I framkanten om cancerns gåta

Ingemar Ljungqvist och hans dåvarande hustru Lena Forsberg började skriva Cancer och Mikrober för 25 år sedan, men boken är högaktuell. Bägge skriver lättfattligt och spännande. För sjukvårdens behandling av cancer gäller fortfarande operation, strålning och cellgifter. Forskningen har snöat in på cancergener. Man är nu uppe i 100 stycken. Men det är en återvändsgränd i att förklara cancerns gåta. Att överlevnadschanserna blivit större är mest en statistisk villa.

Erik Enby har en förklaring som får bitarna att falla på plats. Cancer är svamp. Det är för apart för att bli accepterat. Men det är fler än han som anat sammanhangen, de första redan förrförra seklet och flera forskare fram till nu. Men den inriktningen har så fördolts dold av den medicinska vetenskapen att de ofta inte vet om varandra och många har blivit förföljda. Erik Enby miste sin läkarlegitimation som kvacksalvare 2007 efter en samordnad kampanj från Vetenskap och Folkbildning, Expressen och TV 3. Han har dock fortsatt att behandla patienter. Dock inte för cancer, det är förbjudet, men att med kosttillskott och naturpreparat förstärka immunförsvaret. En nedgång i det av miljö eller livskriser gör att cancern kan få fäste. Själv säger han att han kan hjälpa 80 procent av patienterna.

Forskningen använder sig av dyrbara elektronmikroskop som kan förstora 100 000 gånger, men där det krävs att man färgar, avdödar och fixerar cellerna för att kunna studera dem i detalj. Då syns inte de mikrober som finns i vårt blod och som har olika livsformer mellan spor och svamp. Därför har den medicinska vetenskapen ansett att blodet är sterilt och har kunnat avfärda andra teorier.

Mycket talar för att vi alla har mikrober i oss, och att det är toxiner från svampen som ger cellförändringarna. Mikroberna fanns långt före oss, en del har inkluderats i vår kropp, andra lever i den i symbios med den och får kroppen att fungera väl. En del ger dysbios och skadar oss. För att samspelet med bakterierna skall fungera i positiv riktning krävs ett starkt immunförsvar, annars får vi infektioner. De flesta kroniska sjukdomarna kan förklaras på så sätt. Inte bara bara cancer, utan också sådant som MS, reumatism, svåra hudåkommor, astma och tuberkulos..

Enby utvecklade tillsammans med en optiker en form av mikroskop som marinbiologer använder för att kunna studera levande celler. Genom att i stället använda sig av optisk färgning, faskontrast och mörkfältsteknik kunde han se mikroberna levande och hur de rörde sig. Genom interferensteknik, att ljuset fasförskuts med prismor kan man få tredimensionella bilder.

På så sätt kan man direkt i mikroskopet behandla provet på olika sätt, se vilken verkan det har, och på sätt få svar på vilken behandling som är bäst för den individuella patienten och sjukdomen. Det är ett direkt hot mot det normala forskningsparadigmet som kräver försök på stora populationer och med kontrollgrupp, men resultatet kan bara ges i efterhand.

Genom beroende av forskningsanslag kan man inte forska alltför långt utanför det allmänt accepterade eller stödja dem som gör det. Det blir inte bättre av att de stora läkemedelsbolagen kan ange inriktningen genom sina anslag och genom att infiltrera utbildning och myndigheter.

För läkemedelsindustrin är det mer lönsamt att lindra symptom än att bota. Det hade redan kapitalisterna John Rockefeller och J P Morgan kommit fram till 2010. Helt dominerande som synsätt inom medicin blev det efter andra världskriget, när Rockefeller övertog och patenterade ämnen den tyska kemiindustrin testat på lägerfångar. Lena Forsberg har skrivit första halva boken plus en ny inledning där hon tar upp sina erfarenheter efter att för 27 år sedan drabbats av bröstcancer och utsattes för operation och strålning, men sedan sedan tillfrisknade med Enbys behandling. Hon sade till en början nej till publicering, därför att hon inte tyckte att hennes historia inte var intressant, men har nu övertygats om motsatsen.

Erik Enbys fru Gunnel har också också tillfrisknat från bröstcancer, men dog 2016 i andningssvårigheter av den polio, hon fick när de just blivit ett par. Det var en orsak till att han studerade till läkare. Erik tog med sig vävnadsprover till en cancerklinik som dömde det som cancer och sedan vidare till en botanisk institution, som sade att det var svamp. Bägge hade rätt sade Erik.

Den andra bokhalvan har skrivits av Ingemar Ljungqvist och är en redogörelse för Erik Enbys forskning. Också för Ingemar var den till en början alltför apart för att han skulle ta den till sig. Deras första kontakt var om AIDS-sjuka. Enby hade sett mikrober även där. Kampen för Erik blev en anledning att starta tidningen 2000-talets vetenskap för alternativmedicin.

Boken nu ger en lättbegriplig beskrivning av biologiska sammanhang som varje medicinintresserad borde ta till sig. Till den har fogats ett aktualiserande efterord. Sedan boken skrevs har inte mycket hänt inom skolmedicinen, men annars har de de sista två decennierna varit dramatiska. Enby har skrivit en självbiografi. Björn Peratt har gjort en film om honom och håller på med en andra. Också Anna Böhlmark har gjort en film. Ljungqvist har också ordnat föreläsningsturnéer med bland annat Tullio Simoncini, som förlorat sin läkarlegitimation därför att han använt bikarbonat mot tumörer och psoriasis. Denne varnades dock för att om han kom till Sverige skulle han bli fängslad. Det fick bli Skypeföreläsningar på skärm och Erik fick ta på sig en huvudroll. Det internationella Biomprojektet har kartlagt mikrober på huden och i magen och har nu fått stora anslag för att studera mikrober i blodet. Den nu 80-årige Erik Enby kan kanske få sin upprättelse.

Hans Sternlycke