MORGONDAGENS DAGSTIDNING – söndag 23 mars 2025

söndag 23 mars 2025

Insändarsidan

”Körkort för vattenskoter löser inga problem”

Transportstyrelsen har fått i uppdrag att ta fram ett förslag på förarbevis till vattenskoter. Tänk om det vore så enkelt att lösa alla problem med ett körkort, skriver Boo Nilsson som menar att det är en grov felprioritering.

publicerad 23 juli 2020
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Nu är det slutlekt, säger infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) som vill ha krav på körkort för vattenskoter och därför ger Transportstyrelsen till uppdrag att ta fram ett förslag till förarbevis och obligatorisk utbildning för att få köra vattenskoter.

Tänk om det var så enkelt, att ett körkort eller ett förarbevis skulle lösa alla problem och dessutom medverka till att ett fordon framförs enligt gällande regler.

Tanken kan tyckas god om ett körkort eller förarbevis för vattenskoter skulle bidra till vanligt sjövett och sunt förnuft.

Men varför nu denna tanke, när vardagstrafiken på land ser ut som den gör! Trots att alla bil- och mc-förare har utbildning och giltigt körkort, håller inte alla fastställd hastighet eller avstånd till framförvarande fordon, en del glömmer eller negligerar att göra tecken under färd, stannar inte vid stopptecken eller felparkerar bilen så att räddningsfordon inte kan rycka ut vid drunkning etcetera.

Det finns en del som totalt negligerar alla trafikregler, trots innehav av körkort, så varför skulle nu ett körkort för vattenskoter, lösa problem till sjöss, när körkort inte löser problem i vägtrafiken.

I dagsläget finns i Sverige en Vattenskoterförordningen som bland annat reglera var det är tillåtet att framföra en vattenskoter. Denna har Polisen och Kustbevakningen valt att inte tillämpa, då förordningen strider mot EU-lag, som står över svensk lag. Det gör att det går att bryta mot förordningen utan att det får några konsekvenser.

Lämpligt hade varit om infrastrukturminister Tomas Eneroth först såg till så befintlig den vattenskoterförordningen kan tillämpas och kanske också revidera denna, innan det krävs förarbevis eller körkort för vattenskoter.

Nej, Tomas Eneroth, satsa denna vattenskoterutbildning i stället på en kompletterande vidareutbildning till alla Sveriges trafikanter, såsom bilförare (kanske vart femte till tionde år), mc- och mopedförare, cyklister och gångtrafikanter i stället för krav på körkort för vattenskoter. Det hade förmodligen gjort större nytta i vårt dagliga liv.

Kan heller inte tänka mig att där skulle finnas resurser för kontroll av bestämmelser eller körkort på sjön, när de inte finns tillräckliga resurser för att övervaka vägtrafiken.

Vid 15 års ålder går det i Sverige att ta AM-körkort, för moped klass I (kallas ibland EU-moped) som också innefattar behörighet för framförande av en så kallad ”mopedbil”. Utbildningen genomförs med en tvåhjulig moped och eleven får ingen körträning med ett fyrhjuligt fordon, inte heller lära hur en ”mopedbil” ska köras eller till exempel placeras i vägens körfält. En sådan utbildning främjar definitivt inte trafiksäkerhet.

I Sverige finns lite över 13 000 registrerade mopedbilar och med dessa inträffar runt 60 olyckor per år, som leder till personskador. Hade kanske varit en fördel att satsa på rätt utbildning för dessa mopedbilstrafikanter före ett införande av vattenskoter-körkort.

 

Boo Nilsson

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Europa rustar för krig”

Kriget i Ukraina

EU-ledarna väljer medvetet att skuldsätta våra barnbarn för att fortsätta kriget i Ukraina. Samtidigt hävdar Bryssel och systemmedia felaktigt att det är Ryssland som bär skuld till EU:s ekonomiska problem. Det skriver Josef Csiba.

uppdaterad 20 mars 2025 publicerad 17 mars 2025
Ursula von der Leyen vill att EU-länderna satsar ytterligare cirka 9000 miljarder kronor på militär upprustning.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

De tjugosju EU-ländernas företrädare har vid ett snabbinkallat toppmöte i Bryssel fattat beslutet om att EU minsann inte ska låta Putin och Trump utan deras deltagande avgöra Ukrainas öde. Ifall USA inte längre vill stödja Ukraina ska EU länderna tillsammans fortsatta strida mot Ryssland så länge – tills en rättvis och säker fred kan uppnås.

Problemet är bara att EU varken har tillräckligt med vapen, soldater eller pengar för att genomföra sina vansinniga planer, därför har de tjugosju länderna tillsammans också har enats om att skuldsätta våra barn och barnbarn genom att gemensamt ta upp ett lån på 800 miljarder euro för ändamålet. Enligt Ursula von der Leyen är Ryssland och Putin en aggressor och måste besegras för varje pris. I paketet ingår också ett stöd till Ukraina på cirka ytterligare 100 miljarder euro, något som däremot Ungerns premiärminister Viktor Orbán använde sitt veto mot. Min personliga uppfattning är dock att Ursula von der Leyen till slut kommer att hitta någon lösning för att gäcka Orbáns veto.

Men om vi tar en blick tillbaka i historien kan man se att det inte var Ryssland, utan alltid något europeiskt land (Tyskland, Frankrike), som har anfallit Ryssland och inte tvärtom!

Någon kommer nu säkert att påpeka att det var Ryssland som startade kriget i Ukraina. Kanske kan man tolka det så, men kriget är först och främst ett krig mellan Ryssland och USA i Ukraina, framprovocerat av USA och kunde ha slutat för länge sedan om inte EU hade tagit över USA:s roll. En roll där man finansierat ett krig som för länge sedan är avgjort och i fortsättningen bara leder till fortsatt dödande och lidande för det ukrainska folket, vilket EU:s ledare vägrar att inse.

Enligt Ursula von der Leyen, Ulf Kristersson, Jimmie Åkesson med flera är det nödvändigt att fortsätta kriga tills en rättvis fred uppnås i Ukraina. Det låter som skolbarn som har missat sina historielektioner, för hittills i historien har inget krig slutat med rättvis fred, utan alltid var den segrande makten som bestämde fredsvillkoren. Ukraina är inget undantag, för i nuläget är det väl ingen som tror (förutom kanske Ursula och vår statsminister) att det blir Ryssland som ska dra det kortaste strået?

Men att återgå till frågan om att satsa 800 miljarder euro på upprustning av Europas arméer, eller ännu värre – en gemensamt armé för hela EU, som Ursula och hennes kamrater drömmer om. Har höjdarna i Bryssel tänkt på vad följden blir ifall även den tilltänkta fienden som ett naturligt svar på EU:s upprustningsbehov också kommer att satsa lika mycket pengar på sitt försvar. Blir EU militärt överlägsna då, eller blir vi bara ännu fattigare och har endast bidragit till en upprustningsspiral som ingen vet hur det kan sluta?

Tyskland har dessutom fått lov att ytterligare öka sin statsskuld (i strid mot alla idag gällande EU regler) med femhundra miljarder euro för att förstärka sitt arme och förbättra infrastrukturen i landet.

Att låta Tyskland beväpna sig igen, som det ingår i Ursulas planer, kan vara lika farligt för Europa nu som det var före andra världskriget vilket vi alla vet hur det slutade. Tysklands nuvarande ledare Scholtz, Merkel och blivande kansler i Tyskland Mertz, är lika opålitliga och farliga för Europa speciellt om de kommer att känna sig tillräckligt starka militärt som deras företrädare före första och andra världskriget.

Frankrikes president, Emanuel Macron, är minst lika opålitlig som sina kamrater i Tyskland, då han öppet hotar Ryssland med sina mestadels obrukbara kärnvapenladdningar, vilka har saknat allt underhåll i åratal i brist på resurser, och helst vill avdunsta om han bara hör ordet ”Waterloo”.

För att sammanfatta det hela, det är inte Ryssland eller Putin som är orsaken till EU:s alla problem med finanser, demokratin, försvaret med mera som propagandamaskinen från Bryssel och SVT vill inbilla oss, utan våra egna politiker i Bryssel och Stockholm. Det är bra att hålla i minnet till nästa val, ifall kollapsen i Bryssel och Stockholm inte inträffar långt dessförinnan.

 

Josef Csiba

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Folket som tystnat”

Ifrågasättandet från de statliga medierna har försvunnit och idag får man oftast bara infallsvinklar från ett håll. När blev det offentliga rummet tystare? När slutade de statliga medierna granska makthavare? Det frågar sig Anneli Nyström.

publicerad 18 februari 2025
Vilka har egentligen makten över SVT och SR?
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

I Sverige slår vi oss för bröstet och säger att vi har oberoende och objektiva statliga medier. Medier som bland annat ska objektivt granska och ifrågasätta våra makthavare. Utifrån den anledningen brukar man kalla medier för den tredje statsmakten.

Men hur kommer det sig då detta:

  • Vi överger helt plötsligt vår 200-åriga neutralitetspolitik och går med i Nato – Tystnad
  • Bondeuppror i många länder i Europa – Tystnad
  • ÖB börjar tala om att vi ska förbereda oss för krig – Tystnad
  • Kan det finnas biverkningar av ett obeprövat vaccin? – Tystnad
  • Helt plötsligt dör många fler unga personer än tidigare – Tystnad
  • Födslotalen går drastiskt ner. De har aldrig tidigare varit så låga som nu – Tystnad
  • Det sprängs och skjuts i Sverige långt mer än övriga i Europa – Tystnad
  • Hur många krig har USA:s presidenter startat? – Tystnad
  • Hur många krig har Rysslands president Putin startat under samma tid? – Tystnad
  • Har våldtäkter helt plötsligt sluta existera i Sverige? –Tystnad
  • Vi skickar helt plötsligt en massa vapen till ett krig – Tystnad
  • Det anses vara i sin ordning att 16-åringar får bestämma att de ska byta juridiskt kön. Men de får inte handla vin – Tystnad
  • Vindkraft är bra. Men på vintern när vi behöver mest el är det oftast vindstilla – Tystnad
  • Vi ska lagstifta om att ingen får ifrågasätta förintelsen. Är inte det en del av yttrandefriheten att kunna ifrågasätta? – Tystnad

När slutade de statliga medierna ifrågasätta våra makthavare? När blev det offentliga rummet tystare? När minskade granskningen av makten? Hur hamnade vi här? Frågor såsom: Vad kan detta bero på? När slutade statliga medier att berätta bakgrunden till exempelvis upptrappningen till ett krig? Vilka historiska skeenden kan vara bidragande orsaker till att vi idag har den situation som vi har idag? Dessa frågor har nästan helt försvunnit. Det är här och nu som gäller och oftast bara infallsvinkel från ett håll. Ingen objektiv analys från båda sidor. Tillåts en öppen debatt så är det i princip bara inom politiken. Reportrarna nöjer sig oftast med svaret de får och ställer inga följdfrågor. Var är analyserna av de bakomliggande faktorerna varför detta händer just nu.

Till presskonferenser idag bjuds bara vissa medier in. De medier som inte är etablerade och som rapporterar om andra ämnen eller har en bredare rapportering än statliga medier, de så kallade alternativa medier får stå ute i kylan. Varför det? Är vi inte en demokrati, där alla har rätt till att bilda sig en egen åsikt? De inbjudna medierna rapporterar bara på ett visst sätt och mycket lika trots olika politiska inriktningar. Detta lett till ett likriktat konsensustänk, från vilket ingen får avvika eller av någon anledning inte törs avvika. Ett enormt grupptryck har skapats av politiker, medier och andra makthavare såsom företagsledare och kändisar att du ska tänka på ett visst sätt och i en viss riktning. Det verkar nästan som om någon annan säger till dem vad de ska basunera ut då alla säger och skriver samma sak.

Åsiktskorridorerna i dagens samhälle har blivit smalare. Det är inte tillåtet att tycka olika. Du får bara tycka det som de etablerade medierna eller andra makthavare basunerar ut. Uttrycker du en avvikande åsikt inom vissa ämnen bland andra människor blir det ofta tyst runt dig. Du ska inte tänka själv. Man kan säga att den dubbeltydiga devis, som är skriven ovanför ingången till Uppsala Universitets aula, idag tveklöst råder: Tänka fritt är stort men tänka rätt är större.

Du ska tänka och tycka såsom de statliga medier och övriga etablerade medier föreskriver. Du ska vara rädd för att uttrycka din åsikt. Du ska tro att framtiden är osäker. Makthavarna använder härskartekniker för att trycka ner oliktänkande, föra att frysa ut enskilda individer, för att härska genom splittring, för att injaga rädsla hos befolkningen. Detta blev mycket tydligt under den så kallade pandemin. Om du som till exempel ifrågasatte att en pandemi verkligen existerade, ifrågasatte hur många som dött, var du en idiot, var du osolidarisk, var du den som spred smittan vidare och du ville att andra skulle dö. Många uttryckte att de som till exempel bröt mot restriktionerna gärna kunde dö. Den så kallade pandemin visade även hur lite människor själva tänker idag. Exempelvis så kunde man se sådana som åkte själva i bilen och därvid bar munskydd.

Många av våra politiker, olika mediepersonligheter eller andra makthavare uttrycker i dag i sociala medier sina åsikter om andra, som har en avvikande åsikt. De sätter igång olika drev mot dessa individer genom sina nyttiga idioter. Utan att själva förstå får anhängarna till uppgift att misstänkliggöra och förgöra motståndarna. Genom att framkalla rädsla i samhället kan politiker få igenom sina olika kontrollsystem av olika slag för att fullt behärska dig som individ, så att du på håller dig på mattan och inte börjar tänka själv. Uttrycker du en annan åsikt, så bemöts du med påståenden och angrips med tillmälen, som om du vore konspirationsteoretiker eller rasist. Inte många vill bli eller klarar av att kallas rasister, och de flesta skräms därför till tystnad.

En annan metod, som medier använder sig idag, är tystnad. De skriver eller rapporterar helt enkelt inte om den ena sidans åsikter, uppfattningar eller vissa ämnen. Likaså hänvisas bara till viss forskning som gynnar maktens vilja och om det finns forskning som visar andra resultat så tas detta inte upp. Direktsända debatter existerar knappt utanför det politiska rummet. De som har en annan uppfattning i ett ämne och gärna vill debattera i direktsändning med någon som har den så kallade rätta uppfattningen vittnar om att de inte får vara med i en sådan direktsänd debatt. Blir de erbjudna att delta, så är det inte i direktsändning, utan debatten spelas istället in. Sedan kan det inspelade klippas ihop hur som helst utom deltagarnas kontroll.

Men om makthavarna vill styra folket mot en enda tankeriktning, så kan vi nog förstå SVT:s rädsla för direktsända debatter. Ett exempel på detta är vad som hände, när Magdalena Andersson i Dagens Nyheter nämnde en krönikör vid namn Henrik Jönsson. Hon frågade hur han hann med att göra ett program i veckan samt vem stod bakom honom. Bättre reklam kunde Henrik inte få. Veckan efter hade hans donationer slagit tidigare rekord. Är det makthavarnas största rädsla att det sovande folket ska vakna och genomskåda lögnerna? Dessa lögner genomskådas allt lättare, då makthavarna blir alltmer nonchalanta gentemot dem de ska tjäna, nämligen folket. De har glömt att de är valda av folket och att de arbetar för demokrati!

Våra makthavare har i alla tider använt metoden att härska över folket genom fruktan och rädsla för att dels behålla makten, dels att styra folket åt det håll man vill. Så egentligen är det inget nytt fenomen som vi skådar men idag är makten mer koordinerad och mer eller mindre global vilket får långtgående effekter på den fritt tänkande individen.

När slutade medier, den tredje statsmakten att granska makten? När slutade de granska politiker, som inte alls arbetar för folket längre utan helt öppet verkar ha en egen agenda, den globala? Sådana politiker går i tystnadens ledband och utformar och stiftar lydigt lagar, som begränsar människors frihet, kontrollerar dem och gör dem sjuka men gynnas själva oerhört. Politikerns försvar är att det stackars folket inte förstår bättre.

Så med detta sagt kommer det tystnade folk att vakna? Vakna och säga ifrån? Det är frågan. Vad kan denna tystnad från folket bero på? Lättja? Passivitet? Brist på förståelse? Tillit till våra politiker? Vad krävs för att folket ska vakna och säga ifrån? Kommer folket att börja ställa sådana frågor som: Vilka tjänar våra politiker? Vilka har egentligen makten över SVT och SR? Vilka äger tidningarna? Vilka kopplingar har dessa ägare till våra makthavare? Vad innebär det? Vad får det för konsekvenser i nyhetsrapporteringen? Är dagens statliga mediers enda syfte att vara en propagandamaskin?

 

Anneli Nyström

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Skippa djurbaserad middag på alla hjärtans dag”

Visa kärlek för både djur och miljö under Alla hjärtans dag genom att bjuda på en vegetarisk middag. Det skriver Johanna Månsson.

publicerad 14 februari 2025
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

På fredag är det alla hjärtans dag. Då kommer många garanterat bjuda någon speciell på middag för att visa kärlek.

Exempelvis erbjuder ett gammalt ekologiskt lantbruk en exklusiv alla hjärtans dag-middag för 495 kronor per person. Tidigare höll gården kor för mjölkproduktion, men numera håller kor hagmarkerna öppna och ”ger” även lite kött. Måltiden inkluderar en trerättersmeny med förrätt bestående av chèvretoast, huvudrätt med val av ryggbiff/entrecôte eller hjälmargös, samt en ljuvlig chokladterrin som dessert. Annonsen lockar även med att det ingår ett glas bubbel för att höja stämningen för denna romantiska upplevelsen.

Det finns flera skäl till varför detta erbjudande kan ses som mindre kärleksfullt, särskilt på alla hjärtans dag. För det första kan valet av kött som huvudrätt andes vara oförenligt med att visa omtanke för icke-mänskliga djur, som fötts upp och dödats mot sin vilja. För det andra har köttproduktion (oberoende hur en djurgård drivs) en stor miljöpåverkan, med högre utsläpp av växthusgaser än växtbaserad produktion. En djurbaserad trerättersmeny kan alltså även göra en valentine-middag mindre attraktiv för dem som bryr sig om planetens överlevnad.

Man kan undra hur ens val att äta animaliskt under alla hjärtans dag egentligen påverkar vår syn på kärlek. Vad hade hänt ifall en växtbaserad kärleksmeny stått i centrum, hade vi blivit mer mottagliga då att utforska kärlek och medkänsla, som nått utanför egna artens sfär.

Jag hoppas och tror att genom uppmuntran till att utmana etablerade normer väckt nyfikenhet i er, som fortsatt läsa enda hit, att reflektera vidare över konsekvenserna av våra handlingar på andra levande varelser och om det att döda för mat verkligen kan betraktas som en handling av kärlek.

Låt det exklusiva med en alla hjärtans dag-middag vara att just lämna djuren från menyn.

 

Johanna Månsson

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Hög tid att förbjuda ’allmogejägarnas’ jakthundar”

Allmogejägarnas nonchalans att inte vilja lära sig hur hundträning går till och inte respektera mångfalden i naturen utgör inte bara en fara för deras egna hundar. Man orsakar också en stor del av den haltande mångfald vi ser i vår svenska natur. Det skriver hundpsykologen Charlotte Swanstein.

publicerad 11 februari 2025
Jakten och jakthundsägandet i detta vårt land är inte under någon som helst kontroll, menar hundpsykologen Charlotte Swanstein.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

De beklagar sig så gärna med gräsliga bilder över hur de funnit sin jakthund – vilken kämpat för sitt liv mot urmodern vargen – och förlorat kampen.

Denna kamp har hänt på grund av hundägarens nonchalans att inte vilja lära sig förstå sin hund, hur hundträning går till och inte respektera mångfalden i naturen – där de så gärna släpper sin hund lös för att eventuellt finna dem villebråd, som de kan ta livet av.

Dessa jägare utgör inte bara en fara för sin egen hund utan är en stor del av den haltande mångfald vi ser i vår svenska natur. Skadeskjutna djur som inte hittats för avlivning från lidandet. I januari i år sköts det mot en varg enligt paragraf 28 – vilket innebär att man har rätt att freda sitt djur från pågående skada. Alltså är det relativt nära och helt synligt när man lägger skott mot vargen, ändå går denna varg med avskjuten käke en plågsam död till mötes.

Man utsätter alltså inte bara sin hund för risker och lidande utan även djur man skjuter mot. För mig känns detta som ett tivoli för mänskligt nöje i naturen. Siffran för skadeskjutna djur är helt omöjlig att beräkna, för där är inte jägarna så intresserade att bekänna färg.

Skadeskjutningar ger också många ungdjur som förlorat sin trygghet, möjlighet till föda då läromästaren avrättats, vilket är en annan del av denna nöjescirkus. Och med detta har de mage att tillstå att de vet och kan och har rätten att vara i naturen beväpnade. Trots att de inte lärt sig om naturen i sin jägarexamen, inte lärt sig hur man tränar hund och tydligen inte heller lärt sig när man sätter ett säkert skott, trots att just det tjatas det väldigt mycket om vid jaktutbildningen.

Sverige har ett alltför stort antal av flera olika sorters klövvilt som betar och bökar hårt på vissa oönskade områden. Klövvilt som utsätts för trafikolyckor, cirka sextiotusen per år enligt Viltolycksrådet. Alltså i snitt sju viltolyckor per timme, dygnet runt. Detta kostar individerna ett stort lidande och samhället ekonomiskt.

Med en större mängd rovvilt balanseras naturen på ett sätt som ingen jägare kan och därmed minskas viltolyckor och betesskador – det är vetenskapligt bevisat.

Jägare har börjat ta in hundraser i landet som är ämnade för skarpt vilt, som jagas på andra kontinenter, sedan politiken godkänt rovviltsjakt i parti och minut, i vårt land. De behandlar dessa hundar så att de i fritt tillstånd beter sig som gängkriminell gör i asfaltsdjungeln och inte som den svenska nationalsymbolen för jakt Jämthund och Hamiltonstövare – vilka har ett helt annat kynne och möjlighet att tränas.

Det finns ingen diskussion om att jakthundar generellt har total avsaknad av träning och kontrollen för hur dennes liv är, såväl i skogen som i dennes hem och de jaktfria dagarna. Dessutom följer man alltså inte Jaktförordningen (1987:905) 18 §: ”En hund som vid jakt eller jaktträning jagar på ett olämpligt sätt ska snarast kopplas. Jakt eller jaktträning med hund ska bedrivas på ett sådant sätt att viltet med hänsyn till hundens egenskaper eller snö-, is- och temperaturförhållandena inte utsätts för onödiga påfrestningar.

Jag vill gärna se den jakthund som de har inkallning på som §18 kräver. Dessutom är inte orden olämpligt sätt och onödig påfrestning/lidande som det brukar stå, på intet vis beskrivna utan enligt naturvårdsverket får man bedöma det efteråt? Jag förstår inte hur man ens kan skriva så och tillåta löshundsjakt – den paragrafen betyder ju ingenting.

På tal om att träna hund. Det behövs trygghet, kommunikation, samspel, lyhördhet mellan hund och förare. Man behöver känna sin egen förmåga, sin omgivning liksom hunden, det är nummer ett för en fullgod start av inlärning. Många är jägarna idag kallar träning av sin hund att släppa den lös i skogen från yngre år, när unghunden oftast känner behov av närhet till föraren för trygghet och håller sig därmed relativt nära vid sin nyfunna lycka av att få springa omkring lös i skogen. Det är inte inlärning av det slag som ordet inlärning menas med.

Inlärning som kan verifieras som vi människor kallar lydnad, är där ”varje länk i en kedja utgör helheten” denna kedja får inte brista då upphör samspelet och lomhörd och rädsla inträder hos en sådan individ. Våra vargar är experter på att hålla kedjan hel men för våra allmogejägare är det totalt frånvänd kunskap. En hund skall lyda sägs det, men hur man kommer dit är inte comme il faut att lära sig, utan vi gör som vi alltid gjort, och det är inte den vetenskaplig grundkunskap om hur hundar lär, man håller sig till.

Det finns många hemska berättelser om hur jakthundar har det och det är på inget vis ovanligt med bestraffning och hårda tag mot en hund man anser inte lyder. Det är sällsynt men förra året polisanmälde en jägare sin jaktkamrat för att ha sparkat på sin hund och då har det gått långt, och det var nog inte en liten puff med foten mot hunden.

Jakten och jakthundsägandet i detta vårt land är inte under någon som helst kontroll helt oavsett hur många paragrafer som skrivs in i jaktlagen/jaktförordningen. Här krävs mod att se att det behövs ett helt nytt omtag om jakt överhuvudtaget skall kunna accepteras av de 97 procent av befolkningen som inte ägnar sig åt nöjet att döda i vår natur.

Sverige skall vara ett land baserat på den vetenskapliga kunskap som finns om djurhänsyn och för djur av alla slag – det är inget orimligt krav 2025.

 

Charlotte Swanstein

Hundpsykolog och naturdebattör

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.

Send this to a friend