– Vi bedriver rovdrift på dem, menar Schmidt-Bleek, som är utbildad kemist. Han var vicepresident på Wuppertal-institutet för klimat, miljö och energi med uppdrag för OECD bland annat.
Han har utvecklat ett system för att kunna mäta hela materialförbrukningskedjan och mängden i olika produkter, från gruvan till försäljaren. Tidningen Der Spiegel (23/2014) som recenserar hans senaste bok Grüne Lügen (Gröna lögner) ger några exempel: För att ta fram ett kilo koppar behöver man 500 kilo av övriga naturresurser.
För att producera aluminium behövs det resurser som väger 85 gånger mer än den framtagna produkten. En smartphone “förbrukar” olika beståndsdelar som väger 450 gånger mer än själva apparaten.
Ekologisk “ryggsäck”
– Varje föremål bär med sig en osynlig ekologisk ryggsäck, säger Schmidt-Bleek. Ryggsäckens storlek representerar hur mycket natur man har tagit i anspråk vid framtagningen. Miljökvaliteten på en produkt måste alltså värderas på nyttM, är hans slutsats.
Han tar hybridbilar som ett exempel. De drar visserligen något mindre bränsle, men genom tilläggsaccelerationen och den höga användningen av koppar väger “ryggsäcken” nästan dubbelt så mycket som en konventionell bil.
Beskatta reklam
En sänkning av naturresursförbrukningen når man med hjälp av beskattning — mindre skatt på arbete och avsevärt mera på förbrukning av naturresurser, menar Schmidt-Bleek.
– Även reklam bör beskattas. Eftersom den främjar användningen av mer värdefulla resurser. Friedrich Schmidt-Bleek anser själv att hans utgångspunkt är radikal och inte förenlig med något politiskt parti. Inte ens De gröna i Tyskland fattar det. I deras partiprogram på 327 sidor spelar resursslöseriet så gott som ingen roll alls.
Artikeln har tidigare publicerats i Miljömagasinet.
Liknande artiklar:
Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!
