Insändarsidan

”Immunförsvarets psykologi”

Henrik Olsson noterar psykologen Norman Doidges betraktelser om hur våra hjärnor, liksom vårt immunförsvar, har anpassat sig efter epidemier och dödliga smittor som spridits genom historien. Doidge menar bland annat att vi har utvecklat ett andra system, ett beteende-immunförsvar, som ska fungera mer proaktivt för att försvara oss från att bli sjuka.

publicerad 16 juli 2020

Jag har läst två längre artiklar om den rådande virussituationen av psykologen Norman Doidge. Han är annars mest känd för att ha skrivit böcker om hjärnans plasticitet och anpassningsförmåga.

Doidge beskriver hur våra hjärnor, liksom vårt immunförsvar, har anpassat sig efter epidemier och dödliga smittor som spridits genom historien. Han menar att detta är en, för det mesta inaktiv, undermedveten kunskap som nu vaknat till liv.

Kroppens vanliga immunförsvar reagerar först när den blivit invaderad av ett smittoämne. Vi har även ett andra system som kallas ”beteende-immunförsvar”. Detta fungerar mer proaktivt för att försvara oss från att bli sjuka.




Det har utvecklats för att överkomma några av våra mest grundläggande behov; att vidröra, omfamna och få fysisk närhet.

Hjärnans immunförsvar

Doidge liknar ett virus vid trojansk häst. Kroppens vanliga immunförsvar bekämpar soldaterna som strömmar ut från hästen när den kommit innanför grindarna.

Beteende-immunförsvaret i sin tur försöker se till att hästen inte kommer innanför murarna. Det säger: ”undvik greker och deras mat”. Undvik allt som kan föra med sig smitta.

Det jämförs med föräldrainstinkten som vaknar till liv när en person får barn. Den finns hos alla även om de inte har en aning om det. Målen i livet ändras automatiskt när en person blir förälder. Detta visar på hur våra instinkter kan rymma en slags djupare nedärvd kunskap.

Under de första tre månaderna av kvinnans graviditet försvagas immunförsvaret för att det inte skall angripa fostret. Detta kan liknas vid en främmande kropp då det till 50 procent kommer från fadern. Under den perioden är både kvinnan och fostret mer känsliga för infektioner.

Då immunförsvaret är tillfälligt försvagas kompenserar hennes hjärna för detta genom att göra henne mer benägen till att känna avsky och äckelkänslor. Detta är för att försvara henne mot potentiellt smittad mat.

Under den perioden visar även en Harvard studie att kvinnor blir mer attraherade av sin egen ”in-grupp”. De blir mer försiktiga och varsamma emot främlingar eller utlänningar.

Detta förklaras med att människor utanför kvinnans in-grupp kan bära på infektioner som de inte har utvecklat skydd emot. Under den andra tremånadersperioden, när fostret är mindre sårbart minskar de etnocentriska och främlingsfientliga attityderna.

Förebyggande omedvetet försvar

Allt detta sker omedvetet. Det bevisar att det finns en koppling i hjärnan som aktiveras i samband med att någon uppfattar att de är känsliga för infektion. Vad exemplet med gravida kvinnor visar på är att detta inte behöver vara en medveten process.

Studier visar även att ju mer känslig man känner sig för infektion desto mer troligt är det att man känner avsky eller olust emot och har stigmatiserande inställning till eventuellt smittade personer. Doidge skriver att beteende-immunförsvaret inte reagerar på specifika organismer som vårt vanliga immunförsvar, utan på smitt-tillståndet i största allmänhet.

Dessa kopplingar, när de aktiverats, är överkänsliga för den eventuella närvaron av sjukdomar. Ifall de hade varit ett medicinskt test skulle de visa på ett enormt falskt positivt resultat.

Eftersom det även fungerar omedvetet är det svårt att använda logik för att underminera det. Därför kan man tänka sig att det är extra svårt för människor att tänka rationellt just nu.

Människor och andra djur är annars ganska duktiga på att se om individer visar tecken på sjukdom och undviker dessa. Om de identifierar en sjuk individ brukar den i regel isoleras.

Vi kan inte se mikroorganismer, men vi kan se hudutslag, rinnande näsa och svettningar. Vi känner om en person luktar illa eller har dålig andedräkt.

Tecken på aktiv infektion eller fysisk sårbarhet kan vara medfödda defekter, vanställt ansikte, asymmetrier som avslöjar bristfällig utveckling, starka avvikelser från normen i rörelser, övervikt, ålderstecken. Allt detta kan aktivera beteende-immunförsvaret.

Ett vilande nätverk

Doidge menar att vårt psykologiska försvar för den så kallade Corona-pandemin har legat vilande. Han beskriver hur ett slags pandeminätverk aktiverats i våra hjärnor. För vår generation verkar detta vara det första tillfället som detta behövts. Jag tänker att information från media och hörsägen spelar en stor del i detta.

Om alla informationskanaler sprider information om en rådande pandemi reagerar vårt evolutionsbaserade beteende-immunsystem. Det gör att vi blir predisponerade för rädsla och avsmak för alla som kan tänkas sprida smitta.

Något som särskilt påverkar är ständiga uppdateringar om dödstal och nya smittade. Eftersom beteende-immunförsvaret har en stor felmarginal på den säkra sidan lär det vara extra aktivt bland befolkningen just nu.

Rädslans politik

När det här systemet startat är det inte så lätt att stänga av. Då det har aktiverats kan själva tanken att släppa på restriktioner i samhället skrämma vissa.

Doidge skriver att om vi till slut skulle få grönt ljus och kan återgå till livet som det var förut kommer vårt beteende-immunförsvar långsamt, gradvis att stänga av sig.

I slutändan behövs nog att folk får ett vetenskapligt klartecken om att läget är grönt. Problemet kan vara att något sådant aldrig helt går att bekräfta. Det kommer alltid cirkulera ett farligt virus, influensa eller bakterier. Det kommer aldrig vara helt säkert att gå ut, att andas eller leva.

 

Henrik Olsson

 


Källor och referenser:

  1. Tablet Magazine – Know Thy Immunity
  2. Tablet Magazine – The Herd Immunity Taboo


 


Liknande artiklar: