Många europeiska politiker har konstaterat att kunskapen om och förståelsen för hur det globala syd ser på världen – och i synnerhet på Väst – är bristfällig i de västerländska samhällena. Min primärforskning om USA:s interventioner i det globala syd bekräftar att detta stämmer.
Forskningen fokuserar på perspektiv och erfarenheter från det globala syd och bygger på över 400 intervjuer och samtal med akademiker, forskare, statsöverhuvuden, ministrar, diplomater, ledare för organisationer inom civilsamhället, tidigare barnsoldater och religiösa ledare från mer än 20 olika länder.
Trots skilda bakgrunder och erfarenheter delar de en gemensam uppfattning: Väst framställer det globala syd på ett manipulativt och vilseledande sätt. Bilden präglas av bristande historisk förståelse, ett ensidigt fokus på kriser och konflikter samt en förvrängd bild av orsakerna till fattigdom och industriell underutveckling.
Bland högt uppsatta regeringstjänstemän och intellektuella råder en utbredd uppfattning om att västerländska journalister och forskare som besöker deras länder vägrar föra samtal om frågor som berör deras verklighet – exempelvis hur påtvingade västerländska politiska linjer ses som verktyg för att hindra industriell utveckling, och hur vissa västmakter anses ligga bakom flertalet väpnade konflikter och destabilisering av deras kontinenter.
Nobelpristagaren och Liberias tidigare president Ellen Johnson Sirleaf gav uttryck för frustration över att stora medier som BBC, CNN och Reuters i första hand intervjuar västerländska representanter från västerländska organisationer om komplexa frågor kring krig och konflikter i Västafrika – trots att dessa har begränsad kännedom om problematiken. Detsamma gäller många västerländska forskare, som ofta bortser från den genuina expertkunskap som finns vid ländernas egna universitet och politiska institutioner.
Följden är att allmänheten och beslutsfattarna i Väst – och i synnerhet inom EU – får en förvrängd bild av vad som sker i det globala syd. Utan sanning som grund är det svårt att utforma kloka politiska beslut, och relationen till det globala syd försvagas.
Desinformation föder hyckleri och dubbelmoral
Klyftan mellan Väst och det globala syd trädde tydligt i dagen i samband med den väpnade konflikten mellan Ryssland och Ukraina. Trots diplomatiskt tryck från Väst valde många länder i det globala syd att i FN inte rösta för den västerländska fördömelsen av Rysslands invasion.
Många kommentatorer i Väst tolkade detta som stöd för Ryssland, utifrån den förenklade logiken att den som inte är med oss är mot oss. En noggrannare analys av debatten i det globala syd ger dock en mer nyanserad bild.
När västerländska ledare, forskare och journalister talar om att upprätthålla den regelbaserade världsordningen, demokratin och mänskliga rättigheter, klingar det ihåligt för många i det globala syd – och uppfattas snarast som hyckleri och dubbelmoral.
Väst ses som en aktör som ignorerar eller förminskar sina egna kränkningar av internationella konventioner. Att USA ensamt har stått bakom hundratals illegala militära interventioner under de senaste 70 åren – inklusive olagliga bombningar, statskupper och störtandet av demokratiskt valda ledare – är välkänt i det globala syd.
Bland de senaste exemplen som brukar kallas illegala interventioner återfinns Natos ingripande i Kosovo (1999), USA:s invasion av Irak (2003), kriget mot Libyen (2011) och Frankrikes militära inblandning i Elfenbenskusten (2011).
När västerländska ledare avfärdar anklagelser om hyckleri och dubbelmoral uppfattas det i det globala syd som ett dubbelt hyckleri. Och ju mer västerländska akademiker, journalister och medier tiger om Västs egna brott mot folkrätten, desto tydligare framstår medskyldigheten.
Terrorismen som instrument
Många i Väst förvånas av att talet om kampen mot terrorism ofta uppfattas som hyckleri i det globala syd. Förklaringen är den utbredda uppfattningen att USA i synnerhet systematiskt använder terroristorganisationer som verktyg för att driva sina intressen – från att göra stater beroende av amerikansk underrättelsetjänst för att avvärja planerade terrorattacker, till att aktivt bruka militanta grupper som ombud i konflikter.
Dessa perspektiv växte gradvis fram från 1950-talet, när vissa västmakter började stödja extremistiska religiösa grupper i syfte att underminera de mer sekulära, nationalistiska regeringarna i Västasien och Nordafrika. Islamistiska grupper betraktades som ett effektivt motgift mot sekulära regimer. Muslimska brödraskapet vann mark på 1950-talet som motkraft till Egyptens sekulära regering under Abdel Nasser, och på liknande sätt pekas det ofta på att Hamas under 1980-talet växte fram med indirekt israeliskt stöd – i syfte att underminera det mer sekulära Palestinska befrielseorganisationen (PLO).
Med de nära banden mellan USA och Saudiarabien spred sig wahabitismen under 1980-talet och expanderade genom regionen. USA:s direkta stöd till mujahedin i Afghanistan och Pakistan under samma decennium anförs ofta som det tydligaste exemplet på hur religiösa extremistgrupper kan omvandlas till effektiva ombud i krig.
Syrien lyfts fram som ett mer aktuellt exempel på hur västerländskt stöd till extremistgrupper, i kombination med amerikansk underrättelseverksamhet och flygbombningar, fällde den Assad-ledda regimen. Att en tidigare al-Qaida-kopplad ledare sedermera blev Syriens nye president – med västerländskt stöd – förstärker dessa uppfattningar ytterligare.
Ett annat fall är Östturkestans islamiska rörelse (ETIM), som syftar till att lösgöra Kinas Xinjiangprovins och upprätta ett islamiskt kalifat. Gruppen har genomfört över 1 000 terrorattacker i Kina, och många i det globala syd ser ett tydligt samband mellan ETIM och USA – en bild som förstärks av att "Östturkestans exilregering" har sitt säte i Washington D.C. och erhåller amerikanskt stöd.
USA–Israel–Gaza–Iran-konflikten fördjupar klyftan
Liksom vid omröstningen om fördömandet av Rysslands invasion av Ukraina fick fördömandet av Hamas terrorattack den 7 oktober 2023 begränsat stöd från det globala syd i FN. Precis som med reaktionen på den ryska invasionen handlar detta inte nödvändigtvis om stöd för Hamas, utan snarare om en protest mot västerländskt hyckleri och dubbelmoral.
Med västerländskt stöd i ryggen har Israel under decennier brutit mot internationella konventioner genom militära angrepp mot grannländer och utvidgning av illegala bosättningar på Västbanken. I det globala syd råder övertygelsen att vilket annat land som helst hade drabbats av massiva ekonomiska sanktioner och hot om militärt ingripande om det agerat på liknande sätt.
Situationen i Gaza fördjupar ytterligare klyftan mellan Väst och det globala syd. För många i det globala syd framstår det som att flertalet västerländska ledare passivt bevittnar ett folkmord i direktsändning, medan de upprepar mantrat att Israel har rätt att försvara sig.
Hyckleri och dubbelmoral framstår ännu tydligare vid de israeliska och amerikanska militära angreppen mot Iran: medan folkrätten kränks genom illegala attacker mot en suverän stat, reciterar samma västerländska ledare ett nytt mantra – att Iran inte får utveckla kärnvapen – utan att presentera bevis och utan att nämna Israels kärnvapenprogram.
Det globala syd måste tas på allvar
Många västerländska politiker, akademiker och medier förstår kanske inte hur det globala syd uppfattar det västerländska hyckleriet och dubbelmoralen. Om så är fallet lurar de omedvetet sig själva – och detta kan bli ytterst farligt i ett internationellt system som balanserar på randen till ett tredje världskrig.
Oavsett om man håller med eller inte är det avgörande att ta det globala syds perspektiv på allvar. Det globala syd är hem för över 80 procent av världens befolkning och bidrar med omkring 60 procent av den globala ekonomiska produktionen mätt i köpkraft. Det är ett växande maktblock med tilltagande inflytande på den internationella scenen.
Sydafrika väckte i januari 2024 talan mot Israel vid Internationella domstolen i Haag, med anklagelse om folkmord i Gaza. Som ett land med sin egen historia av apartheid och kolonialt förtryck är Sydafrika ett av många länder i det globala syd som kräver internationell rättvisa.
Värt att notera är också att Internationella brottmålsdomstolens chefåklagare Karim Khan – med rötter i det globala syd (Pakistan) – utfärdade en arresteringsorder mot Israels statsminister Netanyahu och försvarsminister Gallant för krigsbrott i Gaza.
Dessutom har framstående juridiska experter och människorättsexperter från det globala syd – däribland John Dugard, Navi Pillay och Hina Jilani – varnat för att fortsatt politiskt och militärt stöd från västerländska länder till Israel kan utgöra ett tyst medansvar för folkmord.
Deras bedömning grundar sig på en rättsprincip från Nürnbergrättegångarna efter andra världskriget, som fastslog att även de som passivt samtyckte till brott mot mänskligheten kan hållas individuellt ansvariga – även utan direkt inblandning.
Med andra ord är det numera mer tänkbart att västerländska ledare kan gripas och ställas inför rätta för brott mot mänskligheten, av inflytelserika aktörer i det globala syd.
EU–globala syd-klyftan gynnar USA
I takt med att spänningarna ökar mellan EU och USA gynnas Washington av att klyftan mellan EU och det globala syd fortsätter att fördjupas. Ett mer isolerat EU blir svagare internationellt, och på lång sikt riskerar unionen att bli den stora förloraren i det globala maktspelet.
För att förhindra detta bör EU:s medlemsstater genomföra radikala förändringar i sin utrikespolitik och genomdriva strukturella reformer inom berörda forskningsinstitutioner.
Sluta projicera hyckleri
Det första och mest uppenbara steget är att europeiska politiker upphör med att framstå som hycklare på den internationella scenen i förhållande till det globala syd. Genom att öppet erkänna EU-ländernas egna kränkningar av internationella konventioner och hålla sig rättsligt ansvariga kan Europa bygga trovärdighet för att upprätthålla det internationella regelbaserade systemet. På samma sätt bör EU fördöma alla länder som bryter mot folkrätten – inklusive USA och Israel.
Utrikespolitisk rådgivning med flera perspektiv
En annan relativt enkel reform är att partiledningar, över hela det politiska spektrumet, säkerställer att deras utrikespolitiska rådgivare inte kan manipulera partiets politik. Sedan andra världskriget har USA investerat kraftigt i att infiltrera och påverka politiska partier i Europa och utanför. Det första fallet var det italienska valet 1948. Enligt CIA-agenten F. Mark Wyatt, som var en central aktör i operationen, markerade detta inledningen på en bredare amerikansk strategi som expanderade och förfinades med åren. Tecken på detta syns nu i Grönland, där USA påverkar opinionen i syfte att ta kontroll över öterritoriet.
Partiers utrikespolitiska rådgivare bör bestå av experter som inkorporerar så många perspektiv som möjligt och agerar utan dolda agendor – så att det är den folkvalda politiska ledningen, och inte utsedda rådgivare med särintressen, som fattar besluten.
Bryt ekokamrarna inom forskning och media
En mer komplex men nödvändig förändring är att västerländska akademiker och journalister bryter sig ur sina ekokamrar och börjar engagera sig med kritiska perspektiv och analyser från det globala syd.
Den överväldigande majoriteten av de källor som citeras i västerländsk forskning och media härstammar från amerikanska medieföretag, forskningsinstitut, tidskrifter och tankesmedjor med nära kopplingar till amerikanska statliga institutioner. Denna trend förstärktes 1948 med inrättandet av USA:s Office for Policy Coordination (OPC), med syfte att bedriva informationskrigföring och ideologisk påverkan.
Det är väl dokumenterat av CIA:s tidigare chefshistoriker Michael Warner, som påpekar att populärkulturen ingick i den amerikanska strategin för att forma opinionen i Europa. Effekterna syns i dag tydligast i USA-kontrollerade akademiska tidskrifter, mediekoncerner, filmindustrin och teknikjättarnas ägarskap och kontroll över kunskap och teknologi.
Akademiska citeringssystem och digitala algoritmer påverkar i hög grad vilka intellektuella perspektiv som förstärks – i praktiken väger det ofta tyngre att citera sekundärkällor från amerikanska forskare publicerade i välrankade amerikanska tidskrifter, än att citera primärkällor från forskare i det globala syd med direkt tillgång till primärdata och lokal sakkunskap.
Att delta i konferenser vid amerikanska elituniversitet om frågor som rör det globala syd anses dessutom mer prestigefyllt än att delta i konferenser i det globala syd självt – trots att lokala experter besitter vida större kontextuell kunskap om regionala frågor.
Att förändra detta kräver betydande resurser och en uppgörelse med djupt rotade vanor. Men bara genom att aktivt öppna sig för kunskap och perspektiv från det globala syd kan EU överbrygga den växande klyftan.
Ursprungligen publicerad i Politiken.
Dr. Niels Hahn, PhD i Development Studies med fokus på USA:s interventioner
Om skribenten
Dr. Niels Hahn har en doktorsexamen i Development Studies och forskar i USA:s militära interventioner. Sedan 1995 har han arbetat med utvecklingsbistånd och humanitärt arbete i mer än 20 länder. Han har genomfört över 400 intervjuer med statsöverhuvuden, ministrar, diplomater och akademiker. Hans bok Two Centuries of US Military Operations in Liberia utkom 2020. Hahn är verksam vid SOAS University of London.
