Studie: Världen kan ha passerat historisk gräns för barnafödande

Världens samlade barnafödande kan för första gången i mänsklighetens historia ha sjunkit under den nivå som krävs för att varje generation ska ersätta sig själv. En ny studie pekar mot en befolkningstopp redan omkring 2056 – med färre arbetande som ska bära kostnaderna för en snabbt åldrande värld.

Bakom studien står ekonomiprofessorn Jesús Fernández-Villaverde vid University of Pennsylvania och Northwestern-forskaren Patrick Norrick. Mänskligheten befinner sig sannolikt redan under den globala ersättningsnivån, skriver de i rapporten Terra Incognita: The Economics of a Shrinking World.

Det innebär inte att antalet människor omedelbart börjar minska. Stora generationer som föddes under tidigare årtionden får fortfarande barn, samtidigt som deras föräldrageneration lever längre. Denna befolkningströghet kan enligt forskarna hålla den globala tillväxten uppe i ytterligare omkring 30 år.

Om trenden består räknar de med att världens befolkning når omkring nio miljarder år 2056 och därefter börjar falla – först långsamt och sedan snabbare. Det är en betydligt tidigare vändpunkt än i FN:s nuvarande huvudscenario.

Nedgång i 219 av 236 länder

Forskarna har byggt en modell av födelsetalen i 236 länder och territorier från 1950 till 2023. I 219 av dem pekar den långsiktiga trenden nedåt. Den genomsnittliga minskningen beräknas till 0,062 barn per kvinna och år, utan något tydligt tecken på att utvecklingen planat ut i materialet.

Fallet är inte längre begränsat till rika västländer. Studien uppskattar födelsetalet 2025 till 0,87 barn per kvinna i Thailand, 1,01 i Colombia, 1,35 i Iran och 1,52 i Brasilien. Författarna framhåller att nedgången på senare år varit särskilt snabb i låg- och medelinkomstländer, där den ofta kommit tidigare än demografer väntat sig.

Bostadspriser, osäkra arbetsvillkor, tillgång till preventivmedel, barnomsorg och förändrade sociala normer kan bidra. Men forskarna anser att ingen av dessa förklaringar ensam kan förklara varför födelsetalen faller samtidigt i så många skilda samhällen. Deras egen tes är att det moderna samhällets organisation gör stora familjer kostsammare och ett liv utan barn enklare, men de betonar att även denna förklaring är osäker.

Färre arbetande ska bära större kostnader

Den ekonomiska följden blir att mindre årskullar träder in på arbetsmarknaden samtidigt som andelen äldre växer. Därmed minskar finansieringsunderlaget för pensioner, sjukvård och offentliga finanser, samtidigt som den samlade ekonomiska tillväxten bromsar.

I en räkneövning för USA omkring 2050 antar forskarna att produktiviteten fortsätter öka med två procent om året, medan arbetskraften krymper med en halv procent. Den långsiktiga tillväxten faller då till omkring 1,5 procent. En sådan förändring kan inte lösas med tillfälliga penning- eller finanspolitiska stimulanser, eftersom den beror på att färre människor arbetar.

FN:s senaste befolkningsprognos är försiktigare. Organisationen bedömer att världens befolkning fortsätter växa till omkring 10,3 miljarder i mitten av 2080-talet och därefter sjunker svagt till cirka 10,2 miljarder år 2100. FN angav det globala födelsetalet till 2,25 barn per kvinna 2024 och räknar med att nivån når omkring 2,1 först under senare delen av 2040-talet.

Skillnaden visar hur känsliga långtidsprognoserna är för aktuella födelsetal och antaganden om framtida utveckling. Fernández-Villaverde och Norrick varnar själva för att orsakerna ännu är otillräckligt förstådda. Deras huvudslutsats är därför inte att en viss befolkningsbana är oundviklig, utan att det saknas en självklar ekonomisk mekanism som återför barnafödandet till ersättningsnivån.