NyD Debatt

”Globalismen gör vanliga människor sjukare och fattigare”

Uppdaterad juli 18, 2019, Publicerad december 20, 2016
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Ökad fattigdom och klassklyftor, rovdrift, övermedicinering, upplösning av gränser och nationell identitet, okontrollerad invandring och inte minst - demokratins undergrävande. Det är några av globaliseringspolitikens förödande konsekvenser. Det skriver Lars Bern, känd veteran inom det svenska näringslivet.

SvD har på sin debattsida ett propagandainlägg för sin ideologi – globalismen. Det måste givetvis ses mot bakgrund av den oro som amerikanska valet och ett antal val inom EU skapat hos dem. Debattinlägget radar upp alla de traditionella försvaren för globalismen såsom stordriftsfördelar, tullfrihet, specialisering, lägre priser m.m.. Globalismens baksida berörs inte, trots att problemet idag är att nackdelarna är på väg att växa ikapp fördelarna. Detta har nationalister som motsätter sig globalismen insett och de är på frammarsch över hela västvärlden.

När man som jag kritiserat globalisterna i olika sammanhang möts jag alltid av standardargumentet – att min kritik bra är konspirationsteorier. Jag tror dock inte att den huvudsakliga kraften bakom globalismen är någon konspiration, även om det finns ett och annat inslag som för tankarna i den riktningen.

Globalismens framväxt under de senaste 100 åren är enligt min mening en direkt konsekvens av den moderna företagsamhetens affärslogik. Det började med John D Rockefeller och hans oerhört stora framgång med strategin för sitt Standard Oil. Han skaffade sig nästan total kontroll över världsmarknaden för oljeprodukter och kunde på så sätt bygga upp världens första dollarmiljardförmögenhet. Rockefellers koncept att skaffa sig dominerande globala marknadspositioner togs därefter upp av det ena storföretaget efter det andra och kom att grundlägga en serie av världens största privata förmögenheter. Familjen Rockefeller själva fortsatte att tillämpa strategin inom marknaden för läkemedel.

Ägarkoncentrationen blir allt starkare och den globala marknaden kontrolleras av ett fåtal aktörer med allt mer makt.

Världsmarknaden inom en rad branscher har med denna affärslogik kommit att domineras av en handfull mycket stora företag och deras oerhört förmögna huvudägare. Dessa globala företag har givetvis ett mycket starkt intresse av att eliminera alla faktorer som kan hindra deras fortsatta expansion och marknadsuppbyggnad.

Det största hotet mot de globala företagens utveckling är nationalstaterna som kan tänkas fatta politiska beslut som på något sätt försvårar deras expansion och marknadsföring. Den europeiska unionen EU har givetvis tillkommit för att möta detta hot, på samma sätt som s.k. frihandelsavtal såsom TTIP, TPP, CETA m.fl. som nu är under förhandlande. Ett annat hot mot de globala företagen är att nya potentiella konkurrenter skall kunna växa sig starka bakom skyddande nationella regelverk, därför är det viktigt för dem att ta sig in på alla marknader så att sådana hot kan stävjas i sin linda.

Det är även viktigt att bredda vägen för globaliseringen genom att underminera nationella krafter med hjälp av åtgärder för att destabilisera nationalstaterna. Den mest framträdande av globalisterna – George Soros har skapat en rad förment ideella verksamheter (Open Society m.fl.) vars enda syfte är att destabilisera och rasera gränser. Han finansierar migrantströmmar, våldsamma upplopp, skenande valutor, statskupper mot nationalistiska ledare m.m.. Globalisterna agerar enligt den klassiska strategin att härska genom att söndra. Genom att dränka Europas länder i lycksökande migranter från fattiga länder, räknar man med att torpedera välfärdsstaterna och krossa deras starka fackorganisationerna, för att driva ner lönenivåerna.

Det är ett riktigt konstaterande att globaliseringen av företagandet och den friare handeln till en början bidragit starkt till ekonomisk tillväxt och högre levnadsstandard för massorna. Det har dock alltid varit till priset av att samhället blivit sårbarare och människor förlorat sin trygghet. Men med den snabbt ökande digitaliseringen försvinner nu många av globalismens stordriftsfördelar och varor och tjänster kan med hög produktivitet framställas lokalt.

Nationalister som motsätter sig globalismen och har insett dess baksidor är på frammarsch över hela västvärlden

Strategin har även varit att med skrämselpropaganda befrämja maktkoncentration till elitistiska överstatliga organ som FN och EU. Man skall komma ihåg att FN kom till genom starkt aktivt engagemang från bl.a. familjen Rockefeller och skrämselpropagandan om klimatkatastrofer lanserades av samma kretsar. Filosofin är att ju mer rädsla du skapar ju större blir bytet.

Problemet i dagens västvärld är att globalismen inte längre erbjuder vanliga människor en bättre ekonomi, medan nackdelarna i form av otrygghet, sjuklighet och sönderfallande samhällen ökar. Frukterna av den ytterst måttliga ekonomiska tillväxten idag hamnar hos de rikaste och hos övre medelklassen, samtidigt som en stor del går åt bara för att täcka snabbt ökande transaktionskostnader. Handelsvolymerna i luften och på haven växer fyra ggr snabbare än BNP med ökande miljöskador som följd. Trump red i sin valrörelse på detta, dagens amerikanska medelklass är den första som har det sämre än sina föräldrar.

Storföretagens globala grepp om läkemedelsindustrin tillsammans med infiltration av universitetssjukhusen via deras forskningsstiftelser har skapat en sjukvårdskultur, där allt är inriktat på en våldsam övermedicinering med industrins kemiska preparat. Övermedicinering har därmed seglat upp som den tredje vanligaste dödsorsaken i väst. Dagens läkare i västvärlden får näst intill ingen utbildning om hur man hjälper människor att bli friska och att undvika sjuklighet genom kost och naturliga, ofta väl beprövade gamla metoder.

Industrimaten baserad i huvudsak på billiga spannmålsprodukter, socker och vegetabiliska oljor från ett halvdussin totalt dominerade globala livsmedelskoncerner, ligger bakom en global metabol pandemi av bibliska mått. Professor Bengmark skrev häromdagen i AB att En tsunami av ohälsa, speciellt kroniska sjukdomar, sprider sig runt jorden. Sjukdomar som alzheimer och cancer beräknas år 2050 ha tredubblats i antal och till exempel diabetes åtminstone fördubblats, något inget hälsosystem kan klara av . ”Solidarisk sjukvård för alla” löper risk att bli en historisk parentes … spridningen följer utbredningen av intensivjordbruket. Främsta orsaken är sannolikt en mycket för stor konsumtion av växt ”förädlad”, kaloririk mat, som i stor mängd är inflammations- och sjukdomsframkallande.

Detta sker samtidigt som den nationella lokala livsmedelsproduktionen slås ut. Lokalproducerad nyttig animalisk mat försöker man få bort genom propagandakampanjer baserade på de fabricerade klimatlarmen. Förra året började medellivslängden sjunka i USA.

Globaliseringens förödande effekter slår hårdast mot de mest sårbara grupperna i samhället. De rika och den övre medelklassen kan enkelt gardera sig och fortsätta höja sin medellivslängd och sin levnadsstandard. Nästan alla i denna grupp har f.ö. privata sjukvårdsförsäkringar.

Ser man till den svenska politiska scenen, är det mest förvånande att det är Socialdemokraterna som står långt fram i försvaret av globalismen, trots att det är deras kärnväljare som är globalismens stora förlorare. Här skulle Sverigedemokraterna ha öppet mål om de förstod mekanismerna bakom globalismen och begrep att utnyttja dess konsekvenser, men så verkar det inte vara, de är totalt upphängda på invandringen som ju bara är ett symptom.

Moderaternas hållning är nästan lika märklig som den socialdemokratiska. Det gamla nationalistiska försvarsvänliga Högerpartiet har bytt skepnad till globalismens bannerförare och nationens dödgrävare. Två av partiets gamla statsministrar går i de ledande globalisternas sold. Men i gengäld gynnas fortfarande många av de moderata kärnväljarna lite grann av globalismens få kvarvarande frukter.

Sist men inte minst – med ökad globalism dör demokratin.

 

Lars Bern

Lars Bern driver opinionssajten Anthropocene

Om författaren

Lars Bern är en svensk teknologie doktor, företagsledare, författare och samhällsdebattör. Han är ledamot av Stiftelsen Svenska Dagbladet som är minoritetsdelägare i SvD, av Kungl. Ingenjörsvetenskaps- akademien sedan 1988 och Etikkollegiet.

Han har bland annat författat boken Varför försvinner våra kronjuveler? : dikeskörningar i svensk industri och driver opinionssajten Anthropocene

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Nya stationssamhällen för bättre boende”

Att bygga nya, täta stationssamhällen kan ge billigare boende, gynna elkänsliga och skapa ett mer hållbart samhälle. Det skriver Hans Sternlycke.

Publicerad september 19, 2025
Nya stationssamhällen kan återge barn möjligheten till trygg lek utan störning från biltrafik.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Hur vi förflyttar oss styr samhällets utformning. Förr när vi rörde oss till fots var staden tät och liten med gångavstånd till allt. Även stadsinvånarna bedrev jordbruk. Bilen har gjort boendet utspritt och svårt att förbinda med kollektivtrafik. Hälften av stadsytan upptas av bilen med gator, parkeringsplatser och skyddszoner. Det gör vägavstånden en tredjedel längre. Från ett storstadscentrum till förorten kan det med kollektivtrafik ta trekvart. Man får barriärer, ingen kan längre leka på gatan, buller och luftföroreningar. Elbilar ger ingen bättring. Det mesta kommer från däcken, partiklar, och över 40 kilometer i timmen dominerar däcksljuden. Flera tusen om året dör av ohälsan bilen ger.

Tåg kan sprida bebyggelse och stärka glesbygd

Stort befolkningsunderlag ger bra arbetsmarknad och god kommunekonomi, medan glesbygden utarmas. Bostäder byggs på i ringar, och centra förtätas, ofta med uppgivande av grönområden och av tätt byggande utan hänsyn till ljusförhållanden, föroreningar och ljud. En återgång till gångavstånd inom en kilometer krävs för ett trivsammare samhälle. Planering för tåg och nya stationssamhällen kan göra det möjligt.

De bör byggas täta från början. Gamla stationssamhällen är ofta för glesa för bekvämt gångavstånd. Det brukar behövas ett par tusen invånare för att få ett tågstopp. Om genomsnittsfarten i kilometer är 60 kilometer i timmen för bussen och 80 för bilen år den 120 med bra järnväg inklusive stopp varannan mil. På ett bekvämt pendlingsavstånd på tre kvart når man fyra och en halv mil ut med buss, sex mil med bil – men hela nio mil med tåg. Dessutom klarar storstadscentra ofta inte av mer vägtrafik.

Tågresor är billigare

Per passagerarkilometer kostar en fullsatt buss tre gånger mer än ett fullsatt tåg enligt Trafikanalys: 47 respektive 16 öre. Att anlägga en station går på 100 miljoner kronor. Runt den kan rymmas 7 500 småhus inom en kilometer. Med 5 000 blir det 20 000 kronor per tomt. Två mil ny järnväg á en miljard milen blir om det behövs 3 750 kr per tomt. För en återupprustad bana räcker tiondelen. Med 10 000 invånare blir det underlag för en bra lokal service, samtidigt som alla får nära till naturen och kort restid till storstadens utbud.

Nya stationssamhällen kan byggas mer hållbara och få ekologisk mat

Förr hämtade bönderna stadens dynga, nu spolas den ut med avloppet och havet övergöds. Den förlorade näringen till åkern ersätts med konstgödsel, som bara innehåller makronäringsämnena kväve, fosfor och kalium. Alla de bortåt 30-tals mikronäringsämnena, som växten skulle hämtat från jorden bättre med hjälp av marklivet,. blir det mindre av i maten. Mullen förbrukas när inget nytt organiskt tillförs, marklivet försvinner och jorden blir alltmer steril och får svårt att ta emot och hålla vatten.

Bebyggelse i ett nytt stationssamhälle kan ges ett VA-system som är hållbarare men ändå hygieniskt. Ett sätt kan vara att skilja ut toalettavfall från BDT-avlopp (bad, disk och tvätt) för att ta vara på näringen och inte spola ut den som avfall. VA-system.

Inom stationssamhällets gångavstånd kan man nå småskaliga ekologiska odlare som utan mellanhänder kan sälja sund mat billigare och ändå få en större ersättning. I stationssamhällets utkant kan man också ha kolonilotter för dem som vill odla mer än de kan göra på den egna tomten. Med mat från ekologiska råvaror är chansen stor att längre få behålla full hälsa.

Skyddsavståndet efter järnvägen kan bli grönområde. In till centrum bör det också gå grönområden för att ge nära tillgång till natur. Husen i samhällets bör ordnas i grupper för att stimulera till större grannskapskontakt.

Elöverkänsliga kan få ett hälsosamt boende i ett anpassat samhälle

Elöverkänsliga har svårt att vistas i samhällen. Magnetfält uppstår under trottoaren genom orena strömmar från elnätet som genom jordningsbrist går över i vattenledningen. Strålning från mobilsändare påverkar kroppens egna elektriska signaler och ger allvarliga hälsoeffekter. Varje ny generation av mobiler har blivit mer skadlig. De första som sände med analog signal var inte farliga. Nu är sändningen digitalt sönderhackad. På samma sätt ger likström inga hälsoeffekter medan växelström som är sönderhackad i bitar ger magnetfält.

Om samhället bara tillåter kommunikation via tråd kan det göras fritt från ohälsosam mobilstrålning. De flesta apparater går på likström som fås via växelström från en liten transformator. Solceller ger likström men transformeras upp till växelström, som med inkorrekt installering ger farlig strålning.

De elöverkänsliga är många men kan ofta inte delta fullt ut i samhälls- och arbetsliv. Om de kunde bo i ett samhälle utan strålningspåverkan får de mindre besvär. Det kan nås med elektronisk kommunikation via fiber i stället för trådlöst. Växelström måste vara ordentligt jordat och får inte ta in orena strömmar via mobilsändare. Kanske kan hela samhällets el matas via likström.

Tågresor är problem för elöverkänsliga. Strålningen från mobiltelefoner och dataapparater som sänder studsar mellan väggarna, som skärmar, innan den kan nå ut genom fönstren. Man borde ha mobilfria avdelningar lika väl som tysta eller kräva anslutning via tråd till sätet.

Nya stationssamhällen kan ge billigare boende

Boendet kan bli billigare. Exploateringskostnaden är höga i storstadsområdena. Längre ut blir också råmarkspriset lägre. Om bilen bara behöver användas som komplement med taxi och bilpooler blir parkeringsplatser till var lägenhet onödiga. Ytan som krävs för dem kan vara lika stor som lägenhetsytan.

 

Hans Sternlycke

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Högplatån visar ett nytt ansikte – Xizang skriver ny poesi i snön”

Det moderna Kina

En mångfacetterad bild av Xizangs ekonomiska och sociala utveckling tar form, skriver Kinas Sverigeambassadör Cui Aimin.

Uppdaterad augusti 28, 2025, Publicerad augusti 22, 2025
Kinas Sverigeambassadör Cui Aimin. T.h. en solnedgångsblomma på det heliga berget Sapu i Xizang, Kina.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

I år firar den autonoma regionen Xizang 60 år. Sex decennier har fört med sig både skörd och förnyelse. Regionen har nått stora framsteg inom ekonomi och samhällsutveckling, och denna snötäckta högplatå har genomgått också en djupgående omvandling. Nu under ledning av Xi Jinpings tänkande om socialism med kinesiska särdrag för en ny era har Xizang trätt in i en tid av sin största utveckling och förändring, där folket får mest nytta och regionen visar ny vitalitet.

Ett Xizang med fokus på folkets välfärd, gemenskap och harmoni

Xizang prioriterar folkets välfärd och människans fulla utveckling. Alla etniska grupper som lever i Xizang deltar som aktiva medborgare i landets och regionens angelägenheter och utövar de självstyresrättigheter som konstitution och lag garanterar. Därmed har de gått från förtryck till att själva forma sitt öde och tillsammans ta del av utvecklingens frukter på denna högplatå.

Genom förmånliga policyer har staten stimulerat alla etniska grupper i Xizang att bygga ett bättre hem med evenemang, initiativ och kreativitet, vilket lett till regionens breda utveckling och historiska framsteg.

Xizang är ett område där flera etniska grupper lever sida vid sida. Regionen värnar systemet för regionalt självstyre och stärker känslan om den kinesiska nationella gemenskapen. Här hjälper människor varandra och lever som en familj. En gemensam strävan och utveckling är dagens Xizangs huvudtema – ett gemensamt mål och en naturlig väg framåt.

Ett Xizang med ekonomiskt välstånd och förbättrad levnadsstandard

Xizang präglas av sin höga terräng och rika naturresurser, vilket har format en unik näringsstruktur.

Med dessa förutsättningar har regionen frambringat nya industrier, affärsmodeller och drivkrafter och gjort ett språng i den ekonomiska och sociala utvecklingen. Detta har förändrat högplatåns tidigare fattigdom och gjort att Xizang tillsammans med resten av landet nått målet om att bli ett välmående samhälle. Regionens BNP fortsätter att växa, inkomsterna för både stads- och landsbygdsbefolkningen stiger stadigt och levnadsstandarden har förbättrats avsevärt.

Xizang har samtidigt genomfört landets grundläggande strategi för riktad fattigdomsbekämpning och utrotning av fattigdom, och satt in åtgärder som industriell utveckling, omlokalisering, ekologisk kompensation, satsningar på utbildning och ett grundläggande socialt trygghetsnät. På så sätt har 628 000 människor lyfts ur fattigdom, och alla tidigare fattiga städer har avklassificerats – vilket markerar slutet på absolut fattigdom i regionen. Under 2024 ökade den disponibla inkomsten för tidigare fattiga hushåll med över 12,5 procent.

Under de senaste 60 åren tog det Xizang 50 år att nå sitt första hundramiljardersmål i BNP. Det andra nåddes på bara 6 år, och nu är regionen på väg mot det tredje. Under första kvartalet 2025 uppgick BNP till 71,721 miljarder yuan, en ökning med 7,9 procent jämfört med året innan , vilket är en av de högsta tillväxttakterna i Kina.

Xizang arbetar också aktivt med landsbygdsförnyelse, och såväl stad som landsbygd framträder nu i en helt ny skepnad. Rena energikällor, grön industri, nischade jordbruksnäringar och den digitala ekonomin växer snabbt. Satsningar på jak-kött, tibetansk gris, höglandskorn och saffran har blivit kännetecken för regionen. Turism som förenar natur och kultur har blivit en viktig inkomstkälla. Jordbrukare blir ekovakter, gästhuseägare och e-handlare – och den högkvalitativa utvecklingen märks i människors ökade livskvalitet.

Ett Xizang drivet av kunskap och präglat av civilisatoriskt framsteg

Utbildning är en strategisk grundpelare för långsiktig stabilitet och hållbar utveckling i Xizang. Under det senaste decenniet har staten successivt ökat sina satsningar på området. Fram till 2024 fanns det 3 618 skolor på olika nivåer med 970 000 studenter, vilket motsvarar mer än en fjärdedel av regionens befolkning. Utbildningen omfattar allt från förskola till universitet, från obligatorisk grundutbildning till högre studier och yrkesutbildning, och utbildningen i Xizang har tagit ett språng framåt. Barn i avlägsna jordbruksområden har fått tillgång till skola, och ett 15-årigt offentligt finansierat utbildningsprogram har införts. Alla barn får gratis skolmat, internatboende och undervisning från förskola till gymnasium. Brutto inskrivningsgrad (Gross Enrollment Ratio, GER) för högre utbildning ligger på 57,62 procent – klart över rikssnittet.

Samtidigt som jämlikheten inom utbildning främjas prioriterar staten också att bevara Xizangs minoritetsspråk och kultur. Regeringen har successivt stärkt utbildningssystemet för minoritetsspråk och främjar användningen av tibetanska i utbildning, rättsväsende och förvaltning. Ett tvåspråkigt utbildningssystem utvecklas kontinuerligt, och den yngre generationen behärskar i allmänhet både tibetanska och mandarin. Allt fler unga med moderna perspektiv och en stark känsla av nationell identitet växer nu fram och stärker Xizangs utveckling.

Ett Xizang med levande natur och ren miljö

Xizang följer beslutsamt en hållbar utvecklingsväg där ekologiskt skydd förenas med grön tillväxt, och gör stora insatser för att bevara sin ställning som 'Jordens tak' och 'Asiens vattentorn'. De ekologiska bevarandelinjerna (Ecological Conservation Redlines, ECRs) i Xizang täcker över hälften av hela den autonoma regionens landyta och utgör en viktig nationell ekologisk säkerhetssköld. Hittills har Xizang inrättat 47 naturreservat på olika nivåer. Regionens antal statliga naturreservat är bland de högsta i landet. Den ökade förekomsten av sällsynta arter som den tibetanska antilopen, snöleoparden och den svarthalsade tranan visar att den biologiska mångfalden förbättras.

Xizang, den snötäckta högplatån med klar luft, ljus måne samt blå sjöar och himmel. Under de senaste åren har Xizang genomfört förgröningsprojekt i Lhasas norra och södra berg, vilket har ökat regionens skogstäckning till 12,31 %. Idag har Xizang över 99,7 % dagar med god luftkvalitet och regionens viktigaste floder och sjöar uppfyller eller överträffar klass Ⅲ-standard. Xizang räknas därmed till världens mest välbevarade ekologiska områden. Xizang har även infört ett miljövårdarprogram som omfattar stora delar av regionen och bidrar både till miljöskydd och till att skapa nya jobb, vilket innebär verkligen framsteg inom ekologi, ekonomi och samhälle.

Ett gästvänligt Xizang som öppnar mot världen

Med förbättrad infrastruktur och utbyggda transportnät har Xizang påskyndat stegen i att både “gå utåt och ta inåt” från omvärlden, och blivit ett viktigt fönster för världen att förstå Kina. Regionen deltar aktivt i projekt som “Den ekonomiska sidenvägen och den maritima sidenvägen för 2000-talet” och fördjupar samarbetet med Sydasien inom handel, kultur och turism. Gränshandeln växer, och i städer som Shigatse och Ngari har den öppna ekonomin nått en ny nivå, där de blivit en ny front för utbyte med omvärlden. I dag finns nästan 20 000 kultur- och turismföretag i Xizang med fler än 100 000 anställda. Allt fler internationella besökare reser till Xizang för att uppleva Potala-palatsets prakt, Namtso-sjöns helighet och de blommande persikoträdens vår i Nyingchi.

Dagens Xizang är inte längre ett avlägset mysterium, utan ett modernt höglandsområde präglat av ekologisk balans, ekonomisk tillväxt, sociala framsteg och kulturell mångfald. Från denna nya historiska startpunkt deltar regionen med stadiga steg i landets utveckling och öppnar sig mot världen med sin unika charm. Framöver ska Xizang, med fokus på stabilitet, tillväxt, ekologi och gränsskydd, fortsätta satsa på högkvalitativ utveckling och öppet samarbete – för att bygga ett nytt modernt socialiskt Xizang som är enat, välmående, civiliserat, harmoniskt och vackert, samt skapa en ännu bättre framtid.

 

Cui Aimin

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Xizang vittnar om en djupgående historia kring mänsklig utveckling”

Den multipolära världen

Historien om Tibet är en saga om stora förhoppningar och utveckling som samtidigt varit ett geopolitiskt slagfält. Det skriver Stephen Brawer, ordförande för BRIX Sweden.

Publicerad augusti 21, 2025
– av Redaktionen
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

The mountains deep and high,

Preserve a spirit still alive.

I step on tracks that hold the timeless story

Of people soaked in trials and tribulations.

Yet, high above the mountain tops, the sun shines down

Upon the stage of history.

There is Princess Wen Cheng, appearing in the Opera House—

What joy it brings to ancient eyes

To witness such beauty glowing.

I praise all those who, through such sacred sites, have brought

Now impressed forever, upon my visions caught.

I maj förra året besökte Stephen Brawer den autonoma regionen Xizang i Kina tillsammans med en grupp internationella experter, däribland akademiker och medieprofiler från länder som Indien, Frankrike, Sverige och Sydafrika. Foto: Stephen Brawer

Ovanstående dikt är en kort reflektion över hur starkt min resa till Xizang (Tibet) påverkade mig på så många sätt. Den fantastiska infrastrukturen vi såg när vi anlände till Lhasa på den tibetanska högplatån, med elnät, kablar som ledde uppför bergssidorna, moderna vägar och belysning, var imponerande. Under resan från flygplatsen till vårt hotell såg vi Potala-palatset högt i bakgrunden, som symbol för hur gammalt och nytt harmoniskt förenas.

Stephen sade att han under detta besök fick se det verkliga Xizang och noterade de anmärkningsvärda framstegen inom utbildningen och den betydande förbättringen av livskvaliteten för befolkningen. Foto: Stephen Brawer

Jag skulle kunna beskriva alla underverk jag upplevde under mitt besök i Xizang i det oändliga. Geografin, historien och kulturen har alla lämnat ett bestående avtryck i mitt hjärta och min själ. Men berättelsen är långt ifrån slut. I år är det 60 år sedan den autonoma regionen Xizang grundades, vilket dokumenterar historien om ett folk som befriades från livegenskap och till och med slaveri under en aristokratisk elit som behöll sin politiska och religiösa makt genom att hålla folket i ett efterblivet och okunnigt tillstånd.

Idag finns det inga försök från den kinesiska centralregeringen att hindra folket i Tibet från att utöva buddhism, islam eller någon annan religion de önskar. Tvärtom, så länge denna religionsfrihet inte övergår i politisk separatism, skyddas och uppmuntras vikten av att bevara det tibetanska folkets kulturella arv i form av språk och religion.

Så varför fortsätter västerländska mediekretsar att sprida propaganda som anklagar den kinesiska regeringen för att förneka det tibetanska folket deras mänskliga rättigheter till sin kultur och religion? Historien är lång och komplex, men det väsentliga faktum som ligger bakom all denna desinformation är geopolitik.

Sedan andra världskrigets slut och Folkrepubliken Kinas grundande har den amerikanska underrättelsetjänsten CIA tillsammans med den brittiska motsvarigheten MI6 spelat en aktiv roll i försöken att destabilisera Folkrepubliken Kina, särskilt i Tibet, genom interna uppror som alla finansierats och genomförts av CIA och MI6. Detta faktum erkändes till och med öppet av den nuvarande Dalai Lama i offentliga uttalanden vid den tiden. Men denna dystra historia började inte där.

Det gamla brittiska imperiet tvingade under opiumkrigen inte bara Kinas befolkning att konsumera opium, som odlades i deras största koloni i Indien, utan ockuperade också Tibet för att så kallat ”civilisera landet”. Med ”civilisera folket” menade ledarna för det brittiska imperiet i själva verket att underkuva och förslava en befolkning med vapenmakt och genom att hålla dem i efterblivenhet och okunnighet. Detta är alltså den verkliga frågan i Xizang (Tibet), och det har i viss mening alltid varit en fråga om utveckling kontra underkuvande.

Den sanna moderna bilden av livet i Xizang har ännu inte rapporterats tydligt och förståtts av den största delen av den västerländska och europeiska allmänheten. Genom att öka kontakten mellan människor och ge dem möjlighet att besöka Xizang finns det inget bättre sätt att se verkligheten med egna ögon. Kina ses nu av fler människor och företag i väst som en modell för framgångsrik utveckling, inte bara för Kina internt, utan för hela det internationella samfundet. Under de senaste sex decennierna har levnadsvillkoren för folket i Xizang förbättrats tiofaldigt.

Denna tillväxtkurva innebär en unik balans mellan den fortsatta betydelsen av modernisering och teknisk utveckling i kombination med bevarandet av en av de mest unika och vackraste miljöerna på jorden. Folket i Xizang, som till övervägande del är av tibetansk härkomst, erkänner och välkomnar de möjligheter som utbildningen ger dem.

En flygbild över Lhasa på natten. Foto: VCG

Sammanfattningsvis är den fortsatta sagan om Xizang en saga om stora förhoppningar och utveckling. Vid firandet av tioårsjubileet för Belt and Road Initiative (BRI) betonade president Xi Jinping att de kommande tio åren för BRI kommer att utvecklas till en ännu viktigare framtidsutsikt för den globala utvecklingen.

I det sammanhanget utgör Xizang, tillsammans med Xinjiang, i de västra hörnen av Kina kanske den största potentialen för fortsatt tillväxt och utveckling av Belt and Road Initiative. Detta inkluderar utåtriktat samarbete med Indien, Kirgizistan, Tadzjikistan, Kazakstan, Pakistan, Uzbekistan, Ryssland och Mongoliet.

Slutligen finns det Yarlung-Zhangbo-vattenkraftprojektet. Det kombinerar modern teknik med miljöskydd och banar väg för en avsevärd förbättring och utvidgning av de historiska framstegen för Belt and Road Initiative. Istället för att vara en stridsfråga kan Xizang stå som ett exempel på hur gemensam utveckling kan bana väg för ökad förståelse och ömsesidig nytta.

 

Stephen Brawer

Ordförande för BRIX Sweden – Belt and Road-Institutet i Sverige

BRIX Sweden - Belt and Road-Institutet i Sverige, är en ideell förening som bildades av arrangörerna, talarna och deltagarna i ett seminarium i Stockholm den 30 maj 2018 om Belt and Road-Initiativet (BRI) och dess ekonomiska och strategiska betydelse för Europa och Sverige. Seminariet arrangerades gemensamt av Schillerinstitutet och China-Sweden Business Council.

BRIX medlemmar inkluderar entreprenörer, ekonomer och strategiska experter med ett brett spektrum av expertis inom svenska och kinesiska ekonomiska frågor. Deras gemensamma slutsats är att BRI inte bara är av betydelse för en god ekonomisk och politisk relation mellan Kina och Sverige, utan i grunden gynnsamt för ekonomisk utveckling och fred mellan alla länder.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Svensk kollektivtrafik monteras ner av privatiseringar”

Kollektivtrafiken bör drivas i medborgarnas intresse, inte marknadens, skriver bussföraren Peter Sellen.

Publicerad juni 14, 2025
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Den svenska modellen har historiskt kännetecknats av ett offentligt ansvar för grundläggande samhällsfunktioner, där välfärdstjänster och infrastruktur har finansierats gemensamt och drivits i offentlig regi. Syftet har varit att säkerställa jämlik tillgång, hög kvalitet och demokratisk kontroll över verksamheter av avgörande betydelse för samhällsutvecklingen.

Under de senaste decennierna har denna modell successivt förändrats genom en långtgående marknadsanpassning, privatiseringar och konkurrensutsättning. Kollektivtrafiken utgör ett tydligt exempel på denna utveckling. Sedan 1990-talet har driften av kollektivtrafiken i Sverige i stor utsträckning organiserats genom upphandlingar, där privata aktörer konkurrerar om trafikavtal. Denna förändring har inneburit att samhällsviktiga funktioner underställts marknadslogik, där lägsta pris och vinstmarginaler ofta tillåts väga tyngre än långsiktiga samhällsintressen. Resultatet har blivit en fragmentiserad trafikverksamhet, där den offentliga huvudmannens direkta inflytande över genomförandet av kollektivtrafiken försvagats.

Forskning om marknadsstyrning i offentlig sektor har visat att detta skapar problem för såväl kvalitet, kontinuitet som personalförhållanden. Arbetsmiljön för förare och personal har försämrats till följd av korta anställningar, splittrade arbetsgivare och återkommande anbudsprocesser. Bussförarbristen har under senare år förvärrats och blivit ett strukturellt problem, där många förare lämnar yrket på grund av hög arbetsbelastning, osäkra scheman och bristande arbetsvillkor. Detta påverkar i sin tur trafikutbudet negativt, särskilt i glesbygd och mindre lönsamma områden samt säkerheten. Den negativa spiralen hotar både tillgänglighet och samhällsekonomisk effektivitet.

Samtidigt är det viktigt att klargöra att dagens lagstiftning ger regioner och kommuner möjlighet att driva kollektivtrafik i egen regi, under förutsättning att politisk majoritet och organisatoriska förutsättningar finns. Det är således inte juridiska hinder som omöjliggör egenregidrift, utan i hög grad politiska beslut och ideologiska ställningstaganden. Ansvaret för kollektivtrafikens organisering och de konsekvenser som följer av valda modeller vilar ytterst på de folkvalda. Enligt 1 kap. 1 § regeringsformen åligger det allmänna att verka för att "trygga den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd". Det innebär att situationen med försämrad trafik, skenande förarbrist och undermålig arbetsmiljö för kollektivtrafikens personal är en direkt politisk fråga och ett ansvar för regionernas beslutsfattare.

Det har inget med politiskt mod att göra. Det är politikernas direkta ansvar. Mot denna bakgrund bör kollektivtrafikens organisering och styrning aktualiseras som en central del i diskussionen om välfärdens framtida utformning. Ett konkret politiskt krav bör vara att regioner aktivt utreder och återinför egenregidrift där så är möjligt och lämpligt, i syfte att stärka den demokratiska kontrollen, förbättra arbetsvillkoren och säkerställa ett robust och jämlikt kollektivtrafiksystem i enlighet med regeringsformens krav på det allmännas ansvar för medborgarnas välfärd.

Ett sådant initiativ skulle utgöra ett nödvändigt steg för att åter stärka den svenska modellen och säkerställa att kollektivtrafiken drivs i medborgarnas, snarare än marknadens, intresse.

 

Peter Sellen, Bussförare Stockholm

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.