MORGONDAGENS DAGSTIDNING –
Donera Annonsera Om Nya Dagbladet Kontakt
Globe
Nya Dagbladet
Senaste nytt
Annons:

https://nyadagbladet.se/miljo/sva-svenska-rovdjur-mar-bra-skabb-lodjur/

Miljö

Sveriges rovdjur mår bra – utom lodjuren

Publicerad april 3, 2026 – av Jan Sundstedt
2 min läsning
Jan Sundstedt
jan.sundstedt@nyadagbladet.se

Björnar, lodjur, järvar och vargar befinner sig generellt i ett gott hälsoläge i Sverige, fastslår Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, i sin senaste rapport. Men skabb slår hårt mot landets lodjur.

SVA ansvarar för att övervaka hälsan hos Sveriges stora rovdjur. Djur som hittas döda eller fälls under skydds- och licensjakt skickas till myndigheten, där prover tas och analyseras för att ge underlag åt förvaltning och forskning.

Totalt landade 687 rovdjurskroppar eller kroppsdelar hos SVA under 2025 – fördelat på 434 björnar, 171 lodjur, 60 vargar och 22 järvar. Myndighetens samlade bedömning är att samtliga populationer mår bra överlag, meddelar SVA.

Lodjur hårdast drabbade av skabb

Skabb utgör det tydligaste hälsoproblemet bland de undersökta arterna. Lodjuren sticker ut – nio av 171 undersökta individer bar på rävskabb, och arten drabbas dessutom av öronskabb. Bland vargarna hade tre av 60 exemplar smittats.

Annons:

— Rävskabb hos lodjur har en tydlig negativ inverkan på hälsan och infektionen verkar ofta leda till svält och död. Rävskabb är vanligare i södra och mellersta Sverige, bland annat på grund av mildare klimat samt en högre rävtäthet, som bidrar till en ökad smittspridning, säger Emma Höök, biolog vid SVA.

Hälften av lodjuren bar på tarmparasiter

Bandmask eller spolmask hittades hos 86 av de 171 undersökta lodjuren – alltså varannat djur. Björnarna var betydligt mindre drabbade; bara fem av 434 individer hade tarmparasiter. Järven förefaller vara i det närmaste förskonad.

— Tarmparasiter är särskilt vanligt hos lodjur, men förekommer väldigt sällan hos järv. Till skillnad från rävskabb verkar tarmparasiter inte ha någon större inverkan på djuret så länge det finns gott om mat och djuret inte drabbas av andra sjukdomar, säger Höök.

Så länge lodjuret är i god kondition och har tillräckligt med föda bedöms parasiterna inte utgöra ett allvarligt hot – men kombinationen av matbrist och sjukdom kan snabbt ändra läget.

Jan Sundstedt
jan.sundstedt@nyadagbladet.se

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

https://nyadagbladet.se/miljo/sa-ser-du-skillnad-pa-bi-och-geting/

Miljö

Så ser du skillnad på bi och geting

Publicerad Igår 08:20 – av Emil Fjellstedt
Montage med ett honungsbi till vänster och en vanlig geting till höger
Honungsbiet är brunare och tydligt hårigt, medan den vanliga getingen har en blankare gulsvart kropp och smalare midja.
3 min läsning
Emil Fjellstedt
emil.fjellstedt@nyadagbladet.se

Honungsbin är oftast brunare och tydligt håriga, medan getingar har en blankare gulsvart kropp och en smal midja. I augusti blir getingarna dessutom fler kring matbordet – men det finns enkla knep för att se vem som surrar förbi.

Den här jämförelsen gäller främst honungsbiet och våra vanliga sociala getingar. I Sverige finns drygt 300 biarter som kan se ganska olika ut, så naturen följer inte alltid en enkel färgmall.

Artikeln publicerades ursprungligen i Nya Dagbladet den 9 juli 2022.

Ofta räcker det ändå att titta på kroppen, midjan och vad insekten verkar vara intresserad av. Ett hårigt bi bland blommorna är sällan svårt att skilja från en blank geting som undersöker saftglaset.

Annons:

Titta på midjan och behåringen

Getingen har den tydliga ”getingmidjan”: en smal förbindelse mellan fram- och bakkroppen. Den vanliga getingen är dessutom klart gulsvart, har förhållandevis lite hår och ser ofta blank ut.

Honungsbiet är kraftigare byggt och täckt av hår som hjälper det att samla pollen. Färgerna går mer i brunt, svart och guld än i getingens skarpa gula och svarta teckning. Äldre honungsbin kan vara mindre lurviga eftersom håren slits med tiden.

Maten avslöjar ofta getingen

Honungsbin söker framför allt nektar och pollen i blommor. Getingar äter också nektar och andra söta ämnen, men jagar samtidigt flugor, larver och andra smådjur som blir mat åt larverna i boet. Det är därför en geting kan dyka upp både vid läsken och den grillade maten.

Att ställa ut ett glas saft som test är däremot ingen bra idé – det kan locka dit fler getingar. Se i stället vad insekten redan gör och låt den flyga vidare utan hastiga rörelser.

Därför märks getingarna mer i augusti

Getingsamhället växer under sommaren och är som störst mot slutet av säsongen. Samtidigt förändras arbetarnas vardag. Tidigare har de jagat proteinrik föda åt larverna och i utbyte fått en sockerhaltig vätska från dem.

När larverna har utvecklats färdigt blir många arbetargetingar ”arbetslösa” och börjar söka socker på andra håll, förklarar Lunds universitets frågetjänst Fråga en biolog. Därför samlas de gärna kring saft, läsk, mogen frukt och annat sött under sensommaren.

Getingarna behöver alltså inte ha blivit argare. De är helt enkelt många och mer intresserade av vår mat. Täck över sötsaker, kontrollera öppna burkar och flaskor och undvik att vifta efter dem.

Honungsbiet lämnar ibland gadden

Ett honungsbis gadd kan fastna i människans hud och slitas loss när biet flyger därifrån. Getingens gadd fastnar normalt inte, vilket gör att getingen kan sticka flera gånger. Skillnaden gäller honungsbin – inte alla de hundratals andra biarter som finns i Sverige.

Om en gadd sitter kvar bör den skrapas bort så snart som möjligt, exempelvis med en nagel. De flesta stick går över av sig själva, men den som får svårt att andas eller känner sig svimfärdig ska ringa 112, enligt 1177.

Emil Fjellstedt
emil.fjellstedt@nyadagbladet.se

Fakta: Bin och getingar

I Sverige finns drygt 300 arter av bin och omkring 50 arter i familjen getingar. Tolv av getingarterna är sociala och lever i samhällen med drottning och arbetare. De flesta svenska bin lever däremot ensamma.

Bin och getingar är viktiga i naturen. Bin hör till våra främsta pollinatörer, medan getingar både pollinerar blommor och håller efter andra insekter.

Allvarliga allergiska reaktioner efter stick är ovanliga. Ungefär en till tre personer avlider varje år i Sverige, huvudsakligen medelålders och äldre, enligt 1177:s kunskapsstöd.

Läs mer hos SLU Artdatabanken, Artfakta om getingar och 1177.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

https://nyadagbladet.se/miljo/kanna-doften-fore-regnet/

Miljö

Så avslöjar doften att regnet är på väg

Publicerad augusti 28, 2026 – av Jan Sundstedt
Rosa paraply i ett regnigt och vått gatulandskap
2 min läsning
Jan Sundstedt
jan.sundstedt@nyadagbladet.se

Det går faktiskt att känna doften av regn innan de första dropparna faller. Näsan uppfattar då antingen ozon som förs ner av ovädrets fallvindar eller doftämnen som blåser in från ett område där regnet redan har börjat.

Det handlar alltså inte om att luktsinnet förutsäger vädret. Förklaringen är i stället att luft och doftämnen kan röra sig snabbare än själva regnskuren.

Två lukter är särskilt förknippade med ett annalkande oväder: den skarpa doften av ozon och den jordiga doft som brukar kallas petrichor.

Ovädrets luft kan nå fram först

Inför ett åskregn kan kraftiga fallvindar föra ner ozonrik luft från högre delar av atmosfären. Ozon har en skarp, något sötaktig lukt och kan därför märkas innan nederbörden når marken, förklarar atmosfärskemisten Louisa Emmons vid National Center for Atmospheric Research för Scientific American.

Doften kan även komma från regn som redan faller längre bort. När dropparna träffar torr jord, växter, asfalt eller sten frigörs ämnen som följer med vinden framför skuren. Den som står i vindriktningen kan därför känna lukten innan det börjar regna på den egna platsen.

Marken skickar upp doftämnen

Den jordiga regndoften fick namnet petrichor av forskarna Isabel Joy Bear och Richard Thomas i en Nature-studie 1964. Den består av ämnen som samlats på torra mineral- och lerytor och frigörs när ytan blir våt.

En viktig beståndsdel är geosmin, ett ämne som produceras av jordbakterier i släktet Streptomyces. Tillsammans med bland annat växtoljor bidrar det till lukten av våt jord.

MIT-forskare har visat hur doften kommer upp i luften. När en regndroppe träffar en porös yta fångas små luftbubblor i droppen. Bubblorna stiger och spricker, varpå mikroskopiska aerosoler med ämnen från marken kastas ut. Försöken visade att lätt och måttligt regn bildar fler sådana aerosoler än ett kraftigt skyfall.

— Det intressanta är att de inte diskuterade mekanismen för hur doften kommer ut i luften. En hypotes är att den kommer från den mekanism som vi har upptäckt, säger MIT-forskaren Cullen Buie i universitetets forskningsnyhet.

Det är därför näsan ibland hinner före regnet. Den känner inte dropparna som är på väg, utan de kemiska spår som ovädrets vindar bär med sig – ozon från högre luftlager och petrichor från mark som redan har blivit våt.

Jan Sundstedt
jan.sundstedt@nyadagbladet.se

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

https://nyadagbladet.se/miljo/global-brandyta-minskar-kraftigt-2026-mot-rekordlag-niva/

Miljö

Global brandyta minskar kraftigt – 2026 mot rekordlåg nivå

Klimatöverdrifterna

Publicerad augusti 27, 2026 – av Emil Fjellstedt
En skogsbrand sprider sig genom barrskog i mörker.
Den globala brandytan har minskat främst genom färre savann- och gräsbränder, medan extrema skogsbränder samtidigt ökar i flera regioner.
3 min läsning
Emil Fjellstedt
emil.fjellstedt@nyadagbladet.se

Trots sommarens dramatiska rubriker brinner en betydligt mindre del av jordens landyta än tidigare. Satellitdata pekar mot att 2026 kan få den lägsta globala brandytan sedan mätningarna inleddes 2001, och möjligen den lägsta sedan 1900.

Den danske klimatdebattören Bjørn Lomborg har sammanställt uppgifter från EU:s globala brandövervakning. Fram till den 19 augusti låg den sammanlagda brandytan 41 procent under genomsnittet för åren 2012–2025. Samtliga kontinenter låg under sina respektive genomsnitt, medan Afrika, Nordamerika och Sydamerika noterade rekordlåga nivåer.

— Att peka på förödande bränder i en del av en kontinent och samtidigt bortse från en planet som brinner betydligt mindre är inget annat än selektivt urval, säger Lomborg enligt Bild.

Copernicus bekräftar den bredare nedgången. Under årets första sex månader låg de globala utsläppen från biomassabränder strax under 400 miljoner ton kol, den lägsta nivån i den 24-åriga mätserien.

Den globala nedgången är väl belagd

Utvecklingen är inte begränsad till ett enskilt år. En omfattande satellitstudie publicerad i Science fann att den globala brandytan minskade med 24,3 procent mellan 1998 och 2015. Minskningen var störst i savanner och drevs framför allt av jordbrukets expansion och intensifiering.

Our World in Data visar samma långsiktiga trend sedan början av 2000-talet. Den största nedgången finns i buskmarker, gräsmarker och jordbruksmark. Stora ytor som tidigare brändes återkommande används i dag för odling, bebyggelse eller annan markanvändning som begränsar eldens spridning.

Afrika och Asien står normalt för mer än tre fjärdedelar av världens utsläpp från bränd växtlighet. När savann- och jordbruksbränderna minskar där får det därför ett betydligt större genomslag på den globala totalsiffran än uppmärksammade skogsbränder i Europa eller Nordamerika.

Mediebilden styrs av regionala katastrofer

Bränderna i Frankrike, Spanien, Kanada och USA har orsakat svåra skador och stora evakueringar. De utgör däremot inte bevis för att världen som helhet brinner mer. Även AP konstaterar att rekordlåga globala siffror och regionalt extremare skogsbränder kan förekomma samtidigt.

Skillnaden blir tydlig när man skiljer mellan all branddrabbad mark och skogsbränder. Savann- och gräsbränder omfattar mycket större arealer globalt. Skogsbränder kan samtidigt bli intensivare, mer kostsamma och farligare i tätbefolkade områden utan att vända den globala nedgången.

Även tidsperiod och geografisk avgränsning påverkar jämförelsen. EU:s globala system GWIS räknar exempelvis in hela Ryssland i Europa och inkluderar avsiktliga jordbruksbränder. Den snävare EU-statistiken över skogsbränder visade därför höga nivåer i Västeuropa 2026 trots att den bredare kontinentala totalsiffran var låg.

Lomborg vill prioritera direkt brandskydd

Lomborg förnekar inte att högre temperaturer och torka kan skapa gynnsammare förhållanden för svåra skogsbränder. Han vänder sig däremot mot att enskilda katastrofer används som belägg för att all brandaktivitet ökar globalt.

Hans slutsats är att människor skyddas bättre genom skogsskötsel, kontrollerade bränningar, brandgator, snabbare släckningsinsatser och andra direkta förebyggande åtgärder än genom dyr klimatpolitik med långsamma och osäkra effekter på lokala bränder.

Den senaste forskningen stödjer bilden av en tydlig global nedgång med regionala undantag. Ett vetenskapligt förhandsmanus om brandsäsongen 2025–2026 uppskattar att den globala brandytan låg 18 procent under genomsnittet. Samma år drabbades ändå Kanada och flera europeiska länder av extrema brandförlopp. Den globala trenden står alltså fast, även när enskilda regioner går i motsatt riktning.

Emil Fjellstedt
emil.fjellstedt@nyadagbladet.se

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

https://nyadagbladet.se/miljo/blavalar-sillvalar-sydostra-atlanten/

Miljö

Blåvalen återtar gamla vatten

Den biologiska mångfalden

Publicerad augusti 26, 2026 – av Markus Andersson
En sillval simmar nära vattenytan och blåser ut luft
Sillvalen är den ena av två storväxta valarter som nu registreras oftare i sydöstra Atlanten.
3 min läsning
Markus Andersson
markus.andersson@nyadagbladet.se

Blåvalar och sillvalar registreras allt oftare utanför Namibia och Sydafrikas västkust. Fynden tyder på att två av havens största djur långsamt återtar vatten där de nästan utplånades av 1900-talets industriella valfångst.

Forskare har samlat observationer, strandningar och publicerade uppgifter från maj 1964 till mars 2025. Materialet gäller antarktisk blåval och sydlig sillval i sydöstra Atlanten.

Studien i African Journal of Marine Science redovisar 12 observationer av blåval, en strandning och fem tidigare publicerade uppgifter. För sillval sammanställdes 76 observationer och sex strandningar.

Antalen är fortfarande låga, men fynden har blivit betydligt vanligare. Av de bekräftade uppgifterna som forskarna granskade registrerades 95 procent mellan 2012 och 2025.

— Våra resultat ger viktiga belägg för att dessa havets jättar sakta återhämtar sig från 1900-talets förödande kommersiella valfångst, som drev dem till randen av utrotning. Observationerna är fortfarande sällsynta, men de blir vanligare än under tidigare decennier, säger huvudförfattaren Bridget James vid University of Cape Town.

Fler observatörer – och fler valar

Utvecklingen måste ändå tolkas försiktigt. Många uppgifter kommer från fiskeriobservatörer och däggdjursobservatörer på fartyg som bland annat utfört seismiska undersökningar. Mer verksamhet till havs har också gett fler möjligheter att upptäcka valar.

Forskarna bedömer samtidigt att ökningen stämmer med en verklig återhämtning.

— När populationerna långsamt byggs upp förväntar vi oss att valarna återtar delar av sitt historiska utbredningsområde. Ökningen av observationer och strandningar är förenlig med en gradvis återhämtning, även om mer övervakning till havs också kan bidra, säger medförfattaren Simon Elwen vid Sea Search och Stellenbosch University.

Antarktiska blåvalar uppskattas fortfarande bara motsvara omkring tre procent av beståndet före den industriella valfångsten. Populationen beräknas växa med fem till åtta procent per år.

Sillvalen har kommit längre. Beståndet uppskattas ha nått minst 30 procent av nivån före valfångsten och växer med omkring fyra till fem procent per år.

Mellan 1913 och 1978 dödades enligt studien uppskattningsvis 350 000 blåvalar och 725 000 sillvalar.

Gamla barnkammare tas i bruk igen

Historiska fångstuppgifter pekar på att Benguelaområdet en gång var både födosöksområde och barnkammare. Bland de nya fynden finns också kalvar: i Namibia gällde det en fjärdedel av blåvalsobservationerna och i Sydafrika omkring elva procent.

Underlaget är litet, men stärker enligt forskarna bilden av att valarna åter använder delar av sitt tidigare utbredningsområde.

Blåvalarna sågs främst från sen vår till höst på södra halvklotet. Sillvalar registrerades under större delen av året.

Forskarna efterlyser nu passiv akustisk övervakning och fler utbildade observatörer på fartyg. Det behövs för att avgöra hur valarna rör sig och vilka områden som är viktigast.

Återkomsten innebär också nya risker. Fartygskollisioner, fiskeredskap, undervattensbuller, föroreningar och klimatförändringar hotar fortfarande båda arterna. Vattnen utanför Namibia och Sydafrika har tidigare pekats ut som områden med hög kollisionsrisk.

— Att de återvänder till sydöstra Atlanten betyder inte att blåvalen och sillvalen är fullt återhämtade. Bestånden har långt kvar till sina historiska nivåer, säger Bridget James.

Markus Andersson
markus.andersson@nyadagbladet.se

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Senaste nytt

Annons: