Skolsköterskor i Sverige anser att fysisk aktivitet på recept (FaR) kan hjälpa barn som inte rör sig tillräckligt, enligt forskning på Malmö Universitet. Det är dock viktigt att ha exempelvis kostnad för utrustning eller transporter i åtanke.

Att få så kallad ”fysiskt aktivitet på recept” innebär att man kan få hjälp att komma igång med fysisk rörelse med stöd av en vårdkontakt. Tanken är att både kunna förebygga sjukdomar, men också behandla som komplement, eller helt ersätta, mediciner.

Emelie Wiklund, doktorand vid Malmö universitet, forskar inom FaR som skrivits ut till barn och ungdomar via skolsköterskor. Wiklund menar att det inte finns särskilt mycket forskning kring barn och FaR, utan att den största delen av forskningen hittills skett på vuxna personer.

I dessa fall har skolsköterskor identifierat barn med låg fysisk aktivitet och därefter förskrivit recept på rörelse som sedan följts upp tre månader senare. Wiklund har kontakt med skolsköterskorna som delar med sig av framsteg, men också problemområden.

– Samarbetet med föräldrarna är otroligt viktigt för att receptet ska fungera. Det är väldigt viktigt att de själva kan påverka vilken fysisk aktivitet de kan utöva. Det skiljer sig lite från tidigare forskning på vuxna. För barn är det särskilt betydelsefullt att få vara med och bestämma, säger Wiklund till forskning.se. Det kan bli en livsstilsförändring för hela familjen även om det bara är barnet som har fått receptet.

Övervikt hos barn har ökat de senaste åren, särskilt i samband med coronarestriktionerna. Under 2020 drabbades exempelvis 31,8 procent fler barn av sjuklig fetma jämfört med 2018.

Wiklund menar att den här metoden kan nå även de barn som är minst aktiva, men att vissa problem kan infinna sig. Det kan exempelvis handla om att det blir en kostnad att köra till och från träningen, eller kostnad för utrustning. Ett annat problem som kan uppstå är att området där träning hålls inte känns tryggt för barnet. Eftersom det är viktigt att individanpassa träningen till barnet kan det också bli en fråga om att orten kan erbjuda rätt typ av träning.

FaR till barn och unga är inte särskilt vanligt i kommunerna ännu, varför Wiklund vill lyfta och uppmärksamma möjligheten mer. Skolsköterskorna önskar också få mer tid att ägna sig åt FaR, där man vill kunna samarbeta mer med exempelvis idrottslärare för att kunna fånga upp och hjälpa fler barn. Wiklund poängterar dock att förutsättningarna måste finnas för barnet.

– Det är ingen quick fix utan idogt arbete där barnets levnadsvillkor måste beaktas. När man väl når fram finns det bra möjligheter för barn att öka sin fysiska aktivitet som de kanske inte hade gjort annars.