”Accepteras alla minoriteter?”

publicerad 30 april 2015
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Jag lyssnar på Ring P1 och börjar fundera över vilka minoritetsgrupper som accepteras, och i vissa fall höjs till skyarna, medan andra snarare ses som paria i samhället.

Inringaren Kristina Hagbom syftar på egenskaper som en har blivit tilldelad i livets lotteri och som innebär att man tillhör någon minoritet i samhället. Hon tar upp tre exempel: vänsterhänthet, blodgrupp och homosexualitet, tre egenskaper som kan uppstå utan genetiska anlag. Något de har fötts med och inget val de gör säger hon. Det är ju mycket möjligt att en föds till homosexualitet eller att vara vänsterhänt utan att det finns några anlag för det i släkten. Utan endast är en slump som ”drabbar” vissa. Om så är fallet eller om det finns omständigheter som påverkar låter jag vara osagt, och egentligen spelar det ju ingen som helst roll.

Hon säger vidare att när hon började i skola så tvingades vänsterhänta att lära sig skriva med höger hand. Något som ju inte längre förekommer – samhället har där utvecklats mot större acceptans. Kristina meddelar oss också att hon själv inte är homosexuell men att samhället inte borde se ner på de som är det. För att det är inget val som de har gjort utan något som de har fötts med. Programledaren Täppas Fogelberg håller med och dra ett exempel om en tjej som inte accepterades av familjen för hennes förkärlek för andra flickor. De båda enas i slutet om att människor som blir upprörda över homosexualitet är de som har det med sig i sitt arv. Att de är individer som helt enkelt inte kan tänka fritt.

De sista orden får mig att fundera vidare på ifall det är acceptans av homosexualitet som gör samhället till ett upplyst och sofistikerat sådant. Är det accepterandet av vänsterhänta, judar, HBTQ-människor och andra minoriteter som genom historien har ogillats av olika grupper i samhället som gör att vi nu lever i de upplystas tid.

Eller finns det kanske fortfarande minoriteter i samhället som inte tolereras och som likt HBTQ-världen borde få sig en egen parad genom städers gator och torg. Jag tänker främst på intoleransen i samhället mot människor som förespråkar månggifte eller individer som har fötts med den erotiska dragningen till minderåriga. I boken ”De erotiska minoriteterna” som skrevs redan på 60-talet av Filosofie kandidat Lars Ullerstam ville han slå ett slag för de olika sexuella minoriteterna som förtrycks och många gånger förbjöds av samhället. Han räknar exempelvis upp homosexualitet som då sågs som en sjukdom. Nekrofili som fortfarande ses som kriminellt och pedofili.

I motsats mot många andra sexuella minoriteter har homosexualitet gått från paria i samhället till att vara något som en stad med självaktning hyllar med parader för öppenhet och tolerans. Men är ett samhälle egentligen vidare tolerant när det fortfarande finns minoriteter som inte accepteras och förbjuds av lagar.

Så länge paraderna för vidsynthet inte välkomnar alla olika sexuella läggningar tycker jag fortfarande samhället har mycket att jobba på innan det kan kalla sig civiliserat och sofistikerat. Ett första steg vore att avkriminalisera minoriteter. Accepterande av annan avvikande sexualitet borde vara lika självklart som accepterandet av homosexualitet nu är.

 

 

Björn Johansson, debattör

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!