DEBATT

”Vi gillar olika”

publicerad 8 januari 2013

För några år sedan lanserade en av våra stora kvällstidningar kampanjen ”Vi gillar olika”. På forum som Facebook frodades denna kampanj och var och varannan person satte symbolen för kampanjen, en variant av ”rör inte min kompis”-handen, på sin profilbild. Några har kvar den än i dag.

Vid en första anblick verkade det helt ok. Jag menar, självklart vill vi ju att alla människor ska bli behandlade lika. Även de som är olika. Men vänta lite nu…

Om man påstår att det finns ”olika” – har man inte då förstärkt den åsikt man vill bekämpa?

Personer som inte satte symbolen på sin profil blev genast misstänkliggjorda. Var de rasister? Intoleranta, ondsinta hatare av mångkultur? Eller, det så ofta förekommande epitetet: främlingsfientliga?

Parentes: om man använder sig av ovanstående begrepp för att definiera en persons åsikter, har man då inte frångått principen ”Vi gillar olika”? Eller gäller bara ordet ”olika” personer med annan hudfärg? Religion? Kultur?

VILKA är de där ”olika”?
Inte är det Olle från Landskrona som vill minska invandringen i sin stad, då han sett denna förfalla mer och mer under sina sjuttio år i staden. Nej, han är en intolerant rasist som man inte får tycka om. Det är inte politiskt korrekt att tycka om en rasist. För det är precis vad man förvandlas till om man yttrar något negativt om invandringen, eller som det så fint heter ”mångkulturen”: en rasist. Man får inte på något sätt alliera sig med sådana. De tycker ju inte som den politiskt korrekta maffian. De tycker… olika?

Det finns invandrare som själva tycker att mångkulturen och det svenska daltandet gått för långt. Det finns personer som flytt från krig och förtryck för att finna en fristad i Sverige, i ett land med demokrati och yttrandefrihet, bara för att sedan åter bli nedtystade av landsmän som inte delar deras uppfattning.

Landsmän som INTE gillar olika. Och ur deras perspektiv är det vi svenskar som är de olika. Det är vi som är främmande och ska frysas ut. Det är oss man måste undvika av rädsla för att assimileras in i ett samhälle som är annorlunda. Olikt.

Det finns också grupper av muslimer som har religionen på sin sida när de säger att de inte vill bli som oss. Vi – de otrogna västerlänningarna. Vi som ska bekämpas med alla medel i Allahs namn. Vi är inte människor. Vi är grisar med Lars Vilks i spetsen, vi är hinder på vägen till ett samhälle med sharialagar och religiös fundamentalism.

Men detta betänks över huvud taget inte av de politiskt korrekta, oftast vänsteranhängare i palestinasjalar eller kulturtanter som en gång varit i Rinkeby och köpt sallad av Ali på torget och det var sååå förtjusande och spännande. Nej, de fortsätter vifta med sina symboler över hur öppensinnade och nyfikna de är.

Själva tanken är bra. Men den faller på sin egen motsägelsefullhet.

Det är de själva som är ”rasister”. Det är de själva som belyser att vi människor är olika. Och att vara ”främlingsfientlig” förutsätter att det finns främlingar.

Att gilla olika måste väl även innebära att vänsteranhängare gillar sverigedemokrater?

Att gilla olika måste väl även innebära att terrorister ska behandlas som terrorister? Oavsett om man har islamistiska sympatier eller högerextrema? Oavsett om man heter Taimour och, tack och lov, råkar spränga sig själv i luften i julhandelsträngseln mitt i centrala Stockholm utan att någon annan, vilket syftet var, kom till skada. Eller om man heter Anders Behring Breivik.

När personer som Göran Greider går ut i media och mer eller mindre försvarar dödsskjutningarna i Frankrike, med att mördaren inte mådde så bra på grund av sina erfarenheter av krig och misär – självklart orsakat av västvärlden – och därför inte riktigt kan stå till svars för sina handlingar, då blir det bara skrattretande. Särskilt som, mig veterligen, mördaren vuxit upp i Frankrike.

Men vem säger detsamma om Anders Behring Breivik? Hans dåd går aldrig att försvara, men varför tycker ingen synd om honom? Han, som enligt psykologundersökningar varit känslokall redan som fyraåring. Han, som blev övergiven av sin far och levde i en låtsasvärld?

Svaret är enkelt: han är inte ”olik”. Han är vit. Han är västerländsk. Han ser ut som vi. Inget exotiskt. Inget spännande språk. Han talar norska, för guds skull!

Och – han är högerextrem. Det är det fulaste man kan vara. Då hatar man judar och judarna har lidit tillräckligt. Men vänta lite nu… Det finns ingen religion så antisemitisk som islam. Men det ser inte palestinasjalarna som skanderar slagord mot högern, spyr ut sitt hat mot dem, men förlikar sig med alla som har en annan hudfärg. Oavsett vad som finns där innanför.

De som har vita händer på sina profilbilder på Facebook. Händer, på vilka det står: ”Vi gillar olika”.

 

Jessica Sjölin


Artikelförfattaren heter Jessica Sjölin

 


Liknande artiklar: