Allteftersom naturen förstörs har det växt fram en strävan efter att mildra den negativa påverkan av ekosystemen. Därför genomförs det i dag projekt med ambition att lindra de skador på naturen som har orsakats av människan.
I en nordeuropeisk-nordamerikansk studie, ledd av Umeåforskaren Christer Nilsson, varnas det för att resultaten av ekologiska restaureringar inte dokumenteras tillräckligt. Forskarna pekar på att löpande och systematiska utvärderingar av kostnader, planering, genomförande samt effekter på ekosystemen är nödvändiga för att ta vara på erfarenheter inför nya restaureringsprojekt.
– Vi rekommenderar att aktörer reflekterar över sina tillämpningar, dokumenterar och sprider sina erfarenheter och slutsatser både när det gäller framgångar och misslyckanden, säger Christer Nilsson, professor vid Umeå universitet.
Resultaten publicerades i tidskriften Ecology and Society.
Annons:
”Allmänheten gynnas”
– I Sverige har vi undersökt restaureringen av Vindelälven och dess biflöden. Den har kanaliserats och byggts om på många sätt under flottningsepoken, och det är den påverkan som restaureringen syftar till att mildra, säger Christer Nilsson.
Under flottningsepoken rensades Vindelälven i Lappland på sten och den naturliga strömningen i älven försvann.
Han betonar att allmänheten på många sätt gynnas av restaureringsarbetet - det blir vackrare längs vattendragen och växt- och djurliv främjas. Den kanske viktigaste faktorn han hoppas på är att fisket i älven ska bli bättre, men det kan ta många år innan fiskstammar växt till sig.
Saknas dokumentation
Efter att ha granskat tio projekt i nordliga områden kan forskarna visa på tre viktiga processer: planering, genomförande och övervakning. Utvärderingen måste ske både under och efter restaureringen och justeringar av åtgärder kan vara nödvändiga under restaureringens gång.
En rapport är en vanlig form av dokumentation av en utvärderad restaurering. Men många projekt omfattar även en informell utvärdering. Problemet, enligt Nilsson, är att den senare sällan dokumenteras, vilket innebär att lärdomarna inte fullt ut kommer de framtida projekten till godo.
– De rapporter av restaureringsresultat som tas fram förblir ofta opublicerade och blir svåra att få tag i. All dokumenterad information bör därför arkiveras i öppna, sökbara databaser.
Artikeln har tidigare publicerats i Miljömagasinet
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
I djurriket är det inte alltid honan som sköter ungarna. Hos vissa arter tar hanen hand om äggen, och hos andra står pappan för en stor del av omsorgen efter födseln.
Många djurhanar parar sig och drar sedan vidare. Hos en del arter ser pappans roll helt annorlunda ut.
Där kan faderskapet ta sig helt olika former: i en påse på magen, på fötterna eller på ryggen. Vissa hanar tar hand om äggen genom att bära eller ruva dem, andra bär och skyddar ungarna.
Hur länge insatsen varar skiljer sig också. För vissa pappor är jobbet klart när ungarna kommer ut, för andra fortsätter det långt efter.
Annons:
Sjöhästen har yngelpåse
Sjöhästar ser ut som sagodjur men är fiskar, inte däggdjur. De är dåliga simmare och håller sig fast i växter och koraller med svansen.
Hanen har en pung på framsidan av kroppen. Honan för in äggen i den genom en äggläggningskanal, och hanen befruktar dem där inne. Sedan ruvar han äggen i påsen tills ungarna släpps ut, uppger Aquarium of the Pacific.
— Hanen har en pung på framsidan som påminner lite om kängurons. Honan lägger sina ägg i den, säger Mads Frost Bertelsen, zoologisk direktör vid Köpenhamns zoo, till Videnskab.dk.
Efter två till fyra veckor pressar han ut levande ungar i vattnet, hos vissa arter flera hundra på en gång. Därefter är fadersomsorgen slut. Ungarna får klara sig själva, och de flesta blir uppätna av rovdjur.
Kejsarpingvinen ruvar på fötterna
Kejsarpingvinen häckar mitt i den antarktiska vintern, med temperaturer ner mot minus 50 grader och vindar på upp till 200 kilometer i timmen, uppger British Antarctic Survey. Honan lägger ett enda ägg i maj och lämnar över det till hanen innan hon går till havs för att äta.
I ungefär nio veckor balanserar hanen ägget på fötterna, under ett tjockt veck av hud och fjädrar. Han fastar under tiden och tappar 45 procent av kroppsvikten. Under vecket kan det vara 70 grader varmare än luften utanför.
Efter kläckningen delar kejsarpingvinens föräldrar på omsorgen om ungen. Foto: Matthew Paley, CC BY 2.5.
Helt ensam är han inte. Upp till 5 000 hanar kryper ihop i kolonin och byter plats så att alla får sin tur ytterst.
Honan kommer tillbaka i augusti, ungefär när ungen kläcks, och tar över matningen medan hanen vandrar upp till 100 kilometer över isen efter mat. Därefter delar föräldrarna på uppfödningen.
Silkesapan kånkar ungarna
Silkesapor är små apor som lever i träd i Sydamerika. Kort efter födseln tar hanen över stora delar av skötseln, berättar Bertelsen. Han bär ungarna på ryggen, håller dem varma och skyddar dem, och när det är dags att dia lämnar han över dem till honan. Andra i gruppen kan också hjälpa till, uppger Wisconsin National Primate Research Center.
Forskare tror att pappans insats hänger ihop med att honan ofta föder tvillingar. Två ungar är tunga att släpa på när hon samtidigt ska producera mjölk.
Matkasse från vårtbitaren
Uppvaktning är något annat än barnpassning, men en insekt förtjänar ändå en plats på listan. Lars Vilhelmsen vid Statens Naturhistoriska museum i Köpenhamn berättar att hanar hos vissa insekter har med sig en gåva till honan när de parar sig.
En hane av stor grön vårtbitare. Hos vårtbitare överför hanen en proteinrik parningsgåva som honan äter. Foto: Aiwok, CC BY-SA 3.0.
Hos vårtbitare överför hanen ett proteinrikt sekret som kallas spermatophylax. Honan äter det efteråt, och proteinet hjälper henne att göra fler ägg. Gåvan gäller alltså äggen och inte de födda ungarna, men en matkasse är en matkasse.
Hanen kan förlora upp till en tredjedel av sin vikt på gåvan, så det dröjer en stund innan han orkar para sig igen.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
PFAS förekommer nästan överallt i vardagen – men det finns sätt att minska både intaget och spridningen i miljön. Med enkla åtgärder går det att bidra till minskad exponering och bättre skydd för både hälsa och natur.
PFAS är en grupp med omkring 15 000 identifierade ämnen som alla har varierande egenskaper och bred användning i samhället. Gemensamt för alla PFAS-ämnen är att de är mycket svåra att bryta ner och vissa PFAS kan ha skadliga effekter, både för människa och miljö. Alla PFAS-ämnen är syntetiskt framställda och finns inte naturligt i miljön.
Studier visar att det finns kopplingar mellan flera hälsoproblem och exponering för PFAS som exempelvis cancer, leverskador, försämrad reproduktionsförmåga, tarmsjukdomar och sköldkörtelrubbningar, enligt Naturskyddsföreningen. Vissa studier visar att flickor med höga halter PFAS i blodet fick menstruation tidigare än flickor som hade mindre halter, ytterligare studier visar att gravida kvinnor som har PFAS i blodet riskerar att deras barn senare blir överviktiga. Barn är särskilt känsliga för de giftiga kemikalierna då deras organ fortfarande utvecklas, och förra året slog forskare larm om att norska barn hade särskilt höga halter av PFAS i blodet, inklusive så många som 78 procent av sexmånadersbarnen.
För cirka nio år sedan uppdagades den uppmärksammade PFAS-skandalen i Kallinge. Efter att Försvarsmakten använt ett brandsläckningsskum med de farliga kemikalierna hade dessa spridits ut i vattnet under flera decennier, något som Kallingeborna druckit av utan vetskap. Stickprover visade på kraftigt förhöjda halter av PFAS. Efter många turer i domstol fick till slut Kallingeborna rätt till skadestånd.
Annons:
Efter skandalen har ett antal boende i området diagnostiserats med cancer, däribland Louise Karlsson som fått urinblåsecancer och hennes son som har fått den kroniska tarmsjukdomen Crohns.
– I går fick jag reda på två cancerfall till här, en med strupcancer och en ändtarmscancer. Vi är flera som har drabbats, den ena efter den andra, sade Kallingebon till TT under 2023.
Undvik mikromat
Sedan 2023 finns det gränsvärden för hur mycket PFAS det får finnas i livsmedel inom EU. Enligt Naturskyddsföreningen är dessa värden dock inte baserade på vad som är säkert för hälsan.
"Tyvärr finns det så pass mycket PFAS i naturen att vissa livsmedel inte skulle få säljas om gränsvärdet sattes utifrån ett hälsoperspektiv", skriver föreningen.
Därför kan det trots allt vara behändigt att veta var det finns som mest av de farliga kemikalierna, även om det är svårt att undvika dem helt. PFAS-ämnen stöter bort fett, smuts och vatten. Därför finns de bland annat ofta i matförpackningar, som exempelvis i mikromat. Det kan också finnas i snabbmatsförpackningar.
Tyvärr innehåller en hel del fisk och skaldjur de skadliga ämnena. Svensk fisk och även kräftor har visats innehålla höga halter och Naturskyddsföreningen avråder från att äta fisk och skaldjur från insjöar nära samhällen eller industrier.
PFAS finns ofta i bekämpningsmedel, så därför kan det vara fördelaktigt att välja ekologiska frukter och grönsaker.
Undvik: Teflon och pappmuggar
Vid matlagning är det säkrare att använda stekpannor, kastruller och bakformar av glas, porslin, rostfritt stål och gjutjärn. Undvik de med non-stickbeläggningar, det vill säga exempelvis teflon.
En hel del textiler på marknaden har smutsavstötande impregnering, som exempelvis heltäckningsmattor, vissa soffor och tält. Vid köp av soffa är det exempelvis större chans för att sitta PFAS-fritt om man väljer en med tvättbart överdrag.
Det sägs också att papp- och plastmuggar är verkliga PFAS-bomber och eftersom PFAS-ämnen smälter av varm dryck som kaffe, te eller choklad, är det bättre att använda porslinsmugg.
En annan något oväntat PFAS-intensiv produkt är kvittopapper, varför det kan vara klokt att skölja händerna efter att man prasslat med ett kvitto och använda lämpliga arbetshandskar om man arbetar dagligen med kvitton i någon form.
Finns i allt dricksvatten
Idag finns en rekommendation på ett gränsvärde på 4 ng/L i dricksvattnet, något som blir juridiskt bindande från och med 2026. PFAS finns i nästan allt svenskt dricksvatten, men endast en av tio kommuner överskrider idag gränsvärdet. För att se hur det ser ut i ens kommun kan man vända sig till vattenbolagen, som ofta anger halten på sin hemsida. Har man egen brunn kan man kontakta kommunens miljöförvaltning för råd om hur man testar sitt vatten.
Det finns filter på marknaden i syfte att rena vatten från PFAS, men dokumentationen på effektiviteten hos dessa är begränsad.
Tänk på städningen
Det är vanligt med PFAS i tvätt- och städprodukter, särskilt i i golvpolish och i impregnering för sten, fog, kakel och klinker. Produkter märkta med Bra Miljöval ska dock vara helt fria från PFAS.
PFAS har hittats i bland annat ansiktskrämer, ansiktsmasker, eyeliners, foundations, high lighters, hårolja, läppennor, raklödder, mascaror, primers, puder, serum, tandpetare, ögonpennor och ögonskuggor hos flera märken på den svenska marknaden.
I en studie från bland annat Stockholms universitet, som publicerades 2018, testades kosmetiska produkter som säljs i Sverige. Där återfanns kända PFAS-ämnen i 16 av 31 testade produkter. I vissa produkter var halten av det farliga PFAS-ämnet PFOA så högt att det skulle kunna utgöra en fara för hälsan vid daglig användning.
Eftersom de PFAS-ämnen som nämnts ovan ofta är vatten-, fett- och smutsavvisande kan de ofta hittas i vattenfast mascara eller i foundation. Undvik produkter med ingredienser som innehåller ”PTFE”, ”polytef”, ”perfluoro” eller ”polyfluoro” i namnet. Det garanterar dock inte att man helt undviker ämnena då de kan slinka ner oavsiktligt i produkter, men är en bra indikator att utgå från. Vissa produkter märks också uttryckligen som "PFAS-fria".
Sportkläder bidrar till miljöförgiftning
Även impregnering till skor och kläder innehåller ofta PFAS-ämnen. Bättre är då att välja Svanen-märkta produkter eller impregnering gjord av vax. För skidor bör man välja skidvalla utan fluor och till cyklar är det bäst att välja bilvax eller smörjolja som inte innehåller PTFE.
Tyvärr innehåller ofta funktionskläder och skor PFAS. Det är inte farligt att använda, enligt Naturskyddsföreningen, men bidrar däremot till att ämnena kommer ut i naturen. Glöm i sammanhanget inte möjligheten att handla på second hand, eller varför inte gå på en klädbytardag?
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Montage: NyD. Foto: Lange X/Pexels, Chris Harshaw/CC BY-SA.
Lasiurus borealis är en av de hårdast drabbade arterna i studien, med uppskattningsvis 5,8 miljoner dödsfall vid amerikanska vindkraftverk under 1981–2024. Arkivbilder; vindkraftverket på bilden är havsbaserat och visar inte en av studiens undersökta anläggningar.
Vindkraftverk har blivit en stor dödsorsak för fladdermöss i USA, och förlusterna har ökat kraftigt i takt med utbyggnaden, visar den hittills mest omfattande studien i frågan.
I studien, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences, beräknar forskarna att vindkraftverk kan ha dödat omkring 18,7 miljoner fladdermöss i USA, utom Alaska och Hawaii, mellan 1981 och 2024. Under 2021–2024 beräknas mer än 1,5 miljoner djur ha dött om året.
Underlaget är 499 rapporter från 277 vindkraftsparker, där operatörerna har letat efter döda fladdermöss runt verken. Alla kroppar hittas inte, eftersom asätare hinner ta dem eller högt gräs döljer dem.
Med hjälp av statistik har forskarna därför uppskattat hur många djur som missats, och även hur många som dött vid parker som aldrig undersökts.
Annons:
Fler döda när vindkraften växer
Tio arter ingår i beräkningen, och värst drabbad är Lasiurus cinereus med uppskattningsvis 6,7 miljoner döda.
Dödstalen har stigit i takt med att vindkraften byggts ut. Varför fladdermössen flyger in i verken är fortfarande oklart. De kan lockas av ljudet, ta tornen för träd eller helt enkelt ha svårt att upptäcka rotorbladen.
Placeringen kan minska dödligheten
Rotorernas storlek, hur högt bladen går över marken, landskapet runt parken och avståndet till närmaste vattendrag påverkar hur många fladdermöss som dör. Forskarna ser därför möjligheter att minska förlusterna genom hur verken byggs och var de placeras.
"Sammantaget tyder resultaten på att det går att minska antalet dödade fladdermöss genom valet av plats, men att olika arter kan behöva olika åtgärder", skriver forskarna i studien.
Samtidigt skriver forskarna att bristfälliga data fortfarande begränsar analysen. De efterlyser bättre samordnad övervakning, att parkerna delar sina uppgifter och nya bedömningar av vad förlusterna betyder för fladdermusbestånden.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Montage: NyD. Foto: Rattankun Thongbun/iStock och Rankin1958, CC BY-SA 3.0
I sjöförsöket ökade konkurrensen vid bona och hanarna ägnade mindre tid åt äggen efter exponering för ett hormon som används i vissa p-piller. Bilderna visar inte själva försöket.
Rester av ett hormon från p-piller fick fiskhanar i en kanadensisk sjö att bli mer aggressiva och sämre på att ta hand om sina ägg. När fler fiskar trängdes vid bona gick hanarnas tid åt till att jaga bort inkräktare i stället för att vakta äggen, som blev allt färre.
I studien, som publicerats i Current Biology, har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och i Kanada analyserat filmer av hanar av arten knölskallelöja vid sina bon i en experimentsjö i Ontario. Filmerna spelades in före, under och efter att små mängder av hormonet tillsattes i sjön, och fiskarna jämfördes med artfränder i närliggande sjöar utan hormonet.
Hormonet heter etinylestradiol och används i vissa p-piller och andra hormonbehandlingar. Ämnet når sjöar och vattendrag via avlopp och reningsverk.
Hanarna i sjön jagade oftare bort andra fiskar från sina bon, lämnade äggen oftare och vaktade dem mindre.
Annons:
Trängsel vid bona
Resultatet gick emot forskarnas förväntningar. I laboratorieförsök har hormonet gjort hanarna mindre aggressiva. I sjön blev de i stället mer aggressiva, eftersom fler fiskar trängdes vid bona. Hanarna fick lägga mer tid på att försvara reviret än på att vårda äggen.
— Studien visar hur komplexa och oförutsägbara effekter kemiska föroreningar har på djurlivet och att riskerna kan vara större än de vi ser i laboratoriestudier. Tack vare experimentet i sjön såg vi konsekvenser som vi kanske missat annars, säger Erin McCallum i ett pressmeddelande från SLU.
När hormonet funnits i sjön i mer än ett år innehöll bona omkring två tredjedelar färre ägg än före tillsatserna. Konkurrensen vid bona, den sämre äggvården och de färre äggen bidrog sannolikt till att beståndet av knölskallelöja i sjön kollapsade.
— Hormonet påverkade inte bara enskilda fiskar. Det förändrade de sociala förhållandena i sjön. Förändringarna utlöste en kedjereaktion i fortplantningen i hela populationen, säger Erin McCallum.
När tillsatserna upphörde återhämtade sig fiskarna. Vid de sista observationerna byggde hanarna åter bon i sjön, och deras beteende liknade då i stort sett det i sjöarna utan hormon.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
