Hjälp Nya Dagbladet att finnas kvar
Trots en enormt ökad användning av medicinska preparat för att i huvudsak dämpa sjukdomssymptom, fortsätter sjukligheten att öka. Merparten av preparaten har alltså ingen synbar effekt på folkhälsan. Jag frågar mig vilka det är som har det verkliga ansvaret för att läkemedelsindustrin idag ser ut som världens största brottssyndikat (i varje fall mätt i bötesbelopp) enligt professorn Peter C. Gøtzsche i hans bok om Dödliga mediciner och organiserad brottslighet.
När jag läser Gøtzsches dokumentation av hur hundratusentals människor blir sjuka och dör varje år helt i onödan på grund av den brottsliga verksamhet som florerar inom läkemedelsindustri, väcker det funderingar om hur detta skulle kunna förhindras.
Som ett typiskt exempel i en till synes oändlig rad av bedrägligt beteende från läkemedelsindustrin kan vi ta företaget Merck. Merck var under många år en mycket nära samarbetspartner till svenska Astra i USA. Företaget har starka historiska band till Rockefeller-klanen.
Låt oss titta på fallet med den senare indragna COX-2 hämmaren Vioxx från Merck. Preparatet fyllde på intet sätt någon unik funktion som inte lika bra kunnat fyllas av äldre och bättre beprövade preparat. Enligt Gøtzsche orsakade Vioxx uppskattningsvis 120 000 onödiga förtida dödsfall innan det drogs in. Detta möjliggjordes genom hela kartan av trixande och bestickande för att dölja att preparatet var farligt och genom att tillsynsmyndigheter (främst amerikanska FDA) och inblandade läkare inte gjorde sin plikt att tjäna allmännyttan utan gick företagets ärenden. Och Vioxx var inget unikt undantag bland en lång rad farliga piller, det är bara ett exempel i högen.
Merck betalade senare ca 40 miljarder kronor i böter efter att man 2012 erkänt sig skyldiga till otillbörlig överträdelse av federala lagar i marknadsföringen av preparatet. Samma år betalade företaget ut över 300 miljoner kronor i prestationsbaserad bonus utöver hög lön till sin VD. Vad företaget betalat i mutor till FDA-tjänstemän och läkare innan bubblan sprack står skrivet i stjärnorna. De 40 miljarder kronorna var sannolikt en mindre del av vad man dragit in i intäkter på preparatet. Den italienska maffian och Sydamerikas knarkkarteller förbleknar fullständigt vid en jämförelse.
Det normala i vårt rättssystem är att bedragare får näringsförbud och fängelse. Varför stänger inte myndigheter ner läkemedelsföretag som dömts för upprepade bedrägerier som man normalt gör med skattebedragare? Näringsförbud helt enkelt! Och varför döms inte företagens styrelseledamöter och direktörer till fängelse för bedrägeri? Och vilka är det som möjliggör för industrin att sälja sina meningslösa och ofta livsfarliga kemiska preparat? Biverkningar från mediciner är idag den tredje vanligaste dödsorsaken i vårt västliga samhälle. Nästan en miljon människor dör årligen av medicinska preparat bara i USA enligt tillgänglig statistik.
Jag kan som ett annat exempel nämna att jag direkt efter en canceroperation av mina läkare ordinerades ett livsfarligt smärtstillande preparat som heter dextropropoxifen. Jag upplevde att jag blev som en zombie och kände på mig att det var farligt, vilket jag även kunde konstatera efter lite efterforskning. Jag råkade ha en gammal skolkamrat som heter Ulf Johnasson som forskade på preparatets livsfarlighet i kombination med alkohol. Gøtzsche skriver om preparatet; att läkare trodde det var mer effektivt än aspirin trots att det är sämre och knappast mer verksamt än placebo.
Döm om min förvåning när min dotter några år senare kommer hem från Danderyds sjukhus efter ett kejsarsnitt med samma preparat i en medsänd burk. Ingen hade ens besvärat sig om att informera henne om preparatets livsfarlighet ihop med alkohol som var välkänt. Hur detta livsfarliga preparat påverkar ett ammande foster vill jag inte ens tänka på. När jag framförde kritik till sjukhusets chefsläkare blev jag överlägset avspisad med att det var det bästa som fanns att tillgå, vilket var lögn. Preparatet är idag efter rader av dödsfall förbjudet bland annat tack vare Ulf Johnassons forskning.
Jag är själv ett skolexempel på en äldre multisjuk person som tidigare blev kraftigt övermedicinerad av en rad olika läkare, där alla saknade en överblick över mina problem och hur de olika preparaten interagerade. Överblicken har jag varit hänvisad till att skaffa mig på egen hand, genom att börja sätta mig in i den medicinska vetenskapen. Hur många patienter har tid och förmåga att göra det?
Att den allopatiska vården i vårt samhälle kunnat misslyckas så fullständigt och sjukligheten ökar epidemiskt beror på en rad faktorer. I centrum står för det mesta en läkemedelsindustri som måste uppfattas som driven av hänsynslös girighet enligt Gøtzsche. Sanningen är den att dessa företag bara följer det globala företagandets affärslogik att eftersträva en marknadsdominant position och att sälja så mycket man bara kan över hela världen med största möjliga vinst. Man tycker sig inte ha något ansvar för allmännyttan.
Att industrin utvecklat vad Gøtzsche kallar ekonomisk brottslighet, beror på att de som borde kontrollera och stoppa dem inte gör sitt jobb. Tillsynsmyndigheterna och de medicinska utbildningarna i västvärlden är enligt Gøtzsche helt korrumperade och har med tiden kommit att glömma sitt eget ansvar för allmännyttan. Likaledes borde man inom forskningen sära på oberoende forskning och uppdragsforskning betald av företagen. Att det inte blir gjort är ett politiskt ansvar.
Det största ansvaret vilar dock till syvende och sist på en läkarkår som inte längre följer läkaredens centrala budskap. Det beror i sin tur på att ansvariga för skolmedicinen låtit sig styras och korrumperas av industriintressen. Läkarutbildningen har därför stora luckor, varför vi inte kan lita på att den vård vi får är den bästa möjliga som politiker ofta påstår.
Läkare är tillräckligt bildade för att själva inse att de i detta läge måste ta ett eget ansvar och se till att förkovra sig på de områden som den industristyrda skolmedicinen utelämnar. Men det ansvaret tar bara ett fåtal inom läkarkåren. Det är faktiskt läkare som ordinerar alla dessa kemiska preparat från den organiserade brottslighet som Gøtzsche skriver om och som leder till allt fler farliga bieffekter och dödsfall. Jag vill mana alla som utövar läkaryrket att ta sig en allvarlig funderare på vad de håller på med.
Den fråga vi måste ställa oss är, hur kan detta få fortsätta år efter år, decennium efter decennium, med politikernas goda minne? Maffian blir åtminstone då och då utsatt för stora razzior och några dussin mafiosos spärras in, men hur ofta får styrelseledamöter, direktörer, Läkemedelsverkets tjänstemän och läkare skaka galler för den organiserade brottslighet som läkemedelsföretagen ägnar sig åt? Varför är det så?
Svaret är enkelt, kolla vilka som äger de stora läkemedelsföretagen och som sitter i deras styrelser? I USA är i princip hela branschen en gång grundad av familjen Rockefeller och i Sverige är familjen Wallenberg en huvudägare. I styrelserna sitter samhällets absoluta elit. Det är etablissemangets företag och dem rör man inte, utan man nöjer sig med att i de värsta fallen plocka av företagen någon liten del av deras enorma vinst som böter. Sedan får de fortsätta sitt trixande och bestickande som om inget hänt. Böter är tydligen en naturlig och accepterad rörelsekostnad i denna krets.
Det är ett politiskt ansvar att göra något åt detta och att återupprätta allmännyttan som drivkraft bakom hela sjukvården. Vi måste stifta lagar som sätter stopp för företag som bedriver ekonomisk brottslighet och som utdömer fängelse och näringsförbud åt styrelseledamöter och direktörer som har ansvaret för företagens drift. Svårare än så är det inte. Det handlar enbart om att tillämpa samma regler för etablissemangets företag som för vanliga småföretagare som ägnar sig åt skattebedrägerier och annat skojeri.
Vi måste få betydligt striktare etiska regelverk för läkarkåren och pillerindustrin. Läkare bör enligt lag vara skyldiga att följa läkaredens centrala budskap. Det innebär till exempel att innan man börjar förskriva kemiska preparat till en diabetes- eller blodtryckspatient måste man självklart först förskriva en lämplig kolhydratfattig kost som inte driver upp blodsockret, för att se hur långt det hjälper. I många fall lovar jag att man kan avvara pillerpreparaten om patienten följer kostråden.
Om läkare trots allt behöver sätta in kemiska preparat ska man vara skyldig att bedöma och informera patienten om vilken risk de utgör för skadliga biverkningar och man ska undersöka om det finns något ofarligt naturmedel som ger likartad effekt utan biverkan. En läkare som inte följer dessa striktare etiska principer ska varnas och kunna få sin legitimation indragen. I allvarligare fall där patientens liv och hälsa riskeras ska de kunna dömas till fängelse.
Jag har till exempel själv kunnat konstatera att vanlig rödbetsjuice och vitlök är långt effektivare än en rad så kallad dyra blodtrycksmediciner med svåra biverkningar. Detsamma gäller hur en mer kolhydratfattig kost påverkar blodtrycket positivt. Den kunskapen är väl dokumenterad i forskningsstudier. Hur många av de läkare ni konsulterar tror ni känner till det?
Självklart måste läkarutbildningens curriculum förändras i grunden så att läkarna får den kompetens som krävs för att kunna leva upp till vad läkareden förestavar och självklart måste vården ta fram nödvändiga informationssystem till stöd för läkarna. Till exempel saknas idag heltäckande system för att läkare ska kunna bedöma hur olika läkemedel interagerar med varandra och med inslag i människors kost.
Sjukvården borde självklart ha tillgång till ett datasystem där läkaren kan mata in all preparat som en patient står på och som då matar fram en beskrivning av hur de påverkar varandra. Att något sådant system inte utvecklats, beror givetvis på att det inte ligger i läkemedelsindustrins intresse. Det skulle ju kunna leda till en minskande försäljning.
Sjukvårdsmyndigheter bör ha skyldighet att överväga insatser av immunförsvarshöjande kosttillskott och naturmedel såsom till exempel D3- och C-vitamin, innan man rekommenderar massvaccinationer mot virus med de stora risker som de senare visat sig innebära, till exempel narkolepsi. Som det är idag, gör statens Läkemedelsverk motsatsen, man nedvärderar dessa kosttillskott och kommer med ytterst svagt underbyggda råd vad gäller lämpliga dagsdoser av dessa vitaminer.
Jag har länge frågat mig när ansvariga politiker ska reagera på detta av övermedicineringen drivna folkmord. Tyvärr är dagens politiker så obildade att de inte verkar ha förmåga att sätta sig in i vad det handlar om, än mindre stifta de lagar som skulle behövas för att stoppa pillerdöden och skydda medborgarna.
Texten har tidigare publicerats i Anthropocene.
Lars Bern är en svensk teknologie doktor, företagsledare, författare och samhällsdebattör. Han är ledamot av Stiftelsen Svenska Dagbladet som är minoritetsdelägare i SvD, av Kungl. Ingenjörsvetenskaps- akademien sedan 1988 och Etikkollegiet.
Han har bland annat författat boken Varför försvinner våra kronjuveler? : dikeskörningar i svensk industri och driver opinionssajten Anthropocene
