades få ett antal länder att rösta mot FN-förslaget Net-Zero Framework. Detta initiativ kallades för ett ”Globalt grönskattebedrägeri” och sköts på framtiden. FN och FNs underorganisationer är desperata att äntligen på något område få egen beskattningsmakt och någon egen inkomst.

Olika utsläpp från bilar var en av de första typerna av utsläpp från konsumentprodukter, som började kontrolleras för länge sedan. Koldioxid fick sedan ökad uppmärksamhet, och utsläppskraven avseende gasen har sedan fortlöpande skärpts. Förbränningsmotorn har successivt ökat sin effektivitet, samtidigt som den orsakar allt lägre utsläpp av olika slag. De elektriska bilarna har ökat starkt i volym, men står fortfarande för en låg andel i Europa. Ett huvudproblem är, att priserna avseende elektriska fordon är alltför höga. Samtidigt är möjligheten att genomföra laddningar mycket otillfredsställande, och i mindre befolkade området krisartat låg. Sverige med landets stora ytor och delvis gles befolkning möter därvid särskilda svårigheter. Den utfasning av förbränningsmotorn man talat om torde inte komma att ske under lång tid.

Trycket har varit högt även på en av världens äldsta näringar: jordbruket. EU:s Green Deal har utformat olika åtgärder för att nå vad man kallar ett miljömässigt hållbart jordbruk. Regleringar finns för bland annat gödningsmedel och bekämpningsmedel, och man arbetar med att försöka minska metanutsläppen. Det politiska motståndet mot olika åtgärder har varit särskilt stort i medelstora länder som Nederländerna och Polen, men är betydande också i EU:s största stater.

Bönderna klagar över de allt högre kostnaderna men också regler, som medför byråkrati. Det europeiska jordbrukets effektivitet minskar samtidigt med lönsamheten och konkurrenskraften. De europeiska bönderna fruktar dessutom sådana avtal som EU:s med Latinamerikas handelsblock Mercosur, omfattande Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay. Omsorg har dock i detta avtal lagts för att skydda Europas bönder bland annat genom mycket låga årliga ökningar (till exempel 1.3 eller 1,5 %) av tillåten importvolym för livsmedel, där konkurrenskraften är låg till exempel biff, kyckling mm.

Offentlig byggnadsplanering på olika nivåer påverkas kraftigt av klimatpolitiken, liksom verksamheten allmänt inom arkitektur, byggnadsföretag och byggmaterialindustri. Styrning sker genom byggstandards och regler avseende material och isolering. Kostnadsökningarna har därför varit kraftiga inom flera led. I Sverige, där byggnation på grund av klimatet och höga byggkrav redan medför höga kostnader, drabbas hårt. Det mycket stora behovet av nya bostäder kan inte fyllas tillfredsställande. Förutom nybyggnation drabbas naturligtvis renoveringsverksamhet, tillbyggnader och så vidare.

Finansiering och forskning

Ett viktig område för klimatpolitiskt inflytande är området för finansiering av olika verksamheter. Det innebär numera, att alla viktiga finanseringskällor uppmärksammar önskemålet att prioritera miljömässigt sunda projekt det vill säga gröna sådana. Detta innebär svårigheter för projekt, som enligt normer och regler har en diskutabel klimatprofil såsom försvarsindustrin. Detta gäller alltså ett politiskt ingrepp i marknadsekonomin och en styrning som går tvärs andra politiskt beslutade policies.

Klimatpolitiken och dess mål avseende uthållighet påverkar självfallet EU:s centrala stöd for forskning liksom medlemsstaternas prioriteringar inom ramen för sina nationella forskningsprogram. Det influerar både företag, specialiserade självständiga forskningsinstitut samt universitetsforskning. Det influerar samtidigt kraven inom offentlig upphandling av alla slag. Kritik framförs beträffande kraven på snäv styrning av forskningen. Ett belysande – och avskräckande - exempel gäller själva den grundläggande klimatvetenskapen, där inga anslag egentligen ges till forskning, som kan utmana den allmänt accepterade klimatpolitiken. Det medför, att skeptiska forskare inte kan meritera sig genom sina valda projekt, vilket påverkar rekrytering och befordran inom universiteten.

Det finns samtidigt ett annat hinder för vetenskaplig opposition, genom att opponenter har mycket stora svårigheter att på grund av peer-review systemet för vetenskapliga artiklar få sina artiklar publicerade i de respekterade forskningsjournalerna avseende klimatvetenskap (vilket i sig minskar möjligheten till befordran). Sådana oppositionella forskare inbjuds heller inte till sammankomster och symposier, där viktig forskning diskuteras. Det är alltså ett system, som på grund av makt över medel och kanaler stänger ned de flesta möjligheter att framföra kritik mot de accepterade teorierna. EU har här i flera avseenden en negativ inverkan. Åsikterna på området begränsas till vissa godkända, och man hindrar avvikande röster. Det är metoder, som regelmässigt utnyttjas i auktoritära stater. I totalitära stater hindras eventuella opponenter på annat vis.

Som en följd av internationella beslut genomtränger nu konsekvenserna av tron på global uppvärmning (eller den benämning man vill använda) anställdas och deras chefers aktiviteter på de allra flesta fält. Självfallet är vissa stater såsom Sverige, som vanligen vill visa sig bäst i klassen gällande internationella åtaganden, ledande. Detta har fångat in samhällena främst i Västerlandet i ett hårt grepp och en byråkrati, vars effekter och kostnader ännu inte är fastställda. Genom ett alltmer utbyggt regelsystem med rättslig uppbackning påverkar det alltmer i nationernas dagliga liv.

 

Dan Ahlmark

 


Källor och vidare läsning

1. Lindzen & Happer – Comment on EPA Endangerment Finding – CO2 Coalition

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

EU:s agerande under covidkrisen – Del 3

Coronapolitikens skadeverkningar

Vaccinupphandlingar, covidbevis och kontroll av nätplattformar gav EU en central roll under pandemin, med följder för självbestämmande och yttrandefrihet, skriver Dan Ahlmark.

Publicerad september 22, 2026 – av Dan Ahlmark
Foto: EU-kommissionen
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Beträffande hälsopolitik har de nationella regeringarna i många avseenden bibehållit sin rätt att agera självständigt. Detta blev särskilt aktuellt under covid-krisen, som drabbade så gott som alla medlemsstater i EU, men där organisationen ändå hade eller gavs viktiga funktioner. Det medförde, att EU spelade en roll även beträffande andra områden, där man inte hade något formellt uppdrag.


Detta är del 3 i Dan Ahlmarks artikelserie om EU. Läs föregående del.


Ett område, där man hade en klar ledarfunktion gällde koordination av godkännanden av vacciner och deras utnyttjande. Funktionen uppfylldes av EU-myndigheten EMA. Den gällde tillåtelser avseende val av mediciner och ordinationerna gällande dessa, säkerhetsföreskrifter mm. Regeringarna följde i stort dess beslut.

Vad som senare hänt är, att särskilt vissa läkemedelsföretag kritiserats för sin produkt och dess konsekvenser för hälsan. Civilpersoner ifrågasätter godkännandet av produkterna. Det är idag oklart vilka juridiska följder – om några - detta medför för företagen. Dessa synes inledningsvis ha sökt godkännanden av staten, som skyddar dem från konsekvenser av att marknadsföra preparat, som kanske inte utprovats på konventionellt sätt och därför innebär viss risk.

EU fick inledningsvis under pandemin ett uppdrag av många EU-länder att genomföra köp av vacciner och koordinera fördelningen av dessa, vilka beslut realiserades. Vissa länder genomförde självständiga uppköp och fick leveranser före de gemensamt beslutade beroende på faktorer som offentliga organisationers senfärdighet, bristande vana mm. EU-kommissionens ordförande har blivit kritiserad beträffande vissa inköp men vann en förtroendeomröstning i Europaparlamentet gällande sina åtgärder.

Nerstängningar och ingrepp i vardagen

Åtgärder som direkt grep in i människors vardag gällde nerstängningar av flera slag, utegångsförbud, regler om att hålla avstånd, krav på mask och så vidare. Bland åtgärderna, som innebar ingrepp på människors personliga integritet, fanns kravet på medborgare att undergå ett visst antal vaccinationer. Dessa åtgärder gällande befolkningen hade lyckligtvis förbehållits de enskilda nationerna, och beslutades inte av något EU organ. Sverige var en de mera lyckliga länderna i detta avseende, då den aktuella myndigheten snabbt skaffat sig en något realistisk syn på sjukdomens art och därför undvek vissa tvingande åtgärder andra nationers befolkningar fick stå ut med.

Det hade rätt snabbt blivit uppenbart, att den främsta riskgruppen var de gamla, medan unga hade en avsevärt mycket lägre risk att drabbas hårt. Så småningom var det klart, att - bortsett från riskgrupp 1 - det var fråga om en sjukdom, som var något eller mera allvarlig än en svår säsongsinfluensa, men vars dödlighet blivit kraftigt överdriven. Trots den lägre risken för unga tvingades skolor i många länder inkl Sverige att hållas stängda under långa perioder. Med tanke på bland annat det stora sociala behovet hos många unga människor liksom behov hos dem gällande fysisk närvaro vid lärande var detta sannolikt ett felaktigt beslut. Nerstängningar av samhällssektorer och ingrepp, som hårt drabbade små och mindre företag, kan numera betraktas som diskutabla. De mest omfattande av åtgärderna mot covid kan alltså ifrågasättas. Medicinska experter, som protesterade, drabbades ibland av svåra personliga konsekvenser på sätt, som förde tanken till auktoritära samhällen.

Framtagandet av EU Digital covid Certificate påskyndade troligen tillåtna resor av civilpersoner inom Europa jämfört med om ingen sådan koordination av dokument skett. Samtidigt gav det EU en roll gällande gränskontroller, villkoren för EU-medborgare att resa samt digitala identitetssystem. De stora ekonomiska stödprogram, som igångsattes via EU, medförde ett centralt inflytande och kontroll av medlemsstaternas åtgärder avseende stöd. Det innebar en förstärkning av den centrala maktens roll.

Samarbetet mellan Europas stater förstärkte tendensen att bortse från interna protester, eftersom beslut, som egentligen var landets ansvar, först diskuterades i olika fora i EU, vilka då blev en viktig grund för de inhemska kommande policybesluten. Naturligtvis medförde detta ökade likheter i olika länders program att bemöta epidemin/pandemin. Säkerligen förstärkte detta tendensen att slå undan inhemsk kritik och protester mot olika inslag av covid-politiken. Inhemska politiska diskussioner präglades från regeringarnas utgångspunkt med stor sannolikhet just av den consensus framkommen i EU:s diskussioner i olika instanser. Inhemska demokratiska krafter, som frambar kritik, behandlades och beaktades därför inte på samma sätt som om EU inte funnits.

En obehaglig upplevelse var att en liten del av befolkningen i Sverige visade aggressivitet mot dem, som protesterade mot olika åtgärder, och ville inte tillåta den handlingsfrihet och yttrandefrihet, som medborgare ska ha. Mycket oroande auktoritära tendenser visade sig vara naturliga hos många på grund av hotet mot deras hälsa. Och svenska politiker visade bara passivitet gällande sådana uttryck och inget civilkurage.

EU:s censurverksamhet under covid-epidemin

EU bedriver en övervakande granskning av de sociala plattformarnas egen granskning av innehåll där, som publiceras av allmänheten. Som en undersökning av den amerikanska kongressen visat, genomför de dock allmänt en censur, som går utöver vad plattformarna önskar och utför (1). Detta har också gällt debatten om staters covid politik, där EU hindrat kritiska åsikter om policies att publiceras eller nås av allmänheten.

Det är naturligt, att många olika åsikter om covid-politiken i Europa framfördes under perioden, eftersom stater krävde och genomförde mycket drastiska åtgärder gällande medborgarnas liv. En hård debatt om detta är naturlig, och kunde självfallet ibland gå för långt. Plattformarna stoppade dock lögner och galna teorier, som kunde anses vara antingen ”misinformation” eller ”disinformation ”. Plattformarnas granskning av innehåll gäller båda typerna liksom EU:s översyn. Misinformation gäller felaktig eller vilseledande information spridd utan avsikt att lura. Disinformation är allvarligare. Sådan defineras av EU som: “Disinformation...refers to false or misleading information (min kurs.) that is deliberately spread to deceive and manipulate public opinion, particularly in the context of online communication” (2).

Problemet är, att EU, sannolikt beroende på att det utgör en politisk organisation djupt involverad i många faser av medlemsstaternas covid-politik, var mycket känslig för kritik av den genomförda politiken. Man syns ha utfört en övervakande, detaljerad och sträng censur, som uppenbarligen gick utöver vad plattformarna önskade utföra. Men genom EU:s möjligheter att kräva åtlydnad, kom dock plattformarna att följa det centrala censurorganets anvisningar.

Vad, som i detta fall behövdes, var ju att på grund av bristande kunskap om covid´s reella ursprung och effekter, det fanns övervägande skäl för myndigheterna att tillåta en bred diskussion om epidemins/pandemins alla aspekter. Ingen visste ju egentligen med någon säkerhet sanningen, och en medborgares rätt att framföra sin åsikt är grundläggande. Detta respekterades ofta dock inte. Ett exempel: den nu av amerikanska myndigheter accepterade sanningen, att viruset spreds från ett kinesiskt laboratorium finansierat av USA (3), censurerades som – åtminstone – misinformation. Man tystade medicinska experter med avvikande sakmässigt grundade annorlunda åsikter om de dramatiska åtgärderna gällande masktvång och avstånd i köer mm. Framförd kritik av de ekonomiskt förödande nerstängningarna av samhällen och skolor mildrades av censuren.

Elektronisk censur förfogar ju över ett flertal medel. Kritiska åsikter om vaccinernas inverkan från fackmän, eller människors rättighet att avstå från vaccination, behövde ju inte direkt tas bort. Istället kan man begränsa räckvidden på internet – och därmed i huvudsak minska effektiviteten i informationen - eller man kunde sätta en etikett på innehållet. Om det gällde information från aktiva skribenter, som fick ekonomisk ersättning från plattformen, kanske den rätten togs bort för visst innehåll.

Det syns helt klart, att EU:s censurenhets tolkning av misinformation mm ibland stred mot lagstiftningarna om yttrandefrihet i länder, som censuren gällde. Både när det gällde medicinsk expertis, på minst samma kunskapsnivå som regeringarnas experter, eller en allmänhet, som bara utnyttjade sin rätt att kritisera statlig politik, gick EU för långt i tystandet av oppositionella stämmor. En rad åsikter, som skyddats av EU och medlemsstaternas regeringar, har också visat sig vara fel eller överdrivna. Påstådda konspirationsteorier visar sig ju numera ofta vara just korrekt information. Men EU hade inte omdömet att i sin censurverksamhet beakta osäkerheten i kunskapsläget och allmänt människors rätt att framföra sina synpunkter.

 

Dan Ahlmark

 


Källor och vidare läsning

1. EUs förödande angrepp på yttrandefriheten i Europa – del 1 – Nya Dagbladet

2. EU:s förödande angrepp på yttrandefriheten i Europa – del 2 – Nya Dagbladet

3. CIA whistleblower outlines COVID-19 coverup – The Conservative Treehouse

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Färre orkaner på Atlanten

Klimatöverdrifterna

Den varma havsströmmen El Niño orsakar fler orkaner än normalt över Stilla havet och gör stora områden på jorden varmare. Samtidigt tycks den minska antalet orkaner på Atlanten öster om de amerikanska kontinenterna, skriver Tege Tornvall.

Uppdaterad september 21, 2026, Publicerad september 20, 2026 – av Tege Tornvall
Satellitbild över östra USA och Atlanten med en tropisk cyklon öster om Bahamas.
Satellitbild över tropisk cyklon i Atlanten öster om Florida och Bahamas. Foto: NASA/NOAA
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Den varma havsströmmen El Niño orsakar fler orkaner än normalt över Stilla havet och gör stora områden på jorden varmare. Samtidigt tycks den minska antalet orkaner på Atlanten öster om de amerikanska kontinenterna.

Orkaner över varma havsytor i Stilla havet på norra halvklotet uppträder under sommaren och en bit in på hösten. Orkaner har minst 32,7 sekundmeters vindstyrka. Det motsvarar 118 km/h. De allra värsta kan blåsa tre gånger hårdare.

Men orkaner bildas också över andra världshav. På Atlanten slutar orkansäsongen i mitten av september på det norra halvklotet. Men under El Niño-år i Stilla havet tycks det bli färre orkaner på Atlanten.

Till mitten av september tycks i år ingen enda storm på Atlanten ha nått orkanstyrka. Senast den 11 september de senaste åren kom den första orkanen över Atlanten så sent som 2002 (Gustav) respektive 2013 (Humberto). I år tydligen ännu senare – om alls.

Att ingen enda eller bara någon enstaka orkan över Atlanten bildats kan bero på att det inte räcker med särskilt varmt ytvatten för att utlösa dem. En särskilt stark El Niño i Stilla havet kan förskjuta och dela upp samlade, stora åskmoln som kan orsaka orkaner.

Atmosfären rör sig då för mycket för att ge samlade åskmoln tillräcklig samlad styrka för att kunna utlösa orkaner. De stormar som ändå bildas blir aldrig orkaner. Alltså har Atlanten hittills i år saknat riktiga orkaner – hittills.

På liknande sätt växlar tropiska orkaner i andra världshav med den samlade kraft atmosfären kan ge vindar. Orkaner söder eller norr om tropiska områden drivs av temperaturskillnader.

 

Tege Tornvall

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.