DEBATT

Debatt

“En flerhövdad strategi mot gängkriminaliteten”

Problemen med gängkriminalitet och problematiska så kallade utanförskapsområden kräver nya angreppssätt och breda strategier. Det skriver Alf Ronnby.

Publicerad 10 oktober 2020

Det är de så kallade problematiska utanförskapsområdena, som är den materiella och sociala orsaken till gängkriminaliteten. Polisen har identifierat 55 sådana områden i 22 städer. I dessa invandrartäta och osvenska stadsdelar har vi fått in utländska klaner, som organiserar och genomför djupt kriminella handlingar. Polisen har kartlagt 40 sådana klaner med cirka 5000 individer, som kommit hit i det enda syftet att ta makten i en stadsdel för att härska och kontrollera narkotikaförsäljning, stölder med mera för att tjäna pengar.

Det är dessa subversiva parallellsamhällen med egna informella ”lagar” och maktstrukturer, som gör det så svårt för polisen att komma åt gängkriminaliteten. Det är huvudmännen, ledaren som planerar och bestämmer och ungdomar som genomför brotten. Då dessa åker fast, finns det hela tiden nya rekryter, danade i denna miljö och moral därefter, som tar deras platser. Att tala om misslyckad integration i dessa områden är inte relevant. Dessa människor vill inte integreras och bli en del av vårt samhälle. De vill leva i sin egen värld. Och det ska vi se till att de inte får fortsätta med!

Vad ska vi då göra åt eländet? Det är uppenbart att vi måste bli mycket bättre på att hindra sådana subversiva människor att komma in i landet. Och mycket effektivare att utvisa dem som inte har rätt att vara här. Vi måste ge polisen bra mycket bättre möjligheter och resurser att penetrera dessa miljöer och klaner. Det handlar om ny teknik för avlyssning och visitering. Härdar som Rinkeby, Angered, Rosengård och flera liknande områden bör bli visitationszoner. Samtidigt en samverkan mellan bostadsföretagen, polisen och socialtjänsten för att helt enkelt avhysa de kriminella. De ska inte ha någon plats att bo i vårt samhälle! Väck med dem!

Polisen måste få möjlighet, att via samarbete med andra myndigheter, komma åt klanledarna genom åtal för andra brott än just gängkriminaliteten, vilken på grund av rädsla och tystnad är svåra att komma åt. Det gäller att sätta dit dem för ekonomisk brottslighet, bidragsfusk, skattefiffel, trafikförseelser och andra brott de gör sig skyldiga till i vardagen. Och se till att de får stanna länge i fängelse! KD:s förslag att låta utlänningar tjäna av sina fängelsestraff i de länder de kommer från är en bra idé.

Det är också dags att ge upp den i och för sig humana idé att anpassa kriminella till ett laglydigt liv i samhället. Detta skulle ske genom att straffet verkligen skulle vara kriminalvård, med betoningen på vård, för att intagna inte ska bli ännu mera avvikande och samhällsfrånvända med en kriminell identitet. Det var rätt tänkt då vi genomförde dessa tankar i strafflagstiftningen. Men idag har vi ett helt annat samhälle där det är meningslöst att tro att de gängkriminella ska anpassas till samhället och leva ett normalt liv. Detta är dem främmande eftersom de redan som barn får en identitet som stående utanför, lever i en sådan miljö och vill göra karriär i den kriminella världen. Detta fenomen har vi känt till länge, men velat väl och varit både godhjärtade och godtrogna, för att inte säga naiva!

Men det är uppenbart att vi inte kommer åt gängkriminaliteten enbart med metoder på dessa nivåer. Vi måste tränga på djupet i dessa sub-miljöer. Det handlar om familjeterapi för att bearbeta dysfunktionella familjer varifrån de unga brottslingarna rekryteras. Skolorna bör ha många kuratorer för att hjälpa och stärka elever att ta sig ur dessa miljöer och blodsband. Det behövs inte minst att vi arbetar med att förändra miljöerna i grunden genom community organizing. Det är flervägsstrategier som går ut på att hjälpa de förnuftiga och frustrerade i lokalsamhället att organisera sig så de kan stå emot hoten och framförallt skapa produktiva sociala miljöer där de kan utveckla sammanhållning och gemenskap utifrån sina egna förutsättningar och resurser. Dessa metoder har bland annat använts med framgång i USA.

Det kommer inte att fungera att enbart förlita sig på att polisen löser problemen genom brottsbekämpning. Polisen får ta hand om de kriminella, samtidigt som samhällsarbetare hjälper dem som vill bli medlemmar och integrerade i vårt samhälle att tillsammans skapa forma en anda och inte accepterar kriminaliteten. Dessa människor ska få hjälp att organisera sig för att ta egenkontroll över sin miljö. De måste bli tillräckligt starka för att orka och våga stå emot klanerna. Det blir inte lätt och måste ske på flera plan samtidigt och i mycket nära samarbete med polisen, som har rätt att utöva våld mot de kriminella. Polisen, som har bäst insikt i de kriminella klan-miljöerna, förespråkar den här typen av flervägsstrategier och det är nog enda vägen att på sikt rensa upp och likvidera dessa pesthärdar i vårt samhälle.

 

Alf Ronnby

Alf Ronnby är socionom med examen från Socialhögskolan i Lund och filosofie doktor i sociologi vid Lunds universitet samt docent i socialt arbete vid Umeå universitet.

Hans specialområden är samhällsarbete, strukturinriktade insatser i socialt arbete, social mobilisering och lokalt utvecklingsarbete.

 


Liknande artiklar:

Eftersom du läser det här…

Nya Dagbladet är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning. Vi ägs inte av några mediekoncerner eller utländska riskkapitalbolag. Vi styrs inte av industriintressen eller någon politisk korrekthet.

Men att driva fri oberoende media kostar. Med ditt stöd kan vi fortsätta att växa och bli en verkligt utmanande kraft till de gamla mediehusen.

Stöd oss via Swish på 072 722 01 72, PayPal eller via andra alternativ på denna länk.

Tack för ditt stöd!