Det talas just nu mycket om en andra våg av coronapandemin. Politiker i England och Frankrike börjar åter diskutera om det är dags att stänga ner igen. Och många svenskar börjar följa det internationella modet att bära mask. De hänvisar i sina Facebook-inlägg till att de gör detta för att de vill ta ansvar och skydda de äldre.
Samtidigt tar vi just nu del av serien om fyraåringarna på äldreboendet. Jag upplever det som rörande att se hur dessa ensamma, sköra och deprimerade åldringar återfår livsglädje, en mening med livet och därmed även hälsa av att få umgås med barn. Något som nu nekats dem under snart ett halvårs tid, när de inte fått lov att ta besök av nära och kära, därför att vi uppmanats skydda dem från smitta av detta virus. Något som samhället trots detta skändligen misslyckats med.
Vad är då smitta? Under medeltiden härjade digerdöden. I mina gamla hemtrakter i Småland dog en hel by ut, och platsen har numera namnet Ödestugu. Vi vet inte exakt vilken smitta det rörde sig om, men man har talat om böldpest och lungpest, båda manifestationer av bakterien Yersinia pestis, som från början sprids av loppbett från brunråttor. Sådana råttor färdades på handelsskepp, och det var därför Medelhavets stadsstater som Dubrovnik inkvarterade besökare i särskilda karantänshus i 40 dagar, efter vilken tid de fick lova att vistas i staden. Ordet karantän kommer från italienskans quaranta som betyder 40. Vari en smitta bestod visste man inte, men man visste hur befolkningen skulle skyddas. Det var långt senare, på 1800-talet som Louis Pasteur och Robert Koch kunde förklara för oss vari smittämnet bestod och hur det kunde spridas.
Att ett smittämne cirkulerar är inte nog för att dess spridning skall bli exponentiellt okontrollerbar. I början av den så kallade Coronapandemin trodde många amatörepidemiologer att om varje smittad person i snitt smittar tre personer skulle ju en mycket stor andel av befolkningen bli sjuka och dö. Detta var den bild som WHO tidigt varnade för och som sedan den beryktade forskaren Neil Ferguson vid Imperial College of London ytterligare underblåste med sina skräckfyllda datormodeller. Han hade tidigare utmärkt sig genom sina fullständigt galna modellstudier i samband med bland annat galna kosjukan.
Det räcker faktiskt inte med att en smitta finns. Smittdosen är nämligen också av avgörande betydelse, liksom också hur allmäntillståndet och immunförsvaret hos den som får smittämnet är. Hos dem med ett väl fungerande immunförsvar behöver inte ens specifika förvärvade antikroppar finnas utan de lymfocyter som kallas T-celler och andra vita blodkroppar och proteiner som interferoner hindrar att en infektion uppstår. Detta vet Anders Tegnell och Johan Carlson, vilka jag är ytligt bekant med. Tråkigt nog har alla dessa presskonferenser inte gjort något för att klarlägga sådana fakta, utan de har handlat om ganska meningslösa sifferexerciser som förvirrat mer än klargjort.
Det räcker faktiskt inte med att en smitta finns. Smittdosen är nämligen också av avgörande betydelse, liksom också hur allmäntillståndet och immunförsvaret hos den som får smittämnet är.
Detta kan illustreras av att den ryske forskaren Ilya Metchnikoff som under en koleraepidemi i Frankrike 1892 drack ett glas med kolerabaciller inför häpna medicinstudenter vid Pasteurinstitutet. Han förblev frisk. Så det han visade, var att det räcker inte med att smittas för att bli sjuk och sprida smittan vidare.
Att jag nu 45 år efter att ha läst kursen i bakteriologi och virologi kommit att följa detta coronavirus, beror inte primärt på att denna påstådda pandemi dök upp. Nej det beror på att jag börjat på allvar intressera mig för livets ursprung och utveckling på planeten och att jag nu skriver en bok om detta.
Min mentor sedan många år var kirurgprofessorn Tore Scherstén. Han rekommenderade mig att läsa mer om Lynn Margulies och hennes forskning kring symbios, hur olika organismer samarbetar, och hur detta ledde till att evolutionen kom igång. Och i detta läsande av hennes och andras böcker och forskningsartiklar började jag se sambanden. Hur virus och bakterier för med sig värdefullt genetiskt material mellan arter. Därmed förvärvade jag gedigna kunskaper om SARS, MERS och andra farsoter och deras uppträdande.
Vi vet sedan mycket länge att under vinterhalvåret dör många fler äldre och sköra människor. Det handlar om människor som redan är hårt ansatta av metabola sjukdomar som insulinresistens, fetma, högt blodtryck, diabetes, hjärtkärlsjukdom och cancer. Den sista droppen blir ofta luftvägsinfektioner som sprids med virus som inte sällan initierar en bakteriell lunginflammation. Först i säsongen kommer rhinovirus sedan influensa A och B och sist kommer coronavirus. Hos oss med god motståndskraft insjuknar endast en minoritet och blir snabbt friska igen. Hur exakt dessa virus smittar har vi trott oss veta, nämligen genom hosta och nysningar. Tegnell säger: Hosta i armbågsvecket, tvätta händerna och håll avstånd. Men så enkelt är det inte.
Hösten 1991 var jag som Visiting Assistant Professor verksam på en av USA:s största kliniker för transplantationskirurgi. Jag hade ansvar för en avdelning där ett trettiotal patienter som var njurtransplanterade vistades efter operationen eller för att de fått problem med sina immunnedsättande mediciner.
Tegnell säger: Hosta i armbågsvecket, tvätta händerna och håll avstånd. Men så enkelt är det inte.
En journatt nedkallades jag till akuten. En patient som transplanterats för en tid sedan kom in med hög feber och andningssvårigheter. Hans syresättning var nedsatt men hans lungröntgen vid inkomsten var normal. Jag la in honom på avdelningen, gav syrgas och misstänkte sepsis – blodförgiftning. Det togs odlingar antibiotika sattes in och övriga åtgärder efter konstens alla regler. Hans vita blodkroppar sjönk kraftigt, ett tecken på allvarlig infektion, och efter ett par dagar visade lungröntgen att lungorna såg helt vita ut, precis som vid SARS (severe acute respiratory syndrome) och det kunde alltså röra sig om ett virus av samma typ som nu är på tapeten. Han lades i respirator och när antibiotika inte hjälpte tog vi även prov på tuberkulos. Han hann ligga två dygn på avdelningen innan han förflyttades till IVA (intensivvårdsavdelning) där han avled kort efter.
Tuberkulosproven kom tillbaka och visade sig vara positiva. Sju andra patienter med nedsatt immunförsvar på avdelningen blev sjuka och flera dog trots tidigt insatt terapi. Övriga patienter på avdelningen smittades inte. Det konstiga var att han aldrig hostade. Hur kunde hans medpatienter då smittas, och hur kunde ett 50-tal anställda runt honom också smittas? Centers for Disease Control i Atlanta hjälpte oss med att utreda gåtan. Det visade sig att mannen spred tuberkelbakterien i utandningsluften och de patienter som smittades av honom låg i rum som var förbundna via luftkonditioneringen. Jag skrev en artikel om detta som publicerades i Transplant Proceedings.
Intressant nog fann jag en ny artikel häromdagen som handlade om samma fenomen. Man hade studerat en stor grupp personer som precis insjuknat med influensaliknande symtom på en mottagning, där man tog svalg och näsprov samt tog prov på utandningsluften regelbundet under tre timmar. Man jämförde med en kontrollgrupp. Det visade sig att visserligen ledde hostande och i mindre grad nysningar till att droppar med smitta spreds, men själva utandningsluften innehöll även fler influensavirus i en finfördelad aerosol. Man fann en trend till att högre BMI genererade mera sådan aerosol.
Nu till det sensationella, de som hade genomgått influensavaccination den säsongen eller året innan spred signifikant mer virus. Slutsatsen var bland annat denna, vaccination fungerar inte bara dåligt, utan leder i själva verket till att influensavirus sprids mera i samhället. Vi måste då anta att alla virusorsakade luftvägsinfektioner beter sig på liknande sätt.
Jag kan inte sluta att förundras över hur lite experter i olika kommittéer som skall vägleda våra beslutsfattare och allmänhet egentligen vet. Detta innebär naturligtvis också att bärande av mask inte skyddar från smittspridning av viruspartiklar som passerar genom masken som ett öppet fönster. Mask skyddar möjligen mot droppsmitta.
Docent Ralf ER Sundberg
Ralf Sundberg är läkarutbildad vid Lunds universitet och tidigare docent i transplantationskirurgi vid Karolinska Institutet. I dagens läge syns han även till som ordförande för Riksföreningen för Metabol Hälsa.
Sundberg är författare till böckerna Forskningsfusket och Forskningsfusket bara fortsätter, där han redogör för hur dagens forskning infiltrerats och finansierad av livsmedels- och läkemedelsindustrin.