Sardisk by kan vara en ny blå zon

Ett högre D-vitaminvärde behöver inte betyda att kroppen fungerar bättre. Det menar Jack Kruse, som kritiserar synen på D-vitamin som något man kan tillföra med en tablett utan att samtidigt ta hänsyn till solljus och dygnsrytm. Hans argument är att tillskottet levererar ett ämne – men inte signalerna som styr hur kroppen hanterar det.

Jack Kruse är neurokirurg och driver Kruse Longevity Center i Destin i USA. Han har i över ett decennium hävdat att ljus, och inte bara mat, styr hur cellernas energiproduktion fungerar.

I en serie inlägg på X skriver han nu rakt ut att D-vitamintillskott är skadliga. Han bygger resonemanget på två saker: en forskningsartikel om D-vitamin och dygnsrytm, och årets Nobelpris i kemi.

Se inlägget på X

Solen som taktgivare

Enligt Kruse har skolmedicinen i över hundra år behandlat D-vitamin som ett passivt näringsämne, en tablett som ska justera ett enskilt värde i blodet. Han menar att det är fel bild av kroppen.

I hans modell är D-vitaminsystemet och kroppens inre klocka sammankopplade i en tidsberoende återkopplingsslinga. Kroppen använder inte bara ljuset för att tillverka ett hormon, skriver han, utan solens dygnsrytm för att ställa in hela hormonsystemet.

Ämnen som bildas ur D-vitamin påverkar enligt Kruse hur snabbt kroppens klockgener läses av. Klockgenerna styr i sin tur hur de enzymer som aktiverar D-vitaminet arbetar i mitokondrierna. Bland dem nämner han CYP27B1 och CYP24A1.

Han lägger särskild vikt vid morgonljuset. Ljuskänsliga receptorer i ögat, bland annat neuropsin, och näthinnans egen klocka ska enligt honom använda morgonens UV-A- och UV-B-strålning för att ställa cellerna i rätt läge.

Kopplingen mellan D-vitamin och dygnsrytm diskuteras även i forskningen. I en översiktsartikel i FASEB Journal från december 2025 föreslår forskare att D-vitaminsignalering både kan styras av och själv påverka kroppens molekylära klocka. De beskriver idéerna som hypoteser som återstår att pröva experimentellt.

Mitokondrierna som motor

Kärnan i Kruses modell är mitokondrierna, cellernas energiverk. Han menar att aktiveringen av D-vitamin styrs av så kallade radikalpar i enzymernas järnhaltiga centrum, i mitokondriens inre membran.

När ljus driver elektroner mellan proteinerna bildas enligt honom par av radikaler vars tillstånd påverkas av jordens magnetfält. Resultatet blir, skriver han, beroende av att signalerna från omgivningen är rätt samordnade.

Nobelpriset ger honom nästa led. Kungliga Vetenskapsakademien belönade i oktober fransmannen Henri B. Kagan och japanen Kenso Soai för upptäckter som visar hur kemiska reaktioner kan ge bara den ena av två spegelvända molekylvarianter, så som livets egen kemi fungerar.

Kruse läser priset som stöd för sin syn: att levande system förstärker små asymmetrier till ordning, och att solljuset avgör vilken riktning förstärkningen tar. Akademiens motivering gäller organisk syntes och nämner inte D-vitamin.

I ett X-inlägg kallar han ändå priset en vändpunkt, då det han kallar decentraliserad biologi började montera ned den centraliserade, företagsstyrda medicinen.

Tablett utan tidssignaler

Därifrån når Kruse sin kritik av tillskotten. Den som sväljer en hög dos isolerat D3 inomhus, i vad han kallar en teknisk Faradaybur under blått ljus, släpper enligt honom en okoordinerad bomb rakt ner på ett redan trasigt moderkort.

Ämnet i tabletten når enligt Kruse levern och njurarna som ett oordnat moln, frikopplat från solens nära infraröda ljus. Den delen utgör enligt honom 44 procent av solljuset.

Utan solens fotonfält slår radikalparen i hans modell i en vägg. Han beskriver hur det vanliga syret i mitokondrierna då omvandlas till singletsyre, en mycket reaktiv form av syre.

Singletsyret angriper enligt Kruse kardiolipin, ett fett i mitokondriens inre membran som omger andningskedjans komplex 4. Där tillverkas enligt honom kroppens deuteriumutarmade vatten, och skadan ska få vattnets elektriska egenskaper att kollapsa.

Hans slutsats är att D-vitamin i tablettform gör kroppen mer sårbar när ämnesomsättningen ökar, oavsett orsak. Till dem han kallar influencerklassen har han en egen hälsning: "Schack matt, influencers, ni hade fel igen".