Hjälp Nya Dagbladet att finnas kvar
Koncentration av odemokratisk makt
Rötterna för dagens globalism går tillbaka till förra sekelskiftet, då John D Rockefeller skapade det första moderna globala megaföretaget Standard Oil. Hans koncept var genialiskt enkelt, det handlade om global marknadsdominans för att på så sätt kunna sätta konkurrensen ur spel. Han stack inte under stol med att han tyckte konkurrens var en synd. I Standard Oils fall handlade det om att styra världsmarknaden för olja och oljeprodukter genom kontroll av 90% av världens oljeraffinaderikapacitet och en betydande del av oljekällorna. Rockefeller blev världens första dollarmiljardär. Han tvingades visserligen att stycka sitt företag men behöll länge kontrollen över oljemarknaden.
Standard Oil konceptet har blivit modell för dagens globala storföretag, på så sätt att de alla söker en position med global marknadsdominans inom sina affärssegment. Ett Rockefeller närstående exempel är Rothschild-dynastin som har en dominerande position inom bankverksamheten runt om i världen. Ett svenskt exempel är nu aktuella IKEA som är världens största globala heminredningsföretag. Där man inte kan vara ensam dominerande på världsmarknaden, skapas ofta oligopol med en handfull företag inom ett marknadssegment, företag som inte sällan bildar hemliga karteller för att begränsa konkurrensen. Ett sådant exempel är industrin för livsmedel som består av ett tiotal koncerner.
Den enorma ekonomiska expansionen under 1900-talet har gett upphov till hundratals globala megaföretag som brukar framträda på Fortunes Global 500 listan över världens största företag. Företagen kontrolleras ofta ägarmässigt av hyperförmögna oligarker, vars förmögenheter växer mycket fortare än världsekonomin i övrigt. Oxfam har nyligen visat att den rikaste procenten av mänskligheten tar hem 82% av hela den ekonomiska tillväxten. Den här gruppen utgörs till stor del av en oerhört mäktig angloamerikansk oligarki och deras högsta tjänstemän.
De växande stora privata förmögenheterna har även lett till ökad politisk makt för de rika oligarkerna. De förfogar idag över tillräckligt stora ekonomiska resurser för att kunna skaffa sig ett snabbt växande politiskt inflytande. Politiker kan köpas med löften om framtida guldkantade arvoden och andra ersättningar, på ett sätt som ingen lagstiftning kommer åt. Det är ur denna koncentration av makt till några av världens största företag och förmögnaste personer som globalismen har vuxit fram.
USA:s förre president Jimmy Carter konstaterade nyligen att oligarkernas politiska inflytande i USA nu blivit så stort, att landet inte längre är en demokrati utan en oligarki. Man kan inte bli vald till en ledande politisk position i USA utan att antingen själv var mycket förmögen eller att man får sin valkampanj betald av oligarkerna. Försöker man som Bernie Sanders sticka upp blir man snabbt utmanövrerad. Familjen Bush, liksom Donald Trump tillhör själva oligarkerna medan politiker som Clintons och Obama varit finansierade och beroende av bl.a. oligarken George Soros.
Genom sitt ägande inom vapenindustrin och stora politiska inflytande har oligarkin även tillgång till USA:s militärindustriella komplex och CIA, med vilka de kan sätta militära maktmedel bakom sin strävan efter global kontroll och marknadsdominans.
Hur utnyttjar företag och oligarker sin makt?
Det är ganska naturligt att megaföretagen och deras ägare funderat på hur de skall kunna utnyttja sitt snabbt växande politiska inflytande för att gynna deras affärer och underlätta att bygga global marknadsdominans. I det syftet har några drivande inom den angloamerikanska oligarkin börjat samarbeta och skapa speciella lobbygrupperingar för att påverka politiken.
Den centrala gruppen är Council on Foreign Relations som finansieras och domineras av oligarkin. Där väljer man in alla med makt i USA. Samma krets har även tagit initiativ till Bilderberggruppen och Trilaterala kommissionen där några svenskar återfinns. En viktig faktor har varit kontrollen över opinionsbildningen genom en koncentration av ägandet inom MSM (Main Stream Media) som idag till ca. 90% kontrolleras av den här kretsen. Detta har förvandlat den en gång maktkontrollerande journalistiken till en propagandaapparat för den globalistiska maktordningen. Man har även skapat opinionsbildande organisationer som Romklubben och man stödjer ekonomiskt en rad globalt verksamma NGO med stor betydelse för opinionen.
Låt oss identifiera några huvudlinjer i hur man tänker:
1. Globala regelverk och avtal skall ersätta nationella lagar och regler. Nationella särbestämmelser och lagstiftning krånglar till det för de globala företagen och möjliggör för mindre nationella företag att växa sig starka, vilket försvårar de globala företagens marknadsdominans. Av detta skäl har globalisterna efter kriget spelat en mycket pådrivande roll i skapandet överstatliga organ som FN, EU, Världsbanken, IMF, WTO med flera.
2. Frihandel innebärande att de globala företagen skall vara skyddade från nationella regelverk. De senare fördyrar och hindrar de globala företagens strävan efter marknadsdominans. De handelsavtal som nu förhandlas ger företagen rätt till skadestånd om nationella parlament fattar beslut som kan skada deras marknad.
3. Fri rörlighet för kapital över hela världen. Alla valutaregleringar skall bort och man skall tillåta kapitalet att flöda fritt. Företagen skall ha frihet att fritt placera sina verksamheter där kostnaderna är gynnsammast och arbetskraften billigast. Man skall ha fri tillgång till alla länders aktiemarknad för att kunna förvärva och sälja företag utan nationella hinder.
4. Dollarn skall vara reservvaluta. Detta har säkrats genom avtal med de stora oljeländerna i Mellanöstern om att all oljehandel skall ske i dollar och genom att oligarkerna fortsatt har kontrollen över FED genom sitt ägande i banken.
5. Fri rörlighet för arbetskraft och öppna gränser. Nationalstater skall öppna sina gränser för fri migration av arbetskraft och nationella fackliga organisationer skall inte kunna stoppa inflödet av konkurrerande arbetskraft utifrån (läs EU:s öppna gränspolitik).
Detta är i korta drag globalismens agenda som man försöka driva in världen i. En stor del av denna nya världsordning dominerad av de rikaste av de rika är man på god väg att försöka genomdriva i västvärlden.
En tillämpning var när globalisterna skaffade sig full kontroll över FN:s viktiga miljökonferens i Rio 1992. Rockefellers handgångne Maurice Strong placerades som ordförande. Man skapade en speciell organisation med ledare för ett femtiotal av världens största företag kallad World Business Council for Sustainable Development. I Rio beslutade man om Agenda 21 för en ny centralstyrd världsordning och klimatfrågan lanserade för att skrämma världens länder till underkastelse under den nya världsordningen. Man bryr sig i realiteten inte om att denna agenda bygger på falska förutsättningar som i onödan fördyrar företagens verksamhet, så länge alla länder och företag tvingas följa samma regelverk så gynnar det de globala företagen och bankerna.
Reaktionen har inte uteblivit, nedmonteringen av nationalstaternas inflytande har get näring åt starka nationalistiska strömningar över hela västvärlden. Oligarken Soros har via sin organisation Open Society kraftigt understött migration från Mellanöstern och Norra Afrika till Europa, vilket medverkat till att destabilisera hela globalisternas eget EU-projekt. Bakom torpeden Soros hittar man mäktiga oligarkfamiljer som Rothschilds och Rockefellers.
Det amerikanska folket har även satt sig på tvären, genom att välja nationalisten Trump till president istället för globalisternas egen kandidat Hillary Clinton. Vid det nyligen avlutade årliga globalisteventet i Davos gick globalisternas mest högljudde talesman George Soros i ett bittert anförande till frontalangrepp på president Trump. Inget mindre än en krigsförklaring från globalisterna mot presidenten.
Många av länderna utanför den västliga hegemonin har även satt sig på tvären. I svaga länder som Irak, Libyen, Syrien m.fl. har USA/NATO med vapenmakt störtat eller försökt störta regimerna, med miljontals dödsoffer och flyende människor som följd. I fallet med Irak har man helt misslyckats, eftersom landet nu blir allt mer lierat med Iran som USA inte rår på. Kommunistregimen i Nordkorea har tyvärr insett att man måste skaffa sig egna kärnvapen för att inte bli militärt utplånade av USA-globalismen. Risken är uppenbar att allt fler länder resonerar på samma sätt, att enda sättet att skydda sig mot globalisternas urskiljningslösa bombningar är egna kärnvapen!
Globalisterna tappar Ryssland
Efter Sovjetunionens fall var globalisterna på god väg att under Jeltsintiden få kontroll över Ryssland med dess enorma naturresurser, vilket hade varit en avgörande plattform för dem inför en på sikt oundviklig konfrontation med den snabbt växande kinesiska intressesfären. Med nationalisten Putins maktövertagande 2000 stängdes den möjligheten och globalisternas banker slängdes ut.
Globalisterna har därefter sjösatt ett massivt försök att destabilisera Ryssland och få Putin störtad. Huvudstrategin har varit att bryta tidigare löften till Ryssland och locka in forna sovjetstater i NATO, för att med militär provokation få Ryssland att återuppta den kapprustning som upphörde när Sovjet föll. De av globalisterna kontrollerade MSM har även startat en ursinnig hatpropaganda mot Putin som person. Målet är att på detta sätt försvaga Ryssland ekonomiskt och underminera Putins ställning.
Den forna sovjetstaten Ukraina under sin demokratiskt valde president Viktor Janukovytj försökte man associera med EU. När Janukovytj istället valde ett mer naturligt närmande till Putins Ryssland iscensatte CIA tillsammans med bl.a. ukrainska nazister en statskupp i Kiev 2014 för att hindra detta. Kuppen uppfattades av Ryssland som ett dödligt hot, med tanke på att deras största flottbas i Svarta Havet låg på den ukrainska Krimhalvön. Eftersom Krim i huvudsak bebos av ryssar och befolkningen var helt lojal med Ryssland, kunde Putin med folkets stöd genomföra en oblodig annektering av halvön som tidigare varit rysk. Samtidigt reste sig den ryskspråkiga diasporan i östra Ukraina mot den nya regimen i Kiev.
Från USA:s (läs globalisternas) sida har man svarat med långt gångna ekonomiska sanktioner mot Ryssland i förhoppningen att kunna underminera landets ekonomi. Av allt att döma har den strategin helt misslyckats, ryssarna har inte tagit upp kapprustningen utan snarast tvärt om, har man minskat sina militärutgifter och sanktionerna har främst skadat ett antal västländer ekonomiskt. Samtidigt har globalisterna drivit världens naturresursrikaste land i händerna på den på sikt verkliga motståndaren i kampen om världshegemonin – Kina.
Globalismens strategi i spillror
Allt som de globalistiska makthavarna satt igång för att säkra en fortsatt västlig av dem själva styrd hegemoni, har misslyckats.
EU står på randen till sammanbrott. Sju nyblivna EU-stater i Östeuropa fronderar öppet och vägrar underordna sig de öppna gränsernas politik. Britterna har valt att lämna EU. I Sydeuropa är Euron på väg att totalhaverera. I hela EU börjar folket revoltera mot globalismen genom att rösta fram nya snabbväxande nationalistiska partier.
Ett ekonomiskt allt starkare Ryssland blir för var dag allt hårdare lierat med Kina och ryssarna har berövat väst kontrollen över utvecklingen i Mellanöstern. Det kanske strategiskt viktigaste NATO-landet Turkiet står i direkt konflikt med USA och blir allt mer lierat med Ryssland. Putin varnade av allt att döma dess president Erdoğan för den iscensatta CIA-kuppen mot honom. Irak som USA attackerade för att störta regimen där, är på väg att alliera sig med fientliga Iran.
I USA går motsättningarna mellan nationalister och globalister mot en urladdning och läget är mycket instabilt.
Facit av globalisternas härjning
Västvärlden som vi lärt känna den är oåterkalleligen förstörd, det moraliska försteg som vi skaffade oss efter WWII är borta och världsfreden hänger på en skör tråd. Så låt oss vända globalismen ryggen och försöka skapa en värld där fria suveräna stater kan välja sin egen väg och leva i fred med varandra. Strävan efter global hegemoni har alltid slutat med krig och elände.
Lars Bern
Krönikan har tidigare publicerats på Anthropocene
Lars Bern är en svensk teknologie doktor, företagsledare, författare och samhällsdebattör. Han är ledamot av Stiftelsen Svenska Dagbladet som är minoritetsdelägare i SvD, av Kungl. Ingenjörsvetenskaps- akademien sedan 1988 och Etikkollegiet.
Han har bland annat författat boken Varför försvinner våra kronjuveler? : dikeskörningar i svensk industri och driver opinionssajten Anthropocene
