Sent i går kväll, bara timmar innan EU:s nya budgetplan i dag ska offentliggöras av EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, debatterades unionens nästa fleråriga budget för perioden 2028 till 2034 av högt uppsatta tjänstemän vid kommissionen i Bryssel.
Politico har tagit del av ett dokument som varit del av slutförhandlingarna och om kommissionens ledamöter enats om denna siffra handlar det om en central budget på 1,717 biljoner euro (ca 19,3 biljoner kronor) för sjuårsperioden från 2028, vilket skulle det innebära att de totala utgifterna stiger med 1,23 procent.
Föga förvånande bygger merparten av budgeten på bidrag från EU:s 27 regeringar, medan mindre intäktsströmmar som tullar och en plastskatt kompletterar den slutliga summan.
Flera länder, inklusive Tyskland, har redan varnat för att utöka EU:s penningpott i en tid då väljare över hela Europa i allt högre grad vänder sig till EU-fientliga krafter.
Budgeten täcker alla EU-utgifter – allt från jordbruksstöd och bistånd till utvecklingsländer, till kulturprojekt och transportinfrastruktur.
Eftersom unionen nedtyngs av problem med för långsam tillväxt och en växande utgiftslista, informerade von der Leyen i går om att finansieringsnedskärningar för program måste göras över hela linjen. Målet är att styra finansieringen bort från traditionellt EU-stöd på jordbruk och regional utveckling till förmån för nya prioriteringar som försvar och innovation.
Det lär dock bli en utmaning att sälja in ökade bidrag från medlemsländerna i en tid när de största ekonomierna redan är pressade av ett stigande underskott och en skenande skuld.
Om siffrorna stämmer kommer jordbruksstöd och utbetalningar till fattigare regioner att utgöra en betydligt lägre andel av de totala utgifterna under de kommande åren.
Att 107 miljarder euro ska avsättas för att täcka löner för EU-anställda är anmärkningsvärt. Normalt sett får företag dra ned på antalet anställda när de hamnar i ekonomiskt trångmål, men inte byråkratikolossen EU som består av alltför många pappersvändare med alldeles för hög lön, vilket bland annat DN granskat nyligen.
Att utgiftsposten för att byta kontor regelbundet (från Bryssel till Strasbourg, från Bryssel till Luxemburg och sen tillbaka till Bryssel) till en kostnad om över en miljard kronor per år som dessutom orsakar tiotusentals ton koldioxidutsläpp varje år, vilket går helt emot EU:s uppsatta klimatmål, inte tagits bort säger också en del.
De europeiska vasallernas hjärtebarn Ukraina har så klart en särskild fond utanför budgeten som kommer att vara värd 88 miljarder euro under de kommande sju åren.
Man kan tycka att med dessa fakta på hand borde Bryssel omgående skrota alla tankar på att släppa in Ukraina i EU eftersom det skulle kosta oss drygt 2,5 tusen miljarder euro, vilket är 12 gånger mer än EU:s gemensamma budget – exklusive kostnaderna för återuppbyggnaden av landet som uppskattas till cirka 500 miljarder euro som lägst. Men icke, att ge Ukraina en gräddfil in i unionen är något man driver stenhårt och är även ett av Danmarks uppsatta mål under deras år som EU-ordförandeland.
För att få in lite stålar kommer kommissionen att föreslå tre nya skatter riktade mot elavfall, tobaksvaror och företag i EU med en omsättning överstigande 50 miljoner euro för att kunna återbetala den gemensamma skulden efter covid-19. Återbetalningarna förväntas kosta mellan 25 och 30 miljarder euro varje år från och med 2028.
Att pengarna som EU avsatt i återhämtningsfonden för covid-19 på 750 miljarder euro sedermera omvandlades från fredsfond till krigsfond och användes för att öka medlemsstaternas försvarsutgifter samt för att stödja Ukraina militärt, är inget som tas upp.
Det är horribelt att se hur våra skattemedel missbrukas gång på gång av Bryssel medan man skor sig själva samt därtill medverkar till att krossa Europa och dess tidigare blomstrande industrier.
Det enda man kan hoppas på är att europeiska invånare reser sig och medverkar till dess undergång eftersom det lobotomerade svenska folket inte lär hitta kurage och intresse att ta tag i saken.
