En vild orangutang i Indonesien har använt en läkande växt för sårbehandling, enligt forskare. Orangutangen observerades upprepade gånger behandla ett sår i ansiktet.
I studien, som publicerats i Scientific Reports, uppger kognitions- och evolutionsbiologer från Max Planck Institute of Animal Behavior, i Konstanz i Tyskland, och Universitas Nasional i Indonesien, att man har bevis för att djuret använt sig av aktiv sårbehandling.
Den vilda orangutanghanen Rakus hade fått ett sår i ansiktet, troligen efter ett slagsmål med en annan hane. Tre dagar efter skadan började Rakus ta blad från en lianväxt, som kallas Akar Kuning (Fibraurea tinctoria), och tugga en stund för att sedan spotta ut bladen och applicera saften på såret i ansiktet. Som ett sista steg täckte hanen såret med bladen.
– Denna och besläktade lianaarter som finns i tropiska skogar i Sydostasien är kända för sina smärtstillande och febernedsättande effekter och används i traditionell medicin för att behandla olika sjukdomar, såsom malaria, säger forskaren Isabelle Laumer, enligt Phys.org, och fortsätter:
– Analyser av växtkemiska föreningar visar förekomsten av furanoditerpenoider och protoberberinalkaloider, som är kända för att ha antibakteriella, antiinflammatoriska, antisvamp-, antioxidant- och andra biologiska aktiviteter av relevans för sårläkning.
ATENCIÓN: Noticia más importante del día.
Un orangután de Sumatra llamado Rakus sufrió una herida en la mejilla derecha. Lo que tiene sorprendidos a los científicos es que después de que esto sucediera, el orangután empezó a aplicarse una planta medicinal, cuya eficacia está… pic.twitter.com/raUQmY1Vj3
— Somos Cosmos (@InformaCosmos) May 3, 2024
”Gemensam underläggande mekanism”
Rakus vilade mer under de dagar han var skadad och efter fem dagar med behandling var såret läkt. Laumer menar att Rakus beteende verkade avsiktligt då han inte behandlade någon annan kroppsdel och upprepade den tidskrävande rutinen flera gånger. Orangutanger äter dessutom sällan växten.
Beteendet har inte observerats tidigare, men forskare spekulerar kring om det är ett beteende från Rakus födelseområde, då hans ursprung är okänt.
– Orangutanghanar sprider sig från sitt födelseområde under eller efter puberteten över långa avstånd för att antingen etablera ett nytt hemområde i ett annat område eller förflytta sig mellan andras hemområden, säger hon. Därför är det möjligt att beteendet uppvisas av fler individer i hans födelseområde utanför Suaqs forskningsområde.
Tidigare observationer har visat att en schimpansgrupp i Gabon applicerat insekter på sår, men detta är troligen det första rapporten om aktiv och innovativ sårbehandling hos en människoapa. Forskare menar att det ger nya insikter om förekomst av självmedicinering hos apor.
– Eftersom former av aktiv sårbehandling inte bara förekommer hos människor utan även hos både afrikanska och asiatiska människoapor är det möjligt att det finns en gemensam underliggande mekanism för att känna igen och applicera ämnen med medicinska eller funktionella egenskaper på sår och att vår sista gemensamma förfader redan uppvisade liknande former av självbehandlande beteende.
