Annons:

Vanligt bekämpningsmedel bromsar binas arbete

Den biologiska mångfalden

Publicerad augusti 18, 2026 – av Emil Fjellstedt
Ett honungsbi på en gul blomma.
Ett honungsbi på en gul blomma.
Insamlingskampanj

Hjälp Nya Dagbladet att finnas kvar

Insamlat: 32 980,00 SEK 44% Mål: 75 000,00 SEK

En ny studie visar att glyfosat kan bromsa honungsbins födosök och påverka ämnen i deras hjärnor – trots att medlet länge ansetts vara mindre riskfyllt för bina.

Glyfosat är ett av världens mest använda ogräsmedel och den verksamma substansen i flera bekämpningsmedel. Medlet verkar genom att blockera shikimatvägen, en process som växter behöver för att växa. Eftersom honungsbin saknar den processen har glyfosat länge ansetts vara mindre riskfyllt för dem.

Forskare vid Virginia Tech har nu undersökt hur honungsbin påverkas när de får i sig ämnet. Studien genomfördes med bin från samma kupor, som tränades att hämta sockerlösning från två konstgjorda matare.

Den ena mataren innehöll en sockerlösning utan tillsats, medan den andra innehöll glyfosat. Forskarna följde binas besök under tre dagar och analyserade även hjärnvävnad från en mindre grupp.

Annons:

Resultaten, som publicerats i Journal of Experimental Biology, visar att bina som exponerats för glyfosat gjorde 13,4 procent färre födosök än bin i kontrollgruppen. Forskarna såg samtidigt förändringar i ämnen i binas hjärnor som har betydelse för deras beteende.

Färre födosök och förändrad hjärnkemi

Forskarna mätte bland annat tyramin, oktapamin och dopamin – signalämnen som är kopplade till insekters aktivitet och beteende. I den exponerade gruppen såg de förändringar i tyramin och ett samband mellan oktapamin och dess förstadier som inte fanns i kontrollgruppen.

Försöket omfattade 86 bin och genomfördes under kontrollerade förhållanden, så det visar inte ensamt hur en hel bikupa påverkas ute i landskapet. Men det ger ett konkret mått på en beteendeförändring som kan få följder i större skala.

— För en koloni kan en minskning av födosöket med omkring 13 procent få betydelse. Om hela kolonin exponerades skulle det kunna minska pollineringseffektiviteten och honungsproduktionen och hota den långsiktiga stabiliteten, säger Margaret Couvillon, universitetslektor i entomologi vid Virginia Tech, i ett uttalande.

Att bina saknar shikimatvägen utesluter dock inte andra effekter. Forskarna hänvisar till tidigare studier om bland annat smak, inlärning, minne och orienteringsförmåga hos honungsbin efter exponering för glyfosat.

Det nya arbetet tillför enligt forskarna en möjlig koppling mellan binas födosök och förändringar i hjärnans signalämnen. Mekanismen är ännu inte fastslagen, och författarna efterlyser fler studier om hur medlet påverkar andra organismer än de växter det är avsett att slå ut.

— Att förstå hur ogräsmedel påverkar nyttiga insekter som pollinatörer hjälper oss att fatta mer strategiska beslut om när och var de ska användas, säger Laura McHenry, studiens huvudförfattare.

När födosöket störs kan det påverka både bisamhällets egen försörjning och den pollinering som odlingar, trädgårdar och vilda växter är beroende av.

Läsaromröstning

Hur bör forskning om glyfosats effekter på bin väga in i framtida regleringsbeslut?

Röstning stängd

Försiktighetsprincipen bör styra – begränsa glyfosat nu 100%
32 röster
Krävs fler fältstudier innan åtgärder övervägs 0%
0 röster
Fokusera på att minska exponeringstidpunkter, inte förbud 0%
0 röster
Biodlare bör kompenseras, inte glyfosat förbjudas 0%
0 röster

32 röster totalt

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

Fjällräven gör comeback i Norden

Den biologiska mångfalden

Publicerad oktober 1, 2026 – av Redaktionen
Två fjällrävsungar i gräs.
Arkivbild. Stammen i Norden har gått från några tiotal till flera hundra individer.

Fjällrävarna blir allt fler i Norden. På knappt 30 år har den hotade arten återhämtat sig så starkt att det gemensamma räddningsprojektet nu kan avslutas.

Vid millennieskiftet fanns 40–60 fjällrävar kvar i Norden. I dag är de mellan 400 och 500, skriver skattefinansierade statskanalen SVT.

Det svensk-norska samarbetet Felles Fjellrev, som Finland anslutit sig till de senaste åren, har pågått sedan millennieskiftet och förlängts flera gånger. Nu avslutas det i höst, när utvecklingen har stabiliserats. Enligt projektets egen sida pågår arbetet till och med oktober 2026.

Fjällrävarna har stödutfodrats vid lyorna, och rödrävar som hotat dem har skjutits av. Från avelsanläggningen i norska Oppdal placeras valpar ut strategiskt, och där har man nyligen försökt vaccinera valparna innan de släpps.

Arten är fortfarande hotad. Om länderna samarbetar vidare när projektet upphör är oklart, men Sverige, Norge och Finland har alla egna insatser för fjällräven.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Vilda honungsbin rödlistas i EU

Den biologiska mångfalden

Publicerad september 30, 2026 – av Markus Andersson
Honungsbi på en gul blomma.

För första gången klassas de vilda honungsbina som starkt hotade, eftersom de fria samhällena inte klarar sig själva när svärmarna från biodlarnas kupor uteblir.

Om inga svärmar kommer från biodlarnas kupor beräknas de vilda honungsbipopulationerna i EU minska med omkring 56 procent på tio år. Beräkningen bygger på en modell från forskare vid Universität Hohenheim och det schweiziska forskningsinstitutet Agroscope.

Den nya studien bygger på hur vilda samhällen har överlevt i sju europeiska länder. Forskarna räknar med två svärmar per samhälle och år. Vilda samhällen fanns i fem av länderna. I de flesta områden dör fler samhällen än det föds nya, så beståndet hålls uppe av bin som flyttar in.

— Världen över har Europa den lägsta tätheten av vilda honungsbisamhällen, säger Benjamin Rutschmann vid Agroscope i ett pressmeddelande.

Flera populationer i Centraleuropa är hårt pressade, medan England har stabila kolonier. Forskarsamarbeten har dokumenterat mer än 1 600 boplatser i 15 länder.

Listningen gäller EU. För Europa i övrigt räcker uppgifterna inte, och där har IUCN därför inte satt någon hotklass.

Samma bi som i kupan

Det är inte ett annat bi. Samma art sitter i kupan och i trädhålet. Rödlistningen gäller dock bara de samhällen som lever utan biodlare, inte de som sköts i kupor.

De vilda samhällena bor i trädhål, bergsskrevor och ihåliga väggar. De utgör omkring en sjättedel av hela Europas honungsbin.

Bina i kupan och bina i trädhålet blandas också. En drottning från en kupa kan para sig med hanbin från ett vilt samhälle. En svärm som lämnar kupan och bosätter sig i ett gammalt hackspettshål räknas sedan som vild.

— Det innebär att en tydlig biologisk åtskillnad mellan vilda och skötta honungsbin inte håller, utifrån nuvarande data, säger Patrick Kohl vid Universität Hohenheim.

Studien pekar särskilt på bristen på naturliga boplatser när gamla träd med håligheter försvinner. Pressmeddelandet nämner också förlorade livsmiljöer, sämre tillgång på pollen och nektar, varroakvalster, bekämpningsmedel och modern biodling. De skötta samhällena får kupor som bohål och stödutfodras när födan tryter.

Forskarna vill att de vilda honungsbina erkänns som skyddsvärda och övervakas.

— Sammantaget kommer dock många vilda populationer inte att klara sig av egen kraft utan är beroende av tillskott från biodlingen, säger Rutschmann.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Mannen trodde att han räddat en tamkatt – det var en okänd vildkattsart

Den biologiska mångfalden

Publicerad september 18, 2026 – av Emil Fjellstedt
Två bilder av en liten prickig vildkatt, tilcayo, sittande bland löv i skog.
Tilcayo är den första levande kattart som fått ett nytt vetenskapligt namn på mer än hundra år.

Forskare har namngivit en ny vildkatt i Bolivias molnskog: Leopardus tilcayo. Det är första gången på mer än hundra år som en levande kattart får ett nytt vetenskapligt namn.

Namnet tilcayo är hämtat från lokalbefolkningens eget ord för den lilla katten, som lever i Yungas – bältet av molnskog på Andernas östsluttning.

Katten är mindre än en genomsnittlig tamkatt: omkring 46 centimeter lång och väger cirka 1,4 kilo. Pälsen är ljusbrun med oregelbundet formade rosetter, enligt Paola Nogales-Ascarrunz, en av forskarna bakom beskrivningen.

Slutsatsen vilar på genetik. Forskarlaget jämförde 38 hela arvsmassor från katter i släktet Leopardus, flera av dem hämtade ur museisamlingar, och kom fram till att det som hittills kallats tigerkatter i själva verket är fem skilda arter, enligt en studie i Current Biology. Tilcayolinjen skilde sig från de övriga för omkring 1,4 miljoner år sedan.

Samtidigt är underlaget om djuret självt magert: två levande individer har undersökts, utöver ett litet antal bilder från kamerafällor. Vad katten äter och hur många som finns kvar i det vilda är i stort sett okänt. Spillningen innehåller rester av små gnagare, och kamerorna antyder att den främst rör sig nattetid.

En av de två individerna är en hane på omkring tio år som sedan 2016 lever på djurhemmet Senda Verde. En man hade hittat honom som unge vid en väg och tagit hem honom i tron att det var en tamkatt.

Yungas hör till regionens mest hotade ekosystem, pressat av skogsskövling, jordbruk, anlagda bränder och gruvdrift. IUCN räknar i dag tigerkatter som två sårbara arter. Delas de upp i fem blir varje linje mindre – och därmed mer sårbar. Forskarna har lämnat sitt underlag till IUCN inför kommande bedömning.

— Även i en så uppmärksammad djurgrupp som kattdjuren finns det fortfarande nya arter att upptäcka, säger Eduardo Eizirik, studiens seniorförfattare.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Blåvalen återtar gamla vatten

Den biologiska mångfalden

Publicerad augusti 26, 2026 – av Markus Andersson
En sillval simmar nära vattenytan och blåser ut luft
Sillvalen är den ena av två storväxta valarter som nu registreras oftare i sydöstra Atlanten.

Blåvalar och sillvalar registreras allt oftare utanför Namibia och Sydafrikas västkust. Fynden tyder på att två av havens största djur långsamt återtar vatten där de nästan utplånades av 1900-talets industriella valfångst.

Forskare har samlat observationer, strandningar och publicerade uppgifter från maj 1964 till mars 2025. Materialet gäller antarktisk blåval och sydlig sillval i sydöstra Atlanten.

Studien i African Journal of Marine Science redovisar 12 observationer av blåval, en strandning och fem tidigare publicerade uppgifter. För sillval sammanställdes 76 observationer och sex strandningar.

Antalen är fortfarande låga, men fynden har blivit betydligt vanligare. Av de bekräftade uppgifterna som forskarna granskade registrerades 95 procent mellan 2012 och 2025.

— Våra resultat ger viktiga belägg för att dessa havets jättar sakta återhämtar sig från 1900-talets förödande kommersiella valfångst, som drev dem till randen av utrotning. Observationerna är fortfarande sällsynta, men de blir vanligare än under tidigare decennier, säger huvudförfattaren Bridget James vid University of Cape Town.

Fler observatörer – och fler valar

Utvecklingen måste ändå tolkas försiktigt. Många uppgifter kommer från fiskeriobservatörer och däggdjursobservatörer på fartyg som bland annat utfört seismiska undersökningar. Mer verksamhet till havs har också gett fler möjligheter att upptäcka valar.

Forskarna bedömer samtidigt att ökningen stämmer med en verklig återhämtning.

— När populationerna långsamt byggs upp förväntar vi oss att valarna återtar delar av sitt historiska utbredningsområde. Ökningen av observationer och strandningar är förenlig med en gradvis återhämtning, även om mer övervakning till havs också kan bidra, säger medförfattaren Simon Elwen vid Sea Search och Stellenbosch University.

Antarktiska blåvalar uppskattas fortfarande bara motsvara omkring tre procent av beståndet före den industriella valfångsten. Populationen beräknas växa med fem till åtta procent per år.

Sillvalen har kommit längre. Beståndet uppskattas ha nått minst 30 procent av nivån före valfångsten och växer med omkring fyra till fem procent per år.

Mellan 1913 och 1978 dödades enligt studien uppskattningsvis 350 000 blåvalar och 725 000 sillvalar.

Gamla barnkammare tas i bruk igen

Historiska fångstuppgifter pekar på att Benguelaområdet en gång var både födosöksområde och barnkammare. Bland de nya fynden finns också kalvar: i Namibia gällde det en fjärdedel av blåvalsobservationerna och i Sydafrika omkring elva procent.

Underlaget är litet, men stärker enligt forskarna bilden av att valarna åter använder delar av sitt tidigare utbredningsområde.

Blåvalarna sågs främst från sen vår till höst på södra halvklotet. Sillvalar registrerades under större delen av året.

Forskarna efterlyser nu passiv akustisk övervakning och fler utbildade observatörer på fartyg. Det behövs för att avgöra hur valarna rör sig och vilka områden som är viktigast.

Återkomsten innebär också nya risker. Fartygskollisioner, fiskeredskap, undervattensbuller, föroreningar och klimatförändringar hotar fortfarande båda arterna. Vattnen utanför Namibia och Sydafrika har tidigare pekats ut som områden med hög kollisionsrisk.

— Att de återvänder till sydöstra Atlanten betyder inte att blåvalen och sillvalen är fullt återhämtade. Bestånden har långt kvar till sina historiska nivåer, säger Bridget James.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.