Annons:

Var tredje svenskt bi på väg att utrotas – så kan du stötta dem

Naturskyddsföreningen varnar för att en tredjedel av Sveriges vilda bin håller på att utrotas. NyD:s Sofie Persson tipsar dock om några motmedel.

Uppdaterad mars 13, 2026, Publicerad april 15, 2019 – av Redaktionen
En tredjedel av biarterna som finns i Sverige är utrotningshotade.

En tredjedel av Sveriges vilda bin håller på att utrotas. Många av oss kanske inte bryr sig särskilt mycket om det. Vi tycker de är irriterande och många är även rädda för dem. Men faktum är att vi behöver bin i vår natur, utan dem skulle en stor del av vår matproduktion försvinna.

Det finns ca 270 olika arter av vilda bin i Sverige. Den mest kända är honungsbiet, som såklart producerar det flytande guldet vi älskar. De kan vara så många som 50 000 stycken som lever tillsammans. Honungen fungerar som ett foderförråd, så att de ska klara av perioder med mindre mat. Det finns också biarter som lever ensamma, de tillverkar inte honung. Dock är alla bin lika viktiga för pollineringen.

Vad är då pollinering? I en blomma finns något som kallas pollen. Nya blommor blir till när pollen kommer från en blomma till en annan och då kan ett frö bildas. Ur det fröet växer en ny blomma. Bina och andra insekter äter nektar från blommorna och då fastnar det pollen på insekten och tar då med sig det till nästa blomma.

Men det är inte bara blommor som bina pollinerar, utan även stor del av vår mat som vi odlar. Globalt sett är ungefär en tredjedel av allt vi äter beroende av pollinering av insekter. De har också en viktig roll för ekosystemet. Pollinering har en stödjande effekt på hela ekosystem och brukar kallas för en ekosystemtjänst. Det behövs för att fungera.

Annons:

Naturskyddsföreningen har nu gått ut med kampanjen ”Rädda bina”. De säger att läget är akut och att en tredjedel av Sveriges bin håller på att försvinna. De ber allmänheten om hjälp samt sätter krav på politikerna att b.la. stödja mer ekologiskt jordbruk och förbjuda bekämpningsmedel som skadar bin.

Vad du kan göra för att stödja bina:

  • Fixa vildbihotell. Bina har svårt att hitta någonstans att bo, därför kan du sätta upp ett boende åt dem. Du kan enkelt köpa ett eller bygga ett eget.
  • Gör gräsmattan till en äng. Idag finns knappt en procent kvar av de ängsmarker Sverige hade för 100 år sedan. Anledningen är ett förändrat jordbrukslandskap. Däremot är ca en procent av Sveriges yta täckt av gräsmattor. Omvandla en del av din gräsmatta till en blomstrande äng.
  • Plantera bivänliga blommor. Bristen på vilda blommor är en av de största orsakerna till att bin och andra insekter minskar. Plantera därför t.ex. blåklint, ringblommor eller timjan. Om du inte har en trädgård kan du plantera på balkongen.
  • Köp ekologisk mat. Då minskar användningen av bekämpningsmedel.
  • Ge en gåva. På raddabina.nu kan du skänka en gåva samt få tips hur du bygger ett vildbihotell, gör en äng och vilka växter som är bivänliga.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

Delfiner fångar fisk med snäckskal – kalven följer efter

Publicerad september 2, 2026 – av Emil Fjellstedt
Indopacifisk flasknosdelfin med ett tomt snäckskal i vattnet
Bilden dokumenterar det ovanliga skalfisket i Hervey Bay, där delfiner använder tomma snäckskal som fiskfällor.

Flasknosdelfiner utanför Australiens östkust har filmats när de lyfter stora snäckskal ur vattnet för att komma åt fisk som gömt sig inuti. När en kalv kort därpå tog upp samma skal som sin mor fick forskarna en ovanlig inblick i hur jaktsättet kan föras vidare.

Forskare vid University of the Sunshine Coast dokumenterade två sådana händelser i Great Sandy Marine Park utanför Hervey Bay under 2025. Observationerna, som omfattade tre indopacifiska flasknosdelfiner, är de första publicerade beläggen för beteendet på Australiens östkust, enligt en studie i tidskriften Marine Mammal Science.

Jaktsättet kallas på engelska för shelling. Delfinen för in nosen i öppningen på ett stort tomt snäckskal, lyfter det till vattenytan och vinklar eller skakar skalet för att få ut fisken. Forskarna betraktar skalet som ett redskap eftersom delfinen måste hitta, hantera och använda det på ett särskilt sätt.

Den mest uppmärksammade observationen gjordes den 1 oktober 2025. En vuxen hona lyfte ett skal med en fisk inuti. Fisken tog sig ut, varpå delfinen släppte skalet och satte efter den. Tre minuter senare kom hennes kalv upp med samma skal och höll det på motsvarande sätt. Kalven slog även skalet mot vattenytan, tappade det och plockade upp det igen. Det gick däremot inte att avgöra om någon av delfinerna fick tag på fisken.

https://www.youtube.com/watch?v=cBfe5sSqm1c

Filmen visar kalven när den hanterar snäckskalet. Video: University of the Sunshine Coast/The Conversation.

Kan ha lärts på flera sätt

Att kalven använde skalet strax efter modern är förenligt med att beteendet kan läras från mor till unge. Forskarna betonar samtidigt att underlaget är mycket litet och inte räcker för att slå fast hur inlärningen går till. Observationen omfattar bara en mor och hennes kalv.

En studie från 2020 av delfiner i Shark Bay på Australiens västkust pekade i stället på att skalfisket framför allt spreds mellan delfiner som umgicks med varandra, alltså även utanför relationen mellan mor och unge. De nya bilderna från Queensland antyder att jakttekniken kan spridas på mer än ett sätt.

Det innebär dock inte att beteendet är nytt i området. Efter forskarnas observationer hittades fotografier från turistbåtar som visar delfiner med snäckskal i samma del av Hervey Bay redan 2013 och 2019. Beteendet kan ha förbisetts eftersom det är ovanligt, varar kort tid och området tidigare har undersökts i begränsad omfattning.

Populationerna i Hervey Bay och Shark Bay befinner sig på varsin sida av Australien. Forskarna bedömer därför att delfinerna kan ha utvecklat samma redskapsanvändning oberoende av varandra, men även den frågan kräver fler observationer.

Våra filmer ger de första möjliga beläggen för social överföring från mor till unge, där avkomman lär sig ett beteende genom att observera sin mor, säger studiens huvudförfattare Alexis Levengood i universitetets forskningsnyhet.

Forskargruppen vill nu undersöka hur vanligt skalfisket är och om det ska betraktas som en specialiserad jaktstrategi. Fler observationer behövs också för att avgöra vilken roll mödrar, jämnåriga delfiner och självständig problemlösning spelar när tekniken sprids.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Naturen kan ändra tidsuppfattningen

Publicerad september 1, 2026 – av Redaktionen

En studie vid Åbo universitet visar att naturen kan ändra tidsuppfattningen hos människor. Exempelvis kan man känna en ökad känsla av tid och att vistas i naturmiljöer kan även hjälpa att se “den större bilden” av livet, särskilt när man är stressad.

Tiden kan för den moderna människan ofta kännas knapp med jobb, familj, vänner blandat med fritid och hushållssysslor. Även teknologi av olika slag kan göra att tidsuppfattningen känns smalare.


Artikeln publicerades ursprungligen i Nya Dagbladet den 11 maj 2024.


Psykologen Richardo Correia vid Åbo universitet i Finland menar att tid i naturen kan ändra hur man ser på tiden och på tidsuppfattningen generellt.

"Mot bakgrund av den ökande tidsbristen i moderna urbana samhällen, med allvarliga konsekvenser för människors hälsa och välbefinnande, hävdar jag att vi behöver en bättre förståelse för hur naturupplevelser formar vår tidsuppfattning och föreslår hur framtida forskning kan ge handlingsbara insikter för att bidra till att återställa ett hälsosammare och mer balanserat förhållande till tid och natur", skriver psykologen i People and Nature.

I studien jämfördes människors tidsupplevelser när de utförde olika uppgifter i både urbana och naturliga miljöer. Där upptäckte man att människor upprepade gånger kände en ökad känsla av tid när de befann sig i naturmiljöer, jämfört med stadsmiljöer.

Exempelvis var det mer troligt att uppfatta en promenad på landsbygden som längre, jämfört med en promenad i en stadsmiljö. Tiden upplevdes också gå långsammare när man utförde sysslor i naturliga miljöer jämfört med i staden.

Naturen är läkande

Orsaken till att tidsuppfattningen kan ändras genom vistelse i naturen skulle kunna vara att naturen faktiskt verkar läkande i många avseenden, där studier visat att det är bra för både hälsan och välbefinnandet att tillbringa tid i naturen.

Tidigare forskning har exempelvis visat att naturen verkar lugnande och hjälper till att flytta fokus från det omedelbara ögonblicket till våra framtida behov. Med andra ord hjälper naturen till att se den större bilden i livet istället för att fokusera på stress i nuet. Det skulle exempelvis kunna underlätta att prioritera handlingar så att man når långsiktiga mål snarare än att leva i ett tillstånd där man "bara försöker hålla huvudet ovanför vattenytan".

Vistelse i naturen verkar också göra att man blir mindre impulsiv, vilket gör att man lättare kan fördröja omedelbar tillfredsställelse till förmån för mer långsiktiga belöningar. En studie från 2020 visar även den att tidsmedvetenheten ökar när man utför sysslor i naturliga miljöer jämfört med i stadsmiljöer.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Så ser du skillnad på bi och geting

Publicerad augusti 31, 2026 – av Emil Fjellstedt
Montage med ett honungsbi till vänster och en vanlig geting till höger
Honungsbiet är brunare och tydligt hårigt, medan den vanliga getingen har en blankare gulsvart kropp och smalare midja.

Honungsbin är oftast brunare och tydligt håriga, medan getingar har en blankare gulsvart kropp och en smal midja. I augusti blir getingarna dessutom fler kring matbordet – men det finns enkla knep för att se vem som surrar förbi.

Den här jämförelsen gäller främst honungsbiet och våra vanliga sociala getingar. I Sverige finns drygt 300 biarter som kan se ganska olika ut, så naturen följer inte alltid en enkel färgmall.


Artikeln publicerades ursprungligen i Nya Dagbladet den 9 juli 2022.


Ofta räcker det ändå att titta på kroppen, midjan och vad insekten verkar vara intresserad av. Ett hårigt bi bland blommorna är sällan svårt att skilja från en blank geting som undersöker saftglaset.

Titta på midjan och behåringen

Getingen har den tydliga ”getingmidjan”: en smal förbindelse mellan fram- och bakkroppen. Den vanliga getingen är dessutom klart gulsvart, har förhållandevis lite hår och ser ofta blank ut.

Honungsbiet är kraftigare byggt och täckt av hår som hjälper det att samla pollen. Färgerna går mer i brunt, svart och guld än i getingens skarpa gula och svarta teckning. Äldre honungsbin kan vara mindre lurviga eftersom håren slits med tiden.

Maten avslöjar ofta getingen

Honungsbin söker framför allt nektar och pollen i blommor. Getingar äter också nektar och andra söta ämnen, men jagar samtidigt flugor, larver och andra smådjur som blir mat åt larverna i boet. Det är därför en geting kan dyka upp både vid läsken och den grillade maten.

Att ställa ut ett glas saft som test är däremot ingen bra idé – det kan locka dit fler getingar. Se i stället vad insekten redan gör och låt den flyga vidare utan hastiga rörelser.

Därför märks getingarna mer i augusti

Getingsamhället växer under sommaren och är som störst mot slutet av säsongen. Samtidigt förändras arbetarnas vardag. Tidigare har de jagat proteinrik föda åt larverna och i utbyte fått en sockerhaltig vätska från dem.

När larverna har utvecklats färdigt blir många arbetargetingar ”arbetslösa” och börjar söka socker på andra håll, förklarar Lunds universitets frågetjänst Fråga en biolog. Därför samlas de gärna kring saft, läsk, mogen frukt och annat sött under sensommaren.

Getingarna behöver alltså inte ha blivit argare. De är helt enkelt många och mer intresserade av vår mat. Täck över sötsaker, kontrollera öppna burkar och flaskor och undvik att vifta efter dem.

Honungsbiet lämnar ibland gadden

Ett honungsbis gadd kan fastna i människans hud och slitas loss när biet flyger därifrån. Getingens gadd fastnar normalt inte, vilket gör att getingen kan sticka flera gånger. Skillnaden gäller honungsbin – inte alla de hundratals andra biarter som finns i Sverige.

Om en gadd sitter kvar bör den skrapas bort så snart som möjligt, exempelvis med en nagel. De flesta stick går över av sig själva, men den som får svårt att andas eller känner sig svimfärdig ska ringa 112, enligt 1177.

Fakta: Bin och getingar

I Sverige finns drygt 300 arter av bin och omkring 50 arter i familjen getingar. Tolv av getingarterna är sociala och lever i samhällen med drottning och arbetare. De flesta svenska bin lever däremot ensamma.

Bin och getingar är viktiga i naturen. Bin hör till våra främsta pollinatörer, medan getingar både pollinerar blommor och håller efter andra insekter.

Allvarliga allergiska reaktioner efter stick är ovanliga. Ungefär en till tre personer avlider varje år i Sverige, huvudsakligen medelålders och äldre, enligt 1177:s kunskapsstöd.

Läs mer hos SLU Artdatabanken, Artfakta om getingar och 1177.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Så avslöjar doften att regnet är på väg

Publicerad augusti 28, 2026 – av Jan Sundstedt
Rosa paraply i ett regnigt och vått gatulandskap

Det går faktiskt att känna doften av regn innan de första dropparna faller. Näsan uppfattar då antingen ozon som förs ner av ovädrets fallvindar eller doftämnen som blåser in från ett område där regnet redan har börjat.

Det handlar alltså inte om att luktsinnet förutsäger vädret. Förklaringen är i stället att luft och doftämnen kan röra sig snabbare än själva regnskuren.

Två lukter är särskilt förknippade med ett annalkande oväder: den skarpa doften av ozon och den jordiga doft som brukar kallas petrichor.

Ovädrets luft kan nå fram först

Inför ett åskregn kan kraftiga fallvindar föra ner ozonrik luft från högre delar av atmosfären. Ozon har en skarp, något sötaktig lukt och kan därför märkas innan nederbörden når marken, förklarar atmosfärskemisten Louisa Emmons vid National Center for Atmospheric Research för Scientific American.

Doften kan även komma från regn som redan faller längre bort. När dropparna träffar torr jord, växter, asfalt eller sten frigörs ämnen som följer med vinden framför skuren. Den som står i vindriktningen kan därför känna lukten innan det börjar regna på den egna platsen.

Marken skickar upp doftämnen

Den jordiga regndoften fick namnet petrichor av forskarna Isabel Joy Bear och Richard Thomas i en Nature-studie 1964. Den består av ämnen som samlats på torra mineral- och lerytor och frigörs när ytan blir våt.

En viktig beståndsdel är geosmin, ett ämne som produceras av jordbakterier i släktet Streptomyces. Tillsammans med bland annat växtoljor bidrar det till lukten av våt jord.

MIT-forskare har visat hur doften kommer upp i luften. När en regndroppe träffar en porös yta fångas små luftbubblor i droppen. Bubblorna stiger och spricker, varpå mikroskopiska aerosoler med ämnen från marken kastas ut. Försöken visade att lätt och måttligt regn bildar fler sådana aerosoler än ett kraftigt skyfall.

Det intressanta är att de inte diskuterade mekanismen för hur doften kommer ut i luften. En hypotes är att den kommer från den mekanism som vi har upptäckt, säger MIT-forskaren Cullen Buie i universitetets forskningsnyhet.

Det är därför näsan ibland hinner före regnet. Den känner inte dropparna som är på väg, utan de kemiska spår som ovädrets vindar bär med sig – ozon från högre luftlager och petrichor från mark som redan har blivit våt.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.