Manusförfattarna Johannes Hallbom och Dan Josefsson har med Det svenska styckmordet, som belyser mordet på 27-åriga Catrine Da Costa och det efterföljande justitiemordet, skapat en av de mest genomarbetade, sakligt uppbyggda och djupt engagerande svenska dokumentärserierna på länge.
Serien är snudd på journalistiskt mästerverk, där varje avsnitt (fyra totalt) bygger upp en obönhörlig känsla av frustration och indignation inför det totala rättshaveri som drabbade de två utpekade männen – ”Allmänläkaren” och ”Obducenten”.
Dessa mäns liv förstördes av en smått sinnesförvirrad rättsapparat (med ansvarige åklagaren Anders Helin som fronfigur), ivrigt påhejade av feministisk ideologi, tillsammans med graverande myndighetsinkompetens och inte minst massmedialt drev.
Gediget, pedagogiskt och sakligt
Seriens struktur är pedagogisk utan att bli förenklad. Materialet tycks gediget efterforskat, och det är tydligt att teamet har grävt djupt i arkiv, domstolsprotokoll och tidigare okända dokument.
Vittnesmål, nyhetsklipp och intervjuer vävs ihop till en obeveklig framställning av hur en obefintlig beviskedja och rent absurda indicier kunde leda till åratal av rättsprocesser, och i praktiken fördärva två oskyldiga människors liv.
Seriens kraft ligger i dess orubbliga saklighet. Hallbom och Josefsson lutar sig aldrig mot sensationsmakeri, trots att ämnet i sig är sprängstoff. Istället låter de dokumenten, intervjuerna och de historiska skeendena tala för sig själva, och det är just därför Det svenska styckmordet träffar så hårt.

Hatets och ideologins domstol
Den som ser Det svenska styckmordet utan att känna sitt blodtryck stiga har antagligen begåvats med nerver av stål eller lider av ointresse för genuin rättvisa. Här skildras en polisutredning där inkompetens övergår i ren manipulation, och, för att vara tydlig, närmast ofattbart bedrägeri.
Centralt i skandalen står den ökända ”daghemsutredningen”* (skribentens ordval), och de så kallade ”flickans minnesbilder”. Uppdiktade minnesbilder, där en liten flicka (som till råga på allt är dotter till en av de anklagade), påstås ha bevittnat hur hennes pappa och dennes vän styckat en kvinna. En renodlad science-fiction-berättelse, som dessutom förändrades och förstärktes över tid. Alltmedan pådrivande psykologer och könskrigarfeminister konstruerade ett narrativ som saknade förankring i verkligheten.
Polisen och åklagarna drevs dock inte av vilja att finna sanningen, utan av en ideologisk övertygelse om att män som dessa – läkare med akademisk bakgrund – naturligtvis var kapabla till fruktansvärda brott. En genuspolitisk häxjakt tog raskt vid, där pressen, aktivistiska jurister och en rättsmedicinsk expertis, som snarare agerade åsiktspoliser än objektiva sakkunniga, bidrog till att fallet fick sitt absurda liv.
Josefsson och Hallbom gör ett exemplariskt arbete i att redogöra för alla dessa detaljer utan att tappa berättelsens kärna. Vi får se intervjuer med personer som var på plats, vi får höra de osannolika domskälen och vi får bevittna en samhällskollaps i mikroformat – där rättsstaten offrade sitt eget existensberättigande på könskrigets altare.
Orwellsk rättsröta
Det som gör Det svenska styckmordet så upprörande är just hur bekant mönstret känns. En moralisk panik sköljer över samhället, medierna eldar på, institutioner böjer sig för trycket, och oskyldiga hamnar i kläm. Låter bekant, inte sant?
Dokumentären visar hur fallet Da Costa inte var en slump eller ett olycksfall i arbetet. Den var en konsekvens av en politiserad samtid, där den dominerande feministiska ideologin, i kombination med en sensationslysten mediekår, skapade en skenrättegång i offentligheten.
Detta är en dokumentär som bör ses av alla med minsta intresse för rättssäkerhet och modern svensk historia. Den blottlägger hur staten, pressen och rättsväsendet kan agera när de drivs av ideologi snarare än bevis – och vilka fasansfulla konsekvenser detta kan få.
Det svenska styckmordet finns tillgänglig via SVT Play.
Jan Sundstedt
*Metodiken påminner om de ökända amerikanska daghemsfallen under 1980-talets ”Satanic Panic”, där barn genom upprepade och manipulativa förhör ficks att ’minnas’ groteska brott som aldrig ägt rum. Precis som i fallet med den tvååriga flickan i fallet Da Costa, tycks utredarnas övertygelse ha varit viktigare än faktisk bevisning.
Manus: Johannes Hallbom och Dan Josefsson - sistnämnde även seriens berättarröst
Producenter: Johan Brånstad, Helena Ingelsten och Axel Arnö
Längd: 59 minuter * fyra avsnitt
Svensk premiär 27 november 2024 på SVT Play
FALLET CATRINE DA COSTA
Mordet:
- 27-åriga Catrine Da Costa, prostituerad i Stockholm, försvinner i juni 1984.
- Hennes styckade kropp hittas i plastpåsar vid Karlberg och i Solna. Huvudet och inre organ saknas.
- Dödsorsaken kan aldrig fastställas.
De felaktigt utpekade:
- Allmänläkaren (Tomas Allgén) och obducenten (Teet Härm) grips 1984–85. Männen har ringa koppling till varandra utanför arbetet.
- Misstankarna bygger på indicier och ett mycket tveksamt vittnesmål från en ex-fru.
Polisutredningen och rättsprocessen:
- Utredningen präglas av inkompetens, läckor och en förutbestämd bild av männens skuld.
- Psykologförhör med ett barn ("Allmänläkarens" då två-åriga dotter) leder till påståendet att hon sett en styckning.
- Virriga vittnesutsagor och horribelt ogrundande påståenden från kors och tvärs, utan någon som helst förankring i verkligheten, dyker upp och tas med i bevisföringen.
- De åtalade frias till sist från mord men döms ändå, genom en ytterst märklig formulering i domen (felaktigt) för styckning – utan bevis.
- Nämndemän, med band till könskrigarfeministiska grupper, påverkar domen, tillsammans med massiv påtryckning från en i princip enig mediakår.
Efterspel:
- Männen får sina liv och karriärer förstörda.
- Domen rivs upp 2010, men rättsskandalen är ett faktum.
- Dokumentären Det svenska styckmordet avslöjar nya detaljer och rättsväsendets katastrofala misslyckande.