MORGONDAGENS DAGSTIDNING – måndag 24 mars 2025

måndag 24 mars 2025

NyD Debatt

”Läkemedelsverkets anklagelser mot Ion Silver var helt grundlösa”

publicerad 17 oktober 2015
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Läkemedelsverkets anmälan var inte bara grundlös, de har själva begått brott i sammanhanget. Det skriver Anders Sultan efter att åtalet mot honom och hans bolag lagts ned. Läkemedelsverket menade att en privat diskussion om effekten av kolloidalt silver på ett nätforum var olaglig.

När Läkemedelsverket polisanmälde Ion Silver AB, Michael Zazzio och mig, så innebar det att alla tre utreddes med tanke på Läkemedelsverkets påstående om brott mot Läkemedelslagen. Läkemedelsverket ljög i sin polisanmälan, hittade på omständigheter samt undanhöll information. En sådan gärning är åtalbar och kan, om brottet anses vara grovt, leda till fängelse för den statsanställde gärningsmannen – fängelse i upp till sex år.

Kammaråklagaren, vilken Michael Zazzio ringde upp vid årsskiftet, tog i sitt beslut hänsyn till lag 1994:1219, ECHR och de FN-konventioner och FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter som styr den individuella yttrandefriheten och som gäller samtliga medlemsländer i FN samt de konventionsstater som har ratificerat konventionerna, vilket Sverige gjorde redan på 1950-talet. Dessa ”lagar” får ej överträdas. Det spelar ingen roll vad privatpersoner yttrar eller för vidare i form av information, så länge de inte kränker andra eller äventyrar rikets säkerhet etcetera.

Kammaråklagarens beslut visar att Läkemedelsverket inte kan nå någon framgång med det beslut som de har fattat och som just nu ligger till grund för ett förvaltningsmål i FR i Uppsala. Kammaråklagarens beslut visar även att det som två skånska tidningar skrev om mig, inte har någon skälig grund. Av det som har angripits i artiklarna finns det inga bevis för att att tidningarna i något fall skulle ha rätt. Det har nämligen i målet redan bevisats att tidningarna har baserat sina påståenden på utvalda experters påståenden och inte på vetenskapliga fakta. Vetenskapliga fakta från tidigare publicerade studier har bifogats brottmålen i Helsingborg och Malmö mot den ansvarige utgivaren och därigenom har tidningarnas experter bevisats ha fel i samtliga de yttranden som har angripits och som nu ligger till grund för åtalen i brottmål om grovt förtal.

Minst sex stycken personer på Läkemedelsverket har begått brott mot mig och Michael Zazzio – bolagsmänn i Ion Silver AB och de sex personerna kommer att polisanmälas för tjänstefelsbrott (BB 20 kap samt falsk tillvitelsebrott (BB 15 kap).

Jag hoppas att detta klargörande räcker för att öka förståelsen för att kammaråklagaren har följt lagstiftningen då han fattade sitt beslut.

Du får som myndighetsutövare inte använda dig av något som är preskriberat (preskriptionstid är två år) men Läkemedelsverkets chefsjurist använde sig av en 11 år gammal tidningsartikel som var utgiven av en publicist med utgivningsbevis (lyder under YGL och TF och inte under PUL). Läkemedelsverket påstod osant att artikeln var marknadsföring för Ion Silver AB men Ion Silver AB bildades först år 2012 – nio år efter det att artikeln publicerades.

Vi snackar alltså om kriminalitet på en betydande nivå innanför Läkemedelsverkets väggar. Det blir troligtvis en fällande dom mot dem på Läkemedelsverket som kommer att åtalas framöver.

Hade kammaråklagaren inte kommit fram till det som han kom fram till, så hade han polisanmälts och åtalats. ”Förutfattade meningar, fördomar och på förhand färdiga attityder är de okunnigas världsuppfattning” och godtycke strider emot regeringsformen – en av våra grundlagar som det inte får brytas mot.

Här kommer ett klargörande om gällande lagstiftning med avseende på yttrandefriheten och rätten till privat korrespondens (gäller även korrespondens med grupper av människor – till exempel i Facebook-grupper).

Lagstiftning:

Enligt den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (ECHR), antagen i svensk lag år 1994 (lag 1994:1219, giltig från och med 1995-01-01), så har var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna rättighet. Var och en har även rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.

Enligt ECHR gäller även ett förbud mot diskriminering. Åtnjutandet av de fri- och rättigheter som anges i konventionen skall säkerställas utan diskriminering på någon grund såsom kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åsikt, nationellt eller socialt ursprung, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt.

Ägande och ställning i övrigt (jag är vd i Ion Silver AB och Michael Zazzio är styrelseordförande i samma bolag och det är vi två som äger bolaget Ion Silver AB) medför inte att staten kan inskränka den personliga yttrandefriheten. Mina och Michael Zazzios privata yttranden (där företaget inte uttryckligen används i yttrandena) om kolloidalt silver kan således inte inskränkas utan de har lagens och konventionens stöd för att kunna välja när de vill vara privata.

Åklagaren i Malmö har lagt ned förundersökningen mot Ion Silver AB – ägarna och bolagsmännen jag och Michael Zazzio – med motiveringen att det inte kan antas att brott har begåtts. Läkemedelsverket har anmält sådan brottsmisstanke, vilket innebär att Läkemedelsverkets chefsjurist inte kan lagen och inte begriper vad den innebär och betyder. Läkemedelsverket kan således inte heller komma att få rätt i Förvaltningsdomstolen i Uppsala där överklagandet av Läkemedelsverkets beslut för närvarande handläggs och med 99,99 % sannolikhet kommer att leda till att Läkemedelsverkets tidigare beslut kommer att inhiberas/undanröjas.

 

Anders Sultan, vd Ion Silver AB

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Inkompetenta järnvägsbeslutare”

Järnvägsprojektet Ostlänken är ett skräckexempel på hur inkompetens och förutfattade meningar styr järnvägsbesluten i Sverige. Projektet bör pausas för att sedan planeras om för att spara pengar och få en modern järnväg på kvarvarande sträckor. Det skriver Hans Sternlycke.

publicerad 21 mars 2025
järnväg järnvägar Sverige
Det är järnvägen som ligger i teknikframkanten, inte bilen eller flyget.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Ostlänken, järnvägen mellan Järna och Linköping som började byggas förra året är ett skräckexempel på hur okunnighet och förutfattade meningar styrt järnvägsbesluten, både bland politiker och Trafikverket. Bygget borde pausas och projekteringen göras om för att rädda pengar och få en modern järnväg på kvarvarande sträckor. Det finns gott om tid. Banan beräknas inte vara klar förrän 2035, men kunde byggas på bråkdelen av tiden på bro för 400 kilometer i timmen mot med makadam på konventionell banvall som nu för 250 kilometer i timmen.

Kostnaden blir 103 miljarder kronor för de 18 milen, internationellt höga 5,7 miljarder milen, mot hälften för på bro, enligt Skanska. Underhållskostnaden blir hela 4,5 gånger mer än på bro och med spår i betong, under 30 år 19 miljarder kronor mot 4,2.

Ostlänken blev kvar när de nya stambanorna som skulle gett 2,5 timmars restid mellan Stockholm och med tåg i 320 kilometer i timmen och två timmar till Göteborg. Nu borde ett höghastighetsnät för 400 kilometer planeras. Sedan blev banorna nedgraderade till 250 kilometer i timmen, under påstående från Trafikverket, att det skulle vara billigare. sedan blev första åtgärden av nya regeringen att lägga ned för att spara pengar. Kvarvarande bitar skulle ha pendeltåg och godståg, helt ignorerande kapacitetsförlusten olika hastigheter ger. Nya stambanorna med bara höghastighetståg skulle gett plats för tre gånger fler tåg på de gamla stambanorna genom jämnare hastigheter där.

I dag tar det tar det tre timmar och 40 minuter att resa mellan Stockholm och Göteborg och och fyra timmar och 30 minuter att resa mellan Stockholm och Malmö. Det är trekvart respektive en halvtimme längre än de restider som gällde 1998. Då presenterades en stomnätsplan för hela landet hur tågen skulle bli snabbare att resa med 2007. Bara för ett par sträckor har det förverkligats. Tvärtom har nästan alla sträckor längre restider än de hade 1998.

Orsaken är att trafiken har ökat, men järnvägen inte byggts ut, så att järnvägen nu ligger vid kapacitetsgränsen, och att underhållsskulden ökat. Bilen och flyget har setts som det moderna, som man satsat på. Ändå är det bara ett par orter med flygfält som har kortare restid med flyg än med tåg efter stomnätsplanen för 2007.

Det är järnvägen som ligger i teknikframkanten, och som kan bli billigare och snabbare, inte bilen eller flyget. Järnvägen är miljövänligare och mer ekonomisk. Politiker och planerare bör uppgradera sin kunskap om modern järnvägsteknik.

 

Hans Sternlycke

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Utbildningen är viktigare än vapnen”

Utbildningen för jägarexamen borde bli längre och även innefatta psykologisk lämplighetsprövning. Det skriver Misha Istratov, debattör inom viltförvaltning och hållbarhet.

publicerad 5 mars 2025
Dagens helgutbildningar för jägarexamen är problematisk, skriver Misha Istratov.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Det var aldrig en fråga om huruvida det skulle ske i Sverige, utan enbart en fråga om när. Det har hänt i Norge. Det har hänt flera gånger i Finland. Medan andra länder infört strängare vapenlagar har svenska regeringspartiers flörtande med amerikanska landsbygdsideal och vapenkultur i stället banat väg för mass- och skolskjutningar.

Gärningsmannen som stod bakom attentatet i Örebro där tio människor dödades, bar tre jaktgevär på ryggen, varav ett halvautomatiskt. Debatten har gått varm om de halvautomatiska vapnen som godkändes för jakt 2023. Att regeringen nu vill skärpa vapenlagarna efter attentatet är tillbörligt. Men det är också politiskt opportunistiskt eftersom de själva tidigare lobbat för de regler de nu förbjuder. Den politiska kappvändningen blir ännu mer flagrant mot bakgrunden att flera av regeringspartierna för några månader sedan öppet verkade för ännu generösare regler för vapeninnehav.

I stället för att enbart diskutera vapentyper bör grunden till hur gärningsmannen ens erhållit sin vapenlicens uppmärksammas – nämligen genom den jägarexamen han avlagt.

I dagens Sverige kan du få ett infall på en fredagsmorgon och anlända till en kursgård samma dag, för att på söndagen ha din jägarexamen i handen. Det stora ansvaret som ett liv med vapeninnehav innebär bör inte kunna baseras på impulser och nyckfullhet såsom dagens helgutbildningar möjliggör.

Ingen kan säga om våldsdådet i Örebro hade kunnat förhindras med hårdare regler för jägarexamen och vapenlicens. Men det bör stå utom alla tvivel att det hade minskat risken för att fel person skulle få tillgång till militära vapen med ödeläggande kapacitet.

Det vore osmakligt om Örebrofallet ledde till en diskussion om hur seriösa majoriteten av Sveriges jägare är och att de inte ska drabbas på grund av att en desperat person valde att skapa en tragedi. Vissa saker är för viktiga för att kringgå försiktighetsprincipen. Även om 277 034 av de 277 035 jägare som löste jaktkort senaste säsongen vore exemplariska, räcker det uppenbarligen med att en person tappar besinningen för att konsekvenserna ska bli ödesdigra.

Just nu pågår en utredning för en modernare jaktlagstiftning, vilket är på tiden eftersom nuvarande jaktlag är från 1987. Ramverket till flera delar i jaktlagen grundlades redan 1938 vilket gör den förlegad i många avseenden. Det är alltså ett ypperligt tillfälle för regeringen att lägga till uppdraget att utreda hur jägarutbildningen kan bli mer omfattande och seriös. Ett av kraven borde rimligtvis vara att innehållet inte ska kunna korvstoppas över en helg, utan bör inhämtas över ett antal veckor eller månader.

Det stora ansvaret som ett liv med vapeninnehav innebär bör inte kunna baseras på impulser och nyckfullhet såsom dagens helgutbildningar möjliggör.

En längre jägarutbildning skulle utöver djupinlärning också ge möjlighet för systemet att plocka upp signaler om olämpliga kandidater. Hittas de redan i detta skede finns goda chanser att undvika tragedier. I tillägg till detta skulle en psykologisk lämplighetsprövning innan man får avlägga jägarexamen vara en ytterligare säkerhetsåtgärd. Efter de två skolskjutningarna i Finland 2007 och 2008 infördes kontroller av mental hälsa för de som ansökte om tillstånd för halvautomatiska vapen. Detta borde lämpligtvis gälla samtliga personer som ansöker om vapenlicens eftersom det naturligtvis går att begå terrordåd med en älgstudsare eller ett handeldvapen också.

Under remissrundorna för den nyliga utredningen En ändamålsenlig vapenlagstiftning kan man skåda hur jägarförbunden propagerar för friare vapenlagar medan Brottsförebyggande rådet varnar för riskerna med fler och farligare vapen ute i samhället. Ändå följer politikerna ideligen jägarförbundens önskemål. Tendensen att intresseorganisationerna utövar massivt inflytande på jakt- och vapenpolitiken har debatterats i årtionden. Med facit i hand kan man konstatera att utan jägar- och skytteförbundens idoga påverkansarbete skulle många av landets generösa vapenlagar aldrig realiserats. Det är därför av yppersta vikt att jägarförbunden välkomnar ett förslag om en mer seriöst upplagd jägarutbildning som en garant för en mer kompetent framtida jägarkår.

Regeringen har nu på sitt bord att göra sitt yttersta för att våldsdådet i Örebro inte ska upprepas. Det finns tio familjer som för alltid kommer att vara märkta av denna incident. Samhället bör hjälpas åt för att detta blir den enda och sista gången. Inget fritidsintresse, jakt eller annat, borde få gå före medborgarnas säkerhet. Om detta måste vi alla enas.

 

Misha Istratov

Om debattören

Misha Istratov är VD för Elithus och oberoende debattör inom hållbarhet generellt, med specialisering mot viltförvaltning.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Finns medvetandet i hjärnan?”

Människan och medvetandet

Om vetenskapen inom hjärnforskningen inte förmår erkänna att den i nuläget inte kan bevisa att medvetandet finns i hjärncellsmassan, så borde man åtminstone ge utrymme åt andra perspektiv, teorier och frågeställningar. Det skriver Tamás Bogár.

publicerad 21 januari 2025
Vad är egentligen medvetandet?
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Sedan urminnes tider har den sökande människan ställt frågorna: Var gör jag här? Vad är meningen med livet? Är tillvaron förnuftig?

Den vetenskapliga fysikaliska verklighetsuppfattningen förklarar att människan består av en kropp och en hjärncellsmassa som är själva medvetandet. Fysikaliskt inställda vetenskapsmän har uppfattningen att hjärnan är själva människan som tänker, känner och upplever verkligheten härifrån. I den fysikaliska verklighetsuppfattningen finns alla minnen och alla medvetenhetsprocesser i den fysiska hjärncellsmassan. Hur långt har hjärnforskningen kommit då? Har den bevisat att minnet och medvetandet finns i hjärnan? När man ställer alla dessa frågor verkar det i stället uppstå flera frågor än svar. När man studerar forskning om hjärnan inser man att denna forskning egentligen inte har lyckats bevisa något annat än sekundära effekter av medvetenhetsyttringar i hjärnans olika delar.

Tankeväckande teorier inom neurovetenskapen:

Studier av avbildningar av hjärnan tyder på att prefrontala barken och hjässloben är speciellt viktiga för medvetandet och den globala arbetsytan. Men det är svårt att veta om dessa regioner framkallar själva medvetandet eller om de utför relaterade processer som uppmärksamhet, minne och verbalisering av medvetna upplevelser.” (Redaktör Anil Seth 2015, sidan 86): Hjärnan på 30 sekunder, Tukan Förlag.

Även om det kanske inte finns någon ´fri vilja´ existerar i alla fall upplevelsen av att själv framkalla ett visst beteende och den kan registreras i hjärnan.” (Redaktör Anil Seth 2015, sidan 88): Hjärnan på 30 sekunder, Tukan Förlag.

Jag ställer mig då frågan: Vad är det som aktiverar dessa medvetenhetsyttringar i hjärnan? Vad är primärt och sekundärt? Vad är orsak och verkan? När man ställer dessa frågor, får man uppfattningen att den fysikaliska vetenskapens förhållningssätt skapar sin egen verklighetsbild, som ur ett historiskt perspektiv kan jämföras med kyrkans trosföreställning om verkligheten. Under medeltiden hade Påven och kyrkan en mycket stark ställning i Europa och hade monopol på sanningen, likt ett rättesnöre som människorna skulle förhålla sig till. Vetenskapen bör inte hänge sig åt trosföreställningar och fantasispekulationer utan utgå från egna observerade objektiva mätbara resultat och använda detta för att bevisa om medvetandet är lokaliserade i hjärncellsmassan eller inte.

Om man resonerar förnuftigt och inte låter känslan styra och bestämma över dessa viktiga frågeställningar, blir den logiska slutsatsen av den vetenskapliga forskningens resultat ganska entydig. Den är att denna forskning enbart lyckats konstatera sekundära effekter av medvetenhetsyttringar. Vetenskapen bör inte hemfalla åt känslans oresonliga förhållningssätt och tro att sekundära reaktioner är själva medvetandet, för då blir vetenskapen den nya religionen. Med en smula ödmjukhet inser hur lite vi vet om man enbart utgår från den objektiva och synliga delen av verkligheten. Kan det då finnas något utöver denna objektiva fysiska värld, som vi kan uppleva med våra fysiska sinnesorgan? Om vi utgår från denna frågeställning, så kommer vi till insikten att den fysikaliska vetenskapen har hamnat i en återvändsgränd. Detta innebär att vi då behöver leta vidare efter någon förnuftig förklaring och inte nöja oss med otillräckliga spekulationer och teorier. Vi borde i stället söka förstå verkligheten som den egentligen är och inte sådan vi tror att den är.
Om nu vetenskapen inom hjärnforskningen inte förmår erkänna att den i nuläget inte kan bevisa att medvetandet finns i hjärncellsmassan, så borde detta åtminstone ge utrymme åt andra perspektiv, teorier och frågeställningar.

Den troende människan, som snarare utgår från en religiös tro och har den som en grund för att orientera sig i tillvaron, besvarar dessa frågor enligt sin föreställning om verkligheten. Men har religionen egentligen kunnat ge en bättre bild än den vetenskapen ger med sitt sätt att förhålla sig till verkligheten? Vid närmare eftertanke inser vi nog att vi inte kan förlita oss på enbart tro. Däremot kan den ge tröst och en meningsfullhet i tillvaron i denna känslokalla hårda värld som vi lever i.

Varken religionen eller vetenskapen har lyckats besvara frågorna om medvetandets natur, meningen med livet, tillvarons förnuftighet och så vidare. Den vetgiriga och sökande människan kommer inte att nöja sig med de torftiga förklaringsmodeller som råder utan kommer givetvis söka vidare för att närma sig en mer hållbar verklighetsförklaring. Egentligen är detta inget nytt utan det har alltid funnits människor på olika nivåer i medvetenhetshänseende. Om vi nu utgår från detta faktum, så inser vi att dessa förebilder av män och kvinnor verkar ha haft en djupare förståelse av verkligheten. Dessa pionjärer har sedan vidareförmedlat kunskapen till sina medmänniskor, där några fåtal haft medvetenhetsreceptorer att uppfatta och förstå deras idéer och tankeformer.

I sökande efter svar på frågan om huruvida medvetandet finns i hjärnan uppstår allt fler frågeställningar. Det blir inte enbart en fråga om medvetandets lokalisering i hjärncellsmassan utan även fler frågor: Vad är egentligen medvetandet? Finns minnet i hjärnan? Vad är en människa? och så vidare. Till slut inser man hur lite man vet och då har man kommit till mognadsgraden, den så kallade sokratiska insikten: ”att jag vet att jag ingenting vet”.

Den sökande människan kommer inte att nedslås av detta faktum utan drivs vidare av en inre känsla och övertygelse om att det finns mycket mer att lära och förstå av livet. Detta skulle kunna liknas vid en långsam vandring längs en knivskarp väg, längs vilken man uppnår vissa delmål, etapper, milstolpar av erövringar av förståelse men inte nöjer sig med detta utan vet att det finns mycket kvar att förstå av tillvaron och kunskapen om verkligheten.

Den som söker finner, ty han drivs av undermedveten visshet om att det sökta måste finnas.” (Författare Laurency 1987, kapitel 3.2, 16): Livskunskap Två. Förslagsstiftelsen Henry T. Laurency.

 

Tamás Bogár

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Natomedlemskapet – en uppenbar riskfaktor”

Natomedlemskapet är ett forcerat beslut som tagits utan att beakta de säkerhetspolitiska riskerna. För rikets säkerhet måste Sverige lämna Nato omgående. Det skriver Michael Zazzio, Mikael Hagenbo, Roger Richthoff och Jörgen Appelgren.

publicerad 15 januari 2025
Amerikanska soldater under Natoövning i småländska Skillingaryd förra året.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

År 1982 lovade Nato, i det fall att Östtyskland skulle bli en del av Tyskland, att inte expandera sitt territorium i riktning mot Ryssland. På den tiden hade Nato inga andra gränser mot Ryssland än den norsk-ryska gränsen i norr samt vid Berings sund. Sedan år 1999 har Nato dock massanslutit: Tjeckien, Ungern, Polen, Estland, Lettland, Litauen, Slovakien, Rumänien, Bulgarien, Albanien, Kroatien, Slovenien, Montenegro, Nordmakedonien, Finland och Sverige. I flera etapper har Nato brutit sitt löfte om att inte expandera sitt territorium och sin landgräns mot Ryssland, vilken nu är längre än 200 mil, och den europeiska Nato-kartan är i dag nästan identisk med EU:s karta, vilket återspeglas i många EU-beslut.

Svenska politiker, svensk försvarsmakt, svensk underrättelsetjänst och hela det militärindustriella etablissemanget forcerade fram beslutet om ett svenskt Nato-medlemskap och DCA-avtal, utan att beakta de säkerhetspolitiska riskerna med att ansluta sig. DCA-avtalet innebar att Sverige gav upp både självständighet och territorium (militära baser) åt främmande makt. DCA-avtalet utgör en ockupation av svenskt territorium, vilket var möjligt att genomföra enbart på grund av högförräderi av den sittande regeringen.

För 20 år sedan påpekade Vladimir Putin att det fanns risker med ett expanderande Nato och att Nato:s expansion innebar att Ryssland tvingades att utveckla nya överlägsna vapentyper. Tre år senare lät han meddela att en sådan vapenutveckling pågick, och för åtta år sedan klargjorde han att Ryssland hade sådana vapen.

I november 2024 använde Ryssland för första gången sådana vapen, Oreshnik-missilen, vilken har skapat panik i Ukraina och Nato-länderna. Detta nya vapen har medfört att Ryssland nu har förskjutit den globala dominansen och balansen till sin fördel.

Oreshnik-missilerna färdas med 12 gånger ljudets hastighet och slår ner med kirurgisk precision. De når hela USA samt hela Europa. Det går inte att försvara landet och befolkningen mot dem, för dessa missiler är dubbelt så snabba som de näst snabbaste missilerna. Sverige och de övriga Nato-länderna måste därför upphöra med alla vapenleveranser till Ukraina samt se till att all militär personal och alla de civilanställda, som arbetar inom krigsindustrin, omedelbart dras bort från Ukrainskt territorium. I annat fall kan dessa Nato-länder, inklusive Sverige, komma att attackeras med Oreshnik-missiler, vilket skulle vara onödigt, eftersom ett sådant scenario kan undvikas. Om Ukraina inte får någon militär hjälp, så tvingas landet att inleda fredsförhandlingar med Ryssland, och fredsförhandlingar är alltid en bättre lösning än krig. Ukraina och Ryssland var nära en sådan fredsuppgörelse när den omkullkastades av Storbritanniens premiärminister.

Krig är produktionsmässigt sett destruktivt för alla utom möjligtvis för det militärindustriella etablissemanget. Krig innebär alltid död, lidande, sjukdomar, misär och en enorm förödelse. Med hänsyn till rikets säkerhet, den regionala säkerheten i norra Europa samt utifrån ett geopolitiskt perspektiv, borde Sverige damma av den från det kalla kriget mycket framgångsrika säkerhetspolitiska policy som gick under beteckningen ”den nordiska balansen”. Detta innebär att Sverige måste lämna Nato och att de politiker som fattade beslutet om Nato-anslutningen måste ställas till ansvar för brott mot rikets säkerhet. Vi behöver politiker som har respekt för regeringsformen och för demokratin – så som den uttrycks i regeringsformen – och med integritet, så att man står fast förankrad, även om det militärindustriella etablissemanget, EU eller FN trycker på.

De svenska medborgarna förtjänar att få leva i trygghet och säkerhet. Samhällsuppbyggande, framtids- och utvecklingsmöjligheter samt god hälsa måste prioriteras. Människor förtjänar att ha framtids- och utvecklingsmöjligheter som är samhällsuppbyggande och samhällsbevarande i stället för samhällsförstörande, vilket militära konflikter alltid är. Att medborgarna ska leva i fred, ha individuell frihet, ha tillgång till god sjukvård och utbildning, ha låga energikostnader samt ett inte alltför högt skattetryck måste stå i fokus för svensk politik. Ett sådant samhälle leder till en hög produktivitet och därmed till välstånd, men det förutsätter neutralitet och goda relationer till andra länder, framför allt BRICS-länderna, som numera är den geopolitiska motorn och den ekonomiska makten i världen.

Vi behöver nytänkande politiker som har ett helhetsperspektiv och som inte skapar något onödigt hot mot Ryssland eller andra länder. Dagens generation av politiker har visat vad de går för, och det gäller samtliga riksdagspartier. Vi behöver en injektion av nya partier och politiker som är ansvarstagande och som inte involverar Sverige i några destruktiva pakter. Neutralitet är för övrigt den bästa förutsättningen för fred, vilket Sverige har över 200 års erfarenhet av.

 

Michael Zazzio, ordförande National Health Federation Sweden

Mikael Hagenbo, tidigare svensk representant inom ramen för partnership for peace (PFP) i olika arbetsgrupper inom Nato

Roger Richthoff, f d riksdagsledamot och major

Jörgen Appelgren, reservofficer, intendent, Flygvapnet

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.

Send this to a friend