”Folkutbytespolitiken ett konstaterbart faktum”

Jag har gjort befolkningsframskrivningar i tio år för de nordiska länderna. Den demografiska förändringen går snabbast i Sverige. Detta känns väldigt ledsamt för oss i Finland då vi är tacksamma för den västerländska och kristna kultur vi fått från er  ̶  men nu kan Sverige bli det första muslimska landet i Västeuropa.

Folkutbyte innebär en förändring av huvudbefolkningen

I USA visar det sig att den ursprungliga indianska befolkningen har ändrats till en invandrad europeisk befolkning sedan Columbus. Men enligt USA:s folkräkning finns det i dag sannolikt fler personer som identifieras sig som indianer än det fanns före Columbus. Termen ”folkutbyte” betyder därför att ett lands huvudbefolkning gradvis förändras.

Enligt U.S. Census Bureau – som är den myndighet som har ansvaret för de folkräkningar som regelbundet utförs i USA – kommer det nästa folkutbytet leda till att den europeiska befolkningen i USA om 25 år kommer att vara i minoritet. Majoriteten kommer då att utgöras av den icke-europeiska befolkningen.¹ Möjligen kommer de mexikanska och andra latinopopulationerna under nästa århundrade att växa till majoritet. Eftersom denna befolkning delvis är av indiansk härkomst har det på skämt sagts att indianerna får tillbaka sitt land.

Folkutbytet i USA runt 2045 är en välkänd sak där och har inte orsakat någon stor oro. Den snabba demografiska förändringen som sker i Västeuropa är inte lika välkänd, och de som är medvetna om det är i allmänhet oroliga. För det första är de europeiska länderna i motsats till USA inte länder som grundats av migranter, utan nationalstater där ursprungsbefolkningen har bott mycket länge. För det andra kommer majoriteten på lång sikt inte att bestå av katolska latinos i Västeuropa, utan av muslimer.

Det svenska exemplet

I Europa är de demografiska förändringarna mest dramatiska i Sverige. SCB klassificerar personer med svensk bakgrund dem som är födda i Sverige samt har minst en förälder som är född i Sverige. Denna befolkning inkluderar således etniska svenskar och dessutom några andra befolkningsgrupper.

I Europa är de demografiska förändringarna mest dramatiska i Sverige.

De stora prickarna i figur 1 visar andelen av befolkningen med svensk bakgrund 2003 ̶ 2020.² Dessa punkter ligger nästan på samma linje. Om det inte sker några större förändringar i invandringen är det uppenbart att trenden kommer att fortsätta på samma sätt. En rak förlängning dragen genom punkterna ritas i figuren för att få en prognos för svenskarnas andel av Sveriges framtida befolkning för åren 2020 ̶ 2062.

Figur 1 visar att andelen av befolkningen med svensk bakgrund och etniska svenskar håller på att bli en minoritet. I Sverige inträffar detta om cirka 40 år, bara cirka 15 år senare än för den europeiska befolkningen i USA. Som framgår nedan erhålls i stort sett samma resultat (jämför figur 2) med den exakta demografiska standardmetoden, dvs kohortkomponentmetoden, där flera hundra populationsparametrar används för beräkningen.

Figur 1. Observerad andel av befolkningen med svensk bakgrund 2003 – 2020 enligt Statistiska Centralbyråns definition (punkter) och linjär extrapolering av den framtida befolkningen (rak linje).

Som framgår av figur 1 upplever Sverige ett världshistoriskt fenomen: de etniska svenskarna, vars land tidigare av många ansågs vara ett av de bästa i världen, håller på att bli en minoritet i sitt eget land.

Förnekare av folkutbytet

Precis som det finns förnekare av förintelsen och klimatförändringar finns det även förnekare av folkutbytet. En anledning kan vara att man vill stänga ögonen för en obehaglig sak. Till exempel, förnekade Sveriges regeringsminister Morgan Johansson i september 2020 att det skedde ett folkutbyte i Sverige. Men det finns också två inflytelserika partier som arbetar för att dölja de fakta som lyfts fram av de demografiska prognoserna.

För det första finns det muslimer som fruktar att förutsägelser om muslimsk befolkningstillväxt kommer att leda till begränsningar av muslimsk invandring. För det andra finns det mångkulturella idealister som anar att om demografiska förändringar realiseras skulle deras multikulturella ideal kollapsa ̶ ideal som kan vara en del av en persons identitet3.

Vi gör inte "prognoser" utan "framskrivningar"

Ett mycket vanligt sätt att blunda för befolkningsprognoser är att säga att oväntade händelser kan inträffa i framtiden och att framtiden därför inte kan förutsägas. Detta är sant eftersom till exempel invandringens storlek är helt beroende av vilken invandringspolitik som förs, och ingen kan förutsäga valresultat på lång sikt.

Vi gör dock inte "befolkningsprognoser" utan "befolkningsframskrivningar" eller "befolkningsprojektioner" - vilka kan vara så enkla som i figur 1, även om de vanligtvis inte är det. Utgångspunkten för befolkningsframskrivningar är dock den aktuella situationen eller den nuvarande trenden. Om vi inte har information om huruvida en kvantitet kommer att öka eller minska, används aktuella värden oftast i projektionerna. Detta är vanligtvis fallet för nettomigration (nettomigrationen utgörs av skillnaden mellan invandring och utvandring). Därför, som i det följande, antas det ofta att nettomigrationen förblir på den nuvarande nivån. Denna information är värdefull för politikerna, och användbar när de ska fatta beslut.

På samma sätt är det inte känt för de inhemska nordiska befolkningarna om den nuvarande nedgången i fruktsamhet kommer att fortsätta eller om fertiliteten kommer att öka. Därför antas den infödda befolkningens fertilitet förbli på samma nivå som år 2019 i följande framskrivningar.

Den muslimska befolkningens höga fertilitet har dock minskat i muslimska och västerländska länder och nedgången kan förväntas fortsätta. Pew Research Center har utvärderat den framtida utvecklingen av muslimsk fertilitet i de nordiska länderna. Dödligheten i de nordiska länderna har fallit så stadigt under många decennier att nedgången kan förväntas fortsätta, åtminstone under överskådlig framtid.

Känslighetsanalys

Det är också bra att veta att när det råder osäkerhet i framskrivningar, till exempel när det gäller fruktsamhet, så görs alltid en så kallad känslighetsanalys. I det här fallet ges fruktsamheten olika möjliga värden och man ser på så vis hur mycket resultaten förändras. Med andra ord studerar vi hur känsliga resultaten är för eventuella fel i de kvantiteter som används i modellen.

Befolkningsframskrivningar har regelbundet funnit att resultaten av modellen är mest känsliga för antagen framtida nettomigration, inte till exempel för antagna fertilitetsnivåer. Om man exempelvis i befolkningsframskrivningen för Sverige antar att muslimernas fertilitet kommer att vara densamma som för de infödda svenskarna från och med den 1 januari 2020, förskjuts den dag då etniska svenskar kommer att bli en minoritet, men den kommer att inträffa endast fem år senare.

Kohortkomponentmetoden är enkel

Kohortkomponentmetoden som används i demografi utgår från åldersfördelningen för varje befolkningsgrupp i början av varje år, dvs. antalet 0-åringar, 1-åringar, 2-åringar och så vidare i början av året. Antag, som ett numeriskt exempel, att det i början av ett år finns 2000 personer i 30-årsåldern i någon befolkningsgrupp. Således kommer det i början av nästa år att vara 2000 personer i åldersgruppen 31 år, minus de som dog under året, plus nya invandrare i åldern 31 år. Ett specialfall är antalet 0-åringar i början av följande år. I varje befolkningsgrupp har vi uppskattningar för hur många procent av kvinnorna i varje åldersgrupp som föder ett barn under ett år. Baserat på dessa erhålls antalet 0-åringar.

Alla som är skickliga i programmering kan implementera denna metod på en dator. Med hänsyn till värdena i tabell 1 och statistikmyndigheternas data om åldersfördelning, sannolikhet för dödsfall och förlossning kan resultaten som presenteras nedan upprepas. Befolkningsprognoser fungerar inom ramen för gjorda antaganden, med matematisk säkerhet.

Förändringar i den nordiska invandringen sedan 2015

År 2018 publicerades en studie om demografisk utveckling i de nordiska länderna 2015–2065, som beskriver mer detaljerat de befolkningsgrupper som behandlas och demografiska frågor.⁴ Det antogs att nettomigrationen skulle fortsätta på genomsnittsnivån 2012–2014 före krisåret 2015. Följande är uppdaterade resultat där nettomigrationen baseras på 2018 och 2019. Tabell 1 visar förändringarna i migrationen sedan krisåret 2015.

Tabell 1. Värdena i tabellen baseras på 2018 och 2019. Värdena inom parentes baseras på åren 2012–2014 som användes i den tidigare studien.⁴

I tabell 1 uppmärksammas två punkter. För det första har nettomigrationen halverats i Danmark och Norge jämfört med situationen före 2015, i Finland har den minskat något, men ökat i Sverige. För det andra har muslimernas nettomigration minskat markant från 25 procent till 5 procent i Danmark, en siffra på 52 procent i Sverige och 42 procent i Finland. Det är också känt att 730 fler flyktingar flyttade ut från Danmark under 2019 än vad som kom dit.⁵

I tabell 1 redovisas fruktsamheten hos icke-muslimer respektive muslimer. Tabellen visar det antal barn en kvinna föder under sitt liv, för respektive population. För att en befolkning inte ska minska krävs det att det föds ungefär 2,1 barn per kvinna. Detta värde gäller för de nordiska länderna som har en hög levnadsstandard och god sjukvård. Av tabellen framgår att fruktsamheten för de nordiska ursprungsbefolkningarna ligger under den nivå som krävs för att de inte ska minska.

En möjlig orsak till förändringarna i Danmark är att danskarna har gjort det klart för invandrare att dansk kultur är den ledande kulturen och att Danmark således inte längre ska vara ett mångkulturellt land. I invandrarförorter måste barn till exempel gå kurser i dansk kultur, som inkluderar sådant som demokrati och jul.⁶ Denna undervisning förolämpar förmodligen känslorna hos många muslimer, eftersom Koranen säger att muslimer är det bästa folket. En annan uppenbar anledning är att den danska regeringen sedan 2019 har varit mycket generös i att hjälpa flyktingar som återvänder till sina hemländer.⁷

Framskrivningar för ursprungsbefolkningarna

Den vänstra halvan av figur 2 visar den historiska utvecklingen för den ursprungsbefolkningen fram till den första januari 2020. Till höger om den gröna vertikala linjen i figuren, visar projiceringen av ursprungsbefolkningen fram till 2100. Framskrivningarna har beräknats med hjälp av kohortkomponentmetoden.

I figur 1 skiljer sig begreppet "ursprungsbefolkning" till exempel i fallet Sverige något från SCB:s term "personer med svensk bakgrund" som nämns ovan. Ursprungsbefolkningen inkluderar inte andra generationens invandrare, eller invandring som ligger ännu fler generationer tillbaka. Men ursprungsbefolkningen inkluderas också människor med utländsk bakgrund som gifter sig med en person som tillhör ursprungsbefolkningen, vilket medför att ursprungsbefolkningen långsamt förändras. Idag är skillnaden mellan de två begreppen väldigt liten: i början av 2020 var andelen ”personer med svensk bakgrund” 74,5 procent och andelen av ”ursprungsbefolkningen” 74,0 procent.

Figur 2. Ursprungsbefolkningens andel av hela befolkningen: historiska värdena 1980–2020, samt framskrivningar för åren 2021–2100.

Figur 2 visar att Danmark har avvikit från utvecklingen i andra länder (jämför tabell 1), men att dess ursprungsbefolkning också långsiktigt går mot en minoritet. Figur 2 visar krisåret 2015 som små förändringar i diagrammets riktning.

Muslimsk befolkning och västerländsk befolkning

När kohortkomponentmetoden används för att betrakta den muslimska befolkningen erhålls prognoserna i tabell 2 för 2100. Dessa granskningar har tillämpats i Pew Research Centers uppskattning, baserad på fransk forskning, som visar att 10 procent av de som är födda i muslimska familjer avstår från att tro på islam.

Tabell 2. Muslimernas andel av befolkningen år 2100.

I sin studie från 2017 har Pew Research Center betraktat tre scenarier för tillväxten av Europas muslimska befolkning fram till 2050.⁸ De anser att det mellersta scenariot är det mest troliga. Enligt detta kommer muslimernas andel av befolkningen 2050 att vara 20,5 procent i Sverige. Motsvarande avläsning i datorprogrammet för år 2050 i vår senaste studie är nästan densamma, 20 procent.

Figur 2 ger inte andelen av den svenska ursprungsbefolkningen år 2100, men den är lägre än andelen muslimer på 34 procent (tabell 2). Detta innebär att det kommer att finnas fler muslimer i Sverige år 2100 än etniska svenskar, om den nuvarande utvecklingen fortsätter. Övriga kommer att utgöras av icke-muslimer med utländsk bakgrund.

I nuvarande takt kan Sverige komma att bli det första landet i Västeuropa med muslimsk majoritet. Detta skulle betyda en dramatisk kulturell förändring med tanke på att Sverige ligger i det övre högra hörnet längst bort från muslimska länder på den världskulturella kartan.⁹

Tabell 3 visar prognosen för 2100 för den västerländska befolkningen. Den västerländska befolkningen består av ursprungsbefolkningen (figur 2) och personer med utländsk bakgrund vars bakgrund är västerländsk i Danmarks statistik. Dessa inkluderar EU-länder, Norge, Island, Schweiz, USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland (och ytterligare några få små länder). På samma sätt som det förhåller sig med ursprungsbefolkningen, betraktas en icke-västerländsk person som gifter sig med en västerländsk person som om han eller hon är västerländsk.

Tabell 3. Andel av västerländsk befolkning år 2100.

Enligt tabell 3 kommer den västerländska befolkningen i Sverige att vara en minoritet år 2100. Den västerländska befolkningen i Sverige kommer att vara i minoritet redan 2080, om den nuvarande invandringen fortsätter.

Demografisk tidtabell

När det gäller de nordiska länderna kan man skilja mellan tre stadier av demografisk förändring, som i Sverige sker enligt följande, om nuvarande politik fortsätter:

• Den ursprungsbefolkningen kommer att bli en minoritet 2065
• Den västerländska befolkningen kommer att bli en minoritet 2080
• Den muslimska befolkningen kommer att bli den största befolkningsgruppen 2100 (något senare kommer muslimerna att bli en absolut majoritet, d.v.s. utgöra mer än halva befolkningen.

De andra nordiska länderna följer efter. Figur 2 visar att Finland till exempel ligger omkring 60 år efter Sverige när det gäller den förändrade befolkningens sammansättningen. En liknande utveckling pågår på många håll i världen, vilket har lett till att mer än 50 stater har blivit muslimska. En sådan utveckling kan vara stabil och långvarig: på cirka 300 år ändrades till exempel det turkiska territoriet från att vara 100 procent kristet till att bli 50 procent islamskt.

Det senaste betydelsefulla exemplet är Libanon, där kristna var i majoritet år 1900, men sedan i slutet av seklet fick muslimerna stor politisk makt när deras befolkning av två skäl växte till en majoritet: immigration av palestinska flyktingar med hjälp av kristna i kombination med muslimernas höga födelsetal.

På grund av detta har landet drabbats av ett inbördeskrig och befinner sig i ett oroligt tillstånd med starka motsättningar mellan olika befolkningsgrupper.

Den demografiska utvecklingen i de nordiska länderna kan stoppas av förändringar i invandringspolitiken, men de nödvändiga åtgärderna är radikala. De erforderliga förändringarna i invandringspolitiken har undersökts ur ett demografiskt perspektiv i två artiklar i Det Goda Samhället.^10,11 För att exempelvis andelen människor med svensk bakgrund ska vara densamma 2100 som år 2020 bör nettomigrationen vara negativ, med 7 000 fler personer med utländsk bakgrund som lämnar Sverige varje år, än det invandrar till landet.

Europeiska "dissidenter": tidigare kommunistländer

En av de egendomligaste sakerna i världshistorien är att länderna i Västeuropa, som har skapat en högkultur, har blundat för befolkningsförändringen. Om befolkningsutbytet fortsätter kommer det att leda till skapandet av en helt ny islamisk kultur, baserad på de gudomliga lagar som Muhammed sa att han fick från Allah genom ärkeängeln Gabriel på 600-talet. Detta pågår trots att det prestigefyllda Pew Research Center har presenterat befolkningsprognoser för muslimsk befolkningstillväxt i ungefär ett decennium, och att nationella statistiska institut länge har publicerat historiska data om demografiska förändringar som visas i figur 1 och 2.

En ytterligare historisk paradox är att kommunismen förefaller ha räddat länderna i Central- och Östeuropa från de sannolikt allvarliga konflikter som kommer att uppstå i Västeuropa när den muslimska befolkningen växer. Kommunismen gjorde nämligen dessa länder så fattiga att de inte attraherade muslimer eller andra utomeuropeiska invandrare. Nu när flera tidigare kommunistländer har börjat blomstra ser dessa länder de sociala missförhållandena som orsakas av muslimernas tillströmning till Västeuropa och ser hur snabbt antalet muslimer växer. De vill därför inte ha invandring av människor vars kultur skiljer sig från landets europeiska kultur.

Tabell 4 visar hur dramatiskt den beräknade utvecklingen är annorlunda i Västeuropa jämfört med de tidigare kommuniststaterna i Europa. Tabellen är baserad på Pew Research Centers 2017 studie.⁸ I tabellen är länderna i Västeuropa Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien, Nederländerna, Belgien, Grekland, Portugal, Sverige, Österrike, Schweiz, Danmark, Finland, Norge, Irland, Cypern, Luxemburg och Malta. Tidigare kommuniststater är Polen, Rumänien, Ungern, Bulgarien, Tjeckien, Slovakien, Kroatien, Litauen, Slovenien, Lettland och Estland.

Tabell 4. Andel av den muslimska befolkningen i Västeuropa och tidigare kommuniststater enligt en studie av Pew Research Center 2017.⁸

Som framgår av tabell 4 kan andelen av den muslimska befolkningen i Västeuropa år 2050 komma att vara tio gånger större än i de tidigare kommuniststaterna. Åtminstone Visegrad-länderna (Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien) har meddelat att de inte accepterar muslimer av kulturella skäl. Tidigare kommuniststater har nyligen haft historisk erfarenhet av vad utländsk kulturell överhöghet betyder för nationell kultur. Flera har också erfarenhet av muslimskt styre under den ottomanska tiden.

Västeuropa stänger ögonen också för dessa historiska erfarenheter och ser islam endast som en religion som måste accepteras i religionsfrihetens namn. De flesta politiker har ingen förståelse för vad den växande andelen muslimer kommer att medföra i form av motsättningar och andra problem som får sitt upphov i de kulturella och religiösa skillnaderna. Muhammed berättade att han fick lagarna från Allah. Dessa lagar och levnadsregler styr allt i muslimernas liv. De hanterar också många av de sociala och politiska frågor som vi i vår kultur beslutar om i riksdagen. Islam är således inte bara en fråga om personlig tro, utan också en religiös-politisk ideologi vars gudomliga lagar omfattar hela samhället och på avgörande punkter står i konflikt med Västerlandets konstitutioner.

Eftersom information om islam är mycket ofullständig skulle det nu vara dags att inrätta islamiska forskningscentra som inte studerar islam bara som en religion som universitetens teologiska fakulteter gör. Jag hänvisar till forskning som betraktar de sociala och politiska konsekvenserna av islam, och särskilt dess förhållande till det västerländska; islams uppkomst till politisk makt i olika länder, de politiska och kulturella konsekvenserna av islam under 1400 år; nuvarande mer än 50 islamiska samhällen jämfört med västländer; vilken typ av förändringar islams makt i väst kan komma att medföra mot bakgrund av historiska erfarenheter. Men redan nu bör politiker bekanta sig med dessa frågor genom litteraturen. Ett exempel på välskrivna, objektiva böcker om islam är de böcker som skrivits av Robert Spencer.

Kyösti Tarvainen,
Docent emeritus i systemanalys vid Aalto-universitetet