“Behöver vi verkligen FN?”

Under hela min uppväxt och ända fram till i dag så har FN framställts som den verkliga garanten för fred, framåtskridande och rättvisa för jordens alla folk, men är detta verkligen sant? Eller är det möjligen så att vi i Sverige fortfarande sörjer att vår svenske Dag Hammarskjöld som dess generalsekreterare omkom under mystiska omständigheter vid en nattlig flygning i Afrika år 1961?

Låt oss titta på hur FN bildades och varför. Nationernas Förbund, föregångaren till Förenta Nationerna (FN) fick efter andra världskriget ge plats för denna nya organisation. Stämningsläget i världen efter detta krigs fasor gjorde det ganska lätt för starka intressen att inrätta en global organisation med syfte att bevara freden för evig tid, men hur har FN egentligen lyckats med sitt uppdrag?

Ja, frågan är berättigad om vi tar en titt på hur världsläget ser ut idag. Fred och rättvisa som appell är principiellt alltid svårt att argumentera emot, så varför ser vi idag så många konflikter och i vilken mån har FN verkligen bidragit till att bevara fred och rättvisa? När man gräver djupare så inser man snabbt att FN har ett tragiskt facit då det gäller att bevara fred och rättvisa, framåtskridande oräknat. Den utbredda korruption som bland annat vår svenska sanningssägare Inga-Britt Ahlenius redovisat inom FN inger verkligen stora tvivel.

Det är nu några år sedan (1999) Bosse Ringholm (S), dåvarande finansminister, med en papegojas envishet redovisade de kvasiargument som ledde till att Inga-Britt Ahlenius sparkades från sitt jobb som sanningssökande chef för Riksrevisionen. Ahlenius lyckades dock efter detta med konststycket att på egen hand få ett jobb på hög nivå inom FN och därmed somnade svenska politiker om i förvissning om att de blivit av med ännu en besvärlig men sanningssökande tjänsteman med hög personlig integritet. Hennes ambition att vara trogen sina höga moraliska och etiska ideal fortsatte under hennes tid inom FN, inte riktigt vad svenska politiker hade väntat sig då de blivit av med henne som orädd sanningssägare i den svenska ankdammen.

FN:s utveckling sedan dess grundande 1945 med 51 medlemsstater har idag vuxit till 193 medlemmar och tagit en oroande utveckling. Organisationen är numera ett veritabelt forum för olika särintressen som i många delar påminner om Sveriges egna nationella problem, det vill säga olika regimer och lobbyintressen som via FN driver veritabla kampanjer för ett globalt överstående mål att avveckla nationernas eget bestämmande på olika områden.

FN som forum för ett mellanstatligt bevarande av fred, framåtskridande och rättvisa kan starkt ifrågasättas om man lyfter på huven och tittar närmare på vad som numera pågår i FN:s regi.

Finansiellt så lever FN och alla dess olika underorganisationer på pengar från olika staters regeringar samt globala lobbyorganisationer vars mål det är att verka för olika särintressen där nationernas egenbestämmande skall reduceras för att till slut, under mottot ”en gränslös värld”, ledas av okända intressen från den skuggvärld där dessa verkar. Man undrar till exempel varför Stefan Löfvén på stående fot häromsistens, och utan inhämtande av ett formellt mandat, kunde öka Sveriges bidrag från 4 till 8 miljarder i bidrag till FN:s klimatfond. Möjligen ett tack för den plats som ordförande i säkerhetsrådet (2017-2018) som Sverige mutat sig till?

Jag deltog häromåret vid en internationell konferens i Estoril, Portugal (Global Challenges – Local Answers) och träffade då en högt uppsatt företrädare för Läkare utan gränser, en så kallad NGO (Non Governmental Organisation) som under många år aktivt samarbetat med kriminella flyktingsmugglare och transporterat asylanter över Medelhavet i en omfattning som inte många i Sverige har en aning om. När mina frågor blev lite mer närgångna så kallade denna organisations företrädare på vakter för att slippa mina frågor. Han undslapp därmed mina följdfrågor men pekade på ett aktivt samarbete med EU:s egen organisation Frontex och ville med detta framhäva att EU minsann också verkar för ett underlättande av flyktingsmugglingen.

När jag frågade hur Läkare utan gränser finansierar sin mycket omfattande verksamhet så kom svaret snabbt – det är FN som huvudsakligen skjuter till pengar för att de skall kunna fortsätta sin kriminella verksamhet. När jag frågade om vilka andra som bidrar med ekonomiska medel så blev det tydligen för mycket för denna hycklare, jag frågade rakt ut hur mycket pengar som kommer från till exempel George Soros (Open Society Foundation) och andra globalisters olika organisationer. Högröd i ansiktet av ilska kallade han då på säkerhetspersonal som bad mig sluta fråga om detta. Mina frågor uppmärksammades dock av ett brasilianskt tv-team som också intervjuade mig efteråt.

Jag passade också på att fråga Nigel Farage om dennes syn på flyktingtransporterna över Medelhavet, han skakade bara på huvudet och suckade djupt. Ett svar som sade vad han sannolikt tycker i dessa frågor. Vid presskonferensen efteråt utvecklade Nigel Farage sin tvivlande syn på globalisternas inflytande över såväl EU som FN, och det var efter dennes utläggning helt klart för mig att det pågår mycket som vi svenskar i allmänhet inte har en aning om. Hans första steg att aktivt verka för en Brexit skall därför ses som ett initialt steg i avvecklingen av globalismens inflytande över den nationella suveräniteten.

Med detta sagt så är åtminstone jag övertygad om att Sverige snarast bör begära utträde ur FN och EU. Tyvärr är svenskar i allmänhet så djupt hjärntvättade att de fortfarande tror att FN är en god organisation. Så är inte fallet!

Jan Norberg