USA har redan inhandlat 100 miljoner doser mRNA-vaccin från läkemedelstillverkaren Moderna och många länder tros följa efter. Många oroar sig dock för bieffekter av vaccinet, där en del av coronavirusets genetiska kod sprutas in i patienten.
För ett par veckor sedan deklarerade Donald Trump att USA kommer att inhandla 100 miljoner doser av läkemedelsföretaget Modernas mRNA-vaccin mot coronaviruset i en affär värderat till drygt 1,5 miljarder dollar. Köpet innebär att den amerikanska staten investerat närmare 2,5 miljarder dollar in i företaget.
mRNA står för messenger ribonucleid acid (ribonukleinsyra) och är en molekyl som kopieras från DNA i en cells kärna och sedan används som koden för att skapa ett specifikt protein.
mRNA är kortare än DNA och mindre stabilt. Det är dessutom designat för att kunna ersättas eftersom cellerna skapar och bryter ner mRNA-trådar hela tiden. Med ett mRNA-vaccin är tanken att få ett segment av mRNA:t som kodar för ett särskilt viralt protein in i cellen. För vaccintillverkarna innebär detta att de bara behöver koda om en mRNA-tråd istället för att ägna längre tid åt att isolera och rena delar av ett virus för att skapa ett vaccin. Processen går alltså mycket snabbare än med klassiska metoder, men är också mer inexakt. I korthet injicerar man helt enkelt in en del av virusets genetiska kod i patienten.
– mRNA kan bokstavligt talat skapa ett nytt vaccin på några dagar eller veckor, hävdar Drew Weissman, medicinsk professor vid University of Pennsylvania som vidare förklarar att det bara tog 66 dagar från det att genomen i SARS-CoV-2-viruset var sekvenserad tills den första patienten hade injicerats med ett mRNA-baserat vaccin.
Denna typ av vaccin är dock mycket kontroversiellt och bedöms av kritiker som riskabla, inte minst för att människans kropp kan uppfatta mRNA:t som ett hot - bland annat eftersom många virus använder RNA för att koda om sina genomer, varför en injektion kan leda till kraftiga reaktioner i kroppen som triggar bland annat inflammationer och autoimmuna reaktioner.
När mRNA:t har kodats, modifierats av vaccintillverkaren och förpackats i små kapslar så är tanken att det ska injiceras in i människokroppen. Vaccinet tas genom en spruta i armen och på liknande sätt som äldre influensavaccin.
Tanken är att RNA-vaccin ska framkalla en produktion av antikroppar hos patienten som sedan binds ihop med potentiella patogener – i det här faller coronaviruset. När det når kroppen så ska RNA-sekvensen i värdcellerna börja producera kodade antigener mot som sedan stimulerar kroppens immunförsvar och producerar antikroppar mot patogenen.
En annan fara som lyfts fram med vaccinet är att det är mycket osäkert mot bakgrund av att det bara alldeles nyligen har börjat testas på människor. Nya Dagbladet kunde nyligen rapportera om att Bill Gates, som leder utvecklingen av vacciner i USA, i en intervju erkände att det är ytterst oklart om vaccinet överhuvudtaget kommer att fungera och tillstod att 80 procent av testpersonerna noterats få negativa bieffekter.
Man vet helt enkelt inte så mycket om hur kroppen i praktiken reagerar på vaccinet och hur olika reaktioner olika människor kan få. Man vet inte heller hur länge en eventuell immunitet ”håller i sig” och vilka bieffekter och sjukdomar patienterna kan räkna med som konsekvens av vaccinet.
Att just mRNA-vaccin hyllas av många framträdande vaccinförespråkare sägs bland annat bero på att det är mycket enkelt att tillverka. När det väl har godkänts så blir det dessutom mycket enkelt att storskaligt producera viruset betydligt snabbare än andra vaccin. I länder där man har stor smittspridning så hörs röster argumentera för att hela befolkningen måste vaccineras, och inte bara riskgrupper.
