Makrillbeståndet i Nordostatlanten har minskat med 70 procent på ett decennium. Trots det fiskar kustländerna långt över de gränser forskarna rekommenderar – och Norge anklagas för dubbelmoral.
Makrillen är en av Nordatlantens viktigaste fiskarter. Den flyttar mellan kuststaternas vatten och fiskas av Norge, Island, Storbritannien, Färöarna och Ryssland. Under det senaste decenniet har beståndet rasat – från hälsosamma nivåer till att nu ligga under den kritiska gränsen.
I mars i år höll EU:s ordförandeland kuststatsförhandlingar i Köpenhamn om makrill, kolmule och sill. För kolmule enades länderna om en kvot i linje med forskarnas råd. För makrill fanns ingen enighet.
Norge, Storbritannien, Island och Färöarna hade redan i december slutit ett eget avtal utan EU – på 299 000 ton. Internationella havsforskningsrådet ICES hade rekommenderat högst 174 357 ton, en minskning med 77 procent.
— Det finns ett enormt gap mellan hur Norge uppför sig och den bild de vill förmedla av sig själva som ett land som värnar havsmiljön, säger Jonny Hughes, rådgivare på Blue Marine Foundation, till norska Dagbladet.
Norge leder FN:s havspanel, trots att landet under de senaste tio åren i genomsnitt har fiskat 130–140 procent av de rekommenderade nivåerna.
Forskare varnar för att den nedåtgående trenden måste brytas omedelbart för att undvika en beståndskollaps. Den brittiska livsmedelskedjan Waitrose slutade sälja makrill i april, i väntan på att beståndet ska återhämta sig.
Om länderna inte lyckas enas om reella kvotminskningar, riskerar makrillen att gå samma öde till mötes som torsken i Nordsjön – en kollaps som beståndet kan behöva årtionden för att återhämta sig från.
Borde Norge och andra kustländer följa ICES rekommendationer och kraftigt minska makrillfisket?
Röstning stängd
35 röster totalt
