Hjälp Nya Dagbladet att finnas kvar
Äldre kan vara mer känsliga för läkemedel som påverkar hjärnan. Nu pekar flera studier på samband mellan vanliga läkemedelsgrupper och kognitiv svikt – men forskarna varnar för enkla slutsatser.
Läkemedel som påverkar nervsystemet kan få större konsekvenser hos äldre patienter än hos yngre. Samtidigt är forskningen svårtolkad: den visar ofta samband, men kan inte alltid avgöra om läkemedlet i sig ligger bakom risken eller om sambandet speglar sjukdomen som behandlas.
Socialstyrelsen anger att vissa läkemedel bör undvikas hos äldre om det inte finns särskilda skäl. Myndigheten betonar också att behandlingar bör följas upp och omprövas regelbundet.
Vissa äldre allergiläkemedel pekas ut
Det tydligaste forskningsläget gäller läkemedel med så kallad antikolinerg effekt. De påverkar ett signalsystem i hjärnan som har betydelse för minne, uppmärksamhet och inlärning.
Hit hör bland annat första generationens antihistaminer mot allergi eller sömnbesvär, men även vissa antidepressiva läkemedel med antikolinerg effekt, läkemedel mot överaktiv blåsa och vissa läkemedel mot illamående.
En omfattande brittisk studie i JAMA Internal Medicine, baserad på närmare 59 000 demensfall, visade att hög användning av starkt antikolinerga läkemedel var kopplad till ökad demensrisk. Forskarna skrev att resultaten ”understryker vikten av att minska exponeringen för antikolinerga läkemedel hos medelålders och äldre personer”.
Lugnande medel ger blandade svar
Bensodiazepiner används bland annat mot ångest och sömnproblem. Läkemedlen kan leda till beroende, dagtrötthet och minnespåverkan. Hos äldre ökar dessutom risken för fallolyckor och förvirring.
En studie i BMJ från 2014 visade ett samband mellan bensodiazepiner och ökad risk för Alzheimers sjukdom, särskilt vid längre användning. Forskarna skrev att ”omotiverad långtidsanvändning av dessa läkemedel bör betraktas som ett folkhälsoproblem”.
Samtidigt är bilden inte enkel. Ångest och sömnproblem kan vara både orsaken till att läkemedlen skrivs ut och tidiga tecken på demenssjukdom. Nyare analyser har därför ifrågasatt om läkemedlen i sig förklarar sambandet.
Antipsykotiska läkemedel kräver försiktighet
Antipsykotiska läkemedel kan vara nödvändiga vid svåra psykiska sjukdomar, som schizofreni och psykos. Men även dessa läkemedel förekommer i forskningen om minne, tänkande och demensrisk.
Studier har kopplat antipsykotika till kognitiv försämring och högre demensrisk i vissa grupper. Forskare har också efterlyst bättre kunskap om hur antipsykotika kan bidra till kognitiv påverkan och hur riskerna kan minskas.
Varningarna gäller särskilt slentrianmässig användning för att dämpa oro eller beteendemässiga symtom hos personer med demens.
Magsyrahämmare mest omstridda
Protonpumpshämmare används mot sura uppstötningar och magsår. Här är forskningen mest motstridig. Vissa stora studier visar ett samband mellan långvarig användning och ökad demensrisk, medan andra inte har sett samma mönster.
En studie publicerad i Neurology kopplade långvarig användning till ökad risk, medan en klinisk prövning där äldre personer fick pantoprazol eller placebo inte såg någon ökad demensrisk under tre års uppföljning. Magsyrahämmare bör därför betraktas som omdiskuterade, snarare än som läkemedel med en bevisad riskhöjning.
Sluta inte på egen hand
Forskningsläget innebär inte att patienter bör avbryta behandling på egen hand. Flera preparat kan vara viktiga. Rådgör alltid med läkare innan en läkemedelsbehandling ändras eller avslutas.
Däremot kan äldre patienter och anhöriga be vården om en läkemedelsgenomgång, särskilt vid minnesproblem, fallolyckor, trötthet eller förvirring.
Ofta utgör inte ett enskilt läkemedel risken, utan långvarig användning, höga doser eller kombinationen av flera olika läkemedel. En regelbunden genomgång kan därför minska onödiga risker utan att viktig behandling tas bort.
Vilken läkemedelsgrupp anser du vara mest oroande kopplat till demensrisk?
Röstning stängd
14 röster totalt
