Högsta domstolen – Nya Dagbladet

”Tidningen Konstnärens svek och ljusskygga verksamhet”

Osignerad — Mon, 27 Jul 2026 14:02:03 +0000

För exakt tjugo år sedan utsattes jag för den obehagliga upplevelsen av att hamna i ett ganska elakartat mediedrev. Det var i samband med att mina tavlor under lite speciella omständigheter visades på Moderna museet våren 2006. Moderna museet ställde ut ett tjugotal av mina målningar, en av dem var ”Svenska Syndabockar”. Tavlan föreställer den för statsministermord anklagade men friade Christer Pettersson tillsammans med en eländig get försedd med ett blågult band runt nacken. Denna och flera andra av mina målningar retade upp känsligt folk inom media och självutnämnd kulturelit. Deras reaktion blev ett fullständigt oproportionerligt medialt drev mot mig och mina tavlor. Några försök till faktisk dialog förekom inte. Men denna redan överdrivna reaktion räckte tydligen inte och de gick så långt att de polisanmälde tavlan Svenska Syndabockar. Här fabulerade de ihop anklagelsen ”upphovsrättsligt intrång” fastän de egentligen var förbannade på hela mitt psykologiska koncept, som gick ut på att måla personer som massmedia utnyttjat för sina egna ljusskygga syften. Ett kafkaartat och krystat polisförhör gjordes. ”Hur har du målat denna tavla? Varför har du målat denna tavla? Vilka färger har du använt?” Och så vidare in absurdum. Denna tramsiga förundersökning lades så klart ned av polisen. Med förundersökningen nedlagd var detta obehagliga drev ur världen, trodde jag.

En utdragen rättsprocess

Men sedan följde elva år av trakasserier i form av upprepade anmälningar och flera försök att sätta juridiskt krokben för mig och min konstnärliga verksamhet. Under den här tiden blev jag kontaktad av tidningen Konstnären, en av de mest etablerade tidskrifterna i konstsverige. Den vänder sig framför allt till konstnärer och gallerister. Den lurige Martin Aagård var då chefredaktör, han inbjuder till intervju och bjuder på lunch. Efter mat och två stora stark började intervjun. Ung och grön som jag var trodde jag att detta skulle bli något bra, en liten upprättelse i alla fall från Konstnärens riksorganisations egen tidskrift. Men sedan kom kallduschen. Martin Aagårds artikel var rent förtal och gick helt och hållet ut på att misskreditera mig och min konst. Min advokat menade att artikeln utgjorde förtal men att det inte var läge för mig att i min situation ta detta vidare. Några år senare blev jag kallad till tingsrätten. Personer från Expressen hade en ny taktik. De startade nu en civilrättslig tvist kring min tavla. Det var bara att infinna sig. Till både min och min advokats stora förvåning så förlorade jag. Och detta stod att läsa med stora bokstäver i tidningen Konstnären. Vi överklagade. Hovrätten tog upp fallet och jag vann! Men detta tyckte inte tidningen Konstnären var intressant så de teg helt om denna nyhet. Expressens folk överklagade och fallet hamnade år 2017 i Högsta domstolen. Där vann jag igen! Detta var inte bara en vinst för mig personligen utan för hela konstvärlden. Nu finns äntligen ett tydligt prejudikat som alla utövande konstnärer kan luta sig emot. Detta formulerades klart och tydligt: Det är inte upphovsrättsligt intrång att titta på en mediabild om det nya verket har egen verkshöjd. Detta har min tavla med goda marginaler.

Tystnaden efter domen

Men inte heller denna dom var intressant i tidningen Konstnärens tycke, vilket kan tyckas en aning underligt. Detta trots att nyheten gick ut som TT-meddelande i hela Sverige och samtliga större dagstidningar nämnde det. Man kan undra lite över mönstret i deras intresse. Är det så viktigt att stigmatisera mig personligen att man undanhåller hela sin läsarkrets av konstnärer viktig information? Kan de vara så småaktiga? Gör min vinst i HD så ont i deras kränkta egon? Jag ringde upp dåvarande chefredaktör, Sofia Curman och frågade varför de inte skrivit något om min seger i Högsta domstolen? Det prejudikat som skapats är viktigt inte bara för mig utan särskilt för postmoderna konstnärer som arbetar mycket med mediebilder och liknande. Hon blev väldigt ställd och försökte slingra sig. ”Öh, ja vi bestämde oss för att inte publicera något om detta för att.., för att.., det är så olika utgång i sådana här mål i juridiska sammanhang...”Det var inte någon imponerande bortförklaring. Det sker några få gånger per århundrade att något ärende som är viktigt för konstvärlden överhuvudtaget hamnar i Högsta domstolen, och det sker ännu mer sällan att någon vinner så tydligt, och att gynnsamma prejudikat skapas för konstnärer. Mitt liv som konstnär handlar dock främst om annat än tjafsiga mediadrev. Som ende svensk erhöll jag Magnus Medici medaljen för mitt måleri. Det var ett femte pris bland 1000 deltagande konstnärer från hela världen. Det var år 2003 på Biennalen i Florence för föreställande konst. I år erhöll jag den fina utmärkelsen Stockholm Culture awards för mitt måleri. Det är stort. Inte ett ord i tidningen Konstnären såklart. Jag behöver inte fråga mig om det här är personligt, för det är det givetvis. Det är personligt och fult, fegt och hundra procent diskriminerande mot mig och den konst jag företräder.

En tidning utan motstånd

Vad är då detta för tidskrift som tar så oproportionerligt stor plats på kulturarenan? Tidningen Konstnären ingår för medlemmar i Konstnärernas Riksorganisation och kommer ut med 4 själsdödande nummer per år. Vad är det då Sveriges konstnärer får i brevlådan? Ja, vad är världens torraste skit? Kanske Dagens Nyheter en måndagsmorgon i november? Eller en tre timmars föreläsning om hur tallkottar och genus hänger samman på ett djupare plan? Eller en så kallad Youtuber som försöker förklara varför Trump är Guds gåva till mänskligheten? Eller en självutnämnd profet som menar att cannabisolja kan bota allt från nageltrång till mjältbrand och galopperande cancer och mal på om det vecka efter vecka, månad efter månad, år ut och år in ute på sociala medier? Allt detta är visserligen verkligen urtrist, men inget slår tidningen Konstnären när det gäller extrem-grå, blodlös, fantasilös, kreativitetsdödande hundraprocentig tråkighet. Långa urtrista intervjuer med konstnärer som förmodligen ofta är betydligt mer inspirerande än de framställs här. Oändligt ordbajsande från redaktionen om menlösa kvasiteorier och kulturkackel varvat med omständliga redogörelser kring olika politiska partiers så kallade kulturpolitik. Vi blir också ibland informerade om hur vi ska rätta oss i ledet som duktiga drönare. Skulle det bli förbjudet för konstnärer att sköta sina affärer med kontanter så ska vi lydigt fylla i en blankett och ansöka om en modernare kassa. Aldrig ett rebelliskt ord om något. Aldrig en protest, annat än lite ljummet gnäll om de så kallade kulturanslagen. Eftergivet, underdånigt och med pussmunnen tryckt mot etablissemangets stövel. Tja, men en tidning går ju att använda till annat än att läsa kanske ni tänker? Visst, att lägga på golvet om hunden eller katten kissat inomhus. Men se, det duger den inte heller till eftersom det är sådant där glatt papper som inte suger på det viset, (även om den suger desto mer innehållsmässigt). Men jag vann, tråktidningen har inte ens tio tusen läsare, så vad är problemet? Jo, att ett fåtal personer utifrån egna preferenser och vad som verkar vara småaktig sadism kan använda kanaler som betalas av Sveriges konstnärer och skattebetalare till att genomföra sådana här vidriga kampanjer. Att detta ska vara det gemensamma forumet för svenska konstnärers information. En kanal som denna skulle kunna användas till så mycket bra för konstvärlden, men används för att låta enskilda, ibland fegt dolda, intressenter djävlas med oss få som vill punktera deras propagandistiska och falska upphöjdhet. Tack och lov är jag självklart inte på något vis beroende av denna tidskrift. Jag har ett bra liv trots de smutsiga krafter som verkar inom konstvärlden. Markus Andersson, konstnär

Sverige har fått ett dysfunktionellt rättsväsende

Jan Sundstedt — Tue, 05 May 2026 12:17:42 +0000

Det finns tillfällen då ett rättssystem inte behöver analyseras särskilt länge för att framstå som dysfunktionellt. Det räcker att se hur det faktiskt fungerar i enskilda fall. Ett färskt exempel på ett sådant tillfälle uppstod när Södertörns tingsrätt i elfte timmen beslutade att ännu en gång skjuta upp huvudförhandlingen i målet mellan en stiftelse kopplad till Nya Dagbladet och Länsförsäkringar Bank. Parterna var kallade. Datumet var fastställt sedan lång tid tillbaka. Inblandade parter, vittnen, åhörare och även representanter för delar av journalistkåren hade bokat in dag och tid i sina respektive kalendrar. Målet hade dessutom redan varit föremål för en utdragen process under flera år. Ändå meddelades, mindre än ett dygn före planerad start, att banken hade begärt ytterligare tid för förberedelser – en begäran som domstolen valde att bifalla. Frågan som instinktivt uppstår är enkel: vad är det som återstår att förbereda efter en process som pågått i mer än tre år? [caption id="attachment_212500" align="alignnone" width="640"] Södertörns tingsrätt i Flemingsberg, söder om Stockholm. Foto: Nya Dagbladet[/caption] I praktiken innebär beslutet att huvudförhandlingen i målet flyttas fram till januari 2027 – förutsatt att inte endera part behöver ytterligare "betänketid" efter flera år av sådan. Det är en tidsförskjutning som i sig väcker frågor om hur rättsprocessens trygghet ska förstås i praktiken, då en rättsprocess inte enbart bygger på formella regler och slutliga domar, utan också på att parterna kan förlita sig på att processen faktiskt löper framåt inom rimliga tidsramar. När en redan utdragen process skjuts upp ytterligare, och nya datum sätts långt in i framtiden, uppstår därför en principiell fråga om balansen mellan parterna i processen. Inte i juridisk, utan i praktisk mening. Det svenska rättssystemet bygger på principen om "likhet inför lagen". Men likhet inför lagen förutsätter också en viss grad av faktisk likvärdighet i processuella förutsättningar: tid, resurser och möjlighet att hantera upprepade förseningar. [caption id="attachment_212521" align="alignnone" width="640"] Här vänder bankens advokater ryggen åt Nya Dagbladets reporter i samband med det aktuella målets muntliga förberedelse i september 2025. Foto: Nya Dagbladet[/caption] Ett annat färskt exempel i debatten om rättssystemets funktionssätt är det så kallade Birgitte Bonnesen-målet kopplat till Swedbank. Där friades den tidigare vd:n i tingsrätten, fälldes i hovrätten och friades slutligen i Högsta domstolen. Samma händelseförlopp, samma centrala bevismaterial och framför allt samma lagbok – men tre olika utfall i tre instanser. Formellt är detta en del av systemets konstruktion: varje instans gör en självständig prövning. Men resultatet blir samtidigt att rättsläget framstår som allt annat än rationellt, även när bevisningen i grunden är densamma. Ett tredje område där rättsprocessens tempo ofta ifrågasätts är arvstvister. Trots tydliga testamenten och lagstadgade arvsregler kan utbetalningar i praktiken fördröjas under lång tid, inte minst när dödsbon förvaltas av efterlevande make eller genom utdragna boutredningar. Det finns gott om exempel på arvstvister där särkullbarn till en avliden omgift förälder helt sonika förvägras sin laglott – trots att denna är lagstadgad – utan att detta får några som helst konsekvenser. Även där uppstår en klyfta mellan den rätt som finns på papperet och den rätt som faktiskt realiseras i tid. För den enskilde kan det innebära att lagstadgade rättigheter i praktiken blir vilande under lång tid. Avseende de två exemplen ovan ställer jag mig som lekman frågan: Hur är det möjligt att detta tillåts i en rättsstat? Råder det vilda västern och tombola i svenskt rättsväsende? [caption id="attachment_173358" align="alignnone" width="640"] I många rättsfall framstår det svenska rättsväsendet för den lilla människan mer som en bananrepublik än en seriös rättsstat. Pressfoto: Carl Johan Erikson[/caption] Men åter till det aktuella målet vid Södertörns tingsrätt. Det är där frågan blir som mest konkret. När en planerad huvudförhandling skjuts upp i sista stund, efter en sen processuell begäran från en part, och nytt datum sätts långt fram i tiden, uppstår inte bara irritation – utan en principiell diskussion om hur rättsprocessens tempo påverkar upplevelsen av likvärdighet. Tid är inte en neutral faktor i rättsprocesser. Tid påverkar parternas kostnader, möjligheter och förutsättningar att driva sin sak. När processen sträcks ut över mycket lång tid, och när ytterligare förseningar tillkommer sent i processen, blir detta en del av själva processens dynamik. [caption id="attachment_229323" align="alignnone" width="640"] Beskedet till målsägaren lämnas utan att ens innehålla en förklaring.[/caption] Om rättsstatens legitimitet i längden bygger på förtroende, räcker det därför inte att domslut i sig uppfattas som korrekta. Även processens förutsägbarhet och proportionalitet spelar en central roll. Det är i det ljuset beslutet i Södertörn väcker frågor. Inte enbart om enskilda aktörers avsikter – utan även om hur rättsprocessens struktur i praktiken fungerar när den prövas över tid. När en mångårig process utan till synes rimlig anledning förlängs ytterligare och nästa tillfälle för prövning hamnar flera år fram i tiden, blir den övergripande frågeställningen till sist inte bara hur rättsprocessen avgörs. Frågan blir istället hur lång tid den tillåts pågå innan den faktiskt gör det. Jan Sundstedt

Högsta domstolen friar svenska staten – Linda Karlström förnekas upprättelse

Jan Sundstedt — Thu, 01 Jan 2026 13:36:54 +0000

Högsta domstolen ger staten rätt i tvisten mellan den finlandssvenska vaccinkritikern Linda Karlström och Sveriges Television och avslår Karlströms skadeståndstalan. Beslutet väcker kritik mot rättssäkerheten i Sverige samt gränsen mellan granskning och integritetskränkning. Högsta domstolen avslår Linda Karlströms skadeståndstalan mot svenska staten och slår fast att SVT:s omdebatterade dokumentär Vaccinkrigarna inte stred mot Europakonventionen. Linda Karlström medverkade i dokumentären under covid-19-repressionen utan att känna till journalisternas verkliga identiteter eller programmets syfte. SVT:s reportrar utgav sig för att själva vara vaccinkritiker och använde dold kamera i privata miljöer. I programmet beskrevs Karlström exempelvis som en "antisemit" och "extremist". [caption id="attachment_142870" align="alignnone" width="640"] Linda Karlström utanför rättssalen i Stockholms tingsrätt i mars 2023. Foto: Nya Dagbladet.[/caption]

HD: Tåla kritisk granskning

I sin dom utvecklar Högsta domstolen synen på privatpersoners skydd mot granskning: "Även engagerade privatpersoner som är skickliga på att sprida och få genomslag för sina budskap kan vara sådana personer som får tåla kritisk granskning i högre grad än andra." Resonemanget innebär att privatpersoner som når genomslag för politiska eller samhällskritiska uppfattningar får ett svagare skydd för sitt privatliv - även om de saknar formell maktposition. HD bedömer att det allmänna intresset i detta fall vägde tyngre än det intrång i privatlivet som publiceringen innebar. I ett pressmeddelande kommenterar en av domarna, Erik Sjöman, avgörandet: – Dokumentären ansågs inte innebära någon kränkning av klagandens rätt till skydd för privatlivet med hänsyn till det starka allmänintresset i publiceringen, säger Erik Sjöman.

Tingsrätten: Allvarligt intrång i privatlivet

Stockholms tingsrätt gjorde i mars 2023 en motsatt bedömning jämfört med såväl HD som hovrätten. Domstolen slog fast att staten genom SVT:s publicering hade kränkt Karlströms rätt till privatliv enligt Europakonventionen. I domen skrev tingsrätten: "Det är fråga om publicering av material som åtkommits genom dold kamera samt genom vilseledande av Linda Karlström. Publiceringen har fått stor spridning och ligger alltjämt kvar på SVT Play. Det är tydligt att Linda Karlström har tagit illa åt sig av publiceringen och det tillvägagångssätt som använts för att erhålla det material som publicerats." Tingsrätten fastställde skadeståndet till 100 000 kronor men ålade samtidigt Karlström att stå för sina egna rättegångskostnader. Svea hovrätt ändrade domen i november 2024.

Hovrätten: Staten har inte brustit

Hovrätten delade tingsrättens bedömning att SVT:s arbetsmetoder innebar ett intrång i Linda Karlströms privatliv och konstaterade att hennes rättigheter i viss mån vägde tyngre än journalisternas yttrandefrihet. Trots detta ansåg hovrätten att staten inte hade brustit i sina förpliktelser enligt Europakonventionen. Enligt hovrätten hade Karlström haft tillgång till andra rättsmedel, bland annat möjligheten att väcka förtalstalan samt att anmäla publiceringen till Granskningsnämnden. Dessa åtgärder bedömdes sammantaget utgöra ett tillräckligt skydd för hennes rättigheter. Skadeståndsyrkandet avslogs därmed. Högsta domstolen har nu alltså fastställt hovrättens slutsats. Därmed får Linda Karlström ingen ersättning, samtidigt som hon åläggs att stå för sina rättegångskostnader i både tingsrätt och hovrätt. [caption id="attachment_60339" align="alignnone" width="640"] Foto: Tmarki/public domain[/caption]

Pressetik, rättssäkerhet och politiska frågor

Kritiken mot SVT har inte enbart rört juridiska aspekter utan även pressetiska överväganden. I opinionsartiklar har debattörer hävdat att dokumentären inte avslöjade några nya missförhållanden, utan snarare använde dold kamera för att exponera och stigmatisera en privatperson i hennes hem. SVT har å sin sida försvarat publiceringen som en nödvändig granskning av vad bolaget beskriver som en samhällsfarlig rörelse. HD:s avgörande är vägledande och kan få betydelse för framtida granskningar av privatpersoner med kontroversiella åsikter. I den efterföljande debatten har domen jämförts med andra skadeståndsfall där staten betalat betydande ersättningar till grovt kriminella, vilket ytterligare spätt på kritiken mot rättssystemets konsekvensanalys. Att ledamöterna i Högsta domstolen utses av regeringen har i sammanhanget också lyfts fram av kritiker, som menar att avgörandet riskerar att uppfattas som politiskt – särskilt när public service och känsliga samhällsfrågor står i centrum. I avgörandet har deltagit justitieråden Agneta Bäcklund, Petter Asp, Eric M. Runesson, Margareta Brattström och Erik Sjöman (referent). Föredragande har varit justitiesekreteraren Josefin Odelid.

Hotade att mörda pizzabagare – HD stoppar utvisning

Redaktionen — Thu, 24 Apr 2025 11:15:15 +0000

Högsta domstolen väljer att stoppa utvisningen av Gerardo Ugarte Rojas – en man med ett digert belastningsregister som sträcker sig över två decennier. Domstolen anser att brottsligheten inte är av det "svåraste slaget" - trots hot, misshandel och grova vapenbrott. Högsta domstolen beslutade den 23 april att inte bifalla åklagarens begäran om att utvisa Rojas till Chile, rapporterar Samnytt. Beslutet innebär att den 37-årige mannen, som har bott i Sverige sedan barndomen och dömts för en lång rad brott, får stanna i landet trots allt. Domstolen motiverar sitt avgörande i målnummer B 2849-24 med proportionalitetsprincipen, och menar att utvisningen inte väger upp mot Rojas starka anknytning till Sverige. HD skriver att brottsligheten – trots att den är allvarlig – inte når upp till nivån "det svåraste slaget". Rojas dömdes senast 2023 efter att ha riktat en pistol mot huvudet på en pizzabagare i Tingsryd och hotat att skjuta. Händelsen inträffade inne i en restauranglokal, där gärningsmannen enligt domen uttalade att han "ändå skulle få tio år" om han avlossade vapnet. Göta hovrätt dömde i april 2024 chilenaren till fyra års fängelse och tio års utvisning till sitt hemland. Han fälldes då för grovt olaga hot, grovt vapenbrott samt tre fall av olaga hot och misshandel. Hovrätten motiverade beslutet med hans "asociala levnadssätt med kriminella värderingar", och bristande integration i samhället. Högsta domstolen väljer nu alltså att upphäva utvisningsdelen av Hovrättens straff. På sociala medier har flera användare ifrågasatt HD:s beslut.

Göta hovrätt dömer Gerardo Ugarte Rojas till fyra års fängelse samt tio års utvisning till hemlandet Chile. Han döms för är grovt olaga hot, grovt vapenbrott tre fall av olaga hot samt misshandel. Det måste vara nog för en utvisning ?https://t.co/O9LuuTrkwn
— Ett starkt Sverige (@LarsWesterberg7) April 23, 2025

Luddig lagstiftning

Gerardo Ugarte Rojas har dömts upprepade gånger sedan han blev straffmyndig och brottskatalogen omfattar grovt olaga hot, grovt vapenbrott, misshandel, narkotikabrott och skadegörelse. I sitt beslut beskriver hovrätten honom som en tydlig återfallsförbrytare. HD motiverar sitt beslut med nyare lagstiftning som trädde i kraft 2022, där proportionalitet mellan brott och åtgärd betonas tydligare än tidigare. Europakonventionens artikel 8, om rätten till privat- och familjeliv, spelar en central roll i domstolens resonemang. I en ledartext i Schibsted-ägda Svenska Dagbladet kritiseras domstolarnas skiftande tolkningar av lagen: – Domstolarnas tolkning visar att även den senaste lagändringen inte räcker. Det krävs ytterligare skärpningar om allmänheten ska kunna lita på att grovt kriminella utvisas. Tidöregeringen har tidigare tillsatt en utredning med uppdrag att skärpa regelverket kring brottsbaserad utvisning ytterligare, och förslag väntas under våren 2025. Målet är att bättre kunna hantera fall där individer med långvarigt och grovt kriminellt beteende annars undgår utvisning. Högsta domstolens beslut gäller som prejudikat och väntas påverka framtida mål med liknande omständigheter.

HD: Rättsdatabaser får inte dela domar med betalande kunder

Sofie — Wed, 26 Feb 2025 09:11:37 +0000

Högsta domstolen slår fast att Nyhetsbyrån Siren inte får sprida domstolshandlingar vidare till betalande kunder i sina databaser. Beslutet innebär att EU:s dataskyddsförordning väger tyngre än svensk offentlighetsprincip och även kan påverka andra rättsdatabaser som exempelvis Lexbase. Under 2024 vägrade ett antal domstolar att lämna ut allmänna handlingar till bland annat Nyhetsbyrån Siren samt olika rättsdatabaser med hänvisning till EU:s dataskyddsförordning GDPR. Nyhetsbyrån använder dessa handlingar i journalistiskt syfte, men också i sina databaser Acta Publica och Be Informed, där man kan se vilka personer som dömts för olika brott. I slutet av förra året beslutade hovrätten för övre Norrland bland annat att Siren inte har rätt att föra ett fullständigt register över domar, samt att personnummer, namn och adress för enskilda personer inte fick nå allmänheten via deras betalande kunder. Siren fick endast använda dessa uppgifter i "journalistisk verksamhet". Nu slår högsta domstolen fast att hovrättens beslut var rätt och att handlingar inte får delas vidare till betalande kunder i en databas. I Sverige landar offentliga handlingar som domstolsbeslut under offentlighetsprincipen, vilket innebär att alla har rätt att ta del av offentliga handlingar. Eftersom Siren och andra databaser har utgivningsbevis får de enligt svensk lag även lagra dessa uppgifter och i praktiken ge ut till betalande kunder. I EU:s dataskyddsförordning får dock inte personuppgifter lagras utan personens medgivande. Högsta domstolens beslut innebär en omtolkning av vad som ska väga tyngst, svensk grundlag eller EU:s dataskyddsförordning. I det här fallet har man gått på EU:s linje.

Stor påverkan

– Högsta domstolen gör alltså bedömningen att den ordning som lagstiftaren velat uppnå inte går att förena med EU:s dataskyddsförordning. Domstolen har därför tolkat den svenska regleringen så att det finns möjlighet att beakta dataskyddsförordningen vid tillämpning av offentlighets- och sekretesslagen. För att åstadkomma en ordning som innebär en mer övergripande avvägning mellan yttrande- och informationsfriheten och dataskyddet krävs lagstiftningsåtgärder, säger Petter Asp, ett av de justitieråd som deltog i avgörandet, i ett pressmeddelande. Beslutet kommer troligen även att påverka andra rättsdatabaser som exempelvis Ratsit, MrKoll och Lexbase, som idag gör det möjligt för betalande kunder att söka efter domstolsbeslut. – Det kommer kanske framöver inte att finnas tillgång till såna här databaser på samma sätt, säger Asp till skattefinansierade SVT. I en utredning förra året föreslog regeringens utredare, Daniel Gustavsson, att grundlagsskyddet bör begränsas för söktjänster som offentliggör personuppgifter. En sådan lagändring skulle innebära en ändring i den svenska grundlagen.

Klimataktivister vill stämma svenska staten – får nobben av HD

Redaktionen — Wed, 19 Feb 2025 11:07:28 +0000

Den klimatalarmistiska gruppen Aurora har stämt svenska staten och hävdar att de fått sina mänskliga rättigheter kränkta eftersom de styrande inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att motverka påstådda klimatförändringar, Nu har Högsta domstolen fattat beslut om att målet inte ska prövas. De cirka 300 aktivisterna hävdar att Sveriges, i deras ögon, otillräckliga klimatarbete inneburit att deras rättigheter enligt Europakonventionen kränkts. ”De menar att staten inte vidtar tillräckliga åtgärder för att motverka klimatförändringarna och att staten inte når upp till vissa angivna målsättningar för klimatet. De vill få fastställt att staten inte vidtar vissa specifikt uppräknade åtgärder. I andra hand har de begärt att domstolen ska ålägga staten att vidta vissa angivna åtgärder för att minska koncentrationen av växthusgas i atmosfären”, skriver HD. Domstolen skriver att individer med hänvisning till Europakonventionen förvisso i vissa fall kan ha rätt att föra en klimattalan mot staten – men att man i så fall konkret måste kunna visa att man själv har drabbats negativt. HD anser inte att dessa krav har uppfyllts i Auroramålet. ”Det är en grundläggande princip att inte tillåta en talan av enskilda för att ta tillvara allmänna intressen och klimatförändringarna drabbar alla. Det ställs därför mycket höga krav för att enskilda personer ska ha rätt att föra en sådan talan. Enskilda har bara rätt till domstolsprövning om statens underlåtenhet har medfört tillräckligt överhängande och säkra effekter på deras individuella rättigheter”, skriver man.

"Oerhört stressad"

– Högsta domstolen har alltså kommit fram till att gruppmedlemmarnas talan, så som den utformats vid tingsrätten, inte kan tas upp till prövning, förtydligar domaren Jonas Malmberg, och betonar att man inte tagit ställning till hur man skulle bedöma olika alternativa scenarion. I tabloiden Aftonbladet uppger Auroras talesman, Ida Edling, att hon blir ”oerhört stressad” av HD:s besked – detta eftersom hon menar att vi ”bara har fem år på oss att nå 1,5-gradersmålet”. – Det är också viktigt att säga att HD inte sagt någonting om att svenskt klimatpolitik är laglig. De har bara sagt att Auroramålet inte kan prövas i svensk domstol, fortsätter hon. – Vi behöver analysera beslutet, men vi kommer febrilt att fortsätta arbeta för att Sverige ska ta sitt juridiska ansvar för att skydda mänskliga rättigheter. Vi befinner oss i en brinnande kris. Det är viktigt att hela samhället tar sitt ansvar, även juridiskt för att säkerställa att staten vidtar tillräckliga klimatåtgärder, slår hon fast.

Dömda för koranupplopp kan få sänkta straff

Jan Sundstedt — Sat, 08 Jul 2023 06:19:59 +0000

Angående domar för upplopp kopplade till koranbränningar förra året, där över 300 poliser skadades, kan vi snart komma att få se ytterligare fall där de dömda får sina straff sänkta. Högsta domstolen (HD) har nyligen beslutat att minst två hovrättsdomar rivs upp och målen måste därmed tas om på nytt. Högsta domstolen har även tidigare ingripit och rivit upp hovrättsdomar i mål rörande blåljussabotage. I mars 2023 meddelade Högsta domstolen dom i ett mål som avsåg påskkravallerna i Örebro och sänkte i samband med detta kraftigt straffen för samtliga dömda. Domstolen gjorde även vissa normerande uttalanden kring hur det individuella ansvaret ska bedömas för den som deltagit i ett "våldsamt angrepp mot polisen" samt i frågor om straffmätning och skadestånd. Högsta domstolen väljer nu att bevilja prövningstillstånd även i de mål som avser kravallerna i Linköping. Linköpings tingsrätt fällde i juli 2022 tre män och två tonårspojkar för grovt sabotage mot blåljusverksamhet efter deras inblandning i påskkravallerna. Tingsrättsdomen överklagades av flertalet av de dömda men de fälldes även i Göta hovrätt med något skärpta straff som påföljd. Samma hovrätt höjde samma månad straffen för vissa andra personer som deltog i upploppen. Den prejudicerade HD-domen från mars pekar mot att de dömda därmed kan få sänkta straff och att skadeståndsbeloppen till de drabbade poliserna reduceras. Som Nya Dagbladet tidigare rapporterat har det inte varit ovanligt att personer åtalade enligt 2020 års instiftade lag om sabotage mot blåljusverksamhet (även kallat blåljussabotage) döms till milda straff eller rent av frias helt.

Estoniafilmare nekas prövning i Högsta domstolen

Markus Andersson — Wed, 21 Jun 2023 12:05:03 +0000

Journalisten Henrik Evertsson och undervattensexperten Linus Andersson dömdes till 80 dagsböter för brott mot lagen om skydd för gravfriden efter att ha filmat och undersökt fartyget Estonias vrak. Nu står det klart att Högsta domstolen nekar dem båda prövningstillstånd Nya Dagbladet har tidigare rapporterat om hur Evertsson och Andersson efter den prisade dokumentären ”Estonia – fyndet som ändrar allt” först friades i tingsrätten, men att rättegången gjordes om, varpå de båda fälldes i såväl tings- som hovrätten. De båda överklagade domen till Högsta domstolen som nu låter meddela att de inte får något prövningstillstånd. Evertsson och Andersson betonar att deras filmande av Estonia måste betraktas som journalistisk verksamhet – som de dessutom belönats med Stora journalistpriset för. Man påpekar också att svensk lagstiftning inte kan gälla eftersom de befann sig på en tysk båt på internationellt vatten. Man har vidare konstaterat att deras dokumentär lett till en ny statlig utredning och nya dykningar vid Estonia och att allmänheten har rätt att få reda på alla omständigheter kring förlisningen. Hovrätten slog å sin sida fast att ”det finns ett starkt allmänintresse för att upprätthålla gravfriden kring M/S Estonia, som är gravplats för ett stort antal personer”, och menar att ”skyddet för gravfriden väger starkare än intresset för skydd av yttrande- och informationsfrihet”. ”Hovrätten har fastställt att männen gjort sig skyldiga till den åtalade gärningen och liksom tingsrätten funnit att gärningen inte ska vara straffri med hänsyn till principerna om yttrande- och informationsfrihet eller av annat skäl. Hovrätten har ansett att intresset av att skydda gravfriden för det stora antalet omkomna väger klart tyngre än det journalistiska intresse som männen haft”, skrev rätten i ett pressmeddelande. Högsta domstolen kommenterar kort att man gått igenom materialet men att ”det har inte kommit fram något skäl att meddela prövningstillstånd”.

Snippadomen tas upp i Högsta domstolen

Sofie — Mon, 15 May 2023 12:07:05 +0000

Högsta domstolen kommer att "pröva frågan om rättegångsfel förekommit när det gäller hovrättens hantering" vid den uppmärksammade så kallade "snippadomen". Det var i februari som en 50-årig man friades av hovrätten efter att tidigare ha dömts till tre års fängelse av tingsrätten för våldtäkt mot barn. Anledningen till att mannen friades var på grund av att man ansåg att det var otydligt när flickan som blivit utsatt i sitt vittnesmål berättat att mannen i fråga ”höll han handen på hennes snippa och hade ett finger inne i snippan”. Det var ordet "snippa" som av hovrätten ansågs vara otydligt och man använde sig därmed av Svensk ordboks definition, vilket var ”kvinnans yttre könsorgan” och menade därmed att man inte kunde ”chansa” när det gällde om fingret faktiskt varit inne i flickans slida eller inte. I mars överklagade riksåklagaren Petra Lundh domen och menade att det bland annat begåtts rättegångsfel. I samband med överklagan ombads hovrätten att göra ett uttalande gällande domen, där man pekade på att det inte var ordets syfte man varit osäker på, utan vad flickan menat i förhöret. Nu har Högsta domstolen beslutat pröva fallet, skriver man i ett pressmeddelande. Prövningen gäller huruvida det förekommit rättegångsfel samt en prövning av alternativa brottsrubriceringar, vilket inte innebär hela målet utan enbart denna fråga. – Högsta domstolens beslut innebär att domstolen kommer att pröva frågan om rättegångsfel har förekommit när det gäller hovrättens hantering och prövning av alternativa brottsrubriceringar och lagrum inom ramen för gärningsbeskrivningen, säger justitierådet Stefan Johansson som är en av de domare som deltagit i beslutet. – Målet i övrigt har förklarats vilande i avvaktan på hur Högsta domstolen bedömer frågan om rättegångsfel, tillägger han.

New York: Aktivitet på sociala medier ska avgöra rätt att bära vapen

Isac Boman — Fri, 08 Jul 2022 04:44:00 +0000

Högsta domstolen i USA slog tydligt fast att det är varje amerikans rätt att bära vapen och rev därmed nyligen upp en gammal vapenlag i New York som innebar att det krävdes särskilda tillstånd för att offentligt bära vapen i delstaten. Nu har New Yorks delstatspolitiker dock svarat med att rösta igenom en ny vapenlag – där den som vill bära vapen bland annat först måste visa upp alla sina sociala mediekonton för myndigheterna och få sitt internetbeteende ”godkänt”. Amerikanska HD konstaterade i juni att amerikaner har rätt att bära vapen även i offentligheten och att medborgarna inte behöver kunna visa att man har något särskilt behov för vapenbärandet. Man pekade även på att New Yorks lagstiftning bryter mot grundlagen och att delstaten saknar mandat att ta ifrån medborgarna deras skyddade friheter. ”Konstitutionen skyddar individens rätt att bära pistol för självförsvar utanför hemmet”, konstaterade domaren Clarence Thomas. Beslutet att riva upp New Yorks vapenlagstiftning har framförallt mött motstånd från vänsterliberalt håll – och även från president Joe Biden själv. – Jag är djupt besviken över högsta domstolens beslut. Denna dom strider mot både sunt förnuft och konstitutionen, och borde oroa oss alla djupt, kommenterade han. New Yorks guvernör Kathy Hochul och andra makthavare visar dock inga intentioner att finna sig i HD:s beslut och har istället kontrat med att rösta igenom en ny reviderad vapenlag med en rad nya restriktioner för offentligt vapenbärande. Bland annat blir det förbjudet att bära vapen på ”känsliga platser” – och till dessa räknas parker, barer, allmänna folktäta platser, skolor, myndighetsbyggnader, idrottsarenor och generellt även arbetsplatser och butiker. Den som vill söka vapenlicens måste i New York hädanefter inte bara genomgå en hårdare träning än tidigare utan även bevisa att de är kapabla att bära och hantera vapen – och de måste dessutom redovisa alla sina sociala medier-konton tre år tillbaka, varpå myndigheterna utgående från personens beteende på internet ska avgöra huruvida den sökande skrivit saker som man bedömer som farliga. – Ibland läcker personer ut sina intentioner att skada andra där, säger Kathy Hochul. Exakt hur medborgarnas aktiviteter på sociala medier ska bedömas och exakt vilka skriverier, tankar och åsikter som leder till att de blir nekade licens är dock oklart och på sociala medier oroar sig många för att makthavarna vill åsiktsregistrera medborgarna och att medborgare kan komma att nekas licens på grund av sina politiska hållningar. Kritiker menar också att även denna nya reviderade lagstiftning strider mot grundlagen och att det bedöms som sannolikt att HD river upp även denna. Under Joe Bidens presidentskap har allt mer fokus riktats på att skärpa landets vapenlagar och såväl kändisar, som företagsledare, aktivister och vänsterliberala politiker har offentligt deklarerat att vapenlagstiftningen måste bli striktare för att få bort skjutningarna. Kritiker menar i sin tur att det handlar om en medveten strategi för att avväpna det amerikanska folket och ta ifrån dem deras grundlagsskyddade rättigheter.