Vaccinernas historia: Tre sekel av medicinska löften under kritisk granskning

Vacciner brukar beskrivas som en av den moderna medicinens största framgångar. I den nya boken Vaccinernas historia går John Leake och Peter McCullough tillbaka till den första stora smittkoppsympningen i Boston 1721 och granskar de antaganden som sedan dess har format synen på massvaccinering.

Den svenska utgåvan bär undertiteln Fakta och myter om en 300-årig folkhälsoåtgärd. På 196 sidor följer författarna utvecklingen från tidiga och riskfyllda försök med variolation – ympning med material från smittkoppor – via Edward Jenners kokoppsmetod till dagens mRNA-vacciner. Resultatet är inte tänkt som en traditionell framgångssaga, utan som en kritisk undersökning av hur medicinska beslut, politiska ambitioner och föreställningar om framsteg har vävts samman.

Bokens historiska båge börjar i en tid då smittkoppor hörde till mänsklighetens dödligaste sjukdomar, vilket WHO beskriver i sin historik. Den tidiga ympningen innebar betydligt mindre risk än sjukdomen, men kunde själv orsaka svår sjukdom och bidra till nya utbrott. När Jenner 1796 visade att kokoppor kunde ge skydd mot smittkoppor inleddes den utveckling som så småningom ledde till moderna vaccinationsprogram.

Från smittkoppor till mRNA-vacciner

Leake och McCullough ifrågasätter samtidigt den vanliga föreställningen att vacciner ensamma eller huvudsakligen förklarar 1900-talets förbättrade folkhälsa. De framhåller även bättre kost, rent vatten, sanitet och högre boendestandard som avgörande orsaker till sjunkande dödlighet. Boken avfärdar dock inte alla vacciner: enligt förlagets presentation är författarnas utgångspunkt att nyttan kan överstiga riskerna för vissa människor och vissa vacciner, medan förhållandet i andra fall kan vara det motsatta.

Just smittkopporna visar hur laddad diskussionen är. Världshälsoorganisationen och amerikanska CDC beskriver vaccinering som avgörande för att sjukdomen kunde utrotas globalt 1980. Bokens projekt är bredare och mer ifrågasättande: den vill undersöka vilka slutsatser som rimligen kan dras från enskilda framgångar och om samma förtroende automatiskt bör omfatta alla produkter, sjukdomar och patientgrupper.

Risk, nytta och frågan om hur säkerhet mäts

En central del ägnas åt hur vacciners säkerhet undersöks. Författarna efterlyser oberoende forskning, större insyn och en öppnare diskussion om möjliga skador. De är särskilt kritiska till hur avvikande bedömningar hanterades under covid-19-pandemin och menar att censur och social stämpling bidrog till att försvaga tilliten till både myndigheter och medicinska institutioner.

Här står bokens perspektiv i tydlig spänning till den officiella bedömningen. WHO framhåller att vacciner prövas i flera kliniska faser och därefter övervakas fortlöpande, medan rapporter om en händelse efter vaccinering inte i sig visar att vaccinet orsakade den. Samtidigt kan även sällsynta biverkningar få betydelse när mycket stora befolkningsgrupper behandlas. För läsaren blir detta en påminnelse om vikten av att skilja mellan registrerade misstankar, statistiska samband och säkerställda orsakssamband.

En uppmaning att pröva grundantagandena

John Leake har tidigare skrivit dokumentära kriminalhistorier, medan Peter McCullough är internläkare, kardiolog och epidemiolog med en omfattande vetenskaplig publicering. Tillsammans gav de 2022 ut Modet att behandla covid-19, om läkare som utmanade den etablerade pandemivården. Den nya boken fortsätter på samma spår, men med ett betydligt längre historiskt perspektiv.

Vaccinernas historia är därför främst en bok för den som vill följa ett kritiskt resonemang, granska dess källor och jämföra slutsatserna med den etablerade folkhälsovetenskapen. Författarnas uttalade förhoppning är att bidra till en mindre dogmatisk och mer nyanserad diskussion om vaccineringens risker och nytta. Oavsett var läsaren står i sak är frågan om hur medicinska åtgärder ska prövas, följas upp och debatteras för viktig för att reduceras till slagord.

Boken finns att köpa direkt hos Karneval förlag.