Det rödgröna styret i Göteborg har beslutat att migranter och nyanlända inte längre ska bo i invandrardominerade förorter och ”utsatta områden” – istället ska de placeras i mer välmående och svenska delar av staden och ”blandas” med majoritetsbefolkningen.
Mikael, som tidigare bott i invandrartäta Angered, varnar dock för utvecklingen och säger till Nya Dagbladet att en sådan "uppblandning" kommer att leda till ökad otrygghet och minskat socialt kapital.
– Nyanlända ska man inte placera i Biskopsgården, utan i andra delar. Exempelvis i Torslanda där jag bor, säger kommunstyrelsens ordförande Jonas Attenius (S) till GP och förklarar att inga nyanlända alls ska placeras i de områden som klassas som ”utsatta” av polisen – exempelvis Bergsjön, Angered eller Biskopsgården.
Dessutom vill man även göra de invandrardominerade områdena mer ”blandade” och har som ambition att locka fler svenskar att flytta dit genom att bygga villor, radhus och stadsradhus i bland annat Biskopsgården.
Trots hård kritik från medborgare och opposition är Attenius tydlig med att man aktivt och med politiska medel vill blanda Göteborgs befolkning.
– Jag vet inte varför det är kontroversiellt. Ofta lär folk känna personer från ett annat land genom idrotten eller något annat och där verkar det vara okej. Men det är tydligt att här så finns någon slags barriär, säger han.
Ingen gemenskap
Mikael som tidigare bodde i Angered, men som idag flyttat till ett svenskare område är mycket kritisk till att hela Göteborg nu ska ”blandas” befolkningsmässigt, och han pekar på att detta är förenat med stora risker.
– Jag medger att jag flyttade eftersom jag var trött på att vara i minoritet. Jag tror inte folk som inte bott i ett ghetto förstår vad det innebär. Det innebär inte att du dagligen är rädd för att rånas mitt på ljusen dagen och att du nattetid helst undviker att röra dig i ditt eget område, berättar han för Nya Dagbladet.
Han berättar vidare att det sociala kapitalet också spelar roll och att grannarna i Angered inte hälsade på varandra eller hade någon gemenskap att tala om.
– Det fanns inga pulkor eller uteleksaker utanför dörrarna eftersom alla visste att dessa skulle bli stulna. Inte heller något fungerande föreningsliv, bara en stark misstro till sina grannar och medmänniskor.
I Angered kom polisen ofta på utryckningar, och det var ingenting man reagerade särskilt över – till skillnad från det område där Mikael bor idag där polisnärvaro är en mycket sällsynt syn.
"Svenskarna låser in sig"
Han medger dock att han fortfarande påverkas av sin tid i ”Göteborgs ghetton” och att han är den ende i huset som låser tvättrummet eftersom hans tvätt flera gånger blev stulen när han bodde i Angered.
– När jag flyttade hit så hade jag en person som vaktade flyttbilen så ingen snabbt skulle komma in och sno något ur lastbilen. Folk i området trodde kanske att jag var galen.
Samtidigt som han inte vill bo ”blandat” igen eller utsätta sina grannar för det han varit med om tror han ändå att en ökning av antalet nyanlända i Göteborgs finare stadsdelar kan leda till att människor där får upp ögonen för vad som händer i Sverige och den misär massinvandringen för med sig.
– Den sociala tilltron och grannsämjan kommer att försvinna och svenskarna kommer inte att vara synliga kvällstid eftersom de låst in sig i sina lägenheter samtidigt som innergårdarna har ockuperats. Av erfarenhet tar det inte lång tid innan busskuren är sönderslagen och graffiti syns överallt eller att raketer och smällare avfyras under årets alla månader – alla tider på dygnet.
