MORGONDAGENS DAGSTIDNING – söndag 7 september 2025

söndag 7 september 2025

Insändarsidan

 

”Varning för Blågula Korset”

Ni som är med i Blågula korset, ge dem inga pengar, lägg inte ut några egna pengar, för ni är inte garanterade att få dem tillbaka. Det skriver Annika Malmstedt, före detta volontär hos Blågula Korset.

publicerad 18 november 2021
Blågula korsets ordförande Eva Donell (tv) är profilen Tor Paulssons närmaste medarbetare.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

156 740 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Denna insändare har flera genmälen och repliker som går att ta del av längre ned i artikeln och vidare i kommentarsfältet.


Jag var med i ”välgörenhetsorganisationen” Blågula korset för att jag själv har råkat illa ut och för att jag har blivit utsatt för svenskrasism, även om jag lyckades ta mig igenom det. Tyvärr klarar långt ifrån alla som utsätts för svenskdiskriminering sig igenom det, och jag var med i Blågula korset för att hjälpa dessa människor och för att få till ett bättre och humanare samhälle.

Tyvärr visade det sig att Blågula korset är ett bedrägeri som utnyttjar sina volontärer.

Arbetet gick till så att vi volontärer skulle hitta ”rätta” hemlösa att hjälpa, som ordförande Eva Donell uttryckte det, och som jag också har sms konversation som visar att hon har uttryckt det. Dessa skulle vi hjälpa på olika sätt, med pengar (som skulle vara ifrån Blågula korset) men som vi volontärer fick ta ifrån våra egna fickor först och sedan hoppas att vi skulle få tillbaka ifrån Blågula korset, så länge som vi följde alla deras regler.

För Blågula korset lade aldrig ut några pengar själv först, utan vi skulle ha tillåtelse att ge de ”behövande” pengar – sedan skulle vi betala ur egen ficka, ta kvitto på allting och skicka kvittona till Blågula korset och sedan fick vi se om de godkände utläggen eller inte.

Men vad jag förstod så gjorde Eva Donell aldrig något för att hjälpa hemlösa och utsatta, utan hon rapporterade bara om det via sin kanal Education4Future – medans volontärer gjorde jobbet under Blågula korsets namn. På detta sätt kunde Eva Donell ta åt sig äran eftersom hon är ordförande, och då ser det ut som om hon bryr sig, men det tror jag inte riktigt att hon gör.

Jag tror mer att hon vill framstå som god, på andras bekostnad.

Jag drog öronen åt mig när jag fick order av Eva Donell, vilket jag har bevis på i form av både sms och mejl, att hjälpa ett hemlöst par med pengar till busskort, mediciner och mat. Vilket jag också gjorde.

När jag sedan krävde att få tillbaka pengarna så vägrade Eva Donell mig detta med hänvisning till att jag inte hade fått kvitto för utläggen. Att jag inte hade fått kvitto var för att när Eva kontaktade mig så fick hon det att framstå som att det var väldigt brådskande med att detta par fick pengar på en gång.

När jag klargjorde att jag inte kunde åka iväg och hjälpa dem, eftersom jag skulle ha reparatörer hemma hos mig denna dagen, så sade Eva Donell till mig att jag kunde sätta in pengarna på den hemlösa kvinnans konto och så skulle kvinnan köpa busskort. Sen skulle jag träffa det hemlösa paret någon dag senare och få kvittot ifrån dem, och skicka in det till Blågula korset för att bli ersatt.

Men när jag skulle träffa det hemlösa paret så dök de aldrig upp och jag fick aldrig något kvitto. Och när jag inte kunde framställa ett kvitto till Eva Donell, samt att hon påstod att jag inte hade följt alla regler, så vägrade hon att betala ut några pengar till mig.

Det krävdes att jag hotade med polisanmälan för att hon skulle ersätta mig ekonomiskt, och allt detta har jag mejlkonversation på (Källa: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10).

Efter detta valde jag att dra mig ur, för jag kände att jag inte kunde lita på dem längre.

Dessutom hade jag bett Eva Donell om de kunde skicka skänkta kläder som jag kunde ge hemlösa här i Malmö, men hon tyckte att det vore bättre om vi vände oss till andra hjälporganisationer istället. Vilket bara visar för mig att hon bryr sig inte alls om utsatta, hon vill bara framstå som god och som att hon bryr sig.

Vi hade en man som kom in en kort period och ville att vi skulle arbeta heltid med att bygga upp Blågula korset i alla städer i Sverige. Och vi skulle göra det helt utan betalning. Motivera det gjorde de väl inte direkt, utan detta bara förväntades av oss eftersom vi var volontärer.

När jag tittar tillbaka på det nu i efterhand känns det lite sektliknande, som om de ville testa och se hur fast vi var hos dem, och mannen blev helt klart irriterad när jag och flera andra sade nej till att göra det på heltid, men vi var beredda att avsätta tid till det på våran fritid. Detta räckte tydligen inte i hans ögon och han bröt ganska snabbt kontakten med oss efter detta.

Jag vill varna andra som är med i Blågula korset, ge dem inga pengar, lägg inte ut några egna pengar, för ni är inte garanterade att få dem tillbaka. Jag undrar om Blågula korset ens har några pengar, eller om de donationer som har kommit in till dem har gått till något helt annat än vad de ska ha varit ämnade för.

 

Annika Malmstedt

 


Genmäle:

Jag beklagar att Nya Dagbladet, istället för att ägna sig åt ett mer empatiskt samhälle såsom man förväntar sig av en ”humanistisk” dagstidning, väljer att fortsätta sina försök att splittra oss som på riktigt värnar om Sveriges utsatta och faktiskt försöker göra något för att återfå ett tryggare och mer kärleksfullt Sverige. Genom att publicera Annika Marklunds insändare utnyttjar Nya Dagbladet en oerfaren före detta volontär som inte förstår eller vill förstå hur gåvor till utsatta bör redovisas i en ideell förening.

Såsom framgår av mail-korrespondensen (se källor) så ger Annika vänligt först 100 kr av sina egna medel som privat gåva till det utsatta paret. Därefter sätter hon plötsligt in 855 kr på deras konto utan att ha stämt av varken beloppets storlek eller betalningssätt med Blågula Korset, utan tar för givet att Blågula Korset ska ersätta henne för det.

Eftersom Blågula Korset känner ett stort ansvar för de gåvor vi får in, så måste vi också ha regler och riktlinjer för vår verksamhet. Verksamheter som vår, som får och ger gåvor, granskas hårt av Skatteverket och därför är kvitton och underlag väldigt viktiga. Vidare så måste våra gåvogivare känna ett stort förtroende för oss och då måste vi kunna redovisa varenda krona, var dem gick och varför. Därför är våra regler väldigt viktiga och ska följas av alla utan undantag.

Annika har ingen förståelse för hur en ideell förening arbetar, och detta utnyttjas skadeglatt av Nya Dagbladet i sin rubriksättning som ett led i sina splittringsförsök.

Eva Donell
Ordförande Blågula Korset


Vi hänvisar fortsatt diskussion till kommentarsfältet.

Fakta: Blågula korset

Blågula korset är en organisation kopplad till den våldsdömde sektledaren Tor Paulsson - även känd som "Tobbe Larsson". Organisationen har som uttalat syfte att arbeta med välgörenhet.

Organisationen var nyligen med och arrangerade "Svenska bok- och mediamässan" som profilen stod bakom.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”EU:s krigsstöd gör de ukrainska oligarkerna rika”

Kriget i Ukraina

EU:s miljarder till Ukraina göder oligarkers förmögenheter – varför låter vi Zelenskyj och hans krets förlänga kriget för sin egen personliga vinning? Det frågar sig Josef Csiba.

publicerad Idag 16:55
EU-byråkraterna har hittills spenderat hundrasextio miljarder euro till stöd för Ukraina.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

156 740 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Hur länge vill och orkar EU ösa in pengar i det bottenlösa hål som heter Ukraina? Den frågan ställde jag till EU-byråkraterna genom EU-portalen utan att få något vettigt svar därifrån, vilket är naturligt, för EU har inga hållbara planer för sin framtida Ukrainapolitik.

Ukraina befinner sig i en mycket allvarlig situation. Kriget är så gott som förlorat, landet ligger i ruiner – vilket naturligtvis är beklagligt men delvis också självförvållat. För vilken förnuftig människa skulle utmana Mike Tyson i en boxningsmatch utan att vara i samma viktklass som han själv? Samma regel gäller även för Ukraina. Man går inte ut i krig mot en tio gånger så mäktig fiende, utan att räkna med konsekvenserna. Det är inte vackert och moraliskt att säga så, men verkligheten förblir sådan i alla fall.

EU-byråkraterna i Bryssel har enligt sina egna uppgifter hittills spenderat hundrasextio miljarder euro till stöd för Ukraina. Den enorma summan skulle ha räckt till att ge varenda svensk barnfamilj sexhundratusen kronor skattefritt och ändå skulle det bli pengar över. Ursula von der Leyen och hennes kamrater i Bryssel valde att skicka den enorma summan till Ukraina istället. Ett land som inte ens är medlem i EU och utan formell godkännande av EU:s egna medborgare.

Och då kan man naturligtvis fråga sig vilka fickor dessa oerhörda summor pengar har hamnat i? Det vet vi faktiskt inte med säkerhet, men det finns ändå vissa uppgifter om att förutom Zelenskyj och hans familj, även vilka av hans tidigare polare har plötsligt blivit stenrika på kort tid efter statskuppen i Kiev 2014.

Vladimir Zelenskyj kan första hand tacka Igor Kolomorskij, TV-producenten och dollarmiljardären, för sin lycka som Ukrainas president, för det var han som i en TV-serie omvandlade den tidigare skådespelaren och komikern till en fiktiv hjälte som Ukrainas president.

Rinat Ahmetov, stålmiljardären, vars förmögenhet värderas till trettiomiljarder dollar i det fattiga Ukraina som är så beroende av hjälp från EU.

Sergej Taruta som har blivit stenrik efter statskuppen på privatisering av Ukrainska statsegendomar.

Sergej Kolonjuk, en Black Rock figur, har blivit rik genom sina kontakter bland annat inom globalistkretsar och EU eliten inom Bryssel.

Viktor Pintjuk med en förmögenhet över tremiljarder dollar.

Listan kan göras lång, men vad jag framförallt vill jag säga är att det finns gott om resurser och rika oligarker i Ukraina. Problemet är att makten och pengarna ligger i fel händer. Inte utan orsak är Ukraina klassad som ett av världens mest korrupta land.

Dessa oligarker, inklusive Zelenskyj, själv vill naturligtvis inte att kriget ska ta slut, för då kommer penningflödet framförallt från EU att sina, och då kommer kanske de tidigare bidragsgivarna att ställa den obekväma frågan, varifrån härstammar deras miljardförmögenheter?

Ukraina disponerar idag med Europas största arme utrustad med världens mest moderna vapen, allt finansierat med pengar från EU. Var finns det garantier på att Ukraina, med sin enorma militärstyrka, inte ska vända sig mot exempelvis Ungern eller Slovakien efter kriget slut? Mot länder som idag motsätter sig all finansiering av Ukrainas krig mot Ryssland.

Vi som är lite äldre kan fortfarande komma ihåg att ockupationen av Ungern 1956 och dåvarande Tjeckoslovakien 1968 skedde framförallt med hjälp av militära styrkor från Ukraina. Finns det några garantier på att detta inte ska upprepas igen? Ungern och Slovakien är idag medlemmar av Nato skulle de flesta säga, men vad gjorde Nato då Ukraina bombade sönder och samman den livsviktiga oljeledningen till dessa länder? Svaret är att Nato inte ens rörde ett finger till försvar av sina allierade. Nato är nämligen bara den förlängda armen av USA för att försvara USA:s intressen i Europa och i övriga världen.

Om någon eventuellt skulle tro att USA skulle skicka sina soldater för att dö i Europa ifall någon av dessa små, för USA obetydliga länder, till exempel Sverige och Finland skulle bli invaderade av Ryssland eller Ukraina är alldeles fel ute. USA ingriper militärt enbart om det gagnar sina egna intressen och dit hör varken Sverige eller Finland.

Om vi européer vill bevara vår suveränitet och säkerhet utan hjälp av USA och kunna försvara oss själva gör vi bäst i att lämna Nato och EU för att sedan förena Europas länder i en sammanslutning av starka nationalstater som respekterar varandras olikheter och särintressen. Detta är naturligtvis en mardrömsscenario för globalisterna som Ursula von der Leyen och vår egen statsminister Ulf Kristersson.

Hur som helst globalisternas tid är snart förbi, ty fler och fler av Europas ledare inser att de har blivit lurade av den globalistiska eliten i Bryssel och förhoppningsvis kommer snart att följa Storbritanniens väg, vilken leder oss ut ur EU.

 

Josef Csiba

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Kristerssons regeringskansli – en lekstuga för odugliga charlataner?”

Korruptionen i Sverige

Säkerhetsskandalerna avlöser varandra i en sinande ström och hemliga dokument dyker upp i de mest absurda sammanhang. För Ulf Kristersson verkar personliga vänskapsband och blind lydnad väga tyngre än grundläggande kompetens, skriver Erik Lundberg.

publicerad 29 augusti 2025
Kristersson tidigare säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm, som efter flera fall av pinsamt slarv nu står åtalad för vårdslöshet med hemlig uppgift.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

156 740 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Vid det här laget har det blivit tydligt för de allra flesta att Ulf Kristerssons bristande ledarskap utgör en mycket genant säkerhetsrisk för Sverige. Det är inte någon överdrift – skandalerna talar sitt tydliga språk.

Alldeles nyligen avslöjades det att en kopia av statsministerns pärm med hemliga Nato-dokument slarvades bort på Arlanda av en tjänsteman på Regeringskansliet. I november 2022. Regeringen har alltså mörkat saken i nästan tre år.

Dokumenten innehöll sekretessbelagd information om förhandlingarna med Turkiet. De hittades av en städare – kvarglömda på en toalett.

Arlanda-fiaskot är tyvärr bara toppen på isberget i ett groteskt mönster av säkerhetshaverier, där Kristerssons regerings inkompetens ständigt hittar nya bottennivåer.

Låt oss räkna. Sju dokumenterade säkerhetsincidenter på två år. Tre nationella säkerhetsrådgivare på mindre än tolv månader. En står åtalad för vårdslöshet med hemlig uppgift. En varade tolv timmar innan han fick sparken efter läckta bilder från en ökänd sexsajt för homosexuella. Den nuvarande får vi väl se hur länge han överlever.

Henrik Landerholm – Kristerssons handplockade säkerhetschef och nära vän – behandlade hemliga dokument som om de vore reklamblad från Willys. Han glömde dem på konferensanläggningar, tappade mobilen på ungerska ambassaden och lämnade anteckningsböcker i Sveriges Radios lokaler.

Även här hittades sekretessbelagda dokument av en ren slump av en städare – en städare som inte ens var svensk medborgare och som påstås ha kopplingar till radikala tjetjenska islamister. De bortslarvade hemliga handlingarna har inte kunnat återfinnas och ingen verkar kunna svara på vart de egentligen tagit vägen.

Det värsta är ändå inte inkompetensen, utan mörkläggningen.

673 dagar tog det att diarieföra säkerhetsrapporten om Landerholm. Nästan två år. Arlanda-incidenten? Tre år av tystnad. Regeringen gjorde ingen polisanmälan. Ingen informerade riksdagen. Ingen berättade för svenska folket att makthavarnas känsliga dokument hade legat och skräpat på en flygplatstoalett.

Detta är inte bara brist på transparens – det är en aktiv cover-up. Regeringen valde att ljuga för svenska folket i tre år.

När Landerholm till slut tvingades lämna skulle ordningen återställas. In kom Tobias Thyberg – ut åkte han efter tolv timmar. Intima bilder från homosexsajten Grindr som han undanhållit under säkerhetsprövningen gjorde honom till en uppenbar utpressningsrisk.

Säkerhetsprövningen visade sig vara värdelös: Det som borde upptäckts från början dök upp efter tolv timmar och fällde Thyberg direkt. Om regeringen inte ens kan kolla upp sina egna säkerhetsrådgivare, hur ska de kunna skydda Sverige?

Statsministern kallade det ett ”systemmisslyckande”. Nej, Kristersson. När du personligen väljer inkompetenta personer gång på gång är det inte systemets fel. Det är ditt fel.

Även utrikespolitiskt riskerar det makalösa slarvet att få konsekvenser. Hur kommer de övriga medlemsländerna i Nato egentligen att betrakta Sverige? Kommer de känna sig trygga att dela underrättelser med ett land vars regering glömmer hemliga dokument på toaletter?

Sverige framstår just nu som exakt den typ av inkompetent nation vi själva brukar skaka huvudet åt. När skandalerna staplas på varandra riskerar vi att permanent stämplas som en säkerhetsmässig bananrepublik i Europas mitt – ett land som våra samarbetspartners ler artigt mot men aldrig skulle anförtro verkliga hemligheter.

Mönstret är tydligt: Kristersson tycks föredra att omge sig med charlataner till ja-sägare där lojalitet, personliga vänskapsband och politisk lydnad av allt att döma anses vara viktigare än kompetens.

Det här är inte normala misstag. Normala människor glömmer inte hemliga dokument på toaletter och normala säkerhetsrådgivare tappar bort sina jobbtelefoner och viktiga papper som rör landets säkerhet.

Moderaterna har gjort ’lag och ordning’ till sitt mantra – vilket förstås gör det extra pinsamt när deras egen regering behandlar hemliga dokument som post-it-lappar och producerar säkerhetsskandaler som en aldrig sinande följetong.

Oppositionen ropar lite halvhjärtat om att man kräver granskning. Det räcker naturligtvis inte. När regeringen systematiskt slarvar med rikets angelägenheter, när mörkläggning blir standardförfarande och när inkompetensen blir norm – då krävs det handling.

Rent krasst står Sverige inför ett enkelt val: Behålla en statsminister som bevisligen inte klarar av att skydda rikets hemligheter och gång på gång uppvisat ett sällsynt uselt omdöme, eller kräva hans avgång innan nästa pinsamma katastrof inträffar.

Kristersson har bevisat att han inte klarar jobbet. Han har gjort svensk säkerhetspolitik till ett internationellt åtlöje. Alla svenskar – oavsett partipolitisk tillhörighet – borde kunna enas om en sak: Vår statsminister ska skydda rikets säkerhet, inte äventyra den.

Sverige förtjänar bättre.

 

Erik Lundberg

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Kristdemokraternas hjärta klappar för Israel – inte för Sverige”

Folkmordet i Gaza

KD är inte något svenskt konservativt värdeparti, utan är i praktiken snarare Tel-Avivs mest fanatiska röst i Sveriges riksdag. Det skriver Andreas Jansson.

publicerad 6 augusti 2025
Ebba Busch tillsammans med EU-parlamentarikern Alice Teodorescu Måwe - två av svensk politiks mest hängivna Israelsupportrar.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

156 740 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Vad är det egentligen Kristdemokraterna försvarar och arbetar för – Sveriges, eller Israels intressen? Frågan är berättigad. För i fråga efter fråga tycks KD visa en religiös och dogmatisk vördnad inför Israels regering – samtidigt som engagemanget för Sverige är blekt, platt och i bästa fall mekaniskt. Hemma är partiet försiktigt, eftergivligt, svajigt. Men när det gäller Israel förvandlas KD till en högljudd, kompromisslös och totalt lojal kampanjmaskin.

Det är faktiskt svårt att hitta ett svenskt riksdagsparti som så konsekvent, så oreserverat och så gränslöst försvarar en främmande makt – mitt under ett pågående folkmord.

När Gaza bombas sönder, när sjukhus och skolor pulveriseras, när tiotusentals och åter tiotusentals människor dödas – många av dem barn – då väljer Kristdemokraterna att applådera.

När världssamfundet varnar för svältkatastrof och FN:s egna jurister talar om folkrättsbrott, då levererar Ebba Busch sitt tydliga besked:

– Israel gör hela världen en tjänst i att försöka oskadliggöra Hamas och att försöka upplösa Hamas, hävdar hon och låter även meddela att Sverige mitt under folkmordet bör passa på att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad.

Detta säger hon om en invasion som inte bara orsakat ett historiskt humanitärt lidande, utan som enligt Israel själva är tänkt att leda till en permanent ockupation och etnisk rensning av Gaza. Men det bekymrar inte KD. Tvärtom. Man höjer tonen. Och det här är inget tillfälligt utspel. Det är själva partiets själ – Israel betyder mer än Sverige.

I inrikespolitiken framstår KD ofta som ett identitetslöst annex till Moderaterna – ett parti som går dit opinionsvinden blåser, som inte vågar något, som backar i varje kulturdebatt och kompromissar sig ur varje skugga. Men när det gäller Israel agerar man med en närmast fundamentalistisk glöd. Inga förbehåll. Inga villkor. Inga gränser.

Och partiets företrädare slutar inte vid att ge sitt fullständiga politiska stöd. I ett blogginlägg kräver Kristdemokraternas EU-parlamentariker Alice Teodorescu Måwe att lojalitet mot Israel ska bli ett krav för svenskt medborgarskap. Inte lojalitet mot Sverige. Inte mot svensk lag. Utan mot en regim i Mellanöstern.

”För att ens få ett svenskt medborgarskap bör det, precis som i den tyska delstaten Sachsen-Anhalt, krävas att den som önskar bli svensk medborgare också erkänner statens Israels rätt att existera och därtill har för avsikt att ta till sig de judiskt-kristna värderingarna som den svenska demokratin vilar på”, skriver hon.

Den som sedan visar sig vara illojal mot Israel – inte mot Sverige – ska kunna bli av med sitt medborgarskap.

Att ett svenskt riksdagsparti på allvar driver den linjen borde väcka ramaskri. Men för Kristdemokraterna verkar det helt logiskt. Deras lojalitet med Israel handlar inte främst om politik – utan om ideologi och tro. För KD är Israel mer än en allierad: det är ett religiöst ideal, någonting heligt. Ett land de vördar, försvarar och ursäktar, oavsett vad som sker. Det Israel gör skulle de aldrig acceptera från något annat land – men här gäller andra regler, för det är inte bara politik. Det är trosbekännelse.

Det spelar ingen roll hur många tusen civila som dör. Det spelar ingen roll hur många brott Israel begår. Det spelar ingen roll att hela Gaza snart är jämnat med marken. KD står där, troget. Inte bakom Sverige. Inte bakom folkrätten. Utan bakom Benjamin Netanyahu.

Och samtidigt? När Sverige står inför vårdens sammanbrott, växande barnfattigdom, massinvandring, organiserad brottslighet, misär och bostadsbrist – då är det tyst. Då är KD som en meningslös viskningsklubb. Då heter det ansvar, samarbete, långsiktighet.

Man gör utspel om hårdare tag med ungdomar, lite mer pengar till kärnkraft och något vagt om familjen, men i praktiken händer inte mycket, och många undrar nog vad partiet överhuvudtaget har för existensberättigande eller fyller för syfte.

När Netanyahus armé dränker Gaza i blod däremot – då reser sig KD, då kommer värderingarna plötsligt fram. Då vaknar den glödande fanatismen till liv.

Det går inte att tolka partiets fanatiska hållning på något annat sätt än att Israel betyder betydligt mer för Kristdemokraterna än vad Sverige gör. Ett parti som säger sig vilja försvara kristna värderingar, men som i praktiken försvarar bombningar av kyrkor och sjukhus, tvångsförflyttningar och massvält – bara det sker i rätt flaggas namn.

Det är en politisk och moralisk kollaps.

Kristdemokraterna talar ofta om nationell samhörighet, om vikten av svenska värderingar och om att ta ansvar för vårt land. Men vad är de orden värda, när partiets starkaste lojalitet verkar ligga hos en främmande stat i Mellanöstern? Vad säger det om ett så kallat värdeparti, när dess principer bara tycks gälla – så länge det handlar om att försvara den israeliska regeringens brott mot mänskligheten?

Det är dags att sluta låtsas. KD är inte något svenskt konservativt värdeparti. De agerar inte för svenskarna bästa – utan som Tel-Avivs förlängda röst i Sveriges riksdag.

 

Andreas Jansson

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Svenskt EU-medlemskap borde folkomröstas vart tionde år”

EU skiljer sig mycket från den union vi gick med i för 30 år sedan, skriver Magnus Iverman.

publicerad 9 juli 2025
Ursula von der Leyen

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

156 740 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

I år är det 30 år sedan Sverige blev EU-medlem. Svenskarna gick till vallokalerna 1994 för att folkomrösta om Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Det var en knapp majoritet ja till svenskt EU-medlemskap.

Men det var så länge sedan. EU skiljer sig mycket från den union vi gick med i 1995. Dess värderingar har förändrats mycket. Man struntar i klimatpolitik, migrationspolitik och socialpolitik. EU-politiker väcker allt fler frågor och drar in oss i en kapprustning.

Ursula von der Leyen, till exempel, kan komma att ställas inför en misstroendeförklaring. Det är ingen tillfällighet. Förutom ytterhögerns misstroendeomröstning på grund av Pfizergate hotar socialdemokrater och liberaler att lämna EU:s breda mittenmajoritet i protest mot uppluckrad klimatpolitik. Och det är bara toppen på isberget. Och vad händer under vattenytan?

Det här är inte den unionen som våra föräldrar röstade för. Och det är orättvist att andra generationer saknar röst i den frågan. Det är otillräckligt att bara en gång folkomrösta om EU-medlemskap. Svenskt EU-medlemskap måste folkomröstas varje 10-15 år. Varje medborgare kommer att uttrycka sin åsikt om huruvida EU:s politik ligger i Sveriges inresse nu.

 

Magnus Iverman

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.