Den 5 maj på Internationella barnmorskedagen släppte föreningen Människovärde en ny rapport om samvetsfrihet vid abort och dödshjälp och slår fast att det är nödvändigt även inom den svenska vården att barnmorskor som utbildats och anställts för att rädda liv inte ska tvingas arbeta med att avsluta dem.

Den kristna föreningen pekar bland annat på att samvetsfrihet är en mänsklig rättighet enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och Europakonventionen, men att debatten i Sverige blivit förvrängd och barnmorskor som exempelvis inte vill utföra aborter kallas för ”vårdvägrare” och liknande.

”Att samvetsfrihet gäller vid ingrepp som abort och dödshjälp är dock i enlighet med Resolution 1763:2010, som med majoritet antagits av Europarådets parlamentariska församling”, konstaterar man.

– Att samvetsfrihet nämns som en egen punkt i internationella rättighetsdokument är ingen slump. De mänskliga rättigheterna tillkom som en motreaktion efter andra världskrigets förtryck, där alltför många underlåtit eller inte tillåtits att följa samvetet, säger Brita Storlund, kommunikatör på Människovärde och författare till rapporten.

Föreningen menar också att samvetsfriheten inte innebär att exempelvis barnmorskor ska kunna välja bort sitt yrkes huvuduppgifter utan om friheten att avstå från att avsluta mänskliga liv – någonting som torde vara en grundläggande frihet i demokratier.

I rapporten argumenterar man bland annat för att termen ”vårdvägran” i samband med aborter bygger på ett missförstånd och saknar stöd i såväl FN:s deklaration om mänskliga rättigheter som Europakonventioner. Man pekar också på att det knappast är någon dygd att lyda order utan att reflektera över det egna samvetet samt att samvetsfrihet i praktiken är ett ”motmedel mot totalitarism”.

”Enligt förarbetet (till lagtexten)är samvetsfrihet vid abortingrepp självklar för dem som av religiösa eller moraliska skäl önskar avstå. Arbetsgivaren förväntades redan på 1970-talet lösa sådana situationer schematiskt, och detta förhållningssätt höll man fast vid även vid senare uppföljningar av abortlagen. Samvetsfrihet ansågs så självklar och underförstådd att det inte behövdes uttryckas i själva lagtexten, och samvetsfrihet tillämpades också i praktiken.36Genom nuvarande digitaliserade system torde schemaläggning ytterligare ha underlättats”, konstaterar man

Man lyfter också fram hur svenska barnmorskor nekats anställning i Sverige när de åberopat samvetsfrihet men istället fått arbete i Norge – där samvetsfriheten aktivt tillämpas sedan minst 40 år tillbaka.

”Huvuduppgiften med barnmorskeyrket är att hjälpa till vid förlossningar och att hjälpa nyblivna mammor och deras nyfödda barn på BB”, skriver man vidare och menar att aborter bara en mycket liten del av arbetsuppgifterna och utbildningen.

Rapportförfattarna oroar sig också för att sjukvårdspersonal i framtiden kommer att tvingas delta i aktiv dödshjälp på samma sätt som man tvingas delta i aborter idag och pekar på att särskilt liberala debattörer nu går i bräschen för att dödshjälp ska bli verklighet i Sverige.

Ur ett europeiskt perspektiv är det Sverige som sticker ut och en majoritet av de europeiska medlemsländerna tillämpar redan samvetsfrihet vid abortverksamhet och annars finns samvetsfriheten i olika former inskrivet i landets grundlagar.

Vidare pekar man på att alla EU:s länder har en skyldighet att följa de mänskliga rättigheterna och att man dessutom är bundna att arbeta aktivt för att rättigheterna efterföljs och genomförs – däribland rätten för barnmorskor att slippa utföra aborter.

Man noterar att Sverige idag är det enda land i Europa som saknar samvetsfrihet i såväl abortlagstiftningen som grundlagen och att detta leder till att framför allt kristna barnmorskor riskerar att utsättas för diskriminering. I diktaturer runt om i världen tillämpas dock mycket sällan samvetsfrihet.

”Samvetsfrihet är en mänsklig rättighet enligt internationella dokument. Inga bindande rättighetsdokument har dock erkänt abort som en mänsklig rättighet. I rättsfallet A, B och C mot Irland har Europadomstolen fastslagit att abort inte är en mänsklig rättighet. Hade det varit det, hade väl höga aborttal varit att eftersträva. I de flesta länder ses dock höga aborttal som något problematiskt”, skriver man i sin slutsats.

Man menar också att ”barnmorskors och läkares livräddande uppgift” måste skyddas och bevaras och att det knappast kan krävas att de som utbildar sig för att rädda liv ska tvingas vara delaktiga i att ta liv. Därför anser man att samvetsfriheten absolut inte bör begränsas vid aborter utan att det tvärtom är där den är som viktigast.

”Samvetsfrihet handlar inte om att vårdpersonal godtyckligt ska välja bland arbetsuppgifter. Resolution 1763:2010, som antagits av Europarådets parlamentariska församling, har dock klargjort att samvetsfrihet för vårdpersonal gäller vid abortverksamhet och dödshjälp, d.v.s. vid frågor om liv och död. Har vårdpersonal övertygelsen att livet börjar vid befruktningen och avslutas vid den naturliga döden, får de enligt resolutionen inte diskrimineras på grund av att de inte kan tänka sig att delta i utsläckandet av mänskligt liv. Att det inte är en mänsklig rättighet att bli barnmorska eller läkare, vilket ofta anförs i debatten, är därför inget relevant argument”, står det också att läsa.