Är postmodernismens samhällsteori trovärdig?

Allt, inklusive språk och normer, styrs av olika hierarkier i grupper av män vars mål dels är att säkra sin ställning och förmåner (privilegier) i förhållande till andra män, dels att dominera landets kvinnor. Åtminstone om man utgår från den kulturmarxismens filosofiska utgångspunkter som Dan Ahlmark tar en närmare titt på i den första delen av tre krönikor om postmodernismens samhällsteoretiska grundvalar.

publicerad 29 maj 2021

samhällsteori

Det patriarkat som av kulturmarxisterna förutsätts styra ett europeiskt land består uppenbarligen av ett antal grupper av män som kan ha gemensamma intressen, men där varje enskild grupp har sitt speciella mål. De olika strukturer eller hierarkier i samhället, som grupperna då individuellt antas stå i spetsen för, sägs på sitt område utöva ett mycket stort inflytande över landet. Gruppernas mål torde i grunden vara bevarande av sin privilegierade ställning men annars tillväxt och ökad makt. Man sägs därför söka och vidmakthålla dominans över kvinnor. Men, eftersom män är ständigt involverade i konkurrens med andra män, vill de som styr hierarkierna inte att andra tar över makten. Patriarkatets mål är därför dels att säkra sin ställning och förmåner (privilegier) i förhållande till andra män, dels att dominera landets kvinnor.1

Man kan fråga sig om patriarkatet och dess delar består av vissa av landets etablissemang. Men, eftersom de flesta sådana numera också innehåller vänsterpolitiskt orienterade personer, hindrar det troligen vissa etablissemangs aktiva deltagande i det större patriarkatet. Ledarskapet i olika delar av patriarkatet, det vill säga hänförlig till de olika strukturerna, behöver nog inte ha samma åsikter i allt men har troligen samma grundvärderingar (såsom att dominera kvinnor). Men ett sådant krav torde numera kraftigt begränsa möjligheterna att få stöd av viktiga grupper i samhället.

Detta patriarkat skiljer sig från den gamla marxistiska bilden av samhällets ledning: kapitalisterna. Samhällsförändringarna har splittrat arbetarklassen och olika delar av den ses idag som fiender till ett gott samhälle. Beträffande det påstådda förtrycket av kvinnor, är det män generellt – oavsett socialklass – som begår brotten. Gäller det ett gammalt kolonialt förtryck anses vita män och européer vara huvudfienden. Avses situationen för gruppen invandrare i Sverige blir det vita svenskar i sin helhet, det vill säga inklusive kvinnor, som idag tillsammans förtrycker dessa. Men totalt sett bärs den största skulden beträffande situationen på alla områden av vita män, som ju även särskilt kritiseras för att inte vara positiva till sexuella minoriteter (GLBTQI). Sedan är detta kollektiv av män engagerat i sin egen interna maktkamp.

Är språket och teman förtryckarinstrument?

Hur utövar och skyddar då dessa hierarkier sin makt? Ja, det sker främst genom ett antal teman (discourses), vilka var och en är ett särskilt sätt att se på världen.  Diskurser (teman) är kraftfulla och ledande föreställningar gällande ett ämne eller område, och som anger, hur man bör tänka beträffande detta: vad som är acceptabelt eller förkastligt på området, vad som är rätt respektive fel. Ett tema ska fånga intresset, dominera människors medvetande och skapa åsikterna hos dem i det aktuella avseendet. En viss hierarkis mål är att dess tema(n) verkligen ska dominera synen i samhället gällande området och därmed säkra att dess makt och privilegier inte kraftfullt kan utmanas av konkurrerande motståndsteman. Man har i så fall format en ”episteme” det vill säga en dominerade uppsättning av värderingar och idéer som påverkar eller bestämmer åsikterna och hur medborgarna tar till sig kunskap om ämnet. Åsikterna har ibland helt enkelt blivit sunt förnuft gällande ämnet.

De olika strukturerna använder i första hand språket för att sprida sina inflytelserika teman. Objektiv kunskap finns inte beroende på språkets vilseledande inverkan på människors tolkningar av sin perception: ord påstås därför inte ha någon klar förbindelse med verkligheten då ord är godtyckliga och bemängda med influenser från kulturen. Det drabbar även den vetenskapliga metoden (se nedan). Språket (i dagens värld även bilder) blir ett förtryckande instrument, eftersom det utnyttjas för att vidmakthålla hierarkins värderingar och policyer. Tillsammans ska då patriarkatets olika diskurser tillsammans med sina konsekvenser (se kunskap) möjliggöra ett ständigt existerande, förnyat samt finförgrenat nät av inflytande över alla viktiga föreställningar om ämnen som är av betydelse i det samhället.

Skälet till att människor lätt tar till sig sådan påverkan är hypotesen om social konstruktivism, det vill säga att människor generellt starkt formas genom information från och kontakterna med samhället. Ingen vikt fästs inom postmodernismen vid individer och deras självständiga tänkande, utan en kollektivistisk syn är helt förhärskande.2 Grupper betyder allt.

Kunskapen och metoderna för påverkan

Mycket viktiga aktiviteter i samhället gäller forskning och annan produktion av ny kunskap. Även sådana aktiviteter styrs av de dominerande föreställningarna. Genom inflytandet från olika teman kommer den kunskap som på en rad olika sätt skapas i ett land och påverkas. Eftersom bakomliggande teman anger vad som är korrekt och riktigt är sunt förnuft, anser man att detta medför att deras legitimitet och innehåll överförs till den kunskap de inspirerar till och vilken då också betraktas som sann. Nytänkandet på olika områden präglas på så sätt och den informationen sprids på olika vis vidare till människor vars tänkande och aktiviteter då påverkas. Objektiv kunskap finns inte och den vetenskapliga metoden är därför inte bättre än andra sätt att skaffa kunskap. Dessa andra sätt är knutna till grupper och deras situation och erfarenheter i samhället. Det innebär en kunskapsteori beroende på personers ståndpunkter, det vill säga lokala ställning i samhället. Den kunskapen är skapad i någon social/kulturell process och dess sanningsvärde är okänd. Människor i olika länder anses ha helt olika erfarenheter och synsätt vilket omöjliggör all universalism.

Men samhällets kunskap vilar främst på patriarkatets makt. Det innebär också, att maktaspekter är i stort sett inblandade i allt i samhället inklusive relationer. Eftersom denna makt förtrycker ses motstånd mot den som moraliskt riktig. Den allmänt accepterade kunskapen förtrycker kraftfullt effekterna av motståndsgruppers försök till andra teman. Det innebär att det intellektuella utbytet, samtalen och diskussionerna överallt i samhället alltid kommer att till stor del stödja och regenerera stöd för de härskande hierarkierna. Människor tänker och talar ju på dessa vis och åsikterna (och maktens inflytande) sprids därför oavbrutet och dominerar tänkandet i landet. Olika teman och sätten att påverka är därför som ett antal tentakler lagda över människornas sinnen och styr dem oavbrutet i det dagliga livet.

All kunskap ses som politisk och är maktinstrument som tjänar ledningarna för hierarkierna, deras maktutövning och privilegier. Det innebär också att samhällslivet blir en ständig maktkamp mellan olika föreställningar skapade av strukturerna respektive motståndsgrupperna. Striderna innebär ett nollsummespel och där den dominerande makten har övertaget och formar samhället. Genom att politik och kunskap är så intimt förknippade med varandra, beskrivs deras samband som ”power-knowledge”.3

Eftersom största delen av kunskapen i samhället på detta vis stödjer de syften hierarkierna vill se som förhärskande, kommer hierarkierna inte lätt slås över ända. Man innehar hegemonin i Gramscis mening.4 När ett flertal sådana strukturer och synsätt samtidigt sägs påverka människan, hävdas att man bör analysera influensen på individerna från mer än ett perspektiv (område). Man måste granska inflytandet från flera hierarkier. Det är grunden för så kallad intersektionell teori som innebär att man tar hänsyn till påverkan av många slag.

En kritisk diskussion av postmodernismens samhällsteori genomförs i följande två delar.

 

Dan Ahlmark

 


 

Källor och referenser:

(1) University of Chicago – Patriarchy and Inequality: Towards a Substantive Feminism (sid. 24)

(2) Pluckrose, Helen & Lindsay, James, 2020, Cynical Theories, s.42. Swift Press, Storbritannien. 

(3) Pluckrose, Helen & Lindsay, James, 2020, a.a., s.34f.

(4) Nya Dagbladet – Kampen om det kulturella herraväldet


 


Liknande artiklar:

Eftersom du läser det här…

Nya Dagbladet är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning. Vi ägs inte av några mediekoncerner eller utländska riskkapitalbolag. Vi styrs inte av industriintressen eller någon politisk korrekthet.

Men att driva fri oberoende media kostar. Med ditt stöd kan vi fortsätta att växa och bli en verkligt utmanande kraft till de gamla mediehusen.

Stöd oss via Swish på 123 611 3021, PayPal eller via andra alternativ på denna länk.

Tack för ditt stöd!