Allteftersom naturen förstörs har det växt fram en strävan efter att mildra den negativa påverkan av ekosystemen. Därför genomförs det i dag projekt med ambition att lindra de skador på naturen som har orsakats av människan.
I en nordeuropeisk-nordamerikansk studie, ledd av Umeåforskaren Christer Nilsson, varnas det för att resultaten av ekologiska restaureringar inte dokumenteras tillräckligt. Forskarna pekar på att löpande och systematiska utvärderingar av kostnader, planering, genomförande samt effekter på ekosystemen är nödvändiga för att ta vara på erfarenheter inför nya restaureringsprojekt.
– Vi rekommenderar att aktörer reflekterar över sina tillämpningar, dokumenterar och sprider sina erfarenheter och slutsatser både när det gäller framgångar och misslyckanden, säger Christer Nilsson, professor vid Umeå universitet.
Resultaten publicerades i tidskriften Ecology and Society.
”Allmänheten gynnas”
– I Sverige har vi undersökt restaureringen av Vindelälven och dess biflöden. Den har kanaliserats och byggts om på många sätt under flottningsepoken, och det är den påverkan som restaureringen syftar till att mildra, säger Christer Nilsson.
Under flottningsepoken rensades Vindelälven i Lappland på sten och den naturliga strömningen i älven försvann.
Han betonar att allmänheten på många sätt gynnas av restaureringsarbetet – det blir vackrare längs vattendragen och växt- och djurliv främjas. Den kanske viktigaste faktorn han hoppas på är att fisket i älven ska bli bättre, men det kan ta många år innan fiskstammar växt till sig.
Saknas dokumentation
Efter att ha granskat tio projekt i nordliga områden kan forskarna visa på tre viktiga processer: planering, genomförande och övervakning. Utvärderingen måste ske både under och efter restaureringen och justeringar av åtgärder kan vara nödvändiga under restaureringens gång.
En rapport är en vanlig form av dokumentation av en utvärderad restaurering. Men många projekt omfattar även en informell utvärdering. Problemet, enligt Nilsson, är att den senare sällan dokumenteras, vilket innebär att lärdomarna inte fullt ut kommer de framtida projekten till godo.
– De rapporter av restaureringsresultat som tas fram förblir ofta opublicerade och blir svåra att få tag i. All dokumenterad information bör därför arkiveras i öppna, sökbara databaser.
Artikeln har tidigare publicerats i Miljömagasinet