Nya Dagbladet i unik intervju med Lena Hallengren: ”Får abstinens när jag inte får stänga in folk”

publicerad 1 april 2022
- av Markus Andersson
Lena berättar om besvikelsen kring hur Ukrainakriget och den upphörda pandemilagen tagit henne från rampljuset.

Nya Dagbladet har träffat Sveriges socialminister Lena Hallengren. Vi besöker henne på en ungdomsmottagning dit hon hastigt sökte sig när pandemilagen upphörde. Satirkänsliga läsare varnas för att ta del av intervjun.

Jag drabbades av panik och svettningar.

Vad är bakgrunden till den kraftiga abstinensen?

I nästan två års tid har jag växt och utvecklats enormt som människa sedan jag via pandemilagen haft befogenheter att detaljstyra miljoner människors liv, vardag och hälsa. Jag kunde på en förmiddag stänga ned sociala verksamheter för barn, vuxna och gamla. Efter bara några veckor började människor utveckla depression och övervikt och efter någon månad såg vi även att självmorden tog fart. Den kicken är svår att beskriva och nu har möjligheten berövats mig, säger Hallengren.

Det politiska svängrummet blev enormt och på Lenas bord låg maktbefogenheter som ministrar i decennier bara kunnat drömma om.

Tack vare att vi tidigare haft en låg grad av korruption och en stark inre sammanhållning i Sverige kunde vi oftast med rekommendationer försätta människor i situationer som i andra länder krävde tvingande lagstiftning. Att se till synes fria människor i ett civiliserat land dansa efter myndighetens pipa vidgade mina vyer kring vad man kan åstadkomma med politisk makt. Vi lyckades stundvis till och med att få barn och deras föräldrar att sitta skilda åt på restauranger och serveringar.

Lena beskriver minuterna innan presskonferenserna där hon för hela svenska folket levererade de för mänskliga fri- och rättigheter förkrossande beskeden som ett tillstånd av extas.

Att veta att 10 miljoner människor väntar på ett besked som levererades av mig i egen hög person under presskonferenserna där jag stod i hela landets strålkastarljus kunde få mig att tugga fradga. Det var ett tillstånd som endast kunde beskrivas som extas. Att dessutom veta att journalistkåren där ute var helt med på våra noter och vars enda kritik egentligen rörde varför vi inte införda hårdare och tidigare repression i samhället gav mig ett otroligt lugn i hela kroppen.

Socialministern beskriver influensaviruset som en skänk från ovan till den socialdemokratiska regeringen.

När omvärlden trodde att viruset var dödligt lät vi flygplan från smittohärdar landa i Sverige och chillade med planerna på att bygga fältsjukhus, inhandla virusdödande medel och andra krisförebyggande åtgärder. Efter någon månad stod det klart att coronavirusets dödlighet låg i nivå med säsongsinfluensan. Då började vi dra åt tumskruvarna för rörligheten och drog igång nedstängningspolitiken på allvar.

Hon menar att det var svårt för regeringen att överblicka vilken enorm arbetslöshet och påverkan på näringslivet besluten skulle leda till. Men rapporterna visade tidigt på att nettoeffekten av nedstängningspolitiken var förödande, inte minst för småföretagen, restaurang- och kulturbranschen.

Vi fick tidigt indikationer att politiken skulle knäcka mindre och självständiga aktörer och att beroendet av staten skulle bli enormt. Först i efterhand kunde vi dock summera vilken ohygglig maktkoncentration politiken lett till. Några hundra miljarder kronor kunde vi på ganska kort tid omfördela till de allra mest förmögna i samhället.

Lena hade ofta överläggningar med Stefan innan repressionsbesluten meddelades till folket. Foto: Facebook

Om depressionen, ohälsan och självmorden, vårdköerna, ungdomars krossade drömmar, inställda skolavslutningar och resor till bekanta, uteblivna högtider med nära och kära och en permanent distansering till gamla och andra familjemedlemmar säger Lena att hon aldrig övervägt om priset för nedstängningspolitiken varit värd att betala.

Vad det här har inneburit för mig personligen, att få stå i maktens centrum och månad efter månad få diktera levnadsvillkoren för ett helt folk, den upplevelsen kommer alltid att vara med mig. Jag tvekade inte för ett ögonblick och skulle göra om det om jag fick chansen.

Hur känner du kring att miljoner barn och vuxna till stor del mot sin önskan och med stort motstånd trots allt nu injicerats med ett nytt experimentellt vaccin som utöver blodproppar, hjärtkomplikationer, ansiktsförlamningar och andra biverkningar av forskare befaras kunna påverka gravida och embryon med en potentiell påverkan på det mänskliga DNA:t och framtida generationer?

Tack vare de hundratals miljarder vi skickat in i fickorna på läkemedelsjättarna känner jag mig trygg med att bli uppbackad om någon skulle få för sig att jag personligen har något som helst ansvar för alla de döda och skadade som vaccinet redan fört med sig och framgent kommer att orsaka. Eller för de som tagit livet av sig på grund av social isolering för den delen. Min familjs pension är nu med råge säkrad.

Hur lyckad var egentligen regeringens politik?

När man såg människor i trafiken köra ut runt i sina bilar helt ensamma utan medresenärer med munblöja på sig insåg vi att vi under de här två åren verkligen lyckats skrämma vettet ur människor på ett effektivt sätt.

Sover du gott på nätterna?

Ja, som en mupp skulle jag säga.



Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!

Välkommen att diskutera! NyD vill uppmuntra till en saklig och kvalitativ debatt vilken genomsyras av god ton och respekt för andra åsikter. Du är själv juridisk ansvarig för vad du skriver. Läs våra fullständiga kommentarsregler här.