Det finns gnällspikar idag – inte minst på internet – som tror att de gör något stort när de berättar om problemen som finns. Ältandet av problemen minskar måhända frustrationen men med det minskar också behovet av konkret handling.

Allra värst är dock att många lever i tron att om de presenterar problemen så ska andra nu hitta lösningarna. Vi borde inspireras av Elon Musk som lär blir arg när någon presenterar ett problem om han inte också får ett förslag på en lösning. Gnäll behöver inte vara fel, men formulerandet av problemen måste sättas in i ett sammanhang, fokuseras mot att hitta lösningar, organiseras och koordineras, så att gnällandet uppmuntrar till konkret agerande. Varje diskussion måste tillföra något så att vi bygger upp kampen steg för steg med mål och delmål och där delarna kan samverka bra.

Ilskan i kroppen måste med andra ord leda till mer än en gnällande video på Youtube; det räcker inte att videon gör att det känns skönt efteråt för man har fått prata av sig. Gnällspikar som sitter i den mjuka diskussionssoffan och ojar sig över hur illa läget är kommer inte ändra mycket, om ens något. De liknar Harry Potter: säg trollformeln, rabbla förskräckligheter och vifta med trollstaven så händer det.

Vi är i stort behov av en attitydförändring; vi måste nu fokusera på att diskutera hur vi tillsammans på ett organiserat och systematiskt sätt ska arbeta för den västerländska demokratins bevarande och stå emot globaliseringen. Nya lagar är på gång och det går snabbt när makteliten försöker tysta ner oss.

Det brådskar därför med att fokusera på att organisera kampen. Varje handling vi utför måste som sitt slutresultat ha en idé om hur vi konkret ska agera för förändring. Vi måste utveckla olika konkreta verktyg att sätta i händerna på människor som vill göra något. Lyckas vi inte med detta lär det fortsätta rinna ut i sanden och inte mycket kommer att förändras.

Det vi kan lära av Reinfeldt och för den delen också av Trump är att om man inte är rädd att bryta mot konventionen och är villig att göra mer än att snacka så kan man också förändra. Men förstå mig rätt, lösningen är inte Reinfeldts idé om ett samhälle där alla alltid ska kunna stå på egna ben och att universallösningen på våra problem är sänkta skatter. Redan klassisk socialdemokrati förstod intuitivt att ojämlikhet är socialt nedbrytande, något som bekräftats av modern forskning.

I till exempel boken Jämlikhetsanden av Kate Pickett och Richard Wilkinson redovisas varför mer jämlika samhällen nästan alltid blir mer effektiva och humana samhällen. Kravet på jämlikhet finns inprogrammerat i våra gener. I Thomas Pikettys bok Kapitalet i det tjugoförsta århundradet visas hur stor ojämlikhet ofta leder till revolutioner. Forskare som Frans de Waal har visat att kravet på jämlikhet även finns hos djuren, men till skillnad från djur så kan människor omprogrammeras – vilket skett i stor omfattning att vi accepterar ökande ojämlikhet och de ständiga ekonomiska krascherna som gör de rikare allt rikare. Vi är på en farlig väg just nu, för ojämlikhet är skadligt.

Sverige behöver inte Reinfeldt och hans politiska lösningar, men vi har mycket att lära av hans desperation och hur det transformerade honom så han kunde ta makten. Det märkliga är att idag är de flesta politikerna lika handfallna som socialdemokraterna var då de mötte Reinfeldts offensiv. De tror de kan vinna väljare genom att övertyga väljare om att de står för rätt politik. Genidraget var att Reinfeldt vände detta; istället för att försöka omvända väljare så omvände han sitt parti så det passade väljare vänsterut. Det var ju där han måste hitta nya väljare. Att ta väljare från ett annat borgerligt parti skulle inte ändra maktbalansen.

Det hela är självklart om det viktiga är att vinna röster för att få makten. Men det är inte det som är det viktiga i praktiken. Det viktiga är att få sin egen världsbild bekräftad; Vi faller alla lätt i en av mänsklighetens äldsta fallgropar nämligen den om att vi alla älskar att prata om det som vi tycker är viktigt.

Men Reinfeldt ville, åtminstone som han såg det, desperat rädda Sverige – läs bara hans bok ”Det sovande folket.” Han hade också en ”Killerinstinct to win” och kunde därför göra det han gjorde. En sorts desperation fick honom att bryta igenom vallen som är att vi vill bara prata om det som vi själva tycker är viktigt. Han förstod hur vinden blåste och valde att jobba i medvind. Det gjorde honom fri från hämningar så att han kunde utveckla ordspråket att ”I krig och kärlek är allt tillåtet” till att också inkludera politik. Visst, Reinfeldt ljög och han förlorade ju även makten sedan, så långsiktigt är det dålig politik. De hot Reinfeldt såg var dessutom inga verkliga hot utan tankefoster som kom från en felaktig människosyn. De hot vi ser idag är däremot verkliga hot.

På till exempel Folk och Försvars Rikskonferens 2020 diskuterades skapandet av en ny myndighet för psykologiskt försvar ”för att bevara det öppna samhället” men myndigheten ska också bemöta ”antagonistisk informationsverksamhet.” Vem som avgör vad som är antagonistiskt blir naturligtvis myndigheten som också ska få maktmedel att gripa in. Fröet till ett Sanningsministerium är nu sått, Orwell går igen. Fler av oss måste därför lämna trygga komfortzonen och börja agera för att bevara vår yttrandefrihet och för att lösa alla andra problem.

Rapporterna är så många och så oroande över den ökande kriminaliteten att det är en gåta att inte mer händer. Här lever vi i den förnekelse som kommer av behovet att vara politiskt korrekt. Vi är inte rustade att hantera sådan kriminalitet, för den bygger på en klankultur som är så väsensskild från vår kultur att vi inte kan greppa den. Det närmaste vi kan komma är väl maffian. Det är så politiskt inkorrekt att anlägga ett sådant perspektiv att vi blir handfallna. Lösningen är att sluta bemöta denna kriminalitet som om den vore vanlig svensk kriminalitet.

Vi håller på att få en helt ohållbar situation inom energisektorn där vi riskerar att inte kunna försörja Sverige med el. De så kallade förnybara energikällorna räcker inte till och de ställer också till med problem. Bland annat är vindkraftverken en fara för våra fåglar. Men det finns nya energikällor som till exempel toriumreaktorer. Lösningen är att inse att marknadskrafter där vinst är drivkraften inte kan fixa detta. Vi behöver få till ett ämbetsverk som på ett långsiktigt sätt kan garantera vår elförsörjning och hålla nere elpriserna. Inte höja elpriserna för att det blivit en kardinalsynd med billig energi för dem som följer klimatsekten.

5G hotar vår hälsa och protesterna från forskare blir alltmer högljudda. Lösningen här är helt enkelt att säga nej till kortsiktiga vinstintressen och ta en timeout. Vi måste även satsa på grundläggande forskning om strålningens skadeverkningar och söka andra lösningar, till exempel med infraröd strålning.

AI-revolutionen kommer att göra många arbetslösa. En del i en lösning är att införa en kortare arbetsvecka, först 35 timmar och sedan 30 timmar för de flesta samtidigt som de med mycket informationsintensiva arbeten kommer att behöva jobba längre än så. De kan då kompenseras på andra sätt.

Sjukvården krackelerar och blir mer och mer en fråga om att ha pengar så man kan köpa sig den vård man behöver. Pensionärer får svårt att leva på sin pension då det mesta av välståndsökningen sedan 70-talet gått till den rikaste delen istället för att fördelas jämnt. Lösningen är ”socialdemokratisk” skattepolitik i dess klassiska bemärkelse tills vi slipper se klasskillnader i folks tandstatus med mera.

Det verkliga dödshotet mot vår västerländska civilisation är dock att yttrandefriheten hotas. Visselblåsare som Julian Assange och Chelsea Manning blir fängslade. Icke politiskt korrekta tankar motarbetas på alla möjliga sätt, till exempel genom att personer stängs av från olika kanaler på internet som Youtube, Facebook och genom nya lagar som smygs in, ofta i tysthet. Lösningen är att inse att yttrandefriheten är själva grundbulten i vår typ av samhälle. Vi måste därför med kraft stå emot försöken att minska vår rätt att framföra obehagliga fakta om ideologier och religioner.

Lösningen är att inse att yttrandefriheten är själva grundbulten i vår typ av samhälle. Vi måste därför med kraft stå emot försöken att minska vår rätt att framföra obehagliga fakta om ideologier och religioner.

För att Sverige ska komma på rätt spår igen behöver vi konkreta verktyg som kan organisera vår kamp där det viktigaste verktyget vore ett ”vänster-SD.” SD har gått högerut ekonomiskt så de får allt svårare att ta väljare vänsterut. Att bygga en framtid och ett starkt samhälle genom skatter är inget ett högerparti vill göra. Knappast att sänka arbetsveckan heller, då högern menar att arbete är det som ska dana karaktären hos oss. Men ett ”vänster-SD” som förstår behovet av skatter för att bygga ett folkhem? Låt SD stå på högerbenet, men ett annat parti som också förstår behovet av att minska massinvandringen, satsa på återvandring och så vidare men som annars anlägger ett vänsterperspektiv? Alltså att skatter är metoden för att göra ett samhälle mer jämlikt – med de minskade slitningar det medför i ett samhälle, och att skatter är sättet att få resurser för att bygga en framtid för oss. Tillsammans skulle de kunna skapa en majoritet för en nyanserad invandringspolitik.

Och det borde inte vara svårt. S har ju gått så långt högerut att vi nyligen kunde läsa om vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt ”att han nu ska ta kontakt med Moderaterna för att försöka göra upp om en begränsning av arbetskraftsinvandringen till Sverige.” Det torde således inte vara speciellt svårt att framstå som ett klassiskt socialdemokratiskt parti och då skulle fler väljare vänsterut kunna vinnas. Reinfeldt använde en gång den metoden med framgång, så den borde kunna användas igen. Om vi kunde skippa detta med lögnen och ha ett parti som förde en äkta klassisk socialdemokratisk politik så skulle det kunna hålla flera generationer framöver.

Kommer något parti att nappa på den idén? Ja, men bara om någon eller några i det partiet kan lämna den trygga komfortzonen det innebär att göra samma saker om och om igen. Men då måste de hitta Reinfeldts desperata ingång till att angripa tillståndet i Sverige.

Stefan Sigfried