Annons:

Pseudovetenskap bakom nedvärderingen av hydroxiklorokin

I början av den så kallade pandemin var hydroxiklorokin accepterat av många läkare världen över som läkemedel mot covid-19, men sedan började attackerna mot den väl beprövade medicinen. Trots att läkemedlet är väl testat och rekommenderat av många läkare fortsätter propagandan mot detta och andra antivirala läkemedel, konstaterar Lars Bern.

Uppdaterad januari 24, 2022, Publicerad augusti 25, 2021 – av Lars Bern
Foto: Glyn Nelson/CC BY-NC-SA 2.0
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Den sedan över ett halvsekel väl beprövade malariamedicinen hydroxiklorokinsulfat (förkortat HCQ med handelsnamnet Plaquenil) var allmänt accepterad som behandling för covid-19 av det medicinska samfundet i hela världen i början av april 2020. Två tredjedelar av den amerikanska läkarkåren uppgav i april att de skulle förskriva HCQ eller klorokin (CQ) för covid-19 till en familjemedlem. En internationell rundfrågning bland läkare betygsatte samtidigt HCQ som den mest effektiva behandlingen mot covid-19. Den 6 april berättade Vita husets medicinske rådgivare Peter Navarro för CNN att ”Praktiskt taget varje covid-19 patient i New York ges HCQ”. Detta kunde sannolikt förklara minskningen av covid-19-dödsfallen i delstaten New York efter den 15 april.

Skribenten Leo Goldstein på bloggen Watts Up With That? har gjort en viktig genomgång av de besynnerliga händelserna runt HCQ användningen mot covid-19 under 2020. Jag har tagit del av Goldsteins väsentligaste iakttagelser och själv grävt i litteraturen och skall här redogöra för dessa händelser.

Den 21 april ägde flera perfekt samordnade händelser rum som attackerade användning av HCQ mot covid-19. En panel från mäktiga National Institute of Health (NIH) utfärdade då rekommendationer med en klart negativ hållning till behandling med HCQ. Denna överraskande ståndpunkt intogs i strid med de rikliga bevisen för HCQ:s effektivitet och säkerhet och trots frånvaro av bevis för skadliga effekter. Panelen rekommenderade också starkt mot den ännu effektivare användningen av HCQ i kombination med azitromycin (AZ), som är ett antibiotikum.

Samma dag publicerades en artikel på pre-printservern medRxiv, som insinuerade att HCQ inte bara var ineffektivt utan även skadligt. Denna ännu ej peer-review-granskade artikel var skriven av okvalificerade författare med uppenbara intressekonflikter. Den fick trots det massiv mediebevakning i MSM, som om det varit ett nytt botemedel mot cancer. Artikeln har senare visat sig vara någonstans mellan skräpvetenskap och rent bedrägeri.

Annons:

Trots detta utomordentligt svaga underlag krokar hela det västliga skolmedicinska etablissemanget på. Den 24 april slog mäktiga FDA sitt eget slag och utfärdade en sträng varning mot användning av HCQ vid covid-19-behandling. Den 22 maj publicerar den berömda tidskriften Lancet ytterligare en i MSM-uppmärksammad artikel skriven av författare med starka band till industrin. De påstod sig visa att användningen av HCQ mot covid-19 skulle öka dödligheten. Redan den 5 juni drar Lancet tillbaka publiceringen och ber om ursäkt efter att de som peer-review-granskade artikeln avsagt sig uppdraget. Artikelförfattarna vägrade nämligen lämna ut sina data till granskarna. Detta får ingen uppmärksamhet i propagandamedierna MSM, utan intrycket att HCQ ökar dödligheten får hänga kvar.

Den 29 maj ansluter europeiska läkemedelsmyndigheten EMA och svenska Läkemedelsverket och uppmanar sjukvården att vara uppmärksamma på påstådda biverkningar hos patienter som behandlas med CQ eller HCQ. Dessa läkemedel ökar risken för flera allvarliga biverkningar påstår man, sannolikt baserat bland annat på den falska artikeln i Lancet. Svenska Läkemedelsverket utfärdar till och med ett regelvidrigt förbud för andra än reumatologer att skriva ut preparatet varvid nästan all användning till svenska patienter stryps. Något som sannolikt har kostat flera tusen svenskar livet och även bidragit till massor av fall med svåra långtidsbesvär av sjukdomen. Det svenska förbudet att förskriva HCQ hävs i tysthet i oktober 2020. Det får dock fortfarande inte förskrivas mot indikationen covid-19!

Även om varningarna inte var bindande för amerikanska läkare gav de en avhållande effekt. Följden blev att massor av patienter inte fick en nödvändig behandling eller att behandlingen fördröjdes till dess möjliga effekt upphört. HCQ skall sättas in tidigt efter symptom för att fungera. Detta gjorde det möjligt för belackare att ifrågasätta HCQ:s effekt ännu mer aggressivt.

Följden blev att massor av patienter inte fick en nödvändig behandling eller att behandlingen fördröjdes till dess möjliga effekt upphört

Den 27 juli samlades en stor grupp amerikanska läkare i Washington och höll en presskonferens där de redovisade hur de botat tusentals covid-19 patienter med HCQ. En inspelning som lades ut på Youtube fick på några timmar flera miljoner tittare, varefter Youtubes censur slog till och tog ner inspelningen. Jag har själv blivit censurerad av Youtube när jag på Swebbtv redogjort för vetenskapen på detta område.

NIH utfärdade behandlingsriktlinjer som sedan använts för att föra anti-HCQ propaganda. Det relevanta avsnittet i (covid-19 Treatment Guidelines Panel, 2020) rörande behandlingsrekommendationer för potentiella antivirala läkemedel (mer exakt, underlåtenhet att ge rekommendationer) byggde på starka så kallade expertutlåtanden snarare än bevis. Med erfarenhet av vilken typ av experter som dessa myndigheter alltid anlitar, kan man sluta sig till att dessa hade starka band till industriintressen.

Experterna menade att det inte fanns tillräckligt med kliniska data för att rekommendera antingen för eller emot att använda CQ eller HCQ för behandling av covid-19, trots massor av vittnesmål från kliniker över hela världen. Lägg märke till att CQ och HCQ behandlas tillsammans, även om dessa är två olika läkemedel, och HCQ är klart överlägsen CQ både i effektivitet och säkerhet. Man menar även att när CQ eller HCQ används, bör kliniker övervaka patienten för negativa effekter, särskilt förlängt QTc-intervall (hjärtpåverkan). Detta innebar att HCQ skulle användas endast vid sjukhusinläggningar. Det är en begränsning som innebär att HCQ behandlingen kommer att försenas tills en patient är så sjuk att hon/han söker sjukhusvård och då är det ofta för sent att sätta in HCQ.

Speciellt gav panelen rekommendationer mot användning av den mest effektiva och allmänt använda HCQ-behandlingen för covid-19, nämligen i kombination med AZ. Man kritiserade vissa studier av patienternas behandling med HCQ plus AZ för frånvaron av en kontrollgrupp. Det fanns faktiskt en mycket stor sådan kontrollgrupp, den som fyllde sjuk- och bårhus. Det finns bara två studier, citerade av panelen mot HCQ+AZ, (Molina, 2020)  och (Chorin, 2020). Båda har misstolkats av panelen. Ett skolexempel på publikationbias.

Allt tyder på att HCQ plus AZ är en beprövad och effektiv behandling mot covid-19 i dess inledningsfas. Man måste inse att det finns en skillnad mellan beprövad behandling och godkänd behandling. HCQ+AZ är inte godkänt men bevisat, eftersom många patienter har behandlats framgångsrikt med denna kombination och har återhämtat sig bra. HCQ och AZ är några av de mest föreskrivna läkemedlen som har ordinerats i årtionden. HCQ är lika säker som ett receptbelagt läkemedel kan vara. AZ är ett antibiotikum, och det är så säkert som ett antibiotikum kan vara.

Eftersom dessa läkemedel har ordinerats så brett och så länge, har deras negativa effekter studerats och negativa händelser i samband med dem rapporterats. Skrupelfria propagandamedier använder denna information för att vilseleda en orolig allmänhet och även offentliga personer.

Ett annat antiviralt läkemedel är Remdisivir. Det har utvecklats helt nyligen och har knappt använts. Det finns lite information om dess negativa effekter. De korrupta propagandamedierna presenterar denna brist på bevis för negativa effekter som bevis på frånvaron av negativa effekter. Den stora skillnaden mellan Remdisivir och HCQ är att den förra är ny och patenterad och kostar över 20 000 kronor per behandling medan HCQ som saknar patentskydd kostar några tior. Remdisivir har dessutom senare visat sig i stort sett verkningslöst.

Skrupelfria propagandamedier använder denna information för att vilseleda en orolig allmänhet

Den främsta invändningen mot HCQ / HCQ plus AZ är möjligt så kallat QTc förlängning av hjärtrytmen. De flesta yrkesverksamma hänvisar till CredibleMeds.org som sätter både HCQ och AZ i kategorin känd risk för så kallat TdP. HCQ kan vara listad i den kategorin av misstag. En genomgång av litteraturen avslöjar endast få anekdotiska fall. Några av dem är förgiftning av stora överdoser av HCQ. Sedan finns det patienter som stått på HCQ i flera år och plötsligt blivit sjuka och återhämtat sig när HCQ dragits tillbaka. Samtidigt finns det miljontals människor som kontinuerligt tar HCQ med endast ett fåtal fall av hjärthändelser som rapporterats, vilket kan förklara de få dödsfallen i covid-19 i Afrika. Även om HCQ var orsaken till dessa sällsynta fall är de fortfarande statistiskt obetydliga. Andra antivirala medel är kända för att orsaka QTc förlängning också, men de dras inte in för det. När det gäller HCQ verkar det som om man medvetet låtit en försiktighetsprincip trumfa över statistiska fakta och sunt förnuft.

Den mest tillförlitliga källan till information om arytmirisker är American College of Cardiology. I tidskriften Cardiology skriver man att: "CQ och dess mer samtida derivat HCQ, har funnits i klinisk användning i mer än ett halvt sekel som en effektiv terapi för behandling av malaria, lupus och reumatisk artrit. … flera hundra miljoner doser av CQ har använts över hela världen vilket gör den till en av de mest använda medicinerna i historien, utan rapporter om arytmisk död under WHO:s övervakning. HCQ är mildare än CQ."

AZ som är en ofta använd makrolid antibiotika, är även i kategorin känd risk, precis som många andra antibiotika som inte kräver övervakning av QTc under användning. AZ saknar starka farmakodynamiska bevis på arytmi associerad med QTc förlängning. Epidemiologiska studier har uppskattat ett överskott av 47 kardiovaskulära dödsfall som antas vara typ arytmiska per 1 miljon avslutade kurer.

Med andra ord, efter över 50 års effektiv användning av både HCQ och AZ har de visat sin säkerhet och effekt. Det finns ingen anledning till rädsla, utom själva rädslan. Men vissa människor kan vara sårbara, så artikeln förklarar hur man beräknar en enskild riskpoäng för QTc-förlängare. Individer med högre riskpoäng kan behöva QTc-övervakning. Också, författarna föreslår att undvika andra QTc förlängande mediciner under tiden för HCQ + AZ behandling.

De kardiologer som skrev denna artikel avfärdade inte oron. De förklarade vetenskapen om det och föreslår lämpliga mildrande åtgärder. Annan litteratur tyder också på låg risk för HCQ och AZ. En artikel med Prutkin som förstanamn skriver att begränsade data om HCQ tyder på att medicinen har en låg risk att orsaka TdP, baserat på erfarenheter från dess vanligaste användningsområden. Tidsfönstret för användning av dessa läkemedel har kort varaktighet, vilket är en annan anledning till att risken för TdP kan vara lägre. HCQ och AZ har andra kända kontraindikationer, men de är utanför tillämpningsområdet här.

Många studier visar däremot att själva sjukdomen covid-19 orsakar hjärtarytmier. Hjärtstillestånd, inte direkt orsakat av andningsskador, är en av de ledande utlösande orsakerna till covid-19 dödsfall. En översyn av Bansal fann att:

Covid-19 främst är en respiratorisk sjukdom men hjärt-och kärlengagemang kan ske genom flera mekanismer.

Akut hjärtskada är den mest rapporterade kardiovaskulära avvikelse i covid-19, med genomsnittlig incidens 8-12 procent.

Både taky- och bradyarytmier är kända för att förekomma i covid-19. En studie som beskriver klinisk profil och resultat i 138 kinesiska patienter med covid-19 rapporterade 16,7% incidens av arytmi. Incidensen var mycket högre (44,4 procent) bland dem som krävde IVA behandling.

Bansal konstaterar också att SARS-CoV-2 virus kan orsaka hjärtskada direkt eller indirekt. Möjligheten till inverkan från behandling nämns som en mindre sannolikhet.

Wang, et al. finner att 44 procent av patienterna som överförts till IVA utvecklat arytmi. Ingen av dem fick HCQ eller CQ. De flesta av patienterna fick en icke-närstående antiviral och ett antibiotikum. Endast i 18 procent av patienternas antibiotika var AZ. Åtminstone några av patienterna utvecklat en arytmi före behandlingen.

M. Hawryluk, skriver att läkarna har funnit att infektionen kan efterlikna en hjärtattack. De har tagit patienter till hjärtkateteriserings labbet för att rensa en misstänkt blockering, bara för att finna att patienten egentligen inte upplever en hjärtattack men hade covid-19.

En välgrundad hypotes är att CVOID-19 patienter upplever QTc förlängning och arytmi på grund av sjukdomen, snarare än på grund av att HCQ + AZ behandling. AZ kan öka oddsen för QTc förlängning i covid-19 patienter, som annars skulle dö av hjärtstillestånd eller andra organkollapser.

Media och professionella publikationer har rapporterat en kraftig ökning av dödligheten från hjärtstillestånd i hemmet. Några av dessa fall är kända för att vara covid-19, men de flesta av dem är inte testade. Kan många av dem ha inträffat på grund av hjärtskador orsakade av covid-19? Kan hjärtpåverkan av covid-19 förvärras av starka QTc-förlängare som många tar regelbundet? Det finns otaliga variabler som förvirrar denna statistik. Det finns en särskilt kraftig ökning av hjärtstillestånd i hemmet i New York, som vanligtvis förklaras av människors ovilja att ringa en ambulans eller ER.

Adriano Nunes Kochi et.al. ger i en artikel en djupgående förklaring av de hjärteffekter som luftvägsinfektioner och interaktion med QTc-förlängningsläkemedel kan ge.

Borta är alla positiva hjärteffekter som HCQ ger. De rapporterades allmänt innan HCQ hade oturen att nämnas av president Trump. Till exempel att ta HCQ för RA eller Lupus kan minska risken för hjärthändelser med 17 procent. En artikel menar att om du tar antimalaria drogen HCQ som en del av din behandling för lupus eller reumatisk artrit (RA), kan hjärtat skyddas som en extra bonus. Den artikeln är baserad på en annan artikel av Jorge, 2019. Dessa resultat kan vara tillämpliga endast vid långsiktig medicinering med HCQ, inte en 5-dagars kur för covid-19, men detsamma kan sägas om de påstådda negativa hjärteffekterna.

Den studie finansierad av NHI som satte igång kampanjen mot HCQ var skriven av Magagnoli et al. Den gör en retrospektiv statistisk jämförelse av resultatet för covid-19 sjuka amerikaner intagna på ett veteransjukhus. De fick HCQ eller HCQ + AZ behandling före 11 april. I sammanfattningen hävdar man att en större andel av HCQ behandlade patienter dog jämfört med obehandlade patienter. Detta ignorerar det faktum att HCQ eller HCQ + AZ behandling gavs endast i de svåraste fallen. Detta trots att HCQ skall sättas in i sjukdomens inledningsskede för att ha effekt. När de sjuka gått in i det svåra andra fasen är det för sent att sätta in HCQ. I artikeln erkänner man även att det ursprungliga tillståndet för HCQ och HCQ + AZ grupperna var mycket sämre än för den obehandlade gruppen, men i slutsatserna ignorerar man att nämna det.

Studieupplägget verkar vara medvetet arrangerat för att ge ett negativt utfall. Den första utgåvan av ”studien” publicerades den 21 april. Den fick förkrossande kritik i kommentarerna och ersattes därför med en annan den 23 april för att dölja dessa kommentarer. En av studiens författare hade fått annan forskning finansierad av Gilead som säljer det med HCQ konkurrerande antivirala Remdesivir. En behandling med HCQ kostar några tior medan en Remdesivirbehandling kostar över 20 000 kronor. HCQ är långt mer verksamt än Remdesisvir mot covid-19.

Trots alla frågetecken, massiv kritik och partiska författare fick den här studien massiv uppbackning av de etablerade propagandamedierna MSM. Det är samma finanskretsar som kontrollerar MSM som har stora intressen i Big Pharma och vaccinindustrin, så allt verkar iscensatt av dem för att bara sälja vacciner och det svindyra men i stort verkningslösa Remdesivir. Det gällde att till varje pris stoppa en behandling som kunde få dödligheten i epidemin att minska och pandemin att upphöra.

En annan studie som använts i propagandan mot HCQ är skriven av Tang m.fl. . Studien som inte verkar peer-review-granskad rapporterar resultaten från en klinisk prövning i Kina, där HCQ gavs till patienter 16 till 17 dagar efter sjukdomsprövning. Detta är för sent för en antiviral att fungera. Medicinen bör sättas in senast inom 5 dagar från insjuknandet. Således, denna studie beskriver felaktig användning av HCQ, snarare än effekt och säkerhet för läkemedlet. Från kommentarerna kan man läsa:

Med en genomsnittlig fördröjning på 16 dagar från symptomdebut till inskrivning och behandling i denna studie, är dessa patienter klart förbi den virala fasen av sjukdomen, där en antiviral behandling skulle ha mest värde, och är på god väg mot problemen med lunginflammation och cytokinstorm, vilket i slutändan är det som leder till döden.

Samma mönster igen, trots uppenbara fel i behandlingen fick studien stor uppmärksamhet i propagandamedierna inklusive New York Times och LA Times. Helt uppenbart att det rör sig om medvetet felaktiga behandlingar för att kunna motivera ett stopp för användning av HCQ.

Vad man måste förstå är att behandling mot covid-19 måste starta omedelbart vid klinisk misstanke om infektion och utan att ens invänta bekräftande tester. Det är en mycket smalt tidsfönster där det finns möjlighet att eliminera viruset med HCQ-behandling innan pulmonella komplikationer i form av små tromboser sätter in. För lång väntan på att behandla är kärnan i problemet. Jag har ett covid-19 fall i min närhet som feldiagnostiserades och därför inte fick rätt behandling, vilket lett till svåra och långvariga komplikationer.

Det finns idag rader med studier som visar på den påtagliga antivirala effekten mot SARS-CoV-2 vid insats av HCQ och HCQ+AZ vid rätt tidpunkt. En fransk studie visar i diagram hur påtaglig effekten är, speciellt för kombinationen HCQ+AZ. Dessa läkemedel har en omfattande negativ effekt på SARS-CoV-2 viruset. Det kan ta år av vetenskapliga experiment för att förstå hur och exakt vad de påverkar. Det faktum att en positiv effekt har fastställts innebär att medicinerna bör användas och sättas in tidigt i vården.

Den 27 mars upprättade WHO, vars största finansiär är vaccinentreprenören Bill Gates, en spärr för behandling av covid-19 med HCQ. WHO uppgav att HCQ inte bara var otillräckligt testad (vilket var sant vid den tidpunkten), men att man ansåg att det för covid-19 krävdes mycket högre doser än de som används mot malaria. Samtidigt konstaterar man att intag av höga doser kan vara förknippat med negativa eller allvarligt negativa bieffekter. Det här är farlig desinformation. HCQ-dosering för covid-19 skall vara samma eller lägre än för malaria.

Oligarkins internetplattformsföretag Google och Facebook har ställt upp bakom Bill Gates och WHO i allt som rör covid-19. Tillsammans med Twitter, censureras den information som visar HCQs gynnsamma effekt. Denna typ av censur som fullständigt exploderat under coronaepidemin och det amerikanska valet 2020 är en ytterst illavarslande utveckling för den förment fria världen och våra möjligheter att hålla oss informerade.

Sammanfattning av läget för HCQ-behandling

  • HCQ speciellt i kombination med AZ är effektivt vid behandling av covid-19, om den påbörjas tidigt.
  • Studier, som citeras mot HCQ, har misstolkats, är ogiltiga eller värre.
  • HCQ och AZ är några av de mest testade och säkraste receptbelagda läkemedlen.
  • Svår covid-19 orsakar ofta effekter på hjärtat, inklusive arytmi. QTc förlängande mediciner kan förstärka denna tendens. Miljontals människor tar regelbundet mediciner med stark QTc förlängning effekt, och varken FDA eller CDC bry sig om att varna för dem. HCQ + AZ i kombination, har förmodligen en mild QTc förlängning effekt.
  • Effektivitet av HCQ-baserad behandling för covid-19 hämmas av försiktighetsåtgärder och fördröjd insättning av behandlingen.
  • Trots alla försök av vissa myndigheter att förhindra covid-19 behandling med HCQ och HCQ + AZ, är numer båda komponenterna godkända av FDA, och läkare i USA kan ordinera dem för covid-19.
  • HCQ / HCQ+AZ skall ordineras av en läkare. De är inte receptfria och bör inte användas för självmedicinering mot covid-19.
  • HCQ + AZ är den vanligaste behandlingen. HCQ fungerar på egen hand men är mycket effektivare ihop med Zink och AZ som är ett antibiotikum och en källa till Zink.[874]
  • De kliniska bevisen för HCQ:s effektivitet mot covid-19 är förkrossande.

 

Den dystra slutsats man måste dra av WHO:s och vårt skolmedicinska etablissemangs hantering av coronaepidemin och behandlingen av de sjuka, är att dessa institutioner som är satta att ansvara för hälsa och vård är totalt korrumperade av de enorma ekonomiska intressena bakom läkemedelsindustrin och den mäktiga globala oligarkin. Prioritering av människors liv och hälsa kommer efter prioriteringen av industrins profit och globalisternas pågående försök att kuppa åt sig makten över den fria världen som beskrivits av forskaren Jacob Nordangård. Den här korruptionen har under den så kallade pandemin kostat hundratusentals liv och orsakat allvarliga och långvariga kvarvarande hälsoproblem hos miljontals människor. Detta är ett flagrant brott mot mänskligheten.

Det är multimiljardären Bill Gates och hans krets som håller i taktpinnen. Vi kan inte lita på det skolmedicinska etablissemanget, utan jag tvingas åter konstatera att vi själva måste ta ansvar för våra kroppar och vår hälsa.

 

Lars Bern

 

Artikeln har tidigare publicerats på Antropocene

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

Så bidrog EU till Europas nedrustning – Del 2

Efter kalla krigets slut växte föreställningen att militär styrka blivit föråldrad. EU:s ideologi och budgetregler förstärkte den synen och bidrog till Europas nedrustning, menar Dan Ahlmark.

Uppdaterad september 15, 2026, Publicerad september 15, 2026 – av Dan Ahlmark
Foto: Felix Sundbäck/Försvarsmakten
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Låt oss börja med historien om hur EU bidrog till besluten i de europeiska nationerna under slutet av 1900- och inledningen av 2000-talet att nedrusta till en oacceptabel och farlig nivå. Murens fall 1989 ledde till en era, när europeiska länder gled in i en period, där politiska ledningar utan kunskap om historien eller tillräcklig förståelse för utrikespolitiska realiteter agerade katastrofalt gällande sina länders försvar.


Detta är del 2 i Dan Ahlmarks artikelserie om EU. Läs föregående del.


Vilka var då de viktigaste orsakerna? Uppfattningen sedan det kalla kriget, att USA omedelbart skulle ingripa vid ett ryskt hot eller anfall var en viktig del. Amerikanska stridskrafter fanns fortfarande kvar i Europa, och NATO hade visat sig vara en avskräckande organisation. Detta gav en form av försäkran om trygghet. Detta kompletterades av en annan transnationell organisation, som alltmer började spela en roll i Europa – Europeiska unionen. Argumenten för dess bildande byggde bland annat på dess fredsbevarande effekt det vill säga att gårdagens auktoritära krafter i Europa: främst Tyskland men också Italien och Spanien, skulle fångas in band av samarbeten och beroenden, som skulle hålla Europa demokratiskt och fredligt i framtiden. EU byggde på föreställningar om fred beroende på allt starkare band mellan nationer byggda på kooperation gällande både ekonomin och en rad andra områden. Men detta var sant bara gällande Västeuropa och de av Sovjetunionen tidigare ockuperade östeuropeiska staterna.

Nationellt försvar hade inte hög prioritet i de politiska föreställningar, som styrde tänkandet efter Sovjetunionens sammanbrott. Fred sågs nu av många skäl som en hartnär självklar företeelse och stördes inte av smärre konflikter nära Europa såsom till exempel det andra Tjetjenien kriget. Det var en politisk miljö, som tillät, att politiker kunde bada i illusioner. Man förkastade realism och skepticism till förmån för tron på en ny värld, där nationerna ser på nationella intressen och makt på ett helt nytt sätt. Att starkare handelsrelationer, diplomati och djupt förtroendefullt samarbete på många områden kunde lösa problemen vid alla motsättningar!

EU:s hela inriktning och miljö stärkte tankarna på, att militär aggression numera var en primitiv anomali, en absurd och orimlig händelse. Jämfört med förhandlingar och uppbyggt förtroende mellan nationer syntes vikten av militär styrka som ett gammalmodigt synsätt. EU medverkade därvid till att försänka Europas nationer i en försvarsmässig dvala, omedvetna om att verkligheten ofta bryter sönder politiska föreställningar. Tanken att det var viktigt att upprätthålla ett någorlunda starkt försvar försvarades därför inte längre kraftigt av tongivande partier inom EU. Däremot ville man använda militära resurser för humanitära insatser och ställa upp för FN-uppdrag.

Samtidigt medförde medlemskapet i EU nya krav på ländernas statsfinanser: underskott kunde inte tolereras, och skuldsättningens storlek fick inte bryta mot normer. Inga utgifter var då lättare för politikerna att skära ned än försvaret, eftersom det inte direkt märktes av väljarna. Genom EU:s allmänna ideologi och de nya kraven på de europeiska staternas finanser skapade den överstatliga organisationen ett politiskt synsätt och motiv, som medverkade kraftigt till den nedrustning, som skedde i Europa. Fortfarande var detta naturligtvis ländernas beslut, men de skedde inom ramen för en EU-miljö, som kraftfullt påverkade de ansvariga politikerna.

Verkligheten bröt illusionerna

Och verkligheten överensstämde sedan inte med illusionerna. Om vi bortser från de tjetjenska krigen var Rysslands krig mot Georgien 2008 det första större kriget mellan två europeiska stater efter murens fall. Därefter kom den verkliga chocken: övertagandet av Krim 2014. Attacken visade nu rysk snabbhet och effektivitet, och en rad effektiva åtgärder utöver de rent militära. Detta innebar också direkt krigshandlingar i Europa, som på klassiskt sätt ändrade ägandet av territorier, vilket helt avviker från reglerna i EU:s tro på en ” rule-based international order”. Demokratierna i Väst agerade dock inte på detta ytterst allvarliga brott mot tidigare avtal. Troligen berodde detta på Krims historia och regionens starka tidigare anknytning till Ryssland.

Angreppen väckte dock en oro i Väst- och Östeuropa och började ändra politikernas attityder till sina försvarsmakter. Och redan året därpå kom en ytterligare påminnelse om Europas relativa militära svaghet. Den sedan 2008 kraftigt reformerade ryska armen genomförde en snabb insats i Syrien och uppvisade en förmåga att snabbt etablera militära styrkor utomlands, vilka sedan klart påverkade den politiska händelseutvecklingen där. Tillsammans med Krim övertygade man skeptikerna om en klart ökad kapacitet att genomföra snabba och effektiva operationer, vilka förvånade Europa. Man kunde intervenera internationellt och därvid etablera kraftfulla försvarssystem inkl modernt luftvärn och missilsystem med god räckvidd.

Internationella föreställningar som påverkade våra politiker under 2000-talet

År 2017 lade ett antal kulturpersoner fram en Parisdeklaration (1), som underkände det samhälle som skapats i Europa. Europeiska unionen, som bildats 1993 med en fullständig fri inre marknad, hade efter att i annan form ha utvecklats under ett par decennier nu fått en klar struktur och med allt större makt. EU:s ideologi klarnade allt eftersom, och massinvandringen under Syrienkriget gav denna fullt spelrum och avslöjade dess centrala substans. Förutom EU:s ursprungliga och fina kärna – handelsunionen – hade till denna adderats en rad allt viktigare moment, som inte blivit föremål för något val av medlemsstaternas befolkningar. Vad som framträdde som EU:s verkliga ansikte och ideologi var ”den utopiska fantasin om en mångkulturell värld utan gränser” (1).

EU-ledningen talade om ”något slags nytt globalt samhälle av fred och välstånd som därmed....(påstods skulle)… födas”. Man drevs av multikulturell ideologi och talade om mångfald, multikulturalism och integration och drev en massinvandringspolitik som ”ett gigantiskt multikulturprojekt”. Samtidigt försökte man hindra ”all antydan till att tro att vår kultur är bättre”. Man uppmuntrade ett ”kritiskt tänkande” framförallt bestående i ” ett enfaldigt förkastande av det förflutna”. Paris-gruppen talade om ” en självbelåten och tanklös fientlighet mot allt som rör vår egen identitet”, om politiskt genomförd konformitet och om överdrifter och snedvridningar av Europas autentiska dygder. Man observerade, att Europas samhällen höll på att fragmenteras. Gruppen hävdar att ” Europas framtid ligger i en förnyad lojalitet mot de bästa av våra traditioner, inte i en hycklad universalism som kräver att vi glömmer bort och förnekar vad vi är”. Vi förlorar ”vår hemort på jorden på grund av den falska kristendom av universella mänskliga rättigheter som det falska Europas proponenter har konstruerat åt sig”.

EU:s ledning ser uppenbarligen Europa som ” vägvisare till ett universellt samhälle” och syns ” förblindat av fåfängliga, självberömmande visioner av en utopisk framtid”. Det fick gruppen att dra slutsatsen, att det ”falska Europas universalistiska…föreställningar avslöjar, att det rör sig om ett religionssubstitut”. De opponerar mot detta och säger, att vi måste ”avvisa pseudoreligionen”. Den konkreta slutsatsen är, att religiösa ambitioner skall hållas inom religionens område och inte ha någon roll att spela inom politiken.

Denna viktiga del av EU:s ideologi har självfallet inverkat – och inverkar – på väldigt många andra områden än försvaret. Detta torde minska mångas vilja att vara en medborgare i en sådan statsbildning och skapar en klar ovilja att på något vis ge upp ytterligare suveränitet gällande sitt land.

EU:s påverkan på svenska politiker

Vi talade ovan om påverkande faktorer vid svenska försvarsbeslut: tron på USA:s avskräckande verkan, den finansiella konkurrensen från beslut gällande andra och politiskt allmänt populära områden, samt EU:s förledande inverkan gällande föreställningarna om den framtida och fredliga världen. EU:s kärnbudskap påverkade troligen ställningstagandet avseende försvar hos många politiskt ansvariga i Europa inkl Sverige. När svenska politiker – ofta utan kunskap om utrikespolitik och kanske med låg utbildning – skulle ta ställning, fick därför ett starkt svenskt försvar klart en lägre prioritet. Dess värde i den framtida världen av fortlöpande integration, förtroende och samarbete hade en låg – kanske lägsta – aktualitet jämfört med så många andra resurstörstiga områden och uppdrag

Bristande förmåga till analys och kritik samt den starka tendensen till konformitet, som präglar dagens riksdagsmän, ledde därför alltför lätt till riksdagens djupt okloka nedskärningar av det svenska försvaret. Krim och Syren angavs ovan ha väckt farhågor, delvis ändrade attityder men hade ändå marginell inverkan på Europas försvarskapacitet. Så när sanningen om världen avslöjades i februari 2022 genom Rysslands invasion av Ukraina, var Sveriges försvar otillräckligt, urholkat och saknade – bortsett från flygvapnet – resurser, kvantitet och kraft. Det medförde, att man ansåg att bara medlemskap i NATO kunde rädda oss i denna situation. Den kanske heligaste principen som fanns för vänstern – alliansfriheten – slängdes då omedelbart på sophögen av dess partiledningar. Sättet visade inom socialdemokratin, att dess s k medlemsdemokrati var svagare än någon kunnat ana.

Natoanslutningen utan folkomröstning

Tillsammans enades de svenska partierna samtidigt om att inte genomföra den folkomröstning i frågan, som egentligen var självklar. Orsaken var naturligtvis dels att utgången av en omröstning var osäker, och dels att debatten innan skulle avslöja partiernas fullständigt felaktiga försvarspolitik under decennier. Man var avklädd gällande området, och väljarna skulle inte tillåtas upptäcka och förstå detta. NATO anslutningen genomfördes men utvecklingen därefter visar just, att kravet på snabbhet i beslutsfattandet var överdrivet. En folkomröstning i denna fråga hade varit möjlig och ytterst naturlig. Detta borde ha varit folkets beslut, inte politikernas.

 

Dan Ahlmark

 


Källor och vidare läsning

1. Parisdeklarationen – The True Europe

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

EU:s överstatliga system skadar medlemsstaterna – Del 1

EU:s beslut har på flera områden skadat medlemsstaternas välfärd och handlingsfrihet, skriver Dan Ahlmark i första delen av en ny artikelserie på Nya Dagbladet.

Publicerad september 4, 2026 – av Dan Ahlmark
Foto: monticelllo/iStock
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Allvaret i de misstag EU – det vill säga Kommissionen tillsammans med EU:s beslutande organ – har begått på ett flertal områden, har på ett förödande sätt inverkat på medlemsstaternas standard och handlingsfrihet det vill säga motsatsen till vad som förespeglades vid ländernas inträde i unionen. Detta framgår av konsekvenserna av de policies, som granskas nedan gällande områden, där EU har - eller försökt - genomföra allehanda åtgärder.

Särskilt i stora organisationer eller sammanslutningar av stater råder tyvärr beteenderegeln för beslutsfattarna, att de vid misstag inte ändrar en felaktig politik. Skälet är, att de ser eller upplever detta som för genant eller politiskt skadligt gällande sig själva, vilket medför, att de inte kan eller vågar erkänna ett fel och göra en förändring.

Det krävs ytterst starka skäl för en förändring, som kan tolkas som ett erkännande av ett misstag. Detta fortsätter därför och troligen bara fördjupas och förvärras. Regeln gäller delvis också enskilda regeringars handlande, men hoten och snabbheten i verkställandet av effektiva motreaktioner: valnederlag, uppbrytning av samlingsregeringar o dyl är vanligen mycket snabbare och effektivare än EU:s tunga beslutsprocess, som ofta inte direkt placerar det primära ansvaret på aktuella beslutsfattare. Bristen på kännbart personligt ansvar är förödande.

Stora misstag framdrivna av Europeiska unionen

I en serie av artiklar granskas här i vilken utsträckning politiska beslut fattade inom EU nämnvärt eller kraftigt negativt påverkat den politiska eller ekonomiska situationen inom Europeiska unionens medlemsstater. Har inte felaktiga beslut skett så frekvent och på olika områden, att de allvarligt skadat medlemsstaterna? Om så skett ofta och följderna är allvarliga, uppstår naturligtvis frågan, om EU inte bör kraftigt reformeras. Om så inte bedöms vara möjligt, är frågan: bör den kanske läggas ned? Ska verkligen den transnationella organisationen bestå i sin nuvarande form? Kanske en ny union, inledningsvis begränsad till ekonomiskt samarbete, bör skapas från början och byggas på delar, som är acceptabla och användbara?

En annan viktig fråga, som inte berörs här, gäller självfallet orsaken till att Europas transnationella projekt misslyckats med viktiga projekt, men trots detta ändå avancerar mot en allt allvarligare utveckling: att den centrala makten förstärks ytterligare, och nationalstaternas suveränitet alltmer begränsas. Det, som skapats är nämligen ett kraftfullt institutionellt maskineri stöttat av ett antal nationella etablissemang, som ser fram emot att via transnationellt beslutsfattande med helt oklart politiskt ansvar skyddas från den politiska opinionen inom sina medlemsstater.

Den politik, som etablerats, är politisk globalism med alla dess negativa konsekvenser för nationalstaterna. I EU:s fall har det kompletterats med en närmast religiös komponent: önskan att bygga ett universellt samhälle utan gränser och mycket starka rättigheter för alla i världen, men vilka samtidigt förutsätter betydande skyldigheter, bördor och uppoffringar för unionens medborgare. Det är ett gränsöverskridande utopiskt samhälle styrt av Europas och världens politiska eliter (1). I Parisdeklarationen (2) benämns detta som pseudoreligiöst, och man varnar för att det sanna Europa håller på att förvandlas till ett falskt Europa styrt av EU.

I elva artiklar granskar serien därför viktiga områden, där policies utformade och beslutade av EU inverkat eller inverkar på den europeiska befolkningens välfärd och utveckling. Dessa områden gäller:

• EU:s inflytande på Europas nedrustning, som skedde sedan 1990-talet,

• dess agerande under covid-19 epidemin,

• EU:s val av klimatpolitik och konsekvenserna av denna för regionens energipolitik, dess ekonomiska utveckling samt därmed befolkningarnas välfärd

• EU:s vilja att låta ekonomiskt sämre utvecklade medlemsstater bli medlemmar av dess monetära union,

• valet att tillåta massimmigration från Syrien, Mellanöstern och Nordafrika

• ingreppet i Rumäniens presidentval 2024 för att undvika ett val av en nationalistisk EU-motståndare.

• EU:s utnyttjande av Digital Services Act i syfte att genomföra censur av frihetliga organisationer, högerpolitiker och kritiker av EU. Dess uppbyggnad av en propagandaapparat för att påverka Europas befolkningar.

• det pågående försöket att etablera en kontroll/avlyssning av all kommunikation (skriftlig eller verbal och inledningsvis av taktiska skäl begränsat till brott mot barn) inom Europa samt från och till omvärlden.

• väsentliga misstag i EU:s utrikespolitik.

Finns hopp om Europas omdaning?

Hopp om förändringar i stora transnationella organisationer är nog oftast meningslöst. Men under vissa förutsättningar kan det finnas vissa skäl att tro på att en förvandling kan ske även beträffande EU, och tecken på sådana finns idag. Vilka är då dessa? Ja, USA har under Trumpadministrationen satt Europa under en ekonomisk och politisk press, som är starkare än någon tidigare under 1/3 sekel. Europa tillåts inte längre utnyttja USA ekonomiskt genom orättvisa handelsregler, utan jämställdhet i handelsvillkoren krävs, vilket orsakar ekonomiska påfrestningar i vår region.

Europa tillåts heller inte längre att utan nämnvärda försvarssatsningar bara leva under de amerikanska kärnvapenparaplyet och med amerikanska trupper nära gränsen till Ryssland. Att uppfylla det nya kravet på försvarsbudgetar uppgående till 3,5 % av BNP kräver nämnvärda uppoffringar av europeerna. Dessutom tillkommer 1,5 % för försvars- och säkerhetsrelaterade investeringar. För länder, som redan har för stora budgetunderskott, orsakar detta nya svåra prioriteringar.

USA kommer under de närmaste åren visa en imponerande ekonomisk tillväxt, medan Europa visar – om inte negativ – en anemisk sådan. Vad värre är: USA kritiserar Europa offentligt just för att själva orsaken till detta är regionens okloka och orealistiska klimat- och energipolitik. Det medverkar till, att medborgarnas uppmärksamhet fästs vid denna orsak, som politikerna försöker dölja. Energikostnadernas ökning i till exempel Tyskland är svåra att bära för befolkningen och ibland omöjliga för industrin. Och flera andra nya stora ekonomiska bördor har tillkommit för de europeiska länderna det sista decenniet. Så den ekonomiska rörelsefriheten för Europa är snävare än den varit under lång tid - och därmed trycket att ändra politik.

Och aldrig under efterkrigstiden har USA-administrationens kritik av Europas inrikespolitik varit så skarp. Vance, Rubi och Trump har alla gett klara och utförliga uttryck för olika slag av avståndstagande från europeisk mediacensur, politiska övergrepp mot oppositionen i olika länder och brott mot mänskliga rättigheter. Innebörden har bland annat varit, att regeringarna ignorerat sina befolkningar för att tillfredsställa de potentiella nya väljarna, som sköljt in över Europa som en följd av massinvandringen. Den senaste kritiken gällde den rasistiska behandlingen av Henry Nowak (en följd av rasistiska polisregler), som resulterade i dennes död. USA:s utrikesministerium sade i ett uttalande: ”Ideological conditioning and two-tiered policing are glaring symptoms of civilizational decline. They must be rejected across the West”.

Oavsett att massmedia i Europa ständigt håller fast vid en negativ bild av Trump, har de populära högerpartierna i olika länder nu ofta en positiv bild av USA:s ledning och utnyttjar ibland de amerikanska angreppen för egna initiativ. Samtidigt har det politiska läget för ledarna och de tidigare ledande partierna i Europas tre största länder (Europe 3): Tyskland, Frankrike och Storbritannien, sällan varit så svag. Det ledande oppositionspartiet är betydligt starkare än det ledande regeringspartiet i varje land. Och dit Tyskland och Frankrike går, dit går EU!

En ändring i a) energipolitiken är det viktigaste, som kan hända i Europa. Samtidigt är konsekvenserna av b) massimmigrationen ett mycket stort problem, och stödet av c) Ukraina gentemot Ryssland blir mindre populärt. Situationen för EU-ledningen, där Tyskland och Frankrike styr, är idag svagare än den någonsin varit, eftersom de ledande oppositionspartierna AfD och Nationell Samling har en EU-skeptisk hållning gällande till exempel de tre nämnda områdena. Så både utrikes- och inrikespolitiskt finns idag krafter, som pressar EU och Europas länder att förändra sin politik. De närmsta åren får ange, om detta räcker.

Men frågan är betydligt större än förändringen av några få policies, hur fundamentala dessa än är för Europas välfärd. Är inte antalet och vikten av misslyckade policies ett skäl för Europa att avsluta ett misslyckat transnationellt experiment? Den gemensamma marknaden var gynnsam, men tvånget att anpassa sig till ett federalt Europa omfattande det mesta är motbjudande och skamligt. Ska verkligen utvecklingen mot det falska Europa tillåtas ske?

 

Dan Ahlmark

 


Källor och vidare läsning

1. Varför Europa är i fara – Nya Dagbladet.

2. Parisdeklarationen - The True Europe

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Stoppa eliten – ta ut dina pengar från banken!

Hotet från bankerna

Tobias Lindström menar att samordnade uttag från banker kan ge vanliga människor ett påtryckningsmedel mot den politiska eliten – men varnar för att verktyget måste användas varsamt.

Uppdaterad augusti 23, 2026, Publicerad augusti 23, 2026 – av Tobias Lindström
Tre dekorerade grisar under orden ”Alla djur är jämlika, men vissa djur är mer jämlika än andra”.
Tre dekorerade grisar under det ändrade budordet i den animerade filmen Djuren på gården.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Jag tror att många, kanske de flesta, kan enas om att våra politiker har spårat ur.

De driver ändlösa krig och förstör våra samhällen i sina rika kompisars intresse – samma kompisar som har satt dem vid makten. Frågan är vad vi kan göra åt det – vårt politiska system är i bästa fall odemokratiskt, i värsta fall korrumperat eller till och med kapat. Vi, folket, har lite till inget inflytande.

Men det finns ett sätt att slå tillbaka: våra bankkonton.

Idén är enkel.

Gör som vi kräver – annars tar vi ut våra pengar. Om uttagen samordnas på rätt sätt krävs det inte mycket för att utlösa en bankrusning. Det kan räcka att fem till tio procent av befolkningen deltar.

Varför skulle det fungera? Bankerna har en viss mängd kontanter tillgängliga för snabba uttag, men när de pengarna tar slut tvingas de sälja andra tillgångar. Givet hur systemet är uppbyggt skulle det alltid skapa bekymmer, eftersom det aldrig finns tillräckligt med kontanter för att täcka alla uttag, men i dag skulle bankerna kollapsa på grund av sina orealiserade förluster.1

Varför bankerna är sårbara

Vad menar jag? Låt oss ta ett förenklat exempel.

Föreställ dig att du äger ett hus vars värde har fallit till, säg, 1 000 000 kronor. Samtidigt är du skyldig banken 2 000 000 kr från när du köpte det. I det läget sitter du på 1 000 000 kr i så kallade icke-realiserade förluster. Tekniskt sett är du illa ute, men så länge huspriset stiger igen är allt okej.

Men om du tvingas sälja, till exempel på grund av att du har förlorat jobbet, blir det en katastrof: du kan inte längre betala dina skulder.

Detsamma gäller banker.

Om de tvingas sälja tillräckligt mycket till förlust innebär det game over, vilket till exempel var det som hände med Silicon Valley Bank 2023. Och när vi tar ut pengar ur våra bankkonton tvingas de sälja sina tillgångar för att betala vad de är skyldiga.

Det betyder att vi, folket, kan slå mot eliterna där det svider mest: vi kan få banksystemet att kollapsa om vi inte får igenom våra krav.

Det har hänt tidigare.

Bankuttag användes exempelvis för att driva igenom den engelska reformlagen 1832. Människor tog ut sina insättningar under parollen ”To Stop the Duke, go for gold”. På en vecka betalade Bank of England ut 25 000 000 dollar, vilket räckte för att regeringen skulle ge vika. (s. 21, Hull, 1929)

Vi måste vara försiktiga med vad vi önskar oss.

Men jag tror detta är ett verktyg som vi har förbisett alltför länge.

 

Tobias Lindström


1 Fortune skrev exempelvis i maj 2025 att bankerna har 500 miljarder dollar i orealiserade förluster (hämtad den 25 januari 2026).

Hull, John Thomas. Reform Movements and Ideas. Saskatchewan: s.n., 1929. Pamflett nr 2 i en serie föreläsningar vid Co-operative School, som hölls i juni 1929 vid University of Saskatchewan.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Samhället är byggt på spel – och vi borde spela det bättre

Alternativa ekonomiska system

Vi är alla del av ett enormt spel – ett spel som styr våra liv, påtvingar vårt deltagande och är ohållbart, skriver Tobias Lindström.

Publicerad augusti 22, 2026 – av Tobias Lindström
Svartvitt schackbräde med en störtad vit kung bland stående pjäser.
En störtad schackkung bland stående pjäser på ett svartvitt bräde.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Vi är alla med i ett enormt spel.

Trots att det inte är på riktigt styr det våra liv. Vi föds in i det och kan sedan inte sluta spela – eftersom vår överlevnad beror på det. Spelet är inte bara tråkigt utan också ohållbart, och vi måste snart sluta spela innan det är för sent.

Det är dags att spela något annat.

Samhället är byggt på spel. Vi agerar och samarbetar utifrån berättelser som vi själva har skapat.

Mycket av det vi gör bygger på påhitt.

Pengar, företag och länder existerar egentligen inte i verkligheten. De existerar endast som delar av vår fantasi.

Fysiskt sett är vi hårlösa primater som knappt skiljer sig från varandra. Om vi ställde en minister framför en schimpans skulle den bara se en välklädd apa. Men i spelet är vi anställda, chefer, vd:ar, kungar och miljardärer – och för att markera vår spelstatus bär vi kostymer, klockor och kronor. På samma sätt är en dollar en dollar eftersom några primater i Washington säger det, och vi lyssnar eftersom vi har bestämt att de utgör en regering. Om vi gav en dollar till en schimpans skulle den bara se ett värdelöst papper.

Precis som barn på skolgården hittar vi på regler, roller och föremål, och agerar sedan utifrån det vi själva kommit på. Det enda verkliga är spelarna och den värld de agerar i – och genom våra handlingar påverkar spelet våra liv.

Även om spelet är på låtsas är följderna verkliga – för oss och för världen.

De flesta spelar för att de måste, inte för att de vill. Därför kan missnöjda spelare ibland ta till våld.

Vi tvistar ständigt om vilket spel vi ska spela.

Vi är oense om reglerna, bråkar om vem som ska spela vem och klagar över vad som är rättvist och orättvist – precis som barn på skolgården. Och när vi inte kommer överens tar vi ibland till våld.

Vuxna tar spelet på stort allvar, eftersom insatserna för dem är höga. Ett missnöjt barn kan helt enkelt sluta leka, men för en vuxen kan ett avhopp hota deras överlevnad: spelet kan få dem att svälta, förlora bostaden, hamna i fängelse eller till och med bli dödade. Oavsett om vi gillar spelet eller inte är vårt bästa alternativ att fortsätta spela, och det bästa vi kan hoppas på är att spelet går bra. Många, däribland jag, fantiserar om att hoppa av – men den som lämnar spelet kanske inte kan återvända. I stället hoppas vi på att bli befordrade, få mer spelvaluta eller att förbättra reglerna.

Vuxna spelar ett spel där spelarna hålls gisslan. De kan inte välja att sluta spela, och det är svårt att ändra reglerna. När spelet går dåligt kan våld därför bli den sista utvägen för många.

För vuxna är spelet verkligt – så verkligt att de är beredda att döda för det.

Vi kan inte fortsätta spela det nuvarande spelet. Det är ohållbart, skapar fattigdom och får oss att arbeta mer än nödvändigt.

Det nuvarande spelet kommer att ta kål på oss.

Det skapar inte bara onödigt lidande, får oss att arbeta mer än nödvändigt och tvingar oss att göra bullshit för att överleva. Det kan heller inte fortgå. Det förstör våra ekosystem, vilket innebär att det förr eller senare måste upphöra.

Vi har därav två alternativ: antingen ändrar vi själva spelet, eller så kommer naturen att tvinga oss att göra det – och naturen kommer inte att vara barmhärtig. Den goda nyheten är att vi har teknologin och kunskaperna – allt vi behöver göra är att ändra spelet. Problemet är att avgöra vilket spel vi ska spela och enas om det. Historiskt har vi antingen hamnat i nya spel av en slump eller utan att reflektera över hur det kommer att fungera med riktiga människor. För att lyckas räcker det inte att spekulera – vi måste också experimentera och pröva nya spel med verkliga människor i verkliga situationer.

Vad vi än gör och hur vi än gör det måste spelet förändras. Tyvärr vill de som gynnas inte att det ska förändras.

De kommer att försöka hindra varje försök.

Karikatyr av Margaret Thatcher med pratbubblan ”There is no alternative”.
Margaret Thatcher med sloganen ”There is no alternative” – det finns inget alternativ. Faksimil: Toblin/Medium.

De kommer att försöka övertyga oss om att det inte finns några alternativ. När det sker måste vi minnas att detta bara är ett spel – ett av många vi kan välja.

Och det här spelet är varken roligt eller hållbart.

Så låt oss spela något annat.

 

Tobias Lindström

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.