Krönikor

Skolmedicinen döljer sanningen om cancern

I sin senaste krönika skriver Lars Bern att dagens skolmedicin blundar för de miljöfaktorer som orsakar cancer.

Publicerad 8 september 2018

Det finns få saker i vår tidigare naturliga miljö som orsakar cancer, förklaringen måste vara att det rör sig om en sjukdom som är orsakad av den moderna människan själv genom föroreningar, ändrad diet och livsstil. Redan så små förändringar som regelbunden fysisk aktivitet och att hålla en hälsosam vikt bedöms kunna förhindra omkring en tredjedel av de vanligaste cancerformerna. Grunden för denna uppfattning måste dock bedömas som ytterst osäker. Viss forskning tyder även på att så kallad Medelhavsdiet minskar risken vilket är ganska logiskt eftersom den i stor utsträckning består av oprocessade naturliga beståndsdelar.

Den andel av det växande antalet svenskar som får cancer och som dör av sin cancer inom 10 år har minskat några procent sedan 1970, detta trots enorma forskningsinsatser för att hitta bättre behandlingsmetoder och läkemedel. Samtidigt ökar den totala sjukligheten och dödstalen eftersom allt fler får cancer. Sedan 1970 har antalet incidenser ökat totalt sett med ca 30 procent medan antalet fall av prostatacancer ökat med 240 procent och i bröstcancer med 147 procent.

Många lever i föreställningen att cancer i huvudsak drabbar äldre människor och att den stigande cancerförekomsten mest beror på att vi blir äldre, eftersom detta är den officiella förklaringen. Det var möjligen riktigt under den första halvan av 1900-talet, men det stämmer inte helt idag. En studie från 2014 visar att till exempel kolon- och rektumcancer tränger allt längre ner i åldrarna och att man räknar med nästan en dubblering av fallen i åldersgruppen 20 till 34 år de närmaste tolv åren.

Mellan åren 1999 och 2001 var risken att utveckla en cancer före 40 års ålder i USA 1 på 61 enligt USA:s cancerstatistik. Den siffran steg mellan åren 2006 och 2008 till 1 på 57. Om den trenden fortsatt borde risken nu 2018 ha ökat till ca 1 på 50. Risken i denna åldersgrupp är störst för kvinnor, vilket skiftar när vi blir äldre, då män löper störst risk. I USA har barncancern ökat stadigt sedan 1975, och bara mellan 2004 och 2008 ökade den med 2 procent. På 16 år har förekomsten av cancer bland barn i Storbritannien ökat med 40 procent.

Barncancer kan börja utvecklas redan innan ett barn föds, om modern är exponerad för cancerogena kemikalier och toxiner kan cellerna i fostret börja påverkas redan i moderslivet. Det blir allt svårare att komma undan miljörisker som kan leda till cancer, ta till exempel ökande strålning, kvicksilver i vacciner, arsenik i mat, pesticider och andra gifter i praktiskt taget all mat om man bortsett från ekologiska produkter. Vi kan således räkna med fortsatt ökad barncancer.

Skolmedicinens nonchalanta och verklighetsfrånvända inställning till orsakerna bakom den ökande cancersjukligheten framgår av följande uttalande från Cancerfonden:

De olika föroreningar som släpps ut i miljön har i allmänhet troligen inte särskilt stor betydelse för uppkomsten av cancer. Sambanden är dock svåra att överskåda och beräkna.”

Och från Karolinska Sjukhuset har man i skriften Råd om Vård uttalat att:

Ibland kan man få föreställningen att cancer är en ny sjukdom som hänger ihop med vår moderna livsstil och en försämrad miljö. Men det är inte sant.”

Hur i hela friden har man mage att påstå något sådant, när ett barn kan se att det måste finnas ett tydligt samband mellan cancerns ökning och just dagens livsstil och allt giftigare miljö. Vad skulle det annars bero på? Varför sprider dessa skolmedicinska institutioner denna typ av försåtligt falska lugnande föreställningar?

Ett ytterligare säkert tecken på sambanden mellan den moderna kosten och miljön och den ökande cancersjukligheten, är att även våra husdjur drabbas av cancer medan detta knappast förekommer bland de vilda djuren. Cancer är den vanligaste dödsorsaken hos våra hundar, men de får även andra metabola sjukdomar som diabetes.

Cancerutveckling kan givetvis utöver miljögifter också provoceras av genetiskt arv, virus, svamp, parasiter och dåliga bakterier, men det är den ackumulerade effekten av gifter i maten, miljön, i jorden och i kroppen plus den ökande strålningen i livsmiljön som utgör den stora cancerrisken i dagens värld. De flesta cancerbehandlingar som erbjuds på sjukhusen utgör tyvärr också en stor belastning på kroppen och är synnerligen giftiga, både cellgifter och strålning. Det är dessa förändringar som skett samtidigt som cancern fortsätter att öka oroväckande i alla åldrar.

Statistiken över canceröverlevnaden är ofta vilseledande eftersom den föga skonsamma behandlingen väldigt ofta skadar patienterna livslångt och leder till följdkomplikationer som i sin tur förkortar patientens livslängd, men som inte blir registrerade som cancerdödlighet. Detta kommer aldrig med i sjukvårdsetablissemangets förskönade beskrivning av vad de menar är deras framgångar. Jag talar här av egen erfarenhet.

Dagens skolmedicin blundar som citaten ovan visar, för de miljöfaktorer som orsak till cancer och ägnar sig därför nästan bara åt att hålla cancerpatienter vid liv med dyrbara vårdmetoder som kraftigt försämrar patienternas livskvalitet. Det finns knappt på kartan hur man skall kunna förhindra att patienter överhuvudtaget blir sjuka, möjligen med undantag för kampanjen mot rökning. Jag kan inte frigöra mig från iakttagelsen att den valda prioriteringen råkar passa de globala industriintressena inom Big Food, Big Pharma och Big Care perfekt.

Detta var ett axplock ur min nya bok Den metabola pandemin.

 

 

Lars Bern

 

Krönikan har tidigare publicerats på Anthropocene.

Liknande artiklar

Se upp för falsk mediepropaganda mot kosttillskott... De globalistiska propagandatidningarna DN och Aftonbladet basunerar med synbar förtjusning ut nyheten att en ny studie i...
FN:s migrationspakt – en stor seger för de globala... Globalismen Precis som Harvardekonomen David Korten konstaterade redan 1995 är de globala megaföretagen och bankerna på...
Varför vill Big Food ha GMO? Den globala livsmedelsindustrin – Big Food – borde oroa sig över att miljarder människor över hela världen blir allt sju...


Lars Bern är en svensk teknologie doktor, företagsledare, författare och samhällsdebattör. Han är ledamot av Stiftelsen Svenska Dagbladet som är minoritetsdelägare i SvD, av Kungl. Ingenjörsvetenskaps- akademien sedan 1988 och Etikkollegiet.

Han har bland annat författat boken Varför försvinner våra kronjuveler? : dikeskörningar i svensk industri och driver opinionssajten Anthropocene

Eftersom du läser det här…

Nya Dagbladet är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning. Vi ägs inte av några mediekoncerner eller utländska riskkapitalbolag. Vi styres inte av industriintressen eller någon politisk korrekthet.

Men att driva fri oberoende media kostar. Med ditt stöd kan vi fortsätta att växa och bli en verkligt utmanande kraft till de gamla mediehusen.

Stöd oss via Swish på 0727220172, PayPal eller via andra alternativ på denna länk.

Tack för ditt stöd!