Hälsa och hållbar utveckling

Låt oss analysera den för mänskligheten viktiga frågan om hållbar utveckling och hur den påverkas av världsekonomins och politikens globalisering. En logisk utgångspunkt för den analysen är den definition av hållbar utveckling (ett begrepp som en gång lanserats av miljöaktivisten Lester Brown) som FN:s World Commission on Environment and Development den s.k. Bruntlandkommission formulerade 1987 i sin rapport Vår gemensamma framtid. Rapporten som var en viktig uppmarsch inför FN:s miljökonferens i Rio 1992, analyserade sambandet mellan ekonomisk utveckling och miljöförstöring. Kommissionen enade sig om att definiera hållbar utveckling som en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.

I min bok Antropocen II har jag utvecklat Bruntlandkommissionens definition. Jag menar att verklig hållbarhet ställer krav på en mer proaktiv approach än FN:s definition. Definitionen på hållbar utveckling borde snarast vara att tillgodose behoven hos dagens generation och samtidigt skapa bästa möjliga förutsättningar för nuvarande och kommande generationer att överleva och tillgodose sina behov.

Vilka är då de stora hoten mot överlevnad, miljö och en hållbar utveckling i dagens värld? Vi måste fråga oss i vad mån dagens politik och västvärldens astronomiska miljöpolitiska kostnader, gör utvecklingen mer eller mindre hållbar? Låt oss börja med att analysera vad som i verklighetens värld är de största hoten mot vår hälsa och våra liv samt möjligheten att tillfredställa våra behov nu och i framtiden.

Den metabola pandemin
Jag har i ett antal krönikor de senaste åren pekat på det jag kallar den metabola pandemin som den miljöfaktor som kostar flest förtida dödsfall och som ökar snabbast. De tre främsta förtida dödsorsakerna är hjärt-kärlsjukdomar, cancer och läkemedelsbiverkningar. Alla har direkt anknytning till det jag kallar metabol sjuklighet. En sjuklighet som är orsakad av dagens kosthållning baserad på industrimat bemängd av gifter och kemikalietillsatser och en skenande förskrivning av kemiska preparat mot sjukdomssymptomen, men utan bot.

Det första tecknet på en begynnande metabol sjuklighet är oftast övervikt. Enligt WHO har andelen människor i världen med BMI över 25 ökat från 20% år 1975 till 40% år 2014. Nästan halva jordens befolkning är m.a.o. redan synbart drabbad. Diabetes och Alzheimer ökar lavinartat i en rad länder. I Indien har redan 20% diabetes. Sjukvården är på väg att helt överbelastas på många håll runt om i världen. Situationen blir snabbt ohållbar, inte minst i Sverige.

Den här pandemin har utvecklats i mycket nära korrelation med den snabbt ökande globaliseringen av livsmedelsförsörjningen. Världsmarknaden för livsmedel domineras idag av ett drygt halvdussin globala megaföretag som tillverkar och säljer en industrimat som fjärmar sig allt mer från det som är människans naturliga föda, en föda som vi en gång blivit genetiskt präglade till. Ekonomin för tillverkning av industrimaten har kraftigt gynnat en övergång från färskvaror till en kost baserad på billiga kolhydrater och vegetabiliska oljor. Alla ofta industriellt bearbetade.

Den metabola sjukligheten beror på två huvudfaktorer som samverkar
Dels innehåller industrimaten allt mer onaturliga tillsatser för att påverka hållbarhet och smak, tillsatser som på olika sätt skadar våra celler och rubbar vår tarmflora. Industrimatens råvaror produceras via stora monokulturer som kräver insatser av giftiga kemiska bekämpningsmedel för att nå hög produktivitet. Inte ens färskvaror som animalier går fria, de produceras ofta i djurfabriker med onaturligt giftbesprutat kraftfoder, antibiotika och tillväxthormoner. Rester av dessa gifter följer med maten och bidrar till skadorna i våra kroppar.

Dels har globaliseringen av livsmedelsförsörjningen medfört en kraftig förskjutning av balansen mellan de viktigaste näringsämnena i kosten. Vi har under efterkrigstiden i snabbt ökande takt gått över till ett allt högre inslag av lättförbrända kolhydrater i kosten, kolhydrater som leder till fetma, högt blodsocker och högt blodtryck. Jag skrev den 20 feb om den stora PURE studien som visar att ett kolhydratintag som överstiger 40% av vårt kaloribehov leder till tydliga symptom på förgiftning.

Dessa faktorer är den viktigaste bakomliggande orsaken till såväl hjärt-kärlsjuklighet som snabb tillväxt av de cancerceller som i sin tur ofta uppkommit p.g.a. de för cellernas metabolism skadliga ämnen som vi får i oss. Den snabbt ökande sjukligheten p.g.a. detta ökande intag av kolhydrater, har inte mötts genom kostkorrigeringar utan av kemiskmedicinska preparat som bara döljer sjukdomssymptomen. Läkemedelsindustrin har vuxit till en av de största och lönsammaste globala industrigrenarna. Överförskrivningen av piller med svåra biverkningar till den allt sjukare populationen har ryckt fram som den tredje vanligaste förtida dödsorsaken i västvärlden.

Den globala metabola pandemin är utan konkurrens mänsklighetens idag allvarligaste miljöproblem räknat i sjuklighet och förtida dödsfall. Den drivs på av globalistiska ekonomiska intressen som söker global marknadsdominans för sina produkter. Dagens industriella livsmedelsförsörjning tillgodoser inte behoven av en hälsosam kost och den skapar inte bästa möjliga förutsättningar för nuvarande och kommande generationer att överleva och tillgodose sina behov som var det hållbarheten skulle handla om.

Detta det största av miljöproblemen utifrån definitionen av hållbarhet, får i stort sett ingen del av alla de stora resurser som satsas på förmenta miljöåtgärder av våra svenska politiker. Lösningen på problem är en massiv tillbakagång till lokalt producerad naturlig mat med ett minimum av kemikalier, gifter och andra onaturliga tillsatser. Inslaget av spannmålsprodukter och socker i kosten måste även sänkas till under 40% av kaloriintaget. Idag förordas en utveckling åt motsatt håll med falska miljöargument.

Fattigdomen det näst största miljöproblemet
Efter den globala metabola pandemin som främst är orsakad av processad industrimat med farligt högt kolhydratinnehåll tillsammans med rester av giftiga bekämpningsmedel och rader av syntetiska onaturliga tillsatser, utgör den utbredda användningen av matlagning över öppen eld det näst allvarligaste globala miljöproblemet genom de luftföroreningar som det skapar.

Enligt WHO lagar och värmer 3 miljarder människor runt om i världen sin mat över öppen eld och på primitiva spisar som bränner ved och kol samt torkad djurdynga och växtdelar. Över 4 miljoner människor dör årligen i förtid av sjukdomar orsakade av rökgaser från matlagningen och uppvärmningen med dessa bränslen och mångfalt fler får sin hälsa och livskvalitet skadad. Mer än hälften av dödsfallen bland barn under 5 år är orsakade av lunginflammationer som vållas av partiklar (främst sot) som inandas i inomhusluften. Detta är ett kolossalt miljöproblem vars orsak oftast är utbredd fattigdom.

Den vanliga förekomsten av matlagning och uppvärmning med öppna eldar i fattiga delar av världen bidrar även till allvarlig extern miljöpåverkan genom sot och partiklar som på detta sätt sprids i atmosfären. Problemet är klart uttalat i Indien och fattiga delar av Kina. Sot och stoft från dessa eldar faller bl.a. ner på glaciärer i Himalaya och svärtar ner dem så att de absorberar mer solstrålning och smälter fortare än vad de annars skulle ha gjort.

Vid FN:s miljökonferens i Stockholm år 1972 pekade Indiens premiärminister Indira Gandhi ut problemet med just fattigdomen som grundorsaken till många miljöproblem. Hon sa att vi vill inte utarma miljön ännu mer, men ändå får vi inte för ett ögonblick glömma den grymma fattigdomen hos ett stort antal människor. … Är inte fattigdom den största förorenaren? Gandhis budskap var: vem kan bry sig om miljön när deras basala behov inte är uppfyllda? Enligt definitionen på hållbarhet handlar det ju om att kunna tillfredsställa människors behov.

I över ett halvt århundrade har västvärlden pumpat in s.k. bistånd till fattiga länder för att hjälpa till att avskaffa fattigdomen – i stort sett helt förgäves. I grunden har västvärlden känt sig hotad av en skenande befolkningsutveckling i fattiga länder, varför olika barnbegränsningsprojekt fått hög prioritet. Vi har försökt lära människor i dessa länder att använda preventivmedel. Vad vi dock inte begripit, är att barnafödandet mer drivits av fattigdom än av sexualdrift. Många barn handlar helt enkelt om att det är det enda sättet en fattig människa vet, för att skapa sig en trygg ålderdom.

Vårt västliga bistånd under ett halvt sekel har varit i stort sett bortkastat och inte sällan helt kontraproduktivt. Barnafödandet har inte gått att kontrollera och våra allmosor har skrämmande ofta hamnat på diktatorernas bankkonton i Schweiz. Korruptionen har blivit enorm och fattigdomen har inte minskat signifikant.

Det är först sedan Kina öppnat sig mot den fattiga världen och börjat investera i utbyggd infrastruktur (hamnar, vägar, järnvägar och elförsörjning) som barnafödandet plötsligt har gått att kontrollera. De kinesiska investeringarna har fått igång ländernas ekonomiska utveckling och deras kolkraftverk har börjat elektrifiera de fattigas byar och bostäder. Kol har varit det självklara bränslet eftersom det är billigast. Med ökande ekonomisk trygghet och bättre fungerande samhällen har det ena fattiga landet efter det andra kommit ner i födelsetal som närmar sig två barn per kvinna, precis som i den utvecklade världen.

Grundförutsättningen för att lösa det stora miljöproblemet med fattigdom har varit elektrifiering, något som indirekt motverkats av västs politik för att försöka begränsa användningen av kolhaltiga bränslen i elproduktionen. Den av väst kontrollerade Världsbanken har ofta tyckt begränsade koldioxidutsläpp varit viktigare än elektrifiering, varför nya viktiga kraftverk haft svårt att få finansiering.

För att inte brist på finansiering skall stå i vägen för fattigdomsbekämpningen har kineserna tagit initiativ till en ny bank AIIB (Asian Infrastructure Investment Bank) för denna typ av investeringar. Initiativet har motarbetats av Obamaregimen i USA, men det har fått starkt stöd från i stort sett hela resten av världen.

Kina gör givetvis dessa satsningar av en anledning. Kinesernas ambition är att bli världens ledande supermakt och behöver betydande råvaruresurser för sin utveckling. Genom sina investeringar säkrar man sin råvaruförsörjning och bygger samtidigt en global maktstruktur som står i beroende till Kina. Det är idag helt klart att den kinesiska politiken på kort tid är på väg att lyckas med vad väst misslyckats med. En rad utvecklingsländer kan glädjas åt snabbt växande ekonomier och i takt med ökande ekonomisk trygghet för folken så går födelsetalen ner.

Vid den omtalade klimatöverenskommelsen i Paris hösten 2015 har utvecklingsländerna med Kina och Indien i spetsen förbehållit sig rätten att prioritera att bygga ut sin elproduktion så att man kan få bort fattigdomen och de fattigas eldstäder. Man är fast besluten att en gång för alla lösa fattigdomens stora miljöproblem. Mycket talar för att man kommer att lyckas även om globalisterna i väst försöker bromsa med den s.k. klimatpolitiken som vapen.

Det finns anledning att känna stor optimism inför framtiden när det gäller att kunna lösa de fattigdomsrelaterade miljöproblemen, även om det är en lång bit kvar.

Oacceptabel barnadödlighet
Enligt WHO dör årligen nästan 2 miljoner barn till följd av en icke hållbar förorenad livsmiljö. Detta bryter mot kravet på att tillgodose behoven hos dagens generation och samtidigt skapa bästa möjliga förutsättningar för nuvarande och kommande generationer att överleva och tillgodose sina behov. Mer än en fjärdedel av dödsfallen bland barn under 5 år beror på att de lever i en ohälsosam miljö. Det handlar om luftföroreningar såväl inom- som utomhus, passiv rökning, orent vatten, brist på elementära hygieniska och sanitära förhållanden.

De vanligaste akuta dödsorsakerna bland barn mellan en månads och fem års ålder är diarré, malaria och lunginflammation. Alla orsakerna möjliga att undvika genom åtgärder för att minska miljörisker såsom inomhusrökning, tillgång till rent vatten och rena värmekällor för matlagring och uppvärmning. Barnen tar mest skada av en förorenad miljö genom att de håller på att utveckla sina organ och sitt immunsystem. Deras små kroppar är speciellt sårbara för förorenad luft och vatten. I förorenad stadsmiljö är de speciellt utsatta p.g.a. att de befinner sig närmare markplanet där föroreningar håller högre koncentrationer.

WHO har listat de fem främsta miljörelaterade orsakerna till dödsfall bland barn under fem år:

1. infektioner i andningsorganen beroende på luftföroreningar och rök från öppna eldstäder i hemmet och från passiv rökning.
2. diarréer orsakade av orent vatten och andra sanitära brister.
3. för tidig födsel orsakad av olika miljöfaktorer.
4. malaria som skulle kunna undvikas genom att reducera platser där malariamyggor kan föröka sig och genom att skydda dricksvattentäkter.
5. förgiftning och olyckor relaterade till miljöfaktorer.

Skadlig exponering för olika miljöföroreningar börjar redan i moderslivet och ökar risken för missbildningar och för tidig födsel. Tidig exponering för olika miljögifter ökar risken för kroniska andningsproblem och problem senare i livet med hjärt-kärlsjuklighet och cancer. Ett färskt exempel är den utbredda förekomsten av mikrocefali bland fattiga barn i delar av Brasilien. Detta har man försökt skylla på ett virus för att motivera massvaccinationer. Allt talar dock för att det rör sig om något giftigt bekämpningsmedel som barnens mödrar exponerats för under graviditeten.

Frågan om barnens miljö kompliceras av att de små barnen paradoxalt nog även kan ta skada av en allt för ren och steril miljö. Man vet t.ex. att det är bättre för ett barn att förlösas vaginalt än med kejsarsnitt, eftersom barnet då på ett naturligt sätt exponeras för moderns naturliga underlivs- och tarmbakterier. Även amningen är ett mycket viktigt steg i barnets anpassning till en bra bakterieflora från modern.

Under uppväxten utvecklas immunförsvaret bäst och naturligast genom exponering för en naturligt smutsig miljö. Barn som får växa upp i en för steril miljö får långt oftare problem med allergier, astma och sämre tarmflora. Den bästa uppväxtmiljön verkar t.ex. vara att komma från en hemmiljö med många husdjur där barnet på ett tidigt stadium utsätts för en bred flora av mikroorganismer. Forna tiders småbrukarfamiljer var en idealisk uppväxtmiljö för våra barn. Man hade då inte heller bråkdelen av de problem med allergier som dagens barn uppvisar.

Ett av de allvarligaste miljöhoten mot uppväxande barn i många lågutvecklade länder är malaria som paradoxalt nog förvärrats av ogenomtänkta miljöåtgärder genom ett onödigt omfattande förbud mot användningen av DDT. Med hjälp av DDT skulle malarian kunna varit utrotad och sannolikt hade andra miljöeffekter av denna DDT-användning varit långt mindre än den skada som malarian orsakar.

Nya miljörisker orsakade av vår tids ökande användning av elektronik och spridningen av elektronikavfall som inte återvinns, exponerar barn för strålning och gifter som kan leda till minskad intelligens, koncentrationsstörningar, lungskador och cancer. Dessa föroreningar beräknas öka ca. 5% per år för att nå 50 miljoner ton år 2018.

Den ökande förekomsten av allergier gör att barn paradoxalt nog är extra känsliga för den ökande växtligheten som orsakas av stigande koldioxidhalt i atmosfären. Detta beroende på att en intensivare växtlighet genererar mer pollen. Något som stärker livet på jorden blir på detta sätt ett hot för dagens miljöskadade barn. Redan idag har uppåt 14% av alla barn i världen över 5 år symptom på astma och knappt hälften av detta kan relateras till miljöfaktorer. Luftföroreningar, passiv rök, inomhusmögel och fukt förvärrar astma hos barnen. En stor del av dessa miljöproblem är orsakade av miljöpolitik för att spara energi i husuppvärmningen.

I hushåll utan tillgång till för oss självklara grundläggande tjänster, såsom rent vatten och hygienisk sanitet och som är rökiga p.g.a. användning av orena bränslen i öppna eldar såsom kol och torkad dynga för uppvärmning och matlagning, ökar risken markant för lunginflammationer och diarréer. Åtgärden mot detta är elektrifiering av fattiga samhällen i många utvecklingsländer, vilket i sin tur hamnar i konflikt med den s.k. klimatpolitik som vi i väst försöker tvinga på dessa länder. Klimatförändringar är ett långt mindre miljöproblem än dessa föroreningar.

Barn är även exponerade för farliga kemikalier i maten de äter, vattnet de dricker, luften de andas och olika produkter de kommer i kontakt med. Kemikalier såsom fluorider, bly, kvicksilver, giftiga bekämpningsmedel stabila organiska föroreningar och annat syntetiserat som hittar sin väg in i livsmedelskedjan. Även om bly har försvunnit som tillsats i bensin så finns det kvar i många färger och hittar på så sätt sin väg in i barnens liv där det skadar hjärnans utveckling.

På senare år har en överanvändning av vaccinationer av små barn lett till en ström av allvarliga överreaktioner och dödsfall. Mycket talar för att ett överdrivet vaccinerande av små barn som ännu inte uppnått ett färdigutvecklat immunförsvar kan göra långt större skada än nytta. Vaccinationerna drivs på av Big Pharma som tjänar mångmiljardbelopp på vaccinerna och som av någon outgrundlig anledning blivit friskrivna av politikerna från biverkningar orsakade av deras vacciner. Industrin har t.o.m. fått vissa okunniga politiker att förorda obligatorisk vaccination av små barn för en lång rad sjukdomar. Föräldrar skall berövas ansvaret för sina barn och beslutanderätten över dem.

Säkrandet av en bättre uppväxtmiljö för världens barn är en långt viktigare miljöåtgärd än den ohållbara globalistiska klimatpolitik som idag får nästan alla resurser för miljöåtgärder.

Spridningen av multiresistenta bakterier
I arbetet med att lista de globala miljöproblem som försämrar förutsättningar för nuvarande och kommande generationer att överleva och tillgodose sina behov kommer vi till det tredje allvarligaste miljöproblemet i dagens globaliserade värld räknat i människoliv, nämligen den snabba utbredningen av multiresistenta bakterier (MRB) med en snabbt ökande dödlighet i infektionssjukdomar.

År 1928 upptäckte Alexander Fleming att mögelsvampen Penicillium notatum alstrade ett bakteriedödande ämne. Det blev upprinnelsen till framtagningen av moderna antibiotika. Äntligen kunde sjukvården stoppa svåra infektioner som tidigare tagit så många liv. Med tiden har hela den moderna sjukvården blivit uppbyggd och anpassad efter tillgången till antibiotika. Helt nya vårdmöjligheter öppnades inom kirurgin när man kunde hålla infektioner borta. Operationer, vård av för tidigt födda och cancerbehandlingar, allt är idag beroende av antibiotika.

Vi har nu levt i över ett halvt århundrade med den bekymmerslösa föreställningen att bakteriella infektioner tillhörde det förflutna. Vad vi alldeles för sent insett är att bakterier med tiden anpassar sig till den miljö de lever i och att de därför gradvis förändras så att de överlever olika antibiotika – de blir resistenta. Hittills har problemet kunnat hanteras med ständigt nya varianter av antibiotika, men nu verkar den möjligheten ha nått vägs ände.

Överanvändning och felaktig användning av antibiotika för såväl människor som djur har lett till en på senare år, snabbt utvecklad resistens mot nästan alla existerande antibiotika – MRB. Antibiotika finns fritt tillgängligt på många håll i världen och det överanvänds kraftigt, ofta mot virusinfektioner där det är verkningslöst. När människor använder antibiotika fritt utan läkares översyn finns ingen kontroll av att den behandlade infektionen läker ut helt. Ofta sätter man in fel preparat och inte sällan bryts behandlingen för tidigt vilket kraftigt gynnar uppkomsten av resistens.

Den kanske allvarligaste orsaken bakom uppkomsten av MRB är dock den storskaliga användningen av antibiotika inom den industriella djuruppfödningen. Djurfabriker med stora tätt sammanpackade djur (nöt, svin, fågel och fisk) ökar risken för infektioner kraftigt, vilket man hanterar med stora insatser av antibiotika i förebyggande syfte.

Resultatet av missbruket är att förekomsten av MRB de senaste åren ökat lavinartat över hela världen. Spridningen påskyndas av öppna gränser och global livsmedelshandel. Om den här utvecklingen inte bryts kommer fler människor dö i förtid av resistenta bakterier än av cancer inom 30 år enligt WHO. MRB sprids nu snabbt även i Sverige, även om vi ännu inte är lika hårt drabbade som många folktäta länder med en slapp hantering av antibiotikan. Vi drabbas främst av de öppna gränserna.

WHO:s assisterande generaldirektör för Health Systems and Innovation Marie-Paule Kieny har nyligen understrukit allvaret i situationen och menar att behandlingsalternativen minskar snabbt. Hon framhåller att om vi lämnar all forskning och utveckling till marknadskrafterna kommer nya antibiotika inte utvecklas fort nog. Läkemedelsindustrin har ett lågt intresse för antibiotikaforskning, varför den inte är prioriterad. Botande läkemedel ger inte bråkdelen så stora intäkter som mediciner för livslång behandling av metabola sjukdomssymptom såsom piller som sänker blodtryck, blodsocker, blodfetter som ju bra är symptom.

WHO har publicerat en lista över antibiotikaresistenta primära patogener. Det är en katalog över ett dussin bakterietyper som idag utgör det största hotet mot människors liv och hälsa. Syftet är att på detta sätt ge vetenskapen riktlinjer för att stimulera forskning för att ta fram nya antibiotikum. Listan lyfter speciellt fram hotet från s.k. gramnegativa patogena bakterier som är resistenta mot flertalet antibiotikum. Dessa bakterier har en inbyggd förmåga att hela tiden hitta nya vägar för att kringgå behandlingen och de har visat sig kunna föra vidare genetiskt material till andra bakterier så att även de blir resistenta.

Den mest kritiska gruppen utgörs av alla multiresistenta bakterier som är ett speciellt hot i sjukhusmiljöer, vårdhem och bland patienter vars behandling kräver utrustning som t.ex. ventilatorer och blodkatetrar. De farligaste bakterierna kan orsaka allvarliga och ofta dödliga infektioner såsom sepsis och lunginflammation. Andra bakteriegrupper kan orsaka andra ytterst besvärliga infektioner som t.ex. gonorré, TBC och matförgiftning som p.g.a. MRB blivit allt mer svårbehandlade.

Preventiva åtgärder
MRB-problemet har nu identifierats som så pass allvarligt att det tagits upp på dagordningen vid ett G20-möte. Målet bör vara att fästa politikers uppmärksamhet på att man måste skapa policys och incentivs för att stimulera grundläggande forskning och utveckling av nya antibiotika och hygienrutiner. Man kan inte förlita sig på industrin som mest drivs av sin affärslogik. En fråga som förr eller senare också kommer att komma upp på den internationella dagordningen, blir utvidgade hälsokontroller vid resor från drabbade länder, för att bromsa spridningen av MRB. Kanske blir globalismens öppna gränser en kort parentes när MRB slår till på allvar.

Medan mer forskning och utveckling är viktigt, så kan det inte ensamt lösa problemet. För att adressera resistensproblematiken måste det även till mycket effektivare förebyggande åtgärder mot infektioner i vården. Där har man vant sig vid att ofta kunna slarva med hygienen, eftersom man tidigare alltid kunnat bryta de infektioner som uppkommit. Det går inte längre, betydligt striktare hygienregler måste sättas in och människor måste utbildas redan i skolan i grundläggande sådana regler. Detta gör vården dyrare.

Ett annat växande miljöproblem med det allt mer utbredda bruket av bredbandiga potenta antibiotikum för att behandla allt fler infektioner, är att man av bara farten slår ut mer av de goda bakterierna i människors tarmflora. Detta skadar den viktiga metabolismen i tarmkanalen och blir allt oftare inkörsport till det snabbt växande problemet med metabola sjukdomar. En tarmflora ur balans drabbar människan som långsiktigt blir fet och sjuk. I djurförsök har man kunnat se obalansen på några få dagar.

Kanske skulle en viss återgång till att använda ett mindre potent antibiotikum kallat kolloidala silvret (KS) kunna minska problemen med tarmfloran vid infektionsbekämpning. KS har en helt annan bakteriedödande mekanism än andra former av antibiotika och utvecklar inte resistens. Studier visar att KS inte nämnvärt påverkar de goda tarmbakterierna acidofilus och bifidus. Detta anses bero på att de patogena och de goda bakterierna är av olika typ. De goda bakterierna påverkas inte på samma sätt. Därtill är KS även verksamt mot virus- och svampinfektioner. Det finns studier som visar på klart högre effekt av dagens antibiotika om man kombinerar behandlingen med KS, varför man inte behöver lika staka antibiotika och får färre biverkningar.

Självklart gör Big Pharma sitt yttersta för att svartmåla användningen av KS och krav på att dess försäljning skall förbjudas dyker ofta upp.

Vad de politiskt ansvariga måste inse är att samhällets forskningsinsatser på detta område måste kraftigt stärkas och att man ställer högre krav på Läkemedelsindustrin. I det senare fallet skall man inte utesluta tvingande lagstiftning.

Epilog
Jag har berört de idag tre största pågående skadorna på vår miljö räknat i människoliv som går till spillo eller skadas. Miljödebatten handlar sällan om detta, utan politiker väljer nästan alltid att rikta in sig på framtida befarade hot mot miljön, långt innan dessa ens orsakat att ett enda människoliv gått till spillo. Debatten domineras av mer eller mindre välgrundade larm om förväntade miljökatastrofer och klimatförändringar. På så sätt kan man politiskt motivera en globaliseringspolitik som tjänar den styrande oligarkins intressen, men det befrämjar inte en hållbar värld mätt i människors liv och hälsa.

Lars Bern

Krönikan har tidigare publicerats på Anthropocene