“Solidaritetsargumentet för massvaccineringen var falskt – så vem ska nu ställas till svars?”

Från självaste Pfizer har vi nu fått det svart på vitt: man visste att vaccinerna inte skyddade mot smittspridning när de lanserades. Miljoner människor lät dock vaccinera sig främst på grund av det skyhöga sociala tryck man utsattes för genom solidaritetsargumentet och har därmed riskerat fruktansvärda biverkningar - men nu hävdar plötsligt de ansvariga att detta absoluta argument aldrig egentligen var centralt. Det skriver journalisten Per Shapiro.

publicerad 20 oktober 2022
Journalisten Per Shapiro. T.h. Pfizers vd Albert Bourla.

Vinna eller försvinna för Nordens viktigaste dagstidning!


2739 kr av 100 000 kr insamlade. Stöd kampanjen via swish 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Det var egentligen bara en bekräftelse på vad vi redan visste. Men det var ändå ett historiskt ögonblick när den holländske EU-parlamentarikern Rob Roos ställde en ja/nej-fråga till Pfizers representant Janine Small.

Hade ni testat om vaccinet mot covid-19 skyddade mot smittspridning innan det lanserades?

Svaret blev ”Nej“, åtföljt av ett malplacerat skratt och en ordsallad: ”We had to really move with the speed of science to understand what is taking place in the market…

Låt det sjunka in. Pfizer har alltså hela tiden vetat att dessa injektioner inte har större påvisad effekt på smittspridning än vad päronglass har.

Som sagt, det var ju egentligen inget nytt. Peter Doshi, en av redaktörerna för British Medical Journal påpekade redan för två år sedan att vaccintillverkarnas kliniska prövningar inte var utformade för att besvara de relevantaste frågorna.

Men beskedet i EU-parlamentet satte ändå igång en mäktig flodvåg, som borde kunna svepa med sig några av de som har spridit och underblåst den här lögnen. Vi pratar statschefer och toppbyråkrater, epidemiologer och experter, chefredaktörer och kändisar. Och många fler.

När Folkhälsomyndighetens dåvarande generaldirektör Johan Carlsson på en välbesökt presskonferens i juni 2021 förkunnade att man nu rekommenderar ungdomar från 16 år att ta Pfizers vaccin sa han att det fanns tre huvudsakliga skäl till detta:

Det första och viktigaste: Vaccin skyddar individen mot sjukdom…

Det andra skälet är att vaccination minskar risken för smittspridning bland ungdomar…

Det tredje skälet är att smittspridningen till andra åldersgrupper också minskar något när vi sänker åldersgränsen för vaccinationserbjudandet.

Var Carlsson själv vilseförd av vaccintillverkaren? Eller vilseförde han medvetet det församlade pressuppbådet och svenska folket?

När ett officiellt narrativ börjar krackelera kan det få oanade följder. Om en offentlig lögn avslöjas och människor tvingas inse att de blivit grundlurade kan det nämligen dyka upp en följdfråga:

Om man kan ljuga om någonting så här stort, vad har man då mer ljugit om?

För att förhindra en sådan dominoeffekt försöker man nu skademinimera, som exempelvis Reuters ”fact-checker” gjorde med följande tweet:

Nu påstås det att Pfizer “erkänt” att bolaget inte testat huruvida deras vaccin mot covid-19 minskar smittspridning innan det distribuerades – något de varken var skyldiga att göra eller hävdat att de gjort”.

Det har man visst gjort, om än lite inlindat ibland. I januari 2021, kort efter lanseringen, skriver Pfizer på Twitter att deras vaccin ”har blivit nödgodkänt för att hindra individer från 16 år från att få covid-19”.

I maj i år deltog Pfizers VD Albert Bourla i en livesänd diskussion vid World Economic Forum. På frågan varför man bör vaccinera sig även om det nu finns en behandling för covid-19 svarade Bourla: – Det primära är att inte få sjukdomen till att börja med, och därför ska man vaccinera sig. På så sätt skyddar man även de man älskar.

CJ Hopkins skriver i Off-Guardian att “fact-checkers” borde kallas ”gaslighters”, eftersom det de egentligen sysslar med är psykologiska manipulationer. Gaslighting går ut på att man systematiskt matar sina offer med falsk information och får dem att ifrågasätta sådant de vet är sant. Till slut börjar de tvivla på sina egna upplevelser, sina minnen och rentav på sitt eget förnuft. En form av crazy-making med andra ord.

Massorna“, skriver Hopkins ”från att ha tvingat sig själva att tro på det som de förväntades tro på under ”chockterapifasen” måste nu fås att tro att de aldrig trodde på det som de var tvungna att tro på – och i stället fås att tro på det de förväntas tro på idag.”

Den typ av historierevisionism som Reuters ”fact-checker” ägnar sig åt har vi sett en hel del av sedan debaclet i EU-parlamentet. Plötsligt låtsas delar av mainstreammedia att man aldrig hört talas om något utlovat skydd mot smittspridning.

Jag ringer upp Sveriges Radio och blir kopplad till nyhetsdesken på Ekot. Jag undrar hur länge de har känt till det som kom fram när Pfizers representant ställdes till svars. Men kvinnan jag får prata med avfärdar min fråga med att inga myndigheter har påstått att vaccinet skulle skydda mot smittspridning, att de enbart hävdat att det skyddar mot allvarlig sjukdom och död.

Jag invänder att Folkhälsomyndighetens mantra ”det skyddar mot allvarlig sjukdom och död” är något man växlade över till i slutet av 2021. Innan dess ingick det i mantrat att vaccinet skyddade mot smittspridning. Det är lätt att kontrollera via äldre versioner av myndighetens hemsida, exempelvis från hösten 2021, då man skriver:

Vaccination skyddar effektivt mot att bli svårt sjuk eller dö i covid-19. Det skyddar även mot att bli smittad och att smitta andra.

Men kvinnan på Ekots nyhetsdesk envisas med att myndigheterna aldrig har påstått att vaccinet skulle skydda mot smittspridning. Samtalet inger en surrealistisk känsla. Jag påminner om den där välbesökta presskonferensen där Folkhälsomyndighetens dåvarande generaldirektör ordagrant påstår just detta, men får luren slängd i örat. – Jag har minsann följt den här frågan under hela pandemin så jag vet vad jag pratar om!

Jag är inte säker på att kvinnan på Ekots nyhetsdesk medvetet ljög. Det kan också vara fråga om en kraftfull förnekelsemekanism, som slår till när verkligheten blir för jobbig för att ta in. Mark Twain sa att det är lättare att lura folk än att få folk att inse att de blivit lurade. Författaren Upton Sinclair gjorde tillägget att det är svårt att få någon att förstå något när personens lön hänger på att inte förstå.

För alla som är villiga att plocka bort sina skygglappar torde dock beskedet från Pfizer föranleda en period av tillnyktring.

Jag undrar vad de säger idag, alla rektorer och lärare som hetsat sina elever att ta injektionerna?

Vad blir reaktionen från arbetsgivare som avskedat ovaccinerade eller nekat dem anställning?

Vad tänker alla artister och kändisar som i påkostade kampanjer uppmanat oss att ”kavla upp” och “ta en för laget”, så att vi ska kunna krama varandra igen?

Vad blir ursäkten från alla ledarskribenter och krönikörer från höger till vänster, som tävlade i vem som kraftfullast kunde fördöma de ovaccinerade?

Vad säger exempelvis Peter Kadhammar idag? I en krönika i Aftonbladet förra hösten pläderade han för att de ovaccinerade skulle få betala sin egen vård, eftersom “de saboterar samhällets försök att hejda en livsfarlig pandemi”.

Alla ni välbetalda mobbare, vad är er kommentar till att det inte ens var testat huruvida vaccinet förhindrade smittspridning?

Sedan har vi alla förstörda vänskaper och uppsagda bekantskaper som blev följden av de stämningar som vaccinpassen och den hätska medierapporteringen piskade upp.

I sitt reportage Livet i vaccinpassens skugga intervjuar Diana Blom några av de som blev trakasserade och utfrysta på sina arbetsplatser. Vi får även möta studenter som gått miste om sin praktikplats och en trogen kyrkobesökare som blev nekad att komma in på julottan.

Förutom meningslösa tragedier har vi även fått bevittna absurd fars, som när tennisens ovaccinerade världsetta Novak Djokovic inte fick försvara sin titel i Australian Open med motiveringen att han var en smittorisk.

Även om det finns åtskilligt som är komiskt fastnar dock skrattet i halsen när man tänker på att det antagligen finns hundratals miljoner människor runt om i världen som har tagit de här sprutorna på grund av att de känt sig tvingade. Hur många av dem har sedan drabbats av svåra biverkningar? Hur många har dött eller fått men för livet?

Enbart i Sverige har det rapporterats in misstänkta biverkningar för 104 000 personer, och då vet vi från vetenskapliga studier att anmälningsfrekvensen bara ligger på 1-2 procent.

I mina intervjuer med läkaren Sven Román berättade han att det är mycket vanligt att män 13-18 år får hjärtmuskel- och hjärtsäcksinflammation efter dos 2 av mRNA-vaccinen, att man ser en ökad förekomst av menstruationsrubbningar, att det är möjligt att fertiliteten påverkas då födslotalen per fertil kvinna i Sverige minskat markant sedan man började vaccinera samt att många patologer världen över rapporterar om ökad förekomst av snabbt växande cancer hos relativt unga personer.

I takt med att alltfler grava missförhållanden blir kända tror jag att vi kommer att få se mer och mer historierevisionism av den typ som vi redan är bekanta med från andra känsliga områden.

2017 sände SVT en påkostad och hyllad amerikansk dokumentärserie “The Vietnam War”, av Ken Burns och Lynn Novick. Redan titeln är bedräglig såväl moraliskt som geografiskt. “Vietnamkriget” borde enligt aktivisten Noam Chomsky kallas The Crucifixion of South East Asia, för att fånga den monstruösa förstörelse som blev följden av att historiens mäktigaste militärindustriella imperium i över ett decennium riktade sin fulla kraft mot ett fattigt bondesamhälle och även grannländerna Laos och Kambodja.

Dokumentären innehåller förvisso starka ögonvittnesskildringar och är av den anledningen sevärd men den beskriver genomgående detta brott mot mänskligheten med eufemismer som “tragic mistake,” “best of intentions,” och “good faith”. Washington hade alltså haft de bästa intentioner men tyvärr hade det begåtts en del misstag. Shit happens.

Ungefär så tror jag även att historierevisionisterna kommer att framställa den kriminalitet – de medvetna lögner och den grundlösa diskriminering – som har lett till att miljontals människor som aldrig annars skulle ha tagit dessa injektioner nu lider av svåra hälsoproblem.

Att framställa staters och myndigheters brott som olycksfall i arbetet är tacksamt eftersom det rimmar med hur de flesta människor önskar att världen ska vara beskaffad. Vi vill inte gärna tro att ledande institutioner medvetet begår psykopatiska handlingar. Det är en obehaglig tanke att våra beslutsfattare skulle ha infört vaccinpass fast de kände till att injektionerna inte skyddade mot smittspridning.

Tendensen till önsketänkande som ibland övergår i förnekelse påminner om dynamiken i en familj där det förekommit övergrepp. Reaktionen mot det syskon som träder fram kan ofta vara ilska och anklagelser om att ljuga. De övriga syskonen vill bevara bilden av sin pappa som familjens trygghet och beskyddare.

Psykopater kan dessutom vara skickliga på att framstå som engagerade och ansvarsfulla individer. Pfizers VD Albert Bourla får mig att tänka på The Mask of Sanity, den första boken som ordentligt beskriver fenomenet psykopati (utgiven 1941). Som titeln indikerar lär sig psykopater spela att de är normala människor – annars skulle de inte göra några framgångsrika karriärer. Men eftersom det bara är en teater, kommer de ibland råka försäga sig, så att masken plötsligt faller av.

Ett sådant ögonblick inträffade vid den ovannämnda diskussionen på World Economic Forum där Pfizers VD deltog.

Bourla beklagar sig över att det finns “en väldigt fanatisk grupp anti-vaxers” som vill dra Pfizer inför domstol. Sedan börjar han plötsligt raljera:

De påstår att det är vaccinets fel att inte solen går upp…

”The mask of sanity” faller av för ett ögonblick.

Jag undrar vad Cindy Darell, handbollstjejen från Göteborg som jag intervjuade nyligen, tänker om Bourlas empatistörda skämt? Hon var kärnfrisk före sprutorna. Sedan dess har hon knappt kunnat spela på ett helt år. Hon har fått andningssvårigheter, tryck över bröstet och stickningar i vänster sida. Hennes kompis som även tog en tredje dos (Cindy stannade på två) drabbades av akuta hjärtbesvär.

Jag känner en kvinna vars 18-årige son tog sprutorna för att kunna studera utomlands. Han dog i sömnen kort efteråt. Mamman befinner sig fortfarande i chock, men på sikt skulle hon nog vilja stämma Pfizer om det vore möjligt. Vad tänker hon om att bli avfärdad som vidskeplig stolle?

Efter Pfizers tillkännagivande i EU-parlamentet förra veckan hörde jag av mig till en Facebookvän som när det begav sig uttryckte sitt fulla stöd för vaccinpassen. Jag tänkte att han borde få sig en ordentlig tankeställare när han nu fick veta att hela den påstådda grundvalen för vaccinpassen – att de var till för att skydda de vaccinerade från de ovaccinerade – var ett falsarium.

Men han tyckte ämnet var överspelat.

Jag har gått vidare, bryr mig inte längre om vare sig covid, vaccin eller vaccinpass. Ha en bra kväll!

En annan uttalad vaccinpassförespråkare jag kontaktade tyckte inte heller att beskedet från Pfizer var något att bli upprörd över.

Det begicks säkert en massa felbeslut under pandemin men nu lever folk på som vanligt. Det är kanske dags att gå vidare?

Jag kommer återigen att tänka på den där amerikanska Vietnamdokumentären. Den sista delen handlar om krigsslutet. President Jimmy Carter ansåg inte att USA var skyldiga vare sig ersättning eller ursäkter eftersom ”förstörelsen varit ömsesidig”.

Man kunde förstås invända att USA hade förlorat 68 000 soldater medan de dödat omkring 5 miljoner människor, att de vietnamesiska trupperna inte hade invaderat USA, inte sprayat miljontals ton Agent Orange på odlingsfälten i Kalifornien och Ohio, inte dränkt nakna amerikanska barn i napalm etcetera.

Men dokumentärens avslutande budskap är att ”kriget” varit förödande för bägge sidor och att det var dags att vända blad och gå vidare. Beatleslåten Let It Be spelas medan producenternas och de medverkandes namn rullar förbi.

Tänk om Förintelsen skildrats på liknande sätt. Ingen Nürnbergrättegång, inga specialinrättade myndigheter, inga om-detta-må-ni berätta-kampanjer, inga guidade turer till Auschwitz, ingen minnesdag den 27 januari. Bara en stilla uppmaning att lägga tragedin bakom sig och vandra vidare. Let It Be. Let It Be.

En till som nog gärna vill att vi vänder blad och vandrar vidare är Magdalena Andersson. För drygt ett år sedan uppmanade hon svenska folket att ta en ”krampaus” från de ovaccinerade. Därmed sanktionerade hon mobbningen från högsta ort.

Hon är i gott sällskap. Israels premiärminister Naftali Bennett jämförde de ovaccinerade med terrorister som går runt med maskingevär på gatorna och skjuter (smitta) på oskyldiga. Kanadas premiärminister Justin Trudeau kallade de ovaccinerade för rasister.

Man undrar ju ifall dessa pennalistiska statschefer vid tidpunkten kände till att vaccinet inte ens var testat ur smittskyddssynpunkt? I så fall borde de väl hållas ansvariga? Och om de själva var vilseförda borde väl de som vilsefört dem hållas ansvariga?

Let It Be. Nu förväntas vi gå vidare och prata om annat i stället. Putin levererar stoff till nya skrämselrubriker och sanningsministeriet är som sagt redan i full gång med att skriva om historien i sina gaslighting-tweetar.

Som George Orwell konstaterade i romanen 1984: De som kontrollerar det förflutna kontrollerar framtiden. Den som kontrollerar nutiden kontrollerar det förflutna.

 

Per Shapiro

 


PS.

Kort före publicering får jag ett mejlsvar från Folkhälsomyndigheten som bekräftar att man vid tidpunkten för den där presskonferensen i juni 2021 kände till att Pfizer inte hade studerat ifall vaccinet skyddade mot smittspridning.

Folkhälsomyndighetens hävdar dock att minskad smittspridning inte var motivet till beslutet utan att ”det grundade sig på bedömningen att nyttan med vaccination övervägde för barnens del i det läge av pandemin som rådde när beslutet fattades”. Alltså inte de tre skäl som dåvarande generaldirektör angav på presskonferensen och som jag citerar i den här artikeln.

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!