Utfasningen av den fossila energin från transportsektorn – del 3

Läs Lars Berns tredje krönika i sin serie om den förestående elektrifieringen av bilparken.

publicerad 20 november 2017

Jag har i de två tidigare delarna av denna krönika, som ni hittar här och här, listat elbilens förkrossande överlägsna tekniska egenskaper i jämförelse med fossilbilens och jag har pekat på de tekniska faktorer som hittills stått hindrande i vägen för elbilens genombrott på marknaden. Jag har visat att eldrift av motorfordon blir ett attraktivt alternativ under det närmaste årtiondet. Alla stora bilindustrier har aviserat att man inom något år kommer att erbjuda eldrivna bilar i samma prisklass som dagens fossilbilar.

Kommentarerna till mina två första delar visar vad jag förutsåg, att främst äldre herrar likt mig själv skulle reagera och rada upp allehanda skruvade argument varför de inte tror på något betydande skifte. I denna grupp är förändringsmotståndet ganska kompakt och man känner sig väldigt obekväm vid tanken att tvingas överge sina fossildrivna maskiner. Många inser inte att de bara inom några få år inte kommer att få köra sina fossilbilar inne i Stockholm och andra städer. Jag möter sällan denna typ av förändringsmotstånd från kvinnor och yngre personer.

Det som övertygat mig om det nära förestående paradigmskiftet är dock inte i första hand de tekniska genombrotten med bättre och effektivare fordon och hur de påverkar den fria marknaden. Nej, paradigmskiftet kommer i stor utsträckning att drivas på av mycket starka politiska intressen av såväl miljömässig som geopolitisk natur. Jag skall här beröra miljöaspekten.

Klimatfrågan är ett ickeproblem
Flertalet människor i vårt västliga samhälle lever i föreställningen att världens helt dominerande miljöproblem är utsläpp av koldioxid (CO2) från förbränning av olika fossila kolväten. Under det senaste halvseklet har halten av CO2 i atmosfären stigit med ca. 30% eller från 0,03% till 0,04%. Detta menar alarmister och en totalt ensidig propaganda i MSM, har orsakat och orsakar stora förändringar av klimatet. Man stödjer sig på datormodeller som sägs visa att växthuseffekten från 0,01% mer CO2 i atmosfären gör klimatet mycket varmare.

I västvärlden har klimatalarmismen fått fotfäste i alla politiska läger och läggs till grund för en politik som går ut på minskad fossilanvändning. När våra politiker diskuterar motiv för minskad bilism handlar det nästan uteslutande om minskning av harmlösa CO2-utsläpp.

Om man besvärar sig att istället göra faktiska observationer, så finner man att under den period när CO2-halten stigit, så har den globala medeltemperaturen först gått ner under 70-talet, för att sedan stiga under 90-talet och för att slutligen ha legat stilla de senaste två decennierna. Det går inte att observera någon stark korrelation mellan CO2-halten och den globala medeltemperaturen och inte heller kan man observera någon korrelation mellan det faktiska klimatet och de datormodeller som alarmisterna använt. De påstått extrema väderhändelser som man ofta hänvisar till är faktiskt alla helt normala för vårt klimat.

Den enda betydande observerbara påverkan från den ökande koldioxiden som vi än så länge kan se, är att mer CO2 som är den viktigaste komponenten i växtlighetens livgivande fotosyntes, har lett till en ökad växtlighet på jorden och att vissa tidigare ökenområden börjat krympa. Den stigande koldioxiden har med andra ord, hittills främst haft en positiv effekt på jordens miljö och den hotar inte människors liv och hälsa. Det är faktiskt tvärt om. Ur miljösynpunkt är den s.k. klimatfrågan en ickefråga, vilket inte hindrar att ha en vaksamhet inför en större framtida inverkan på klimatet.

Fossilmotorerna ett gigantiskt miljöproblem
Mätt i människoliv och sjuklighet är luftföroreningar det utan jämförelse största och mest akuta miljöproblemet i världen. Miljöföroreningar (inte klimatförändringar) orsakade nio miljoner dödsfall år 2015. Det är 16% av alla dödsfall i världen och femton gånger fler dödsfall än våld och krig enligt en rapport publicerad i The Lancet. I de värst drabbade länderna står dödsfall orsakade av föroreningar för mer än vart fjärde dödsfall. Mer än nio av tio dödsfall sker i låg- och medelinkomstländer.

Miljöföroreningar bedöms orsaka 43 procent av alla dödsfall i lungcancer, 23 procent av alla dödsfall i stroke och 21 procent av alla dödsfall i hjärt- och kärlsjukdomar.

Av de nio miljoner miljörelaterade dödsfallen är 6,5 miljoner en direkt följd av luftföroreningar, 1,8 miljoner sker på grund av vattenföroreningar, 1 miljon på grund av kemikalier, tungmetaller och föroreningar i jord samt 0,8 miljoner av dödsfallen till följd av arbetslivsrelaterade föroreningar. Dödsfall från luftföroreningar fördelar sig ungefär 50/50 mellan utom- och inomhusluft. Förbränning av fossila bränslen och biomassa, bränder i naturen samt matlagning över öppen eld inomhus är de främsta orsakerna.

Det råder ingen tvekan om att bilismen med fossildrivna fordon är en av huvudorsakerna bakom de skenande luftföroreningarna. Dagens normer med avgasreningssystem med katalysatorer räcker helt enkelt inte till. Situationen för industrin spetsades nyligen till kraftigt, när det visade sig att först tyska VW och sedan även övriga bilföretag systematiskt fuskat med avgasreningen. Studier gjorda i Sverige av IVL har även visat att bilarna i faktisk trafikmiljö släpper ut långt mer föroreningar, än de som visas i labmiljö när bilarna certifieras.

I världens två största länder Kina och Indien har luftföroreningarna på senare år vuxit till ett existentiellt problem. Vi har i dagarna fått rapporter från New Deli där läget blivit så akut att man stängt alla skolor och infört stränga restriktioner för trafiken med fossilfordon. En mycket snabbt växande bilism i Kinas megastäder har lett till att landet nu prioriterar drastiska åtgärder för att snabbt få ner fossilanvändningen inom transportsektorn.

Vi kan räkna med mycket omfattande såväl piskor som morötter för att påskynda en övergång från fossildrift till eldrift inom den kinesiska fordonsflottan. Bara under åren 2013 till 2016 ökade antalet fordon i Kina med någon form av eldrift från ca 10.000 till 350.000. I en lång rad andra länder planeras förbud de närmaste åren mot fossildrivna fordon i större städer, inklusive Stockholm.

Eftersom Kina nu är världens största marknad för bilar, kommer den kinesiska omställningen att helt styra utvecklingen inom världens bilindustri under de närmaste decennierna. Om västvärldens bilindustrier inte hänger med i den här utvecklingen, kommer de garanterat att bli akterseglade av den snabbt växande kinesiska industrin.

Vi kan räkna med att Volvo PV som ägs av kinesiska Geely kommer att ligga långt fram i omställningen och att kineserna kommer att sätta av betydande utvecklingsresurser för att åstadkomma det. VW har planer på att satsa 700 miljarder kr på elbilarna. Volvo PV har redan aviserat att man upphört med nyutveckling av dieselmotorer. På så sätt kommer vi här i Sverige att kunna hänga med denna stora omställning från första parkett med hemmaproducerade bilar. Och våra miljöpolitiker kommer inte att vara sena att utnyttja möjligheten, om än oftast med fel motivering.

 

Fortsättning följer

 

Lars Bern

 

Krönikan har tidigare publicerats på Anthropocene



Lars Bern är en svensk teknologie doktor, företagsledare, författare och samhällsdebattör. Han är ledamot av Stiftelsen Svenska Dagbladet som är minoritetsdelägare i SvD, av Kungl. Ingenjörsvetenskaps- akademien sedan 1988 och Etikkollegiet.

Han har bland annat författat boken Varför försvinner våra kronjuveler? : dikeskörningar i svensk industri och driver opinionssajten Anthropocene


Välkommen att diskutera! NyD vill uppmuntra till en saklig och kvalitativ debatt vilken genomsyras av god ton och respekt för andra åsikter. Du är själv juridisk ansvarig för vad du skriver. Läs våra fullständiga kommentarsregler här.