NyD Debatt

Annons:

”Ryssland styrs av samma krafter som USA”

Det banditvälde som härjade i Sovjetunionen har fortsatt även i Ryssland och praktiskt taget har mycket lite förändrats efter kommunistblockets kollaps i december 1991. Det skriver Jüri Lina på NyD Debatt.

Uppdaterad januari 27, 2021, Publicerad januari 22, 2021
Ultraglobalisten Henry Kissinger i möte med Vladimir Putin i Kreml i juni 2017.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Det "nya" kalla kriget är bara en bluff. Den som inte har samtalat med välinformerade ryssar har mycket svårt att bilda sig en egen uppfattning av läget i dagens Ryssland. De flesta av påståendena som sprids i västvärlden består av Kremls desinformation och rentav fräcka lögner.

De västerländska massmedierna förtiger väsentliga nyheter från Ryssland. Landet befinner sig i en dimzon, som man sprider gissningar och antaganden om. Praktiskt taget har mycket lite förändrats efter Sovjetunionens kollaps i december 1991. Det banditvälde som härjade i Sovjetunionen har fortsatt även i Ryssland. Västmakterna ville att det så skulle fortsätta även efter kommunismen.

Den 9 december 1991, vid tvåtiden på natten, ringde telefonen på kontoret till den dåvarande sovjetiska utrikesministern Eduard Sjevardnadze. Storbritanniens utrikesminister Douglas Hurd ville prata med sin ryske kollega Andrei Kozyrev. Denne befann sig i urskogen i Belovezje och därför svarade hans ställföreträdare Georgi Kunadze. Sjevardnadze och Kozyrev delade på kontoret. Hurd bad Kunadze hälsa Kozyrev att Ryssland måste omedelbart förklara sig som efterträdare till Sovjetunionen. Kunadze förmedlade begäran till Kozyrev, som i sin tur informerade president Boris Jeltsin och samma dag förklarade Ryssland sig som "efterträdare till Sovjetunionen" (Galina Sidorova, "Under utrikesdepartementets tak", Radio Svoboda, 15 maj 2016.)

Till sitt väsen har den stat som uppstod i oktober 1917 inte försvunnit någonstans, utan har bara bytt färg och form. Vid midnatt den 31 december 1991 upphörde Sovjetunionen att existera. USA som hade finansierat detta imperium, förklarade sig segrare efter kalla kriget. Amerikanerna skrev Rysslands nya författning 1993, där ryska nationella intressen ignoreras.

Annons:

Den organiserade brottsligheten tilläts ta över. Det fanns 1500 amerikanska rådgivare i landet under åren 1992–1994. Enligt Vladimir Lisitsjkin, doktor i ekonomi, var det USA som sysslade med privatisering av ryska företag. 500 stora företag, värde 200 miljarder dollar, såldes för 7,2 miljarder i slutet av år 1994. 30 procent av dessa företag gick till utlänningar.

Världens största aluminiumfabrik i Novokuznetsk skulle säljas för 18 miljoner dollar, som snabbt förvandlades till 18 miljoner rubel, en bråkdel av det ursprungliga beloppet. Köpesumman skulle betalas under 5 års tid. Enbart utrustningen var värd en miljard dollar. Om detta berättade Vladimir Polevanov, vice premiärminister och ordförande för kommittén av statlig egendom år 1994, i tidningen Komsomolskaja Pravda. Den nye ägaren blev Duma-ledamoten Roman Abramovitj.

USA ville bli av med Polevanov. Hans avsikt var att amerikanska rådgivare med CIA-agenten Jonathan Hay i spetsen inte längre skulle få komma till Regeringskansliet, men efter 70 dagar på sin post var han avskedat och fick inte själv längre tillträde dit. President Jeltsin förklarade för honom att han inte hade något val. De amerikanska påtryckningarna var enorma. Man hotade med att inte ge ett stort lån på 6 miljarder dollar.

Den ryska rubeln ges ut av Federal Reserve System. Den ryska centralbanken förvandlades till en filial till Federal Reserve System i New York. Allt enligt Valentin Katasonov, ekonomiprofessor i Moskva. Detta bekräftas av konstitutionen (§ 75).

Departementen styrs av amerikanska rådgivare. Presidentens order bryr man sig sällan om. Flera dumaledamöter, däribland Jevgeni Fjodorov, har medgivit att de endast verkställer amerikanska förordningar. Eftersom Sovjetunionen förlorade det kalla kriget, krävdes Ryssland på krigsskadestånd, kallat tribut, av en miljard dollar per dag. Detta uppgav riksdumans ledamot Jevgeni Fjodorov.

Den 9 november 2012 sade Fjodorov att Ryssland är USA:s koloni.

President Putins rådgivare Sergei Glaziev, ekonomiprofessor och riksbanksstyrelsens ledamot, bekräftade i TV att den ryska regeringen egentligen är en kolonial administration. Också Tyskland är en amerikansk koloni. Det saknar giltigt fredsavtal och självbestämmande.

Enligt "Putins encyklopedi" (Moskva 2006) av Nikolai Zinkovitj upptäcktes Vladimir Putin år 1990 av Förenta staternas tidigare utrikesminister Henry Kissinger i S:t Petersburg. Kissinger är en högt uppsatt frimurare och en av ledarna av B'nai B'rith. Han deltar alltid i Bilderberg-möten och är medlem av Bohemian Club (en elitistisk maktorganisation). Det var han som lyfte fram Putin. Under de senaste åren har Kissinger ofta besökt Kreml. Den 28 oktober 2013 utnämndes han till Diplomatakademins hedersdoktor i Moskva. Putin personligen gratulerade honom i Kreml. Senast besökte Kissinger Kreml den 29 juni 2017.

Myten gör gällande att Nato hotar Ryssland och vill underkuva landet. Detta är ett spel för gallerierna. Nato finns redan i Ryssland. Kreml gav Nato en flygbas för transitändamål i Uljanovsk år 2013. Enligt dåvarande vice premiärminister Dmitrij Ragozin skadar det inte Rysslands nationella intressen. Men i ett officiellt dokument nr 219 av den 11 april 2013 uppges någonting annat. Det framgår att basen säkerställer amerikanska intressen på rysk mark. När president Putin utfrågades i Duman om denna bas, betonade han att basen grundades i Rysslands intressen. I sovjetisk stil rättfärdigar han detta genom att säga att det handlar enbart om Nato:s transitflygningar. Han sade att detta är i Rysslands intressen, för att Nato ska stabilisera Afghanistan, annars måste ryska soldater göra det. Typisk kommunistisk demagogi.

Putin påstod att amerikanerna förser sina trupper i Afghanistan via denna bas endast med tält, livs- och läkemedel. Enligt det ovannämnda dokumentet transporterar amerikanerna ammunition och vapen.

Samtidigt fortsatte den ryska ledningen att stjäla landets tillgångar. Den avhoppade FSB-majoren Alexander Perepiltsjnyi hjälpte till att smuggla ut 230 miljoner dollar till Västvärlden. Putin hade stulit dessa pengar ur statskassan. Men andra ryska agenter försvann med dessa pengar. Perepiltsjnyi förgiftades med gelsemium den 10 november 2012 i England. Kreml hade varnat honom innan. Senare uppgav polisen att han antagligen dog på grund av sitt svaga hjärta. Gelsemium är en mycket toxisk växt. Dess gift kan liknas vid stryknin. Det förstör hjärtat fort.

Också FSB-översten Sergej Skribal, som bodde i England, försökte man förgifta med gelsemium.

Den före detta FSB-översten Alexander Litvinenko undersökte Putins kontakter med olika banditgäng i S:t Petersburg, där han stal hjälpsändningar och smugglade kokain genom S:t Petersburgs hamn. Den militära underrättelsetjänsten GRU:s agenter Andrei Lugovoi och Dmitrij Kovtun förgiftade honom i England med det radioaktiva ämnet polonium.

Kreml har sett till att den ena oppositionspolitikern efter den andra dödats. Den senaste politikern som råkat illa ut men överlevt mordförsöket är oppositionsledaren Alexei Navalnyi, som FSB:s operativa agenter försökt förgifta den 20 augusti 2020, då han skulle flyga från Tomsk till Moskva. Man använde det sovjetiska nervgiftet novitjok. Han fördes till Berlin, där man lyckades rädda hans liv.

Den 21 december 2020 uppgav Navalnyi att han den 14 december klockan 07.27 pratade med en rysk säkerhetstjänsteman, Konstantin Kudrjavtsev, som berättade för honom hur FSB utförde sin operation. Agenten trodde att han pratade med en av FSB:s höjdare, eftersom Navalnyi presenterade sig som Maksim Ustinov som ringde på uppdrag av det statliga säkerhetsrådets chef Nikolaj Patrusjev. "Ustinov" ville höra detaljer kring förgiftningen av Aleksej Navalnyj i Tomsk. Samtalet spelades in och publicerades. På ett dygn hade 16 miljoner människor sett inslaget på youtube.

Agenten medgav att nervgiftet novitjok stoppades i Navalnyis blå kalsonger. Navalnyi skrev i ett blogginlägg den 21 december att han ringde till Konstantin Kudrjavtsev, som är FSB:s expert på kemiska vapen. Navalnyi dolde sitt telefonnummer och presenterade sig som assistent till chefen för säkerhetsrådet Nikolaj Patrusjev och påstod att han behövde information för en officiell rapport om förgiftningen. Förutom blogginlägget publicerade han en inspelning av telefonsamtalet, en utskrift och en video av själva samtalet. Enligt röstanalysexperter var det verkligen Kudrjavtsev han pratade med.

Från samtalet kan man höra hur Kudrjavtsev först är tveksam och försiktig, men förklarar senare hur Navalnyi lyckades överleva. Navalnyi blev sjuk på ett flyg från Sibirien till Moskva och piloten gjorde en nödlandning i staden Omsk och patienten fördes till ett sjukhus där. Senare transporterades han till Berlin för behandling. President Vladimir Putin gjorde en vecka före detta samtal gällande att om Rysslands säkerhetstjänst stod bakom förgiftningen av Navalny skulle han ha varit död. Andra agenter Navalnyi ringde till lade på. Under samtalet sade Kudrjavtsev, som utförde mordförsöket att hans grupp inte förutsåg pilotens beslut att göra en nödlandning i Omsk. Om flygningen hade fortsatt som planerat, skulle Navalnyi inte ha överlevt, betonade han. Enligt agenten placerades nervgiften i Navalnyis underkläder. Han berättade också om hur han och en annan FSB-agent senare flög till Omsk för att göra sig av med bevisen. Hans uppgift var att vid två tillfällen rengöra politikerns underkläder, så "att det inte skulle finnas några spår kvar".

De kläder som den medvetslöse Navalnyi hade på sig när han kom in på sjukhuset har inte återlämnats till honom.

Journalisterna tog fram FSB-agenten Konstantin Kudrjavtsevs adress och åkte dit. Några av dem, bland andra Ljubov Sobol från Navalnyjs närmaste krets, greps på platsen.

På samtliga FSB:s kontor ser man porträtt av Felix Dzerzjinskij, som grundade tjekan (KGB), och inte av presidenten. FSB betyder Federalnaja sluzjba bezopastnosti (Федера́льная слу́жба безопа́сности), Federationens säkerhetstjänst.

Man har öppnat nya läger åt regimkritiker, enligt det ryska justitiedepartementets hemsida.  Trakasserier börjar med en varning. Journalisten Ilja Varlamov som på youtube visar videoinslag av den ryska verkligheten, misshandlades av myndigheterna i april 2017 i Stavropol, däribland en ledamot av stadsfullmäktige. Man förstörde hans kamera. I mars 2018 greps han av FSB i Moskva. Man höll honom kvar under flera timmar utan några som helst förklaringar. Det var som en varning.

Författaren Pavel Bondarovskij, som lever i Frankrike, berättade för mig att alla hans vänner har nu lämnat Ryssland, som har blivit ett omöjligt land att leva i. Min bok om Sovjetunionens hemliga historia "Under Skorpionens tecken" får inte säljas i Moskva. Inte i svensk bokhandel heller. (Nya Tider säljer den.) Men den säljs fritt i Estland, Lettland, Finland, England, Holland och så vidare.

Den systematiska förskingringen av statliga resurser har orsakat Rysslands ekonomiska kräftgång. Enligt professorn Chris Miller befinner sig dagens ryska ekonomi i djup stagnation (Foreign Affairs, 13 mars 2019). Rysslands premiärminister Medvedev medgav på Krim den 26 juli 2016 att landet hade slut på pengar. Året innan var inflationen 15 procent.

År 2019 gick 900 000 småföretag i konkurs. Fram till december 2020 var 70 procent av småbolagen borta.

Officiella uppgifter gör gällande att år 2020 är 13,5 procent, 30 miljoner människor, fattiga.

Antalet vetenskapliga artiklar har ständigt sjunkit, vilket visar att Ryssland är ett u-land. I Sovjetunionen publicerades 7,6 procent av världens vetenskapliga artiklar år 1986, i mitten av 1990-talet var siffran i Ryssland nere på 5 procent, tio år senare på 2 procent. År 2016 publicerades i Ryssland endast 73 000 artiklar, medan i USA utkom 602 000 artiklar och i Kina 471 000, i Storbritannien 183 000, Tyskland 166 000 och Frankrike 113 000 artiklar. (Anatoli Karlin, The Unz Review, 13 mars 2018.)

Den organiserade brottsligheten i Ryssland har slagit rot på den högsta nivån. År 2016 avslöjade den argentinska polisen en storskalig narkotikasmuggling från den ryska ambassaden i Buenos Aires. Polisen hotade med att blockera ambassaden. Polis släpptes in 14 december 2016. Det framkom att sedan 2012 har ambassadens förstesekreterare Oleg Vorobjov (FSB) skickat kokain från Buenos Aires i diplomatiska säckar till Moskva. Hans partner, GRU-officeren Andrei Kovaltjuk använde ibland även militära transportflygplan. I ambassadens skola hittades fullpackade resväskor med 389 kg rent kokain. Kovaltjuk greps i Tyskland. Nya kokainbeslag gjorde argentinsk polis på ryska ambassaden år 2018, enligt Moscow Times.

Enligt flera källor har Putin sina olagliga pengar i Liechtenstein.

 

Jüri Lina

Jüri Lina är en estnisk-svensk författare och filmproducent som framförallt gjort sig känd för sina djupdykningar i kommunismens brott mot mänskligheten och omfattande granskning av Frimurarna.

Lina bodde i Estland till 1979, då han emigrerade till Sverige efter upprepade konflikter med KGB. I Sovjetunionen fick han stämpeln som en landsförrädare och anklagades 1985 för högförräderi i sin frånvaro i samband med utgivningen av två böcker - Sovjet hotar Sverige och självbiografin Öised Päevad (Nattliga dagar).

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

”Saker vi inte talar om i Sverige”

Valet 2026

Medan partierna tävlar om mindre ekonomiska löften lämnas Sveriges militära kurs, pandemipolitiken och den digitala övervakningen utanför valdebatten, skriver Andreas Sidkvist, vice partiledare för MoD.

Publicerad september 2, 2026
Porträtt av Andreas Sidkvist
Andreas Sidkvist, vice partiledare för MoD.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Det är mycket prat om valfläsk. Partierna bjuder över varandra med några hundralappar hit och ett avdrag dit.

Samtidigt är några av de största besluten om Sveriges framtid redan fattade.

Sverige har gått med i Nato. Amerikansk militär har fått tillgång till svenska militära områden. Hundratals miljarder satsas på krig och upprustning. Grundlagsskyddade friheter har begränsats och EU bygger ut kontrollen över vår digitala offentlighet.

Men var är den stora valdebatten?

Mindre partier som ifrågasätter färdriktningen släpps knappt fram i de stora medierna.

Du får välja färg på bilen, men motorn och destinationen är redan bestämda.

Här är sex riktiga valfrågor.

1. 128 miljarder till Ukraina

Sveriges militära stöd till Ukraina uppgår till omkring 128 miljarder kronor. Med civilt stöd cirka 157 miljarder.[1]

Samtidigt visade Gallup 2025 att 69 procent av ukrainarna ville se ett förhandlat slut på kriget så snart som möjligt. Bara 24 procent ville fortsätta till seger.[2]

Varför är svenska politikers svar fortfarande fler vapen och mer pengar?

Man kan fördöma Rysslands invasion och samtidigt vilja få slut på dödandet.

Fredsförhandlingar är inte kapitulation. Diplomati är inte förräderi.

2. Den nya krigsekonomin

Sveriges militära försvarsanslag är 175 miljarder kronor 2026, 18 procent mer än 2025. Ukrainastödet ligger utanför.[3]

Regeringen siktar på 3,5 procent av BNP till försvaret 2030 och Nato-länderna har åtagit sig att nå totalt 5 procent 2035, inklusive bredare försvars- och säkerhetsutgifter.[4]

Fem procent av en BNP på 7 000 miljarder skulle motsvara 350 miljarder om året.

Varifrån ska pengarna komma? Skatter? Statsskuld? Nedskärningar?

När några miljarder satsas på vården är det en stor reform. När tiotals miljarder går till försvaret är det en självklarhet.

Det är också valfläsk. Fast åt vapenindustrin.

3. Amerikansk militär på svensk mark

Genom DCA-avtalet har USA fått tillgång till 17 svenska militära anläggningar och områden.[5]

Delar kan dessutom upplåtas för amerikanska styrkors ensamma tillgång.[5][6]

Det är en historisk förändring.

Militära allianser innebär inte bara att någon lovar att försvara dig. Du blir också en del av deras militära infrastruktur och konflikter.

Varför är detta inte en av valets största frågor?

4. Från alliansfrihet till Nato

I mars 2022 varnade Magdalena Andersson för att ett svenskt Natomedlemskap kunde destabilisera vårt närområde.[7]

Sedan vände Socialdemokraterna.

Ingen folkomröstning hölls. 2024 blev Sverige medlem och mer än 200 år av militär alliansfrihet var över.

Har Sverige blivit säkrare, eller har vi gjort oss strategiskt viktigare i en konfrontation mellan Nato och kärnvapenmakten Ryssland?

Den frågan borde åtminstone diskuteras.

5. Pandemin är över. Var är granskningen?

Under pandemin infördes extraordinära begränsningar. Vaccinationsbevis infördes och människor utsattes för hårt tryck att vaccinera sig.

De som ifrågasatte risker eller virusets ursprung avfärdades ofta som antivaxxare och konspirationsteoretiker.

Sedan kopplades Astra Zenecas vaccin till mycket sällsynta fall av ovanliga blodproppar i kombination med låga nivåer av blodplättar.[8] Myokardit och perikardit identifierades som biverkningar som kan förekomma i mycket sällsynta fall efter vaccination med mRNA-vaccinerna Comirnaty och Spikevax.[9]

År 2025 bedömde CIA att ett laboratorierelaterat ursprung för covid-19 var mer sannolikt än ett naturligt ursprung, men myndigheten betonade att bedömningen gjordes med låg tilltro och att båda scenarierna var möjliga.[10]

Varför har Sverige inte genomfört en kompromisslös granskning av pandemipolitiken?

Det handlar inte om att vara för eller mot vaccin.

Det handlar om vad som händer med demokratin när människor förväntas lyda och de som ifrågasätter makten blir problemet.

6. Yttrandefriheten naggas sönder

Sedan 2023 gäller lagen om utlandsspioneri. Riksdagen skriver själv att den innebär begränsningar av meddelarfriheten och anskaffarfriheten.[11]

2025 placerade EU den schweiziske före detta översten Jacques Baud på sin sanktionslista, bland annat med hänvisning till prorysk propaganda och informationsmanipulering.[12]

Oavsett vad man tycker om Baud är principfrågan viktig:

Hur långt ska politiska institutioner få gå för att bestraffa människor för information och analyser de anser gynnar en främmande makt?

Samtidigt reglerar Digital Services Act hur de största plattformarna ska hantera bland annat systemrisker för samhällsdebatt och val.[13] Parallellt fortsätter EU-arbetet med det som brukar kallas Chat Control.[14]

Goda syften räcker inte. Vi måste fråga vilken infrastruktur för övervakning och kontroll som byggs.

Det är detta valet borde handla om

Sverige har övergett alliansfriheten. Amerikansk militär har fått tillgång till svenska militära områden. 128 miljarder har satsats på militärt Ukrainastöd. Försvarsutgifterna rusar. Grundlagsskyddade friheter har begränsats och EU:s digitala makt växer.

Ändå handlar valrörelsen om några hundralappar hit och dit.

De verkliga frågorna är större:

Krig eller fred.

Alliansfrihet eller stormaktsberoende.

Öppen debatt eller åsiktskorridor.

Medicinskt självbestämmande eller statlig lydnad.

Privatliv eller digital övervakning.

Det handlar om vilket samhälle våra barn ska leva i.

Bilen rullar redan mot sin destination. Frågan är om du någonsin fick vara med och välja den.

 

Andreas Sidkvist, vice partiledare och riksdagskandidat för MoD – Mänskliga rättigheter och Demokrati

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Tidningen Konstnärens svek och ljusskygga verksamhet”

Hotet mot yttrandefriheten

Efter elva år av rättsprocesser vann jag i Högsta domstolen, men tidskriften Konstnären undanhöll sina läsare information om domen, skriver Markus Andersson.

Publicerad juli 27, 2026
Målningen Svenska syndabockar av Markus Andersson med Christer Pettersson och en get med blågult band.
Målningen ”Svenska syndabockar” av Markus Andersson, som var föremål för Högsta domstolens avgörande i mål T 1963-15.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

För exakt tjugo år sedan utsattes jag för den obehagliga upplevelsen av att hamna i ett ganska elakartat mediedrev. Det var i samband med att mina tavlor under lite speciella omständigheter visades på Moderna museet våren 2006.

Moderna museet ställde ut ett tjugotal av mina målningar, en av dem var ”Svenska Syndabockar”. Tavlan föreställer den för statsministermord anklagade men friade Christer Pettersson tillsammans med en eländig get försedd med ett blågult band runt nacken.

Denna och flera andra av mina målningar retade upp känsligt folk inom media och självutnämnd kulturelit. Deras reaktion blev ett fullständigt oproportionerligt medialt drev mot mig och mina tavlor. Några försök till faktisk dialog förekom inte.

Men denna redan överdrivna reaktion räckte tydligen inte och de gick så långt att de polisanmälde tavlan Svenska Syndabockar. Här fabulerade de ihop anklagelsen ”upphovsrättsligt intrång” fastän de egentligen var förbannade på hela mitt psykologiska koncept, som gick ut på att måla personer som massmedia utnyttjat för sina egna ljusskygga syften.

Ett kafkaartat och krystat polisförhör gjordes.

”Hur har du målat denna tavla? Varför har du målat denna tavla? Vilka färger har du använt?” Och så vidare in absurdum. Denna tramsiga förundersökning lades så klart ned av polisen. Med förundersökningen nedlagd var detta obehagliga drev ur världen, trodde jag.

En utdragen rättsprocess

Men sedan följde elva år av trakasserier i form av upprepade anmälningar och flera försök att sätta juridiskt krokben för mig och min konstnärliga verksamhet.

Under den här tiden blev jag kontaktad av tidningen Konstnären, en av de mest etablerade tidskrifterna i konstsverige. Den vänder sig framför allt till konstnärer och gallerister.

Den lurige Martin Aagård var då chefredaktör, han inbjuder till intervju och bjuder på lunch.

Efter mat och två stora stark började intervjun. Ung och grön som jag var trodde jag att detta skulle bli något bra, en liten upprättelse i alla fall från Konstnärens riksorganisations egen tidskrift.

Men sedan kom kallduschen. Martin Aagårds artikel var rent förtal och gick helt och hållet ut på att misskreditera mig och min konst.

Min advokat menade att artikeln utgjorde förtal men att det inte var läge för mig att i min situation ta detta vidare.

Några år senare blev jag kallad till tingsrätten. Personer från Expressen hade en ny taktik. De startade nu en civilrättslig tvist kring min tavla. Det var bara att infinna sig.

Till både min och min advokats stora förvåning så förlorade jag. Och detta stod att läsa med stora bokstäver i tidningen Konstnären.

Vi överklagade. Hovrätten tog upp fallet och jag vann!

Men detta tyckte inte tidningen Konstnären var intressant så de teg helt om denna nyhet.

Expressens folk överklagade och fallet hamnade år 2017 i Högsta domstolen.

Där vann jag igen! Detta var inte bara en vinst för mig personligen utan för hela konstvärlden. Nu finns äntligen ett tydligt prejudikat som alla utövande konstnärer kan luta sig emot. Detta formulerades klart och tydligt: Det är inte upphovsrättsligt intrång att titta på en mediabild om det nya verket har egen verkshöjd. Detta har min tavla med goda marginaler.

Tystnaden efter domen

Men inte heller denna dom var intressant i tidningen Konstnärens tycke, vilket kan tyckas en aning underligt. Detta trots att nyheten gick ut som TT-meddelande i hela Sverige och samtliga större dagstidningar nämnde det.

Man kan undra lite över mönstret i deras intresse. Är det så viktigt att stigmatisera mig personligen att man undanhåller hela sin läsarkrets av konstnärer viktig information? Kan de vara så småaktiga? Gör min vinst i HD så ont i deras kränkta egon?

Jag ringde upp dåvarande chefredaktör, Sofia Curman och frågade varför de inte skrivit något om min seger i Högsta domstolen? Det prejudikat som skapats är viktigt inte bara för mig utan särskilt för postmoderna konstnärer som arbetar mycket med mediebilder och liknande. Hon blev väldigt ställd och försökte slingra sig.

”Öh, ja vi bestämde oss för att inte publicera något om detta för att.., för att.., det är så olika utgång i sådana här mål i juridiska sammanhang...”Det var inte någon imponerande bortförklaring. Det sker några få gånger per århundrade att något ärende som är viktigt för konstvärlden överhuvudtaget hamnar i Högsta domstolen, och det sker ännu mer sällan att någon vinner så tydligt, och att gynnsamma prejudikat skapas för konstnärer.

Mitt liv som konstnär handlar dock främst om annat än tjafsiga mediadrev. Som ende svensk erhöll jag Magnus Medici medaljen för mitt måleri. Det var ett femte pris bland 1000 deltagande konstnärer från hela världen. Det var år 2003 på Biennalen i Florence för föreställande konst. I år erhöll jag den fina utmärkelsen Stockholm Culture awards för mitt måleri. Det är stort. Inte ett ord i tidningen Konstnären såklart.

Jag behöver inte fråga mig om det här är personligt, för det är det givetvis. Det är personligt och fult, fegt och hundra procent diskriminerande mot mig och den konst jag företräder.

En tidning utan motstånd

Vad är då detta för tidskrift som tar så oproportionerligt stor plats på kulturarenan? Tidningen Konstnären ingår för medlemmar i Konstnärernas Riksorganisation och kommer ut med 4 själsdödande nummer per år.

Vad är det då Sveriges konstnärer får i brevlådan? Ja, vad är världens torraste skit? Kanske Dagens Nyheter en måndagsmorgon i november? Eller en tre timmars föreläsning om hur tallkottar och genus hänger samman på ett djupare plan? Eller en så kallad Youtuber som försöker förklara varför Trump är Guds gåva till mänskligheten? Eller en självutnämnd profet som menar att cannabisolja kan bota allt från nageltrång till mjältbrand och galopperande cancer och mal på om det vecka efter vecka, månad efter månad, år ut och år in ute på sociala medier?

Allt detta är visserligen verkligen urtrist, men inget slår tidningen Konstnären när det gäller extrem-grå, blodlös, fantasilös, kreativitetsdödande hundraprocentig tråkighet.

Långa urtrista intervjuer med konstnärer som förmodligen ofta är betydligt mer inspirerande än de framställs här. Oändligt ordbajsande från redaktionen om menlösa kvasiteorier och kulturkackel varvat med omständliga redogörelser kring olika politiska partiers så kallade kulturpolitik.

Vi blir också ibland informerade om hur vi ska rätta oss i ledet som duktiga drönare. Skulle det bli förbjudet för konstnärer att sköta sina affärer med kontanter så ska vi lydigt fylla i en blankett och ansöka om en modernare kassa.

Aldrig ett rebelliskt ord om något. Aldrig en protest, annat än lite ljummet gnäll om de så kallade kulturanslagen. Eftergivet, underdånigt och med pussmunnen tryckt mot etablissemangets stövel.

Tja, men en tidning går ju att använda till annat än att läsa kanske ni tänker? Visst, att lägga på golvet om hunden eller katten kissat inomhus. Men se, det duger den inte heller till eftersom det är sådant där glatt papper som inte suger på det viset, (även om den suger desto mer innehållsmässigt).

Men jag vann, tråktidningen har inte ens tio tusen läsare, så vad är problemet? Jo, att ett fåtal personer utifrån egna preferenser och vad som verkar vara småaktig sadism kan använda kanaler som betalas av Sveriges konstnärer och skattebetalare till att genomföra sådana här vidriga kampanjer. Att detta ska vara det gemensamma forumet för svenska konstnärers information. En kanal som denna skulle kunna användas till så mycket bra för konstvärlden, men används för att låta enskilda, ibland fegt dolda, intressenter djävlas med oss få som vill punktera deras propagandistiska och falska upphöjdhet.

Tack och lov är jag självklart inte på något vis beroende av denna tidskrift.

Jag har ett bra liv trots de smutsiga krafter som verkar inom konstvärlden.

 

Markus Andersson, konstnär

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Skrämselpropaganda och det ryska hotet – perfekt underlag för storrån”

Kriget i Ukraina

Politiska ledare och medier framställer Ryssland som ett överhängande hot för att vinna stöd för en massiv upprustning som flyttar skattepengar till försvarsindustrin, skriver Andi Olluri.

Publicerad juli 23, 2026
Andi Olluri och ukrainskt artilleri
Andi Olluri och ukrainskt artilleri.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Den dominanta synen, tvärs igenom det politiska spektrumet, är att NATO:s och Sveriges upprustning är en konsekvens av ett hot utifrån. Jag vill istället visa att “hotet”, säg från Ryssland, är något inte ens de högsta militära kretsarna i Väst egentligen tror på. I stället används det för att påtvinga befolkningen annars impopulära upprustningsreformer, som i praktiken innebär att staten tar skattebetalarnas resurser och ger dem som bidragsskänk åt elitinvesterare.

(Detta baseras på en föreläsning från våren 2026)

Det mest grundläggande faktumet om Västs och NATO:s upprustning är att den haft så gott som noll relation till något faktiskt externt hot mot oss. Men det är förstås ingen passande slutsats när man ska sno hundratals miljarder från befolkningen.

Alltså varnade Mark Rutte för att “Vi är Rysslands nästa mål. Och vi befinner oss redan i fara … många förstår inte brådskan. Och för många tror att vi har tiden på vår sida. Det har vi inte” – “nu är vi säkra, men det kommer vi inte att vara fem år från nu”. Därför måste vi rusta upp, annars “bör ni ta kurser i ryska språket eller flytta till Nya Zeeland”. På motsvarande sätt förklarade EU:s utrikeschef Kaja Kallas att Ryssland “kan förbereda en attack inom kommande år”, och därför måste “en enorm upprustning av europeisk försvarskapacitet ske under kommande år”.

Media är inte ett dugg annorlunda, där liknande uttalanden återges som “nyheter” och indignerade ledartexter varnar för att upprustningen sker för långsamt, för lite, för sent.

Underrättelsebedömningar tonas ned

Men västerländska underrättelseexperter är väl medvetna om att det är en lögnaktig ploj. Låt mig välja bara ett mikroskopiskt litet urval.

U.S. Intelligence Community, de samlade 16 amerikanska underrättelsemyndigheternas gemensamma organ, noterade att “Sannolikheten för att Ryssland i närtid ska attackera ett Natoland bedöms vara extremt liten”, “ryska ledare än så länge har undvikit att vidta åtgärder som vidgar konflikten i Ukraina bortom Ukrainas gränser” (juli 2023). The New York Times rapporterade sommaren 2024: “Under hela kriget har amerikanska ämbetsmän dragit slutsatsen att Vladimir V. Putin inte vill expandera kriget bortom Ukrainas gränser”.

I en mycket detaljerad studie om det ryska hotet mot Europa, skrev Anatol Lieven och George Beebe – respekterad västerländsk Rysslandsexpert från brittiska och amerikanska UD, respektive CIA:s tidigare Rysslandsexpert – om “det ryska anfallshotet” mot Europa: “ryska avsikter och militära kapaciteter visar att denna uppfattning är farligt felaktig. Ryssland har sannolikt varken kapacitet eller avsikt att inleda ett anfallskrig mot NATO-medlemmar”.

Anatol Lieven påpekade därför:

Varningarna om ett kommande krig mellan Ryssland och Väst har nått en feberyra i Europa och Storbritannien. Den explicita avsikten med dessa är att skapa allmänt stöd för massiv upprustning bland befolkningen … Chanserna att en attack kommer att ske på grund av en planerad rysk invasion av ett NATO-land är minimala: Ryssland utgör helt enkelt inget hot mot EU eller NATO.

Och så här kan man lätt fortsätta exemplifiera. Alexus Grynkewich – tidigare verksamhetschef för den amerikanska generalstaben samt chef för US European Command – sade nyligen apropå en framtida rysk attack: “jag tror inte att det är något de planerat att göra. De vet hur starkt Nato är, och det avskräcker”.

Ryssland utgör helt enkelt inget hot mot EU eller NATO.

Om man är en verkligt fanatisk tidningsläsare med förstoringsglas kan man kanske ha stött på liknande uttalanden i svensk press.

Alltså förklarade Sveriges tidigare överbefälhavare Micael Bydén, i september 2023 (då Ryssland betraktades som relativt starkt): “Eftersom stora delar av Rysslands konventionella militära förmåga är uppbunden i Ukraina utgör deras armé och markstridskrafter inte något hot”. Hans efterträdare, Michael Claesson, fick frågan “om Ryssland vill starta krig mot Nato”, och svarade: “Jag svarar nej. Aldrig. De vet att om de slåss mot Nato så förlorar de. Det vet de”.

På motsvarande vis förklarade Robert Dalsjö, underrättelseexpert vid Totalförsvarets forskningsinstitut, att Ryssland “har händerna fulla med kriget i Ukraina som har gått väldigt illa och där de har kört fast, så de har inte resurser för någon större militär markering” mot Sverige eller övriga Europa.

Faktum är att västerländska eliter vältrar sig i lycka och skadeglädje över den ryska arméns inkompetens. Allesammans jublar över “Rysslands värdelösa” förmåga ens i de bästa scenarier i ukrainakriget, med Jeremy Shapiros ord (Europaexpert och tidigare rådgivare åt amerikanska State Department).

Det västerländska propagandasystemet har därmed en svår uppgift att tackla: hitta ett sätt att framställa Ryssland som ett existentiellt hot mot hela Europa, samtidigt som vi nästan svimmar av skratt och hån över deras patetiskt usla militära prestationer, och oförmåga att ta över bondbyar bara mil från sin egen gräns.

Det avslöjar att västerländska ledare och planerare vet om att hotet mot oss från en fiende som militärt och ekonomiskt är en bråkdel så stark som EU, för att inte tala om NATO, i själva verket är påhittat. Men domedagsprofetior om en förestående rysk attack mot oss, slaviskt upprepade i media, måste ändå fortsätta.

Upprustning kräver ett övertygande narrativ

Det krävs inget geni för att lista ut anledningen till varför det fortsätter – till och med intensifieras. Det beskrivs av elit-businesspressen, såsom av Dagens Industris krönikör och vd för Timbro, PM Nilsson. Han förklarade att ett uppsvällt ryskt hot i det allmänna psyket presenterar “en perfekt öppning för en intelligent upprustning”. Då spelar det ingen roll om “Ryssland är nedslitet militärt, ekonomiskt och socialt”. “Nordens samlade BNP är större än Rysslands”, sade han, och förklarade: “Ändå beskriver den svenska statsledningen läget som ‘det allvarligaste sedan andra världskriget’. Hur går det ihop? Svaret är att beskrivningen mer är en uppmaning till upprustning och mindre en hederlig analys”. “De ryska påverkanskampanjerna”, fortsatte Nilsson, “är ett fiasko, särskilt i Sverige och Finland. Varje operation får motsatt effekt”.

Den ledande experten på europeisk strategi, professor Catherine de Vries, förklarade på liknande sätt att “upprustningen av kontinenten är dyr” för befolkningen och svår att genomföra av naturliga skäl. Enorma välfärdsbesparingar genomförs i hela Europa och förmyndarstatens generösa bidrag åt elitinvesterare (försvar) kan riskera massprotester. Så “för att kunna genomföra” upprustning på allmänhetens bekostnad “måste europeiska ledare skapa ett övertygande narrativ som ingjuter både en känsla av den brådskande faran och behovet av uppoffringar” i välfärd och ekonomisk jämlikhet “för att möta denna fara”.

Det finns nu en massiv industri bestående av medier, PR-byråer, “expertinstitut” och lobbyister som är inriktad på propaganda för att “bygga folkligt stöd för upprustning” utan “en politisk motreaktion”, vilket måste innefatta propaganda “från teatrar, författare, filmproducenter” och såklart “experter” som “presenterar en bra story om varför försvarsutgifter är nödvändiga”, och därigenom “designade för att nå befolkningen utanför säkerhetsetablissemanget” (Center for European Reform).

Ukraina som lönsam investering

För övrigt är det samma dynamik som gäller för vårt proxykrig mot Ryssland via Ukraina. Det har varit extremt funktionellt för oss, vilket förklarar varför Väst gjort allt som stått i dess makt för att förlänga kriget och blockera alla potentiella slut till kriget, såsom noggrant dokumenterats.

Att beväpna Ukraina, för att citera Stoltenberg från 2024,

är en bra affär, eftersom vi genom att använda endast en bråkdel av USA:s försvarsbudget kunnat markant förstöra och nöta ned den ryska armén, och därför bör vi fortsätta [skicka vapen], och därtill – inte minst – spenderas det mesta av dessa pengar i USA; vi köper amerikanska vapen för att stödja Ukraina.

“Att bistå Ukraina har varit en enorm investering för USA och NATO”, förklarade den ledande geostrategen professor Hal Brands, som erkände att detta är “ett hänsynslöst proxykrig mot en sårbar rival” med en ukrainsk “murbräcka”: “Så kallat stöd till Ukraina går egentligen åt att försörja amerikansk militär … Det har pumpat pengar direkt i Amerikas ekonomi - mer än 120 miljarder dollar av stöd till Ukraina har gått till amerikanska bolag”.

Dessutom, påpekade Brands, är konflikten extremt gynnsam eftersom Ukraina “dödar och dör” för vår skull: “Konflikten i Ukraina har varit ett av de absolut framgångsrikaste proxykrigen i historien. Genom att skicka pengar, vapen och underrättelser har” Väst dödat hundratusentals “ryska trupper. Moskva har förlorat tusentals stridsvagnar och åratal av militär modernisering. Det är denna sorts förstörelse Pentagon hade hoppats på i en direkt konfrontation - och man har åstadkommit det bara med en bråkdel av USA:s årliga militära budget, och utan att förlora en enda soldat i strid”. “För Ukraina”, avslutade Brands, “har krigets kostnader varit hemska. För USA däremot kunde de strategiska vinsterna inte vara bättre”.

Då och då kan läsaren av propaganda belönas av guldklimpar, såsom när The Washington Post ganska ärligt beskrev proxykriget som “en uttänkt, kallblodig strategi för USA – att nöta ned fienden till ett lågt pris för Amerika, medan ukrainarna betalar slaktarens kostnad”.

Det är helt naturligt att västerlänningar måste omsorgsfullt isoleras från sådana opassande fakta, så att vi bekvämligt kan finansiera denna “kallblodiga strategi” och låta ukrainska änkor och pojkar “betala slaktarens kostnad”.

Notera att 100 procent av utbildade västerlänningar betraktar detta som “stöd” för Ukraina, en monumental succé i propagandans annaler, helt klart.

En historisk modell för resursöverföring

Nå, användningen av skrämselpropaganda för att hålla befolkningen i schack och berika eliter är inget nytt: det är en standardteknik historiskt sett för att blåsa liv i ekonomin och koncentrera befolkningens resurser hos en liten klick mäktiga regenter. För det behövs snabbt föråldrat högteknologiskt slöseri (försvar), som alltid behöver förnyas via statens generösa hand, och skrämselpropaganda för att få befolkningen att gå med på det.

Roberto Gonzalez, ledande amerikansk forskare om upprustning och det militärindustriella komplexet, uttryckte situationen passande i den kanske mest detaljerade akademiska studien om upprustningsstrategier. “Genom denna process kan miljarder åter miljarder skattepengar enkelt skyfflas till privata bolag under förevändningen av rikets säkerhet”.

Det första kalla kriget tjänar som en användbar jämförelse till den nuvarande situationen, men det finns dessutom andra historiska skeenden som är värda att beakta. Till exempel skapandet av den amerikanska militariserade staten 1947 och implementeringen av säkerhetsinitiativ omedelbart efter elfte september 2001, vilka ledde till skapandet av nya hot, nya institutioner för att bekämpa dem och en kampanj för att mobilisera allmänheten genom rädsla.

Genom denna process kan miljarder åter miljarder skattepengar enkelt skyfflas till privata bolag under förevändningen av rikets säkerhet.

Kort sagt: staten är en bidragsgenerator åt Big business. Men när befolkningen har historiskt låga ersättningar, samtidigt som staten urholkar välfärden på punkt efter punkt och är skuldsatt som aldrig förr, är det svårt att övertyga den att ge ifrån sig sina redan knappa resurser åt superrika elitinvesterare. Därför måste man skrämma vettet ur dem, och maskera stölden som “försvar” och “avskräckning”. Det är ett av NATO:s just nu pågående huvudprojekt. Det är grunden för upprustningen just nu.

 

Andi Olluri

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Ett strålande samhälle hotar vår hälsa”

Kritiserade 5G-utbyggnaden

Tekniken fungerar bekvämt, men tar inte hänsyn till naturens gränser för strålning och magnetfält. Samhället måste därför kräva restriktioner och biologisk hållbarhet, skriver Hans Sternlycke.

Publicerad juni 26, 2026
Kvinna med huvudvärk och 5G-mast.
Kvinna med huvudvärk och 5G-mast.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Kroppen styrs av svaga elektriska signaler, men de störs av den strålande värld vi skapat. Den hotar insekter, fåglar och grodor. Den hotar vår hälsa och överlevnad i en återvändsgränd som fungerar tekniskt bra, men inte tar hänsyn till naturens gränser med den strålning och de magnetfält som vi bygger in i systemen för elförsörjning och elektronisk kommunikation.

Den radiofrekventa strålning som avges när vi pratar i en mobiltelefon är miljontals gånger högre än bakgrundsstrålningen på jorden, och den är vi anpassade till. Strålning med hög energi kan slita loss elektroner och därmed skada DNA och celler.

De första NMT-telefonerna kom 1981 och arbetade med en kontinuerlig sinuskurva som frekvensmodulerades. De hade långa våglängder som gav god täckning, men kunde överhöras, och tåldes väl av elkänsliga. Efterföljande telefoner arbetade med digitalt sönderhackade pulser som kunde sända mer information, och med dem kom problemen, värre ju kortare våglängd. Värst är 5G. Den gav sämre täckning som måste kompenseras med tätare master eller högre sändareffekt.

5G har lanserats utan att undersöka hälsopåverkan. Den oberoende forskaren Lennart Hardell, som kallade det ett fullskaleförsök med okända hälsoeffekter, har dock gjort en utvärdering för den ideella Strålskyddsstiftelsen. Strålskyddsmyndigheten ska övervaka. Dess vetenskapliga råd är jävigt genom företagsanknytning, och den forskning man i huvudsak stöder sig på är industrisponsrad. Det gränsvärde för strålning som används ska skydda mot värmeeffekter, men den biologiska påverkan mäts inte.

Hur många som är elöverkänsliga är ovisst. På cellnivå är alla påverkade. I en enkät 2007 sade 3,2 procent av de vuxna att de var det, motsvarande 300 000 personer, och 0,4 procent är hårt drabbade. Många kopplar inte sina besvär till det. Många är elöverkänsliga utan att veta om det. Elöverkänslighet kan ge många symtom enligt Elöverkänsligas riksförbund: huvudvärk, migrän, tryck i huvudet, koncentrations- och minnesproblem, nedstämdhet, depression, stresskänsla, ångest, förändrat beteende, irritation, ögonbesvär, synrubbning, tryck över bröstet, oregelbunden eller förhöjd hjärtrytm, tinnitus/öronsus, yrsel, ljud- och ljuskänslighet, frossa och förkylningssymtom som hosta, öronvärk, svullna halsmandlar, problem att svälja, stelhet i nacke och käke, värk i kroppen, sömnstörningar, utmattning, onormal trötthet, illamående, domningar/stickningar, brännande hud, utslag, led- och muskelvärk, mag- och tarmproblem, näsblod, andnöd, inflammationer och försämrat immunförsvar samt allergi.

Kollektivtrafiken ger alla hög passiv strålning i kupén. Karossen skärmar av och signalerna kan bara gå ut genom fönstret. Mobilerna måste gå upp i effekt för att hålla kontakt med masten. Ibland bryts den. För tåg och bussar borde det finnas krav på externa antenner som har en kabelanslutning för mobiltelefon vid varje sittplats. Barn är känsligare för strålning med tunnare ben som skyddar. Skolor borde sluta sin trådlösa satsning och i stället erbjuda arbetsplatser med kabelanslutning.

Överhuvudtaget borde vi avstå från trådlöst och i stället ansluta oss till fiber.

De telefoner vi använder bör återgå till att sända analogt. Också de satelliter vi använder för att få täckning över hela jorden bör sända analogt. Behövs mer informationsmängd än vi kan få analogt får vi söka upp en kontaktpunkt med fiber.

För att inte elöverkänsliga ska riskera besvär borde det lokala elnätet i samhällen drivas på likström, som arbetar med en analog sinuskurva medan växelströmmen är digitalt sönderhackad, och som lätt får oren ström genom mobilmasters elanslutning. Växelström behöver jordning, och om den inte fungerar kan magnetfält spridas till vattenledningar och trottoarer som blir strålande.

Energibesparande lampor ger mycket strålning. Elektronik måste ha en liten transformator. Solceller ger likström som måste ha en växelriktare för att transformeras om till växelström för att kunna sändas ut på nätet. Det ger strålning som måste skärmas.

Vi har fått ett strålande samhälle som hotar oss och livet. Det är kanske bekvämt för oss, och vi känner inga besvär. Men det kan fort slå om, när belastningen blivit för stor. Vi måste kräva restriktioner för tekniken och kräva att den också är biologiskt hållbar.

 

Hans Sternlycke

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.