En zombieklassiker med beröring till samtiden

Regissören och manusförfattaren Dan O'Bannons klassiker från 1985 är värd att blicka tillbaka till, av såväl lättsamma som något mer seriösa skäl. Skön humor blandas med tydliga beröringspunkter till vår samtid.

publicerad 19 juni 2022
- av Jan Sundstedt
Return of the Living Dead
The Return of the Living Dead...

Vinna eller försvinna för Nordens viktigaste dagstidning!


2739 kr av 100 000 kr insamlade. Stöd kampanjen via swish 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Dan O’Bannon är en legend inom genrer som skräck, rysare och science-fiction. Med skapelser såsom Alien (1979), Dead and Buried (1981) och Total Recall (1990), för att nämna några klassiker, har O’Bannon för evigt cementerat rättmätig hjältestatus. Han gick tyvärr bort alldeles för tidigt år 2009, vid en ålder av endast 63 år.

1985 års The Return of The Living Dead är Dan O’Bannons regidebut. Snurrig, vågad och med en stor dos av underhållningsvärde. Även med nyare zombie-apokylypsfilmer inräknade är denna i undertecknads tycke rentutav bland de bästa i genren. Med en störtskön mix av skräck, galenskap, komedi samt ett fantastiskt skönt soundtrack.

Vi bjuds unika och stolliga karaktärer, hjärnätande zombies med drag under galoscherna, underbara så kallade one-liners samt stämningsfulla platser – däribland ett bårhus, en kyrkogård och en lagerlokal. Vad mer att önska?

Return of the Living Dead
Fullständigt vansinne utspelas i “The Return of the Living Dead”.

“They’re Back From The Grave and Ready To Party!”

Handlingen utspelas vid och omkring tre platser: företaget Uneeda (You-need-a) som tillhandahåller och lagerför sjukvårdsutrustning och medicinska hjälpmedel, den intilliggande kyrkogården samt det lokala bårhuset. Vid Uneeda arbetar två snillen vid namn Frank (James Karen) och Freddy (Thom Mathews). Djupt och långt nere i källarlagret förvaras ett antal topphemliga och mystiska dunkar med militärt avfall, dunkar med innehåll som för tankarna till både Kina (covid) och USA:s laboratorier i Ukraina.

Såklart ska pappskallarna Frank och Freddy dit och peta, med påföljden att en av dunkarna går sönder, varpå suspekt grön gas strömmar ut. De båda männen svimmar av och när de vaknar upp igen mår de inte bara rejält dåligt, lagrets döingar har även vaknat till liv. I panik kontaktar de sin chef Burt (Clu Gulager), som inom kort anländer för att försöka ställa saker till rätta. Som en räddande ängel för dessa tre musketörer jobbar Burts gode vän, obducenten Ernie, nattskift vid det närliggande bårhuset. Ernie är för övrigt en stor beundrare av Eva Braun och när en fäbless för tysk marschmusik.

Sagt och gjort så beslutar sig Ernie för att hjälpa sin vän och startar igång kremeringsapparaturen. Vad herrarna inte vet är att från krematoriets skorsten strömmar gasrester ut ur byggnaden och med hjälp av ösregnet ner i marken på den lokala kyrkogården…

Frank, Freddy och Burt funderar över sitt nästa genidrag i “The Return of the Living Dead”.

BRAINS!!

Return of the Living Dead är helt klart ett litet chef‑d’oeuvre. Dan O’Bannon har uttalat inspirerats av George Romeros legendariska zombiefilmer. Framför allt 1698 års klassiska Night of the Living Dead. Detta faktum hymlas det inte med utan till och med nämns i filmen, vilket är ett kul meta-inslag. Till skillnad från hur zombier i gemen brukar gestaltas, finns emellertid här flera skillnader.

Dan O’Bannons zombies pratar och forsar fram. Ingen släpande gång här inte. De är överlag intelligenta samt problemlösande. Att försöka ha ihjäl dem genom att komma åt hjärnan är fullständigt meningslöst. Dessa döingar är nämligen i princip odödliga. Odödliga döingar.

Manuset är skönt galet med full fart från första till sista bildrutan. Samtliga karaktärer är väl genomtänkta och lätta att känna med. Min personliga favorit är obducenten Ernie. Dan O’Bannons kärlek till genren lyser filmen igenom och det är svårt att tro att detta var karlns regidebut. Som grädde på det berömda moset bjuds vi på ett förnämligt soundtrack. Både vad gäller den av Matt Clifford egendesignade musiken samt de till filmen skrivna punk- och hard core-låtarna.

 

Till allvaret hör att det även finns klara beröringspunkter med vår samtid. En militärapparat som mörkar sina mellanhavanden för en intet ont anande allmänhet, paranoia för virus och bakterier samt korruption i form av myndighetsinkompetens. Zombievarelser som besinningslöst attackerar den icke munskyddsbärande delen av befolkningen är några tankar som slår en.

Sammanfattningsvis är The Return of the Living Dead ett gott tillfälle att glömma den nedslående samtiden och i stället luta sig tillbaka och låta sig underhållas av en de märkligaste och unikt häftiga filmer som gjorts.

Jan Sundstedt

Return of the Living Dead
Return of the Living Dead - 1985 US One Sheet.

Regi: Dan O'Bannon
Manus och grundstory: Dan O'Bannon, Rudy Ricci, John A. Russo & Russell Streiner
Producenter: Tom Fox & Graham Henderson
Musik: Matt Clifford

I rollerna (urval):
- Clu Gulager
- James Karen
- Don Calfa
- Thom Mathews
- Beverly Randolph

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!